Nekromanti Hur gör man Dvärgar coola?

Blasphemy

Swashbuckler
Joined
4 Jul 2000
Messages
2,369
Location
Göteborg
Nu pratar jag alltså om klassiska fantasydvärgar. För mig är det några av de mest ocharmiga folkslagen som finns. De är små, håriga och vill helst smida och bryr sig om guld och ädelstenar. De är bra på att slåss och har tunga rustningar men de är så Zzzzzz Zzzzzz.

Osexiga, ocharmiga, oinspirerande.

Men hur skulle man kunna göra om klassiska fantasydvärgar på ett sådant sätt att de blir annorlunda, spännande och faktiskt intressanta att spela?

Någon som har ett förslag?
 

Rickard

Superhero
Joined
15 Oct 2000
Messages
17,520
Location
Helsingborg
Alla dvärgar är antingen poliser eller clowner. Så, då blir de coola. :gremsmile:

Eller så döper man om dem till någon annan fantasyras, som vätte, orch eller liknande, skriver en hel del om dem och sedan byter man tillbaka till namnet "dvärg".

/Han som tycker att dvärgar är de djupast rotade fantasyklichéerna som finns, så därför tjänar man på att inte tänka på dem som dvärgar längre
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,704
Location
Värnhem, Malmö
Dvärgarna i nordisk mytologi uppstod som likmaskar i Ymirs* kött. Ha det som utgångspunkt och jobba därifrån. Annars är Han något på spåren när han talar om att skriva om andra raser. Skriv en underjordisk humanoidras som förenar alla de klassiska typerna (dvärgar, orcher, vättar, drow, etc) i en vagt dvärgisk förpackning.

*Världsjätten då, inte Ola. Även om den tolkningen säkerligen också går att göra något med.
 

Totte

Warrior
Joined
1 Aug 2004
Messages
387
Jag har spelat många coola dvärgar, ge dem bara lite personlighet. Ge dem saker de värderar högt (förutom guld), såsom sitt skägg. Avsluta alla artighetsfraser till folk med följande fras "..och må ert skägg aldrig sluta växa!" samt bocka djup. Alltid retar det någon, framförallt adelsdamer utan humor. Ge dom lite lagom paranoia för sånt som är odvärgiskt, såsom skogar, öppet vatten och båtar.
 

Laowai

Hero
Joined
29 Sep 2009
Messages
1,164
Location
Stockholm
I skyrim var ju dvärgarna i själva verket alver som bodde i stora stensalar och i själva verket faktiskt större än både andra alver pch människor.
En rätt kul vändning imo, och den följer dessutom det Han säger hyfsat väl.

Jag tänker i världen jag håller på att skapa slå ihop dvärgar och goblins till en ny varelse, som visst fortfarande kommer vara korta och kraftiga, men inga skägg, stora näsor, eller för den delen ässjesolbrännor. Istället tänker jag mig dem som hårlösa och bleka, med hål för öronen, springor som näsor, och små ögon med stor pupill. Basically, tänk korta kralliga voldemorts. De lär inte vara skotsk comic relief heller, utan snarare som svartalferna i Harry Potter, vresiga och ofta ganska illvilliga, men fortfarande skickliga hantverkare. Jag tänker att bara de dummaste eller modigaste av äventyrare vågar närma sig deras samhällen för att be om att få köpa utrustning.

Tack för möjligheten att skriva av mig förresten. De var bara en ytterst löst formad tanke när jag började skriva det här inlägget :gremsmile:
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Förstår inte problemet, dvärgar är objektivt überkoola. :gremwink:

Men ett tips är att spela dem med sin mörka sida. Som i Burning Wheel (och som jag snott till Fantasy!).
 

Bassejr

Hero
Joined
8 Jun 2012
Messages
847
Location
Eskilstuna
Ge dom mycket muskler, coola mustacher, trofasta och stolta ledare, och feta yxor och hammare, så blir dom så småningom coola om du frågar mig.
 
G

Guest

Guest
Bassejr said:
Ge dom mycket muskler, coola mustacher, trofasta och stolta ledare, och feta yxor och hammare, så blir dom så småningom coola om du frågar mig.
Typ så här?

 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,704
Location
Värnhem, Malmö
Bara för att ger jag mig på ett försök:

Dvärgarna utgör ett av de äldsta folkslagen i den kända världen. Det är oklart hur länge deras gångar har vindlat under markytan, men redan uråldriga texter talar om folket under jorden. Vissa indikationer tyder på att dvärgarna är de degenererade kvarlevorna av ett tidigare folk som av yttre omständigheter tvingades till ett liv i världens dystra och mörka underjord. Åter andra talar om dvärgarna som ett slavfolk, skapade för att tjäna som grovarbetare åt grymma gudar eller jättar.

Utseende

Namnet "dvärgar" kommer av att bergsfolket jämfört med människor är påfallande korta, i genomsnitt kring hundrafyrtio centimeter, ett intryck som ytterligare förstärks av deras krumma ryggar. De har kompakta, seniga fysionomier, gjorda för tröstlöst arbete och trånga utrymmen. Deras skinn är blekt askgrått, deras ögon tåras av solljus och deras hår varierar mellan sjukligt gulvitt, blygrått och eldrött. Då de lever trångt och ständigt utsätts för ässjornas hetta är dvärgar ofta påfallande lättklädda i sina egna boningar, medan de i världen utanför grottorna brukar vara rejält påbyltade och gärna rustade. En dvärgasmidd rustning är förunderligt ledad och rörlig -- det som först ser ut som ett tungt skal i svart, runristat järn brukar i själva verket vara en utsökt smidig konstruktion i minst fem-sex olika metaller och legeringar för olika komponenter. Dvärgar visar ogärna sina ansikten för utomstående, och bär därför gärna masker skulpterade som illvilliga jord- och mörkerandar.

Liv och leverne

Trots vad som sägs om dvärgarnas förkärlek för underjorden kan ingen högre varelse leva utan att äta. De dvärgiska fästenas bergsingångar brukar därför vara omgärdade av väldiga terassodlingar som tillgodoser fästets matbehov. Herdar och jordbrukare står lågt på den dvärgiska rangskalan, och är beroende på fästets styre antingen slavar eller bara lågt rankade friborna. Trots odlingarna är maten ofta knapp, och varje rest räknas. En dvärgisk begravning är en kannibalistisk ritual där den avlidnes kött delas ut till de närmaste anhöriga.

Trångboddheten hos dvärgarna är enorm, och det sociala livet regleras därför av strikta koder. Dvärgar har en stark hederskänsla och ett mycket formellt sätt att umgås, en nödvändighet i ett samhälle där privatliv är en svårfunnen lyx. En dvärg framstår därför i många andra sammanhang som tillknäppt och distanserad. Den säkerhetsventil som finns hos många dvärgar är spriten. Destillation av starksprit är en dvärgisk uppfinning, ursprungligen en alkemisk produkt som sedermera kom att användas för att granulera sprängämnen och till sist blev ett helt folks last och nöje. Det dvärgiska samhället har en hög tolerans för den som på detta vis släpper på hämningarna, men detta hindrar inte att slagsmål och rent utav mord följer i rusets spår.

Dvärgarna dyrkar Mörkret-i-jordens-mitt, något som tycks befinna sig i gränslandet mellan en urkraft och en levande varelse för dem. Enligt dvärgarna är Mörkret-i-jordens-mitt en bit av Mörkret-mellan-stjärnorna som vid jordens skapelse stängdes in. Dvärgapräster söker ständigt efter järtecken i malmen från de djupaste gångarna för att utröna vad Mörkret-i-jordens-mitt vill.

Samhälle

Dvärgasamhällen är organiserade efter två principer: arbetslagen och familjerna. Arbetslagen är demokratiska organisationer, ursprungligen enbart en angelägenhet för gruvarbetarna men numera omfattar de även andra yrken. Ett dvärgasamhälle är ofta indelat i mellan femton och sextio arbetslag. Varje arbetslag väljer en förman, som sedan representerar dem i ett förmannaråd som styr samhällets angelägenheter. Familjerna domineras traditionellt av den äldsta kvinnan i familjen (dvärgafamiljer är matrilineära, och mannen förväntas flytta över till kvinnans familj vid äktenskap) och styr framför allt över tilldelning av sovsalar, men också över handel och kontakter med omvärlden.

Slaveri förekommer i vissa dvärgasamhällen. Slavar ägs av familjer, inte individer, och står utanför arbetslagssystemet. I samhällen där slaveri är tillåtet brukar familjerna därmed ha en större makt jämfört med arbetslagen, med följden att dessa samhällen i praktiken blir mer aristokratiska.

Dvärgasamhällets arbetsetik och fokus på styrka och uthållighet skapar en hård attityd. Att visa svaghet och ömhet är illa sett, och många dvärgar framstår därför som känslokalla och buffliga. Särskilt bland unga dvärgar är det också vanligt med olika typer av kraftprov, gärna involverande smärta, vapenskicklighet eller sprit.

Arbetslagen fungerar också som grundläggande organisation för dvärgasamhällets försvar. Underjorden är hem åt många monster, varför de flesta dvärgar kan hantera vapen. Mer offensiv krigföring är sällsynt, men förekommer när två dvärgasamhällen är förbundna med tunnlar. Denna typ av krigföring brukar äga rum på två sätt: antingen i form av tysta räder för att eliminera viktiga mål, eller i form av vidriga utrotningskrig där man mer eller mindre försöker stänga in och kväva det andra fästet. På grund av risken att kriget eskalerar på detta vis har dvärgarna ofta skickliga diplomater, eller, om detta misslyckas, en tradition av juridiska dueller som kan användas för att avgöra tvister.
 

Skarpskytten

Mellan två äventyr
Joined
18 May 2007
Messages
6,006
Location
Smålands golvbrunn
Laowai said:
Jag tänker i världen jag håller på att skapa slå ihop dvärgar och goblins till en ny varelse
Detta är egentligen en back-to-basic-approach, en som jag gillar och det jag skulle göra om jag gjorde en värld med dvärgar. Man ska komma ihåg att dagens standardfantasydvärgar är en variant av Tolkiens dvärgar (men de har mer muskler, är mer krigiska och inte alls så artiga som professor Ts) och att dvärgar i den fornnordiska mytologi som han byggde på är något helt annat.

Dvärgar och svartalfer är synomymer i fornnordisk mytologi. Och dvärgar är knappast "goda": de är listiga, illvilliga och egoistiska. De är skickliga inte bara i hantverk, utan också i magi och i att göra magiska föremål. Och de är jälvigt fåtaliga.

Jag skulle göra dvärgar mer som "Faeries" i brittisk mytologi: mystiska, godtyckliga och magiska. Det tycker jag är "coolt".
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
6,927
Jag ser nog "dvärg" som ett karaktärskoncept snarare än som en ras. Det är liksom så fantasyraser fungerar. Alv, dvärg, orch etc. är varianter av människor - ett paket man köper (men så klart kan tweakas lite efter smak och behov). Jag spelar alltid dvärg, för jag gillar stoiska, traditionsbundna våldsverkare med förkärlek för alkohol och god mat. Jag gillar sådana människor i verkligheten, och jag gillar att gestalta dem.

Dessutom tycker jag att de ser häftiga ut, så jag ser ingen direkt anledning att ändra på konceptet.

Liksom, vad finns det mer att önska?:

 

Sjunde inseglet

Swordsman
Joined
4 Mar 2006
Messages
424
Location
Göteborg
Svarte faraonen said:
Bara för att ger jag mig på ett försök:

Dvärgarna utgör ett av de äldsta folkslagen i den kända världen. Det är oklart hur länge deras gångar har vindlat under markytan, men redan uråldriga texter talar om folket under jorden. Vissa indikationer tyder på att dvärgarna är de degenererade kvarlevorna av ett tidigare folk som av yttre omständigheter tvingades till ett liv i världens dystra och mörka underjord. Åter andra talar om dvärgarna som ett slavfolk, skapade för att tjäna som grovarbetare åt grymma gudar eller jättar.

Utseende

Namnet "dvärgar" kommer av att bergsfolket jämfört med människor är påfallande korta, i genomsnitt kring hundrafyrtio centimeter, ett intryck som ytterligare förstärks av deras krumma ryggar. De har kompakta, seniga fysionomier, gjorda för tröstlöst arbete och trånga utrymmen. Deras skinn är blekt askgrått, deras ögon tåras av solljus och deras hår varierar mellan sjukligt gulvitt, blygrått och eldrött. Då de lever trångt och ständigt utsätts för ässjornas hetta är dvärgar ofta påfallande lättklädda i sina egna boningar, medan de i världen utanför grottorna brukar vara rejält påbyltade och gärna rustade. En dvärgasmidd rustning är förunderligt ledad och rörlig -- det som först ser ut som ett tungt skal i svart, runristat järn brukar i själva verket vara en utsökt smidig konstruktion i minst fem-sex olika metaller och legeringar för olika komponenter. Dvärgar visar ogärna sina ansikten för utomstående, och bär därför gärna masker skulpterade som illvilliga jord- och mörkerandar.

Liv och leverne

Trots vad som sägs om dvärgarnas förkärlek för underjorden kan ingen högre varelse leva utan att äta. De dvärgiska fästenas bergsingångar brukar därför vara omgärdade av väldiga terassodlingar som tillgodoser fästets matbehov. Herdar och jordbrukare står lågt på den dvärgiska rangskalan, och är beroende på fästets styre antingen slavar eller bara lågt rankade friborna. Trots odlingarna är maten ofta knapp, och varje rest räknas. En dvärgisk begravning är en kannibalistisk ritual där den avlidnes kött delas ut till de närmaste anhöriga.

Trångboddheten hos dvärgarna är enorm, och det sociala livet regleras därför av strikta koder. Dvärgar har en stark hederskänsla och ett mycket formellt sätt att umgås, en nödvändighet i ett samhälle där privatliv är en svårfunnen lyx. En dvärg framstår därför i många andra sammanhang som tillknäppt och distanserad. Den säkerhetsventil som finns hos många dvärgar är spriten. Destillation av starksprit är en dvärgisk uppfinning, ursprungligen en alkemisk produkt som sedermera kom att användas för att granulera sprängämnen och till sist blev ett helt folks last och nöje. Det dvärgiska samhället har en hög tolerans för den som på detta vis släpper på hämningarna, men detta hindrar inte att slagsmål och rent utav mord följer i rusets spår.

Dvärgarna dyrkar Mörkret-i-jordens-mitt, något som tycks befinna sig i gränslandet mellan en urkraft och en levande varelse för dem. Enligt dvärgarna är Mörkret-i-jordens-mitt en bit av Mörkret-mellan-stjärnorna som vid jordens skapelse stängdes in. Dvärgapräster söker ständigt efter järtecken i malmen från de djupaste gångarna för att utröna vad Mörkret-i-jordens-mitt vill.

Samhälle

Dvärgasamhällen är organiserade efter två principer: arbetslagen och familjerna. Arbetslagen är demokratiska organisationer, ursprungligen enbart en angelägenhet för gruvarbetarna men numera omfattar de även andra yrken. Ett dvärgasamhälle är ofta indelat i mellan femton och sextio arbetslag. Varje arbetslag väljer en förman, som sedan representerar dem i ett förmannaråd som styr samhällets angelägenheter. Familjerna domineras traditionellt av den äldsta kvinnan i familjen (dvärgafamiljer är matrilineära, och mannen förväntas flytta över till kvinnans familj vid äktenskap) och styr framför allt över tilldelning av sovsalar, men också över handel och kontakter med omvärlden.

Slaveri förekommer i vissa dvärgasamhällen. Slavar ägs av familjer, inte individer, och står utanför arbetslagssystemet. I samhällen där slaveri är tillåtet brukar familjerna därmed ha en större makt jämfört med arbetslagen, med följden att dessa samhällen i praktiken blir mer aristokratiska.

Dvärgasamhällets arbetsetik och fokus på styrka och uthållighet skapar en hård attityd. Att visa svaghet och ömhet är illa sett, och många dvärgar framstår därför som känslokalla och buffliga. Särskilt bland unga dvärgar är det också vanligt med olika typer av kraftprov, gärna involverande smärta, vapenskicklighet eller sprit.

Arbetslagen fungerar också som grundläggande organisation för dvärgasamhällets försvar. Underjorden är hem åt många monster, varför de flesta dvärgar kan hantera vapen. Mer offensiv krigföring är sällsynt, men förekommer när två dvärgasamhällen är förbundna med tunnlar. Denna typ av krigföring brukar äga rum på två sätt: antingen i form av tysta räder för att eliminera viktiga mål, eller i form av vidriga utrotningskrig där man mer eller mindre försöker stänga in och kväva det andra fästet. På grund av risken att kriget eskalerar på detta vis har dvärgarna ofta skickliga diplomater, eller, om detta misslyckas, en tradition av juridiska dueller som kan användas för att avgöra tvister.
Riotminds stal många av dina idéer till Eld och sot (DoD Trudvangs dvärgbok). :gremwink:

Buratjadvärgarna är små och förvridna med gråblek hy och bleknade ögon. De går omkring nakna i hyttorna på grund av värmen från ässjorna.

Svorda och borjonikkadvärgarna bär rustningar likt jättelika järnmasker av gapande ansikten och andar.
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
6,927
Sjunde inseglet said:
Svarte faraonen said:
Bara för att ger jag mig på ett försök:

Dvärgarna utgör ett av de äldsta folkslagen i den kända världen. Det är oklart hur länge deras gångar har vindlat under markytan, men redan uråldriga texter talar om folket under jorden. Vissa indikationer tyder på att dvärgarna är de degenererade kvarlevorna av ett tidigare folk som av yttre omständigheter tvingades till ett liv i världens dystra och mörka underjord. Åter andra talar om dvärgarna som ett slavfolk, skapade för att tjäna som grovarbetare åt grymma gudar eller jättar.

Utseende

Namnet "dvärgar" kommer av att bergsfolket jämfört med människor är påfallande korta, i genomsnitt kring hundrafyrtio centimeter, ett intryck som ytterligare förstärks av deras krumma ryggar. De har kompakta, seniga fysionomier, gjorda för tröstlöst arbete och trånga utrymmen. Deras skinn är blekt askgrått, deras ögon tåras av solljus och deras hår varierar mellan sjukligt gulvitt, blygrått och eldrött. Då de lever trångt och ständigt utsätts för ässjornas hetta är dvärgar ofta påfallande lättklädda i sina egna boningar, medan de i världen utanför grottorna brukar vara rejält påbyltade och gärna rustade. En dvärgasmidd rustning är förunderligt ledad och rörlig -- det som först ser ut som ett tungt skal i svart, runristat järn brukar i själva verket vara en utsökt smidig konstruktion i minst fem-sex olika metaller och legeringar för olika komponenter. Dvärgar visar ogärna sina ansikten för utomstående, och bär därför gärna masker skulpterade som illvilliga jord- och mörkerandar.

Liv och leverne

Trots vad som sägs om dvärgarnas förkärlek för underjorden kan ingen högre varelse leva utan att äta. De dvärgiska fästenas bergsingångar brukar därför vara omgärdade av väldiga terassodlingar som tillgodoser fästets matbehov. Herdar och jordbrukare står lågt på den dvärgiska rangskalan, och är beroende på fästets styre antingen slavar eller bara lågt rankade friborna. Trots odlingarna är maten ofta knapp, och varje rest räknas. En dvärgisk begravning är en kannibalistisk ritual där den avlidnes kött delas ut till de närmaste anhöriga.

Trångboddheten hos dvärgarna är enorm, och det sociala livet regleras därför av strikta koder. Dvärgar har en stark hederskänsla och ett mycket formellt sätt att umgås, en nödvändighet i ett samhälle där privatliv är en svårfunnen lyx. En dvärg framstår därför i många andra sammanhang som tillknäppt och distanserad. Den säkerhetsventil som finns hos många dvärgar är spriten. Destillation av starksprit är en dvärgisk uppfinning, ursprungligen en alkemisk produkt som sedermera kom att användas för att granulera sprängämnen och till sist blev ett helt folks last och nöje. Det dvärgiska samhället har en hög tolerans för den som på detta vis släpper på hämningarna, men detta hindrar inte att slagsmål och rent utav mord följer i rusets spår.

Dvärgarna dyrkar Mörkret-i-jordens-mitt, något som tycks befinna sig i gränslandet mellan en urkraft och en levande varelse för dem. Enligt dvärgarna är Mörkret-i-jordens-mitt en bit av Mörkret-mellan-stjärnorna som vid jordens skapelse stängdes in. Dvärgapräster söker ständigt efter järtecken i malmen från de djupaste gångarna för att utröna vad Mörkret-i-jordens-mitt vill.

Samhälle

Dvärgasamhällen är organiserade efter två principer: arbetslagen och familjerna. Arbetslagen är demokratiska organisationer, ursprungligen enbart en angelägenhet för gruvarbetarna men numera omfattar de även andra yrken. Ett dvärgasamhälle är ofta indelat i mellan femton och sextio arbetslag. Varje arbetslag väljer en förman, som sedan representerar dem i ett förmannaråd som styr samhällets angelägenheter. Familjerna domineras traditionellt av den äldsta kvinnan i familjen (dvärgafamiljer är matrilineära, och mannen förväntas flytta över till kvinnans familj vid äktenskap) och styr framför allt över tilldelning av sovsalar, men också över handel och kontakter med omvärlden.

Slaveri förekommer i vissa dvärgasamhällen. Slavar ägs av familjer, inte individer, och står utanför arbetslagssystemet. I samhällen där slaveri är tillåtet brukar familjerna därmed ha en större makt jämfört med arbetslagen, med följden att dessa samhällen i praktiken blir mer aristokratiska.

Dvärgasamhällets arbetsetik och fokus på styrka och uthållighet skapar en hård attityd. Att visa svaghet och ömhet är illa sett, och många dvärgar framstår därför som känslokalla och buffliga. Särskilt bland unga dvärgar är det också vanligt med olika typer av kraftprov, gärna involverande smärta, vapenskicklighet eller sprit.

Arbetslagen fungerar också som grundläggande organisation för dvärgasamhällets försvar. Underjorden är hem åt många monster, varför de flesta dvärgar kan hantera vapen. Mer offensiv krigföring är sällsynt, men förekommer när två dvärgasamhällen är förbundna med tunnlar. Denna typ av krigföring brukar äga rum på två sätt: antingen i form av tysta räder för att eliminera viktiga mål, eller i form av vidriga utrotningskrig där man mer eller mindre försöker stänga in och kväva det andra fästet. På grund av risken att kriget eskalerar på detta vis har dvärgarna ofta skickliga diplomater, eller, om detta misslyckas, en tradition av juridiska dueller som kan användas för att avgöra tvister.
Riotminds stal många av dina idéer till Eld och sot (DoD Trudvangs dvärgbok). :gremwink:

Buratjadvärgarna är små och förvridna med gråblek hy och bleknade ögon. De går omkring nakna i hyttorna på grund av värmen från ässjorna.

Svorda och borjonikkadvärgarna bär rustningar likt jättelika järnmasker av gapande ansikten och andar.
Tänkte samma sak, att "det där lät som Riots dvärgar". Så det är redan gjort. Det gör ju inte saken sämre, men som ett råd till de som ojar sig om hur tråkiga dvärgar är kan det ju vara en idé att kolla i sin närhet. Riot förnyade fantasygenren på många sätt.
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,704
Location
Värnhem, Malmö
Buratja låg nog någonstans i bakhuvudet, även om jag aldrig läste dvärgboken utan enbart grundboken. Riotminds hade ju en hel del konceptuellt häftiga saker. Det mesta är ett lappverk från olika källor, så jag gör inga andra anspråk på originalitet än att jag kanske har satt ihop saker på ett nytt vis.
 

Laowai

Hero
Joined
29 Sep 2009
Messages
1,164
Location
Stockholm
Ah, jag menade inte alls att påstå att min idé var alldeles ny :gremsmile:
Men nu när du säger det så inser jag att jag basically har gjort starka svartalfer. Jag får helt enkelt fila lte på dem tills de blir aningens fräschare.
 

Ögat

Hero
Joined
24 May 2000
Messages
1,127
Location
Stad OCH land
Dvärgar är i huvudsak fåniga på grund av sin längd. Därför finns det två vägar att gå för att råda bot på dvärgproblemet:
Jättedvärgen - stor som en människa eller större!
Minidvärgen - stor som ett nyfött barn.

Om det inte räcker (hur kan det inte göra det) kan du lägga till en personlighet: jättedvärgen är ett monstrum och vet om det, minidvärgen är jävlig och halvond men hålls i schack av att man kan krama rent guld ur den.

Bonus: skägg har man bara på södermalm eller i Järna, så om din dvärg inte är antroposof eller låtsas vara det för surdegens skull - använd rakhyvel.
 
Top