Hur gör man ett intressant rollspel om akutsjukvårdsrealism?

Skald said:
Fredagkväll på akutmottagningen i en mellanstor svensk stad.
Click to expand...
Hela scenariobeskrivningen gjorde mig jättepepp :D Det är den här typen av fall som jag skulle vilja lösa, under press medan hela akutmottagningen går under i resursbrist och anstormning med patienter.

Men frågan är alltså fortfarande hur man hittar en balans mellan realism (som egentligen kräver riktig erfarenhet) och att göra det spelbart för någon som inte har erfarenheten, utan att upplägget bryter för mycket med vad spelet faktiskt handlar om.

Jag har inga bättre idéer än "AI och pussel"-förslagen ovan. Kanske nån slags flödesschema/kortlek/pussel/AI etc där RP informeras om nämnde symptom och på kort tid behöver koppla detta till orsaker och botemedel och agera i spelet.

Men som jag skrev ovan. Säg att det istället var ett rollspel där man spelade poliser. Då behöver man ju förmodligen också ha en massa erfarenhet från hur polisprocedurer fungerar, utrustning, radiokoder etc etc.. Hade det funkar bättre? Hade man fått sänka den realistiska detaljnivån för att göra det spelbart? I en tråd för längesedan pratades det om hur tråkigt det skulle vara att spela en polis och behöva fylla i alla rapporter etc, men pappersexercis och andra trista grejer hade man antagligen skurit bort och bara spelat den delen av polisyrket som är spännande. Borde man inte kunna göra på motsvarande sätt inom sjukvård?

Hänger inte detta ihop med begreppet "grisodlare" ? Att spela specifikt och realistiskt?
 
Genesis said:
Men Henke får såklart själv svara på om det är tänkt att spelet ska kunna användas som läromedel på Sahlgrenska.
Click to expand...
Nej, bara för att få uppfylla min dröm att rollspela akutläkare på en vårdinrättning :)
 
Quadrante said:
Känns ändå som Troubled life of Billy Kerr ändå faller inom ramen (trots att det är så mycket brädspel) … men kan tänka mig att det ändå finns tankestoff att bygga på. Men är man där och rotar runt kan man lika väl titta på Fog of Love också.
Click to expand...
Kikade nu. Jag kände inte igen det först men spelet var faktiskt bekant sedan tidigare (har dock inte spelat eller sätt den här videon). Ser kul ut. Inte exakt det jag var ute efter, men det är ändå något jag är riktigt nyfiken på.
 
Ja, som spelet är utformat så är det just ett brädspel. Dilemmat med att pressa och nå ens målsättningar kan ändå vara användbart. Kanske inte riktigt så som spelet gör, men ändå kanske lite.
 
Henke said:
Hela scenariobeskrivningen gjorde mig jättepepp :D Det är den här typen av fall som jag skulle vilja lösa, under press medan hela akutmottagningen går under i resursbrist och anstormning med patienter.

Men frågan är alltså fortfarande hur man hittar en balans mellan realism (som egentligen kräver riktig erfarenhet) och att göra det spelbart för någon som inte har erfarenheten, utan att upplägget bryter för mycket med vad spelet faktiskt handlar om.

Jag har inga bättre idéer än "AI och pussel"-förslagen ovan. Kanske nån slags flödesschema/kortlek/pussel/AI etc där RP informeras om nämnde symptom och på kort tid behöver koppla detta till orsaker och botemedel och agera i spelet.

Men som jag skrev ovan. Säg att det istället var ett rollspel där man spelade poliser. Då behöver man ju förmodligen också ha en massa erfarenhet från hur polisprocedurer fungerar, utrustning, radiokoder etc etc.. Hade det funkar bättre? Hade man fått sänka den realistiska detaljnivån för att göra det spelbart? I en tråd för längesedan pratades det om hur tråkigt det skulle vara att spela en polis och behöva fylla i alla rapporter etc, men pappersexercis och andra trista grejer hade man antagligen skurit bort och bara spelat den delen av polisyrket som är spännande. Borde man inte kunna göra på motsvarande sätt inom sjukvård?

Hänger inte detta ihop med begreppet "grisodlare" ? Att spela specifikt och realistiskt?
Click to expand...
Jo, jag blev taggad själv när jag slarvade ihop dom där patientbeskrivningarna, det ska erkännas! Det var en av de roligaste grejorna med jobbet, att få öva och lära sig utan att det går åt helvete och med grundförusättningen att man ska göra fel.

Jag tror att det skulle vara enormt mycket enklare att göra ett kvasi-realistiskt polis-spel.
Inte för att poliser inte har extremt kvalificerade uppgifter och specifik utbildning, utan för att man kan få realistisk känsla genom att mycket det dom pysslar med i första hand; mellanmänskliga relationer.
Det är klart enklare att greppa och lära sig om specifik utrusting utan att den är kritisk i en make or break-situation på arbetet.

Ta t.ex. Rakel. Man är i en specifik talgrupp/kanal när man är utanför huset och när det sker kommunikation trycker man på en knapp och säger hej hej. Den enskilda polisen behöver inte veta hur den fungerar under skalet i större utsträckning än man förstår sin mobiltelefon. Samma gäller typ resten av standard polisutrustning, vilken rollspelare som helst (som orkar läsa splatböcker och är lite *PÖP-ig) kan ta till sig det.
Medicinsk utrustning, framför allt vad gäller de kompetenser (ofta läkare och paramedicinare) som ställer in den visavi patienten framför dom och diagnosen dom ställt däremot... Varje grej du gör utom det rent mellanmänskliga kräver kompetens som en spelare helt enkelt inte har.

Pappersarbetet i polisrollspelet går ju faktiskt att ha som den vanliga journalföringen (för det gör vi väl alla?!?) man har som spelare i vilken kampanj som helst. För polisspelande kan man ju anta en del grejor sköts av rollpersonen vad gäller utrustningen och rutiner, det intressanta bör ju ligga i de heta situationer man ställs inför (både action och extremt mörker, men också att kunna vara stabil medmänniska i andras mörker).
Om försöker man göra detsamma med akutsjukvårdsspelande så är det nog att jämföra med det ickemedicinska arbetet som utförs, mycket ångesthantering sorg och ja, mellanmänsklighet. Då hamnar du väldigt nära det där sjukhusdramat du inte vill ha dock.


*MÖP eller PÖP, borde ju vara samma eller? :D
 
Henke said:
Hänger inte detta ihop med begreppet "grisodlare" ? Att spela specifikt och realistiskt?
Click to expand...

Jag tenderar att spela karaktärer där jag som spelare har ett hum om hur det rollpersonen pysslar med funkar.
ADHD och 3000 hobbies ska ju vara bra till nått. :rolleyes:
Ligger nog en del i byalajvandet med som fostrat det hos mig. Svårt att spela fiskrökeri om man inte kan röka fisk.
 
Skald said:
Pappersarbetet i polisrollspelet går ju faktiskt att ha som den vanliga journalföringen (för det gör vi väl alla?!?) man har som spelare i vilken kampanj som helst. För polisspelande kan man ju anta en del grejor sköts av rollpersonen vad gäller utrustningen och rutiner, det intressanta bör ju ligga i de heta situationer man ställs inför (både action och extremt mörker, men också att kunna vara stabil medmänniska i andras mörker).
Om försöker man göra detsamma med akutsjukvårdsspelande så är det nog att jämföra med det ickemedicinska arbetet som utförs, mycket ångesthantering sorg och ja, mellanmänsklighet. Då hamnar du väldigt nära det där sjukhusdramat du inte vill ha dock.
Click to expand...
Jo, man kan absolut ha med journalföring, men jag menar att det kanske inte är det man (eller iaf inte jag) vill leva mig in i när jag rollspelar en polis. Jag tänker att TV-serie-nivån ofta är lagom där. Det handlar ofta ganska lite om procedur och mer om att bara hitta ledtrådar och jaga mördaren.

I en sjukhus-serie (iaf The Pitt) så blir det som du skriver en annan nivå på det direkt. Där är proceduren en bärande faktor. Om man hoppar över själva ingrepp och vård så förlorar man för mycket. Det är därför jag funderar på om man kan hitta en medelväg som kanske inte är att spela ut ett autentiskt akutfall, men tillräckligt mycket för att ända få inlevelsen.

Jag tänkte jag skulle försöka låta bli att knåda detta via ChatGPT, men för att komma vidare frågade jag hur man kan göra en indelning:
Alla behandlingar ryms i 5–6 kategorier Du behöver inte hundratals metoder. I akutsjukvård kan nästan allt beskrivas genom ett litet antal åtgärdstyper. Rekommenderad ram Alla åtgärder faller i någon av dessa:
  1. Stabilisera
    – hålla patienten vid liv nu
    (“säkra luftvägar”, “stödja cirkulation”)
  2. Undersöka
    – skaffa mer information
    (“ta prover”, “beställa röntgen”)
  3. Behandla
    – försöka åtgärda orsaken
    (“sätta in behandling”, “operera akut”)
  4. Avvakta
    – inte göra för mycket
    (“observera”, “låta kroppen svara”)
  5. Eskalera
    – ta in mer resurser
    (“kalla kirurg”, “flytta till IVA”)
  6. Avsluta
    – erkänna gränsen
    (“palliativ vård”, “avbryta insatser”)
Detta skulle man sedan kunna krydda med benämningar?

Ett patientfall behöver:
  1. 2–3 rimliga handlingsvägar
  2. 1 riskfylld genväg
  3. 1 “för sen”-konsekvens

Exempel:
Aggressiv behandling → snabb förbättring men hög risk
Försiktig behandling → långsam förbättring men tidsförlust
Avvaktan → kan stabilisera eller kollapsa


Det här är inte hela vägen framåt. Man behöver fortfarande ytterligare något kring indelningen och hur den påverkar sjukdomsfallet, men det här kanske ändå tar frågan lite närmare lösningen?
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top