Totenklage
Veteran
Jag skulle gärna se fler inlägg med beskrivningar av hur ni alla spelar era versioner av Gemini. De flesta inlägg här på forumet och de flesta gratis äventyr som figurerat tycker jag oftast har handlat om kyrkan, mörkret, kloster(med X antal kätterska munkar el dyl) eller en och annan "muterad" dvärg (jag kan givetvis ha helt fel då jag inte har snappat upp allt som skrivits och sagts om Gemini).
Jag har inte vinklat min kampanj kring kyrkliga eller mörkerfanatiker. Min kampanj började i Mordinan som jag såg som en ny "stat" som behövde all manskap man kunde behöva (en ny provins, ganska nyligen fribruten ur Kyrkan och som knappast ligger bra till rent geografiskt sett) och som därför "tillät" alla sorters halvkriminella, slödder, avfällingar och dylikt. Mordinan blev helt enkelt en smältdegel av världens alla möjliga oönskade individer (Furst Avarran har med öppna armar tagit emot vem som helst som svär sitt liv till honom). Detta har ju givetvis gjort det väldigt enkelt för mörkrets hantlangare och även kyrkan att prångla sig in i landet och dess maktstruktur. Där har mina spelare kommit in.
Jag har en gammal inkvisitor som trots sin stränga tro föll för köttets lustar och blev förälskad i en tjänsteflicka. Han blev förskuten av Kyrkan och har farit land och rike kring innan han fann Mordinan, landet där man inte frågar allt för många frågor, och har där jobbat som "Lärdman".
Vi har också i spelargruppen den fruktansvärt vanställda dvärgen som lämnades i skogen av sina föräldrar och som levde sina första år i vildmarken innan han fick (trots allt) härbärge hos ett par bönder. Han har senare blivit legosoldat i furst Avarrans armé. Dvärgen är den mest cyniske och "livsfientlige" av spelarna (iom att han är vanställd bortom förstånd och har därför i hela sitt liv ständigt levt under hotet att bli bränd på bål som mörkervarelse) och förmodligen den som lättast skulle falla för mörkret.
Vi har också den halvcharmige "gentlemanna"-lönnmördaren som jobbat åt otaliga hov i världen men som en dag blev påkommen i sitt förvärv och blev tvungen att fly - givetvis till Mordinan.
Den sista karaktären är nog den mest "bizarra". Det är den väldigt korkade och ganska fula Malachdrimalven som inte riktigt hängt med på svängarna i järnalvshovet och tillslut funnit sig helt ensam i världen. Hatad av mäniskor, dvärgar och de flesta av hans blod på grund av sin fars svek och förskjuten av sina Malachdrimsbröder för sin naivitet, sitt kortfattande tänkande och sitt avståndstagande från Mörkret. Han har därför drivit omkring i världen, letandes efter mening innan han furts Avarrans hov och fick där en hemvist. I min Gemenivärld så är järnalver så pass ovanliga och så legendomsvurna att när en vanlig människa möter en alv så tar han oftast honom som en väldigt konstig och suspekt människa, men ändå som en människa. Därför kunde denna Malachdrimalv ta sig in i Mordinans hov och tillslut (efter mycket arbete och slit) bli dubbad.
Denna brokiga skara av karaktärer har resulterat i många roliga och bizarra rollspels möten. Iom att ingen står på nån sida (dvs Mörkret och Kyrkan) och redan från början är mer eller mindre "outcasts" så har det gett en hel del uppslag för mig som spelledare.
Just nu, efter en tids harvande och intrigerande i Mordinan, så befinner sig karaktärerna i Orchild i hopp om en ny fristad (de är nu efterlysta i hela Mordinan som landsförrädare....en lååång historia).
Nåja, det blev en lång, tjatig och förmodligen ganska osammanhängande presentation av min kampamj men det skulle vara ganska intressant att få ta del av andras kampanjer och få se hur dom har tolkat sin Geminivärld...
"Was mich nicht umbringt, macht mich stärker!"
MVH
<Totenklage>
Jag har inte vinklat min kampanj kring kyrkliga eller mörkerfanatiker. Min kampanj började i Mordinan som jag såg som en ny "stat" som behövde all manskap man kunde behöva (en ny provins, ganska nyligen fribruten ur Kyrkan och som knappast ligger bra till rent geografiskt sett) och som därför "tillät" alla sorters halvkriminella, slödder, avfällingar och dylikt. Mordinan blev helt enkelt en smältdegel av världens alla möjliga oönskade individer (Furst Avarran har med öppna armar tagit emot vem som helst som svär sitt liv till honom). Detta har ju givetvis gjort det väldigt enkelt för mörkrets hantlangare och även kyrkan att prångla sig in i landet och dess maktstruktur. Där har mina spelare kommit in.
Jag har en gammal inkvisitor som trots sin stränga tro föll för köttets lustar och blev förälskad i en tjänsteflicka. Han blev förskuten av Kyrkan och har farit land och rike kring innan han fann Mordinan, landet där man inte frågar allt för många frågor, och har där jobbat som "Lärdman".
Vi har också i spelargruppen den fruktansvärt vanställda dvärgen som lämnades i skogen av sina föräldrar och som levde sina första år i vildmarken innan han fick (trots allt) härbärge hos ett par bönder. Han har senare blivit legosoldat i furst Avarrans armé. Dvärgen är den mest cyniske och "livsfientlige" av spelarna (iom att han är vanställd bortom förstånd och har därför i hela sitt liv ständigt levt under hotet att bli bränd på bål som mörkervarelse) och förmodligen den som lättast skulle falla för mörkret.
Vi har också den halvcharmige "gentlemanna"-lönnmördaren som jobbat åt otaliga hov i världen men som en dag blev påkommen i sitt förvärv och blev tvungen att fly - givetvis till Mordinan.
Den sista karaktären är nog den mest "bizarra". Det är den väldigt korkade och ganska fula Malachdrimalven som inte riktigt hängt med på svängarna i järnalvshovet och tillslut funnit sig helt ensam i världen. Hatad av mäniskor, dvärgar och de flesta av hans blod på grund av sin fars svek och förskjuten av sina Malachdrimsbröder för sin naivitet, sitt kortfattande tänkande och sitt avståndstagande från Mörkret. Han har därför drivit omkring i världen, letandes efter mening innan han furts Avarrans hov och fick där en hemvist. I min Gemenivärld så är järnalver så pass ovanliga och så legendomsvurna att när en vanlig människa möter en alv så tar han oftast honom som en väldigt konstig och suspekt människa, men ändå som en människa. Därför kunde denna Malachdrimalv ta sig in i Mordinans hov och tillslut (efter mycket arbete och slit) bli dubbad.
Denna brokiga skara av karaktärer har resulterat i många roliga och bizarra rollspels möten. Iom att ingen står på nån sida (dvs Mörkret och Kyrkan) och redan från början är mer eller mindre "outcasts" så har det gett en hel del uppslag för mig som spelledare.
Just nu, efter en tids harvande och intrigerande i Mordinan, så befinner sig karaktärerna i Orchild i hopp om en ny fristad (de är nu efterlysta i hela Mordinan som landsförrädare....en lååång historia).
Nåja, det blev en lång, tjatig och förmodligen ganska osammanhängande presentation av min kampamj men det skulle vara ganska intressant att få ta del av andras kampanjer och få se hur dom har tolkat sin Geminivärld...
"Was mich nicht umbringt, macht mich stärker!"
MVH
<Totenklage>