Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Efter att ha läst den här tråden funderade jag på det här med hur man egentligen ska förvärva kunskaper om olika former av rollspel. Vad duger egentligen för att kunna säga något åt det ena eller andra hållet?
Till att börja med funderar jag kring det här med "vetenskaplighet" i sammanhanget. Att prata om någon form av strikt empirisk avgränsning känns inte vidare enkelt – för mig skulle det vara som att kräva en strikt, objektiv måttstock kring vilka konstnärliga strömningar olika texter eller konstverk ingår i. Vi kan inte göra en objektiv, reproducerbar studie på ifall en tavla bättre beskrivs som manierism eller barock, och på samma vis tänker jag att det är omöjligt att dra upp en strikt modell för att avgöra ifall ett spel är "neotrad" eller "OSR" eller vad man nu vill beskriva det som. Man är dock rätt sträng om man menar att detta gör sådana termer oanvändbara, eller att de inte alls hör hemma i ett vetenskapligt sammanhang.
Ett sätt att närma sig diskussioner om "stilar" hos rollspel är att hantera dem som en form av genealogisk fråga. Man tittar på ett visst spel, försöker utröna vilka andra spel som påverkade det, därefter i sin tur vilka spel som påverkade dessa, och så vidare. Har man tur kan man hitta otvetydiga uttalanden från när spelen designades, i andra fall kan man behöva göra mer eller mindre kvalificerade bedömningar. På samma sätt kan man också försöka utröna i vilken mån spelen påverkats av någon form av teoribildning, manifest eller liknande. Att försöka gruppera spel blir då i någon mån en fråga om att skapa "släktträd" och försöka hitta inflytandespår mellan dem.
En annan metod är att försöka sig på någon sorts analytisk ansats mot spelen, där man beslutar sig för att jämföra dem i fråga om sådant som vilken spelstil de förmedlar i text, vilken spelstil de faktiskt belönar regelmässigt, vilka grundantaganden de tycks vila på och liknande. Här behöver man såklart till att börja med välja vilka saker som är mest relevanta att jämföra som grund för en uppdelning – något som också innebär att man måste göra ett antagande kring vilka aspekter som främst påverkar hur spelandet yttrar sig i praktiken.
Båda de ovanstående hållningarna lägger sig nära spelet-som-text, vilket innebär att de i mindre grad orienterar sig mot spelet-som-aktivitet. Hur spelet faktiskt har spelats kan ju vara annorlunda än hur man analyserar att det befrämjar att spela, eller hur dess "föregångare" spelades. Ett typexempel på detta är att jämföra faktiskt D&D-spelande på 70-talet med rekonstruerat OSR-spelande – det senare orienterar sig för det mesta starkt åt en analytisk hållning till speltexten, där man lägger stor vikt vid sådana element man anser har glömts bort (guld-för-xp, vandrande monster, reaktionsslag, följeslagare, etc). Detta innebär i sin tur att en hel del som faktiskt spelade D&D på 70-talet inte känner igen sig – de gjorde ju helt annorlunda! Om man vill fördjupa sig i sådant behövs kanske snarare någon form av oral history-hållning till undersökningen, där kunskapsinhämtningen sker genom att tala med folk som faktiskt var del av någon särskild strömning eller spelmiljö. Detta låter sig sannolikt enklare göras ju mindre och mer specifik denna miljö var. Att få en muntlig historia kring den svenska friformsscenens framväxt på konvent är sannolikt lättare än att få en kring "tradspel på åttiotalet". I samtiden skulle man, antar jag, också kunna ägna sig åt olika former av kulturantropologiska studier av rollspelsgrupper, bredare diskussioner kring rollspel, etc. Detta är såklart också en hållning som i någon mån behöver frigöra sig från att kategorisera utifrån "vilket rollspel man spelar". Samma rollspel kan spelas av spelgrupper med vilt skilda spelkulturer (AD&D 1e spelades väl till exempel såväl av folk som låg rätt nära den rekonstruerade OSR-stilen, och folk som körde stenhårt på rälsade hjältekampanjer).
Min poäng är väl mest att jag tänker att det borde finnas metoder för att bedriva någon form av vetenskapligt arbete kring även mer undflyende begrepp kring subkulturer, stilar och liknande. Grejen är väl att även en sådan mer stringent analys behöver ta sitt avstamp i mer ovetenskapliga betraktelser – de är de omedelbara observationerna och tankarna som ger uppslag till vad man vill undersöka närmre.
Till att börja med funderar jag kring det här med "vetenskaplighet" i sammanhanget. Att prata om någon form av strikt empirisk avgränsning känns inte vidare enkelt – för mig skulle det vara som att kräva en strikt, objektiv måttstock kring vilka konstnärliga strömningar olika texter eller konstverk ingår i. Vi kan inte göra en objektiv, reproducerbar studie på ifall en tavla bättre beskrivs som manierism eller barock, och på samma vis tänker jag att det är omöjligt att dra upp en strikt modell för att avgöra ifall ett spel är "neotrad" eller "OSR" eller vad man nu vill beskriva det som. Man är dock rätt sträng om man menar att detta gör sådana termer oanvändbara, eller att de inte alls hör hemma i ett vetenskapligt sammanhang.
Ett sätt att närma sig diskussioner om "stilar" hos rollspel är att hantera dem som en form av genealogisk fråga. Man tittar på ett visst spel, försöker utröna vilka andra spel som påverkade det, därefter i sin tur vilka spel som påverkade dessa, och så vidare. Har man tur kan man hitta otvetydiga uttalanden från när spelen designades, i andra fall kan man behöva göra mer eller mindre kvalificerade bedömningar. På samma sätt kan man också försöka utröna i vilken mån spelen påverkats av någon form av teoribildning, manifest eller liknande. Att försöka gruppera spel blir då i någon mån en fråga om att skapa "släktträd" och försöka hitta inflytandespår mellan dem.
En annan metod är att försöka sig på någon sorts analytisk ansats mot spelen, där man beslutar sig för att jämföra dem i fråga om sådant som vilken spelstil de förmedlar i text, vilken spelstil de faktiskt belönar regelmässigt, vilka grundantaganden de tycks vila på och liknande. Här behöver man såklart till att börja med välja vilka saker som är mest relevanta att jämföra som grund för en uppdelning – något som också innebär att man måste göra ett antagande kring vilka aspekter som främst påverkar hur spelandet yttrar sig i praktiken.
Båda de ovanstående hållningarna lägger sig nära spelet-som-text, vilket innebär att de i mindre grad orienterar sig mot spelet-som-aktivitet. Hur spelet faktiskt har spelats kan ju vara annorlunda än hur man analyserar att det befrämjar att spela, eller hur dess "föregångare" spelades. Ett typexempel på detta är att jämföra faktiskt D&D-spelande på 70-talet med rekonstruerat OSR-spelande – det senare orienterar sig för det mesta starkt åt en analytisk hållning till speltexten, där man lägger stor vikt vid sådana element man anser har glömts bort (guld-för-xp, vandrande monster, reaktionsslag, följeslagare, etc). Detta innebär i sin tur att en hel del som faktiskt spelade D&D på 70-talet inte känner igen sig – de gjorde ju helt annorlunda! Om man vill fördjupa sig i sådant behövs kanske snarare någon form av oral history-hållning till undersökningen, där kunskapsinhämtningen sker genom att tala med folk som faktiskt var del av någon särskild strömning eller spelmiljö. Detta låter sig sannolikt enklare göras ju mindre och mer specifik denna miljö var. Att få en muntlig historia kring den svenska friformsscenens framväxt på konvent är sannolikt lättare än att få en kring "tradspel på åttiotalet". I samtiden skulle man, antar jag, också kunna ägna sig åt olika former av kulturantropologiska studier av rollspelsgrupper, bredare diskussioner kring rollspel, etc. Detta är såklart också en hållning som i någon mån behöver frigöra sig från att kategorisera utifrån "vilket rollspel man spelar". Samma rollspel kan spelas av spelgrupper med vilt skilda spelkulturer (AD&D 1e spelades väl till exempel såväl av folk som låg rätt nära den rekonstruerade OSR-stilen, och folk som körde stenhårt på rälsade hjältekampanjer).
Min poäng är väl mest att jag tänker att det borde finnas metoder för att bedriva någon form av vetenskapligt arbete kring även mer undflyende begrepp kring subkulturer, stilar och liknande. Grejen är väl att även en sådan mer stringent analys behöver ta sitt avstamp i mer ovetenskapliga betraktelser – de är de omedelbara observationerna och tankarna som ger uppslag till vad man vill undersöka närmre.
Jag ser hellre att vi håller oss till pseudo-mystikerna och filosoferna så länge som möjligt.
)
