Nekromanti Hur gör man ett rollspel om kärlek?

Dock, att göra ett helt rollspel som bara handlar om att utforska kärlek blir väl nischat och Forge(tm)-blajigt.
Click to expand...

Det här känns som en åsikt som bara en rollspelare skulle kunna ha. Hela Dostojevskis författarskap handlar om vad som händer med moralen i en sekulär värld. Hela Kafkas författarskap handlar om människans lönlösa kamp mot den moderna världens opersonliga byråkratiska krafter. Är dessa författare "nischade"?

Det är klart att man inte skulle spela ett spel om kärlek om man inte var intresserad av att behandla kärlek tematiskt i sitt spel, men det är väl inte konstigare än att man inte spelar CoC om man inte är intresserad av att uppleva kosmisk fasa? Jag ser inte varför det skulle vara a priori dåligt att göra ett rollspel med ett smalt subject-matter.

Jag tycker också att det är en märklig uppfattning att allt som är "nischat" är forgeigt. Man skulle ju t.ex. kunna hävda att (gamla) Vampire har ett tydligt avgränsat subject-matter: att utforska gränsen mellan människa och monster och allt det där. Men det är ju själva motsatsen till ett Forgespel.
 
Den premissen leder i sin tur till att spelarna formar det sociala kontraktet att undersöka mystiska kulter
Click to expand...

Men då går du ju i alla fall med på att det är spelarna, och inte spelet, som formar det sociala kontraktet.

Alltså, givetvis influerar spelet det sociala kontraktet. Men att säga att spelet innehåller det sociala kontrakter tycker jag är lite missvisande, eftersom det osynliggör hur det sociala kontraktet uppstår i en dynamik mellan spelarna och texten, en kollektiv tolkning och förhandling.

Placerar man det sociala kontraktet i texten så kan man misslyckas med att fånga hur olika grupper kan forma olika kontrakt utifrån samma text, hur extra-textuella faktorer kan inverka på kontraktet, hur kontraktet kan "skära sig" med texten på olika sätt (det här handlar ju Forgeteori mycket om).

Alltså, jag tycker det finns goda metodologiska skäl att betrakta det sociala kontraktet som något som givetvis uppstår under inflytande av texten men som inte existerar inneboende i texten. I extremfallet kan det rentav finnas ett förslag på ett social kontrakt explicit utskrivet i reglerna (som i Arvidos' "Berättelser från Staden"), men det är fortfarande upp till spelgruppen huruvida man ska anamma eller förkasta det.

---

Sen akn jag även tycka att själva ordet "socialt kontrakt" är lite missvisande för att beteckna det vi pratar om här. Det kan lätt tolkas som att det handlar om sådana överenskommelser som rör världen utanför spelet, som vem man ska spela hos och vem som ska köpa snacks. Orden "estetiskt kontrakt" eller "kreativt kontrakt" kanske bättre pinpointar vad vi talar om. Men det är ju mer av en terminologisk fråga.
 
Dnalor said:
Sen akn jag även tycka att själva ordet "socialt kontrakt" är lite missvisande för att beteckna det vi pratar om här. Det kan lätt tolkas som att det handlar om sådana överenskommelser som rör världen utanför spelet, som vem man ska spela hos och vem som ska köpa snacks. Orden "estetiskt kontrakt" eller "kreativt kontrakt" kanske bättre pinpointar vad vi talar om. Men det är ju mer av en terminologisk fråga.
Click to expand...

Plus att det har fördelen att man undviker att blanda ihop det med Forgetermen "social contract", som innehåller allt man sysslar med runt spelbordet, inklusive både spelets regler (som alltså är en del av social contract, och inte tvärtom), förväntningar hos spelarna och hos vem man skall spela och som skall köpa snacks.

//Simon "jag blir alltid förvirrad när folk använder termen 'socialt kontrakt' i diskussioner här på forumet" Pettersson
 
Ja, jag tänkte också på Forgetermen. Den poäng jag lite slarvigt försökte uttrycka var väl att "socialt kontrakt" helt enkelt är en lite för bred term, som inkluderar lite väl mycket, och att man med fördel kan dela upp den i olika "underkontrakt".

spelets regler (som alltså är en del av social contract, och inte tvärtom)
Click to expand...

Fast ingen har påstått att det skulle vara tvärtom, alltså att det sociala kontraktet skulle finnas i reglerna. Det Krille hävdar och jag invänder mot är att det sociala kontraktet skulle finnas i texten, vilken ju i alla händelser inte kan anses vara underordnad det sociala kontraktet.

I den mån reglerna är en del av det sociala kontraktet så handlar det ju om de regler man faktiskt tillämpar i spel, inte de regelbeskrivningar som förekommer i speltexten.
 
På folklig amerikanska använder man väl "buy in", om det ni diskuterar här? Vad är den svenska termen för det?
 
Vad hävdar Krille?

Asså, hela den här deltråden är ett typfall av "bokstavlighet tills ni kräks". Jag tror att det går ypperligt att klura ut vad jag menar, dvs "Blue Rose är ett romantiskt rollspel som får sin dramatik från kärlek, under förutsättning att spelarna följer ett antal konventioner som inte uttrycks i regler och bara vagt i setting".

Det vill säga, spelet levererar en kontraktstext till det sociala kontraktet. Om spelarna sedan skiter i den kontraktstexten när de formar sitt sociala kontrakt och istället hittar på en egen text är deras problem, men Blue Rose status som romantiskt rollspel går då förlorat.

Eller uttryckt på ett annat sätt: Blue Rose är ett romantiskt rollspel om man spelar det som det är tänkt, och en helt vanlig d20 Light om man bara använder setting och regler.

Eventuella andra meningar av det jag säger är era egna påhitt, och dem tar jag inget ansvar för.
 
Re: Vad hävdar Krille?

Du verkar tycka att det här är en trivial fråga och att man kan uttrycka sig lite hur som helst, men då har du ju missförstått poängen med min trådstart, vilken var att undersöka vad som gör ett rollspel (en rollspelstext) till ett rollspel om kärlek, as opposed to att äventyren handlar om kärlek.

Och då är det ju ytterst viktigt att ge en korrekt analys av gränssnittet mellan texten och de faktiska praktikerna kring spelbordet.

Du skriver exempelvis:

Det vill säga, spelet levererar en kontraktstext till det sociala kontraktet. Om spelarna sedan skiter i den kontraktstexten när de formar sitt sociala kontrakt och istället hittar på en egen text är deras problem, men Blue Rose status som romantiskt rollspel går då förlorat.
Click to expand...

...vilket är precis vad jag inte är intresserad av att höra. Jag vill inte höra att rollspel A är ett rollspel om kärlek om spelarna spelar det på ett visst sätt. Jag vill höra att rollspel A är ett rollspel om kärlek på grund av innehållet i dess text.

Alltså, du vill säga, "Blue Rose är ett romantiskt rollspel om man spelar det på rätt sätt och annars inte", men det jag vill veta är ju, är Blue Rose ett romantiskt rollspel? Rätt och slätt? Ingen hänsyn tagen till enskilda spelgrupper, enskilda äventyr osv.

Det vill säga, är det "utkast till socialt kontrakt" som finns i Blue Rose tillräckligt för att kvalificera det som ett romantiskt rollspel, trots att det uppenbarligen är jättelätt att spela det som ett vanligt Dungeons and Dragons-rollspel?

Det är vad jag vill veta.
 
Och nu börjar den faktiska diskussionen!

Dnalor said:
Det vill säga, är det "utkast till socialt kontrakt" som finns i Blue Rose tillräckligt för att kvalificera det som ett romantiskt rollspel, trots att det uppenbarligen är jättelätt att spela det som ett vanligt Dungeons and Dragons-rollspel?
Click to expand...

Green Ronin, som gav ut spelet, vill hävda det. Vi kan väl börja diskussionen där. Anser du att det räcker, och varför/varför inte?

Personligen säger jag "ja". Det kanske inte är bra, men räcker utkastet till socialt kontrakt i Cthulhu för att göra Cthulhu till ett skräckrollspel (det enda annat som finns som skulle kunna göra det till ett skräckrollspel är SAN-regeln) så tycker jag definitivt det räcker för Blue Rose.
 
Jag skulle vilja påstå att ett kärleksrollspel är i stort sett samma sak som ett skräckrollspel. Spelmekanik för kärlek är kontraproduktivt för kärlekskänslorna. Att ha kärlek i spelet är en fråga om spelets presentation, och presentationens inflytande över spelgruppens buy in. Precis som i skräckrollspel, alltså.

Ett bra kärleksrollspel skulle därför bestå mest av spelledartips, setting och uppslag.

Ett spel som akademiskt undersöker kärlek är förstås en annan femma. Där måste nog mekaniken vara ganska abstrakt, för jag tror det är för svårt att kunna definiera hur kärlek fungerar för att kunna skriva ett tillfredställande simulerande regelsystem. Eller också kanske man baserar det på en sån där japansk dating-simulator.
 
Oj, jag känner mig lite manad att göra ett försök till svar här, men först vill jag be er ha lite förståelse för att jag inte allt är så proffessionell som ni, eller ens har en aning om hälften av sakerna ni har diskuterat.

Men det relevanta är väl frågan, inte sant?

Jag är helt säker på att det går att göra ett rollspel som handlar om kärlek, jag ser ingen anledning till att det inte skulle gå.

Själv är jag en sådan person som någon annan beskrev, jag lägger ofta ner mycket tid på mina rollpersoner, och tänker på det imellan spelmöten. Inte bara på vad hon tänker skaffa för vapen, eller vad vi ska göra näst (oviktiga frågor enligt mig) utan snarare vad personerna vi just träffade tycker, vad min karaktär tycker om dom.

Kärlek handlar om känslor, men inte bara känslor som man har när man älskar någon. Ett rollspel om kärlek måste nog ta upp de flesta känslor, även om själva kärleken är det drivande.

Och behöver det vara just sån kärlek? Hur är det med kärlek till vänner och bekanta, barn och ibland föremål? Sörjer vi inte människor vi förlorar, speciellt om vi upplevt något unikt tillsammans (som de flesta äventyr)

I Pendragon som någon nämde går man in mer på kärlek än andra rollspel jag har sett (jag har iofs inte sett så många..). Men dom behandlar även andra känslor, eller kanske karaktärsdrag också, det beror ju lite på hur man ser det.

Ett rollspel om kärlek måste ha komplexa och fullständiga regler för relationer, men framför allt utrymme för fantasi. Spelarna som spelar det måste känna att det finns ett syfte, som att "finna den stora kärleken", "hitta någon att dela livet med", "finna sin älskade som blivigt kidnappad av pirater" eller något annat romantiskt.

Det måste även finnas utrymme för olika sorters kärlek. Kärlek som byggts upp med tiden i ett politiskt äktenskap, första ögonkastet, till ett syskon osv. Men sedan måste det finnas regler för att ge utlopp för det. Det skulle kunna vara mer kompletta listor för vad man kan köpa i en stad (inte bara rep och rustning alltså, utan kanske mer romantiska eller praktiska saker, sådana som man skulle vilja ge någon man älskade) men också hur man agerar ut romantik, känslor, svartsjuka, rädsla för att förlora någon, längtan och antagligen också sex.

Oj, nu blev det långt och rörigt, men jag hoppas att jag bidrog med något!
 
Ta ett kik på OGL-modulen "Book of Erotic Fantasy" som tar sig an just de frågorna. Den är relativt ny (gavs ut 2006 av Arthaus) och är skriven med D&D i åtanke. Den handlar till största delen om sex, men det finns mycket i den som berör kärlek också.

Jag har inte hunnit speltesta, så jag kan inte uttala mig om hur det funkar i spelsammanhang, och reglerna gäller mest för sex.
 
Men jag skulle liksom vilja att ett rollspel om kärlek behandlade ämnet på ett remotely...seriöst sätt.

Och Book of Erotic Fantasy är inte seriös. Den är fånig och befängd bortom alla rimliga gränser, bland det sämsta och töntigaste jag någonsin läst i rollspelsväg, inte ens 'Book of Vile Darkness' kan tävla. Boken genomsyras liksom av D&D-tänkande från början till slut, och bara det i sig borgar för en direkt pinsam läsupplevelse.

...det skulle vara F.A.T.A.L. som är sämre isåfall, och då mest för att det är misogynt och författaren är en jävla lögnare.

- Ymir, konstaterar
 
jag GILLAR ju D&D, men du har rätt; bläddrade igenom "Book of Erotic Fantasy", och insåg snabbt att den var monumentalt fjantig. Men kanske är nåt för finniga amerikanska tonåringar i mellanvästern, som aldrig fått knulla.... vad vet jag. Men jag har faktiskt aldrig sett en töntigare rollspelsprodukt.
 
Arfert said:
jag GILLAR ju D&D, men du har rätt; bläddrade igenom "Book of Erotic Fantasy", och insåg snabbt att den var monumentalt fjantig. Men kanske är nåt för finniga amerikanska tonåringar i mellanvästern, som aldrig fått knulla.... vad vet jag. Men jag har faktiskt aldrig sett en töntigare rollspelsprodukt.
Click to expand...

Och hur många liknande moduler har gjorts till kommersiella spel? Svjv så finns det två och båda är till D&D.

Så hur gör man en modul som inte är "töntigt"? Och hur skulle en modul om kärlek och sex se ut till ett så speligt och mekanikstyrt spel som D&D?

Jag tycker nog att BoEF är hyfsad. Och det finns betydligt "töntigare" moduler än den på marknaden.
 
White Wolf lyckades ju ha med en massa sexrelaterat bös i WoD utan att det kändes töntigt, så svaret är nog just - man gör för helvete inte en sexmodul till ett så speligt och mekanikstyrt spel som D&D. Det blir ofelbart bara fånigt då.

Book of Erotic Fantasy har liksom seriöst en passage där de diskuterar problemet att spelarna är ovilliga att låta rollpersonerna ta av sig sina rustningar för att ha sex...

...

nej, jag låter det där stå för sig självt, så att den fulla vidden av hur lökigt det är kan växa likt en cancersvulst vid varje genomläsning.

- Ymir, gör så
 
Du han före mig... man gör som sagt INTE en sexmodul till D&D; det KAN liksom bara bli FEL FEL FEL. ...och bilderna sen, så jävla pubertalt. Men jag har som bekant svårt för när man försöker vara "låtsasvuxen". Kan se "höh-höh-höh" stämningen runt spelbordet när den boken kommer fram... "han sa knulla, höh höh höh". Gäsp.

Möjligen kan man skriva en d20-modul om hur kärlek, relationer och sex fungerar i en viss kampanjvärld, men då blir det inte regler utan nåt helt annat...
 
Det där beror nog på hur man läser den. Jag tycker de har gjort ett bra försök att beröra något som man annars inte ser röken av i rollspel.

Om den är "dålig" och "töntig" kan man i sådana fall använda den som en utgångspunkt för hur man INTE skall skriva en rollspelsbok om sex och kärlek.
 
Tsianphiel said:
Det där beror nog på hur man läser den. Jag tycker de har gjort ett bra försök att beröra något som man annars inte ser röken av i rollspel.
Click to expand...

Jag kan nog sträcka mig till att de har gjort ett försök, men jag har svårt att gå med på att det var ett bra. :gremgrin:
 
Nu kanske jag kaxigt borde svara att det inte är nått problem, vi spelade mitt såpoperasystem "Balladen om Balie Mor" i två år utan problem och sex och kärlek var ett av de mest tydliga temanen.

Samma sak med Pendragon, typ en tredjedel av våra intriger baserar sig på kärlekshandlingar.

Jag tror mycket beror på spelarnas inställningar, om de tycker om att spela på de drivkrafterna så gör de det oavsett systemet.

Fast ett problem finns i att försöka lägga upp kampanjer i rena romantiska rollspel. När väl "pojke fått flicka" så är historien vanligtvis rätt död. I klassiskt rollspel så är det enkelt att ge sig in i nästa plott, men nästa romans kommer inte ge lika bra stimulans. Visst skulle man kunna ha ett rollspel om players, men det handlar inte så mycket om romans då. Nyckeln för mig är att ha multipla karaktärer.

-Gunnar (tycker om sånna rollspel)
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top