Hur bra håller ni tiderna?

Jag har haft spelledare som sagt "5 spelmöten" och så har vi kört 20 spelmöten.

Jag har haft spelledare som velat köra två scenarion på en heldag och bara hunnit ett halvt.

Jag brukar kunna hålla mina satta tider någorlunda, även när jag kör fisktankar som i sin struktur verkligen är oberäkneliga i längd eftersom det inte finns något klart slut. Några gånger har jag motsatta problemet att jag får slut på material och avslutar tidigare.

Hur är ni på att hålla tiderna ... och möjligtvis förklara varför det är så....
I mina spelgrupper sätter vi inga tider. Vi kör på och så får vi se hur många spelmöten det blir. Om vi pratar tider så handlar det mest om en indikation, typ ”det här tror jag ni fixar på fem spelmöten” eller ”äventyret känns ungefär lika stort som den förra” men om det sen slutar med 7 spelmöten eller 15, det får vi se. I min huvudsakliga grupp byter vi spelledare så där kan man ge den andre en vink om att det nog inte är så mycket kvar för rollpersonerna att fixa, så att denne är förberedd på att snart sätta sig i spelledarstolen.

Jag skulle nog vara rätt tveksam till att vara med i grupp som bestämmer antalet spelmöten i förväg. För mig är en väsentlig del av rollspelet att spelarna kan styra händelseutvecklingen och att man inte vet vad som ske. Väljer spelarna att lägga massa tid karaktärsspel rollpersonerna emellan, ja då hinner de kanske bara hälften så långt på ett spelmöte som de annars skulle ha gjort, gör de dåliga val kanske det tar två spelmöten att rådda upp det, ger de sig in i en sidointrig kan det bli fem spelmöten mer, gör de avgörande misstag kan det innebära att de strök med eller misslyckades med sitt mål och att det inte blir fler spelmöten.

På samma sätt som jag inte vill bestämma antalet spelmöten i förväg gillar jag inte när spelledare ska envisas med att styra enskilda spelmöten utifrån vad som ska hinna ske eller hur det ska utveckla sig, t.ex. ”det ska alltid sluta med en cliffhanger”. Spelarna är ju (förhoppningsvis) inte korkade utan märker att spelledaren manipulerar händelseutvecklingen vilket i alla fall för min del innebär ett minskat engagemang och att jag dessutom indirekt uppmanas taktiska val baserat på annat än det som min rollperson upplever: ”oj, bara tio minuter kvar av spelmötet, bäst att jag tar på rustningen och klunkar i mig en stridsdryck för nu händer det som vanligt något”.

Sen finns det förstås lägen där jag får tumma på vad jag skrivit ovan. Spel med barn kan innebära att jag som spelledare måste knuffa händelseutvecklingen för att styra tider och lämpliga avslut. Det kan vara omständigheter som gör att man bara har just den här kvällen på sig att spela och då hellre tar minuset med spelledare som styr tider än att spelmötet utmynnar i ingenting.

Långt svar och vet inte om jag riktigt svarade på din fråga. Kan i alla fall säga att i de fall någon spelare undrar hur många spelmöten mitt äventyr kan tänkas ta så brukar min gissning bli fel. Utgår alltid från mycket effektiva och rationella spelare men de är i själva verkar mycket sällsynta...
 
På samma sätt som jag inte vill bestämma antalet spelmöten i förväg gillar jag inte när spelledare ska envisas med att styra enskilda spelmöten utifrån vad som ska hinna ske eller hur det ska utveckla sig, t.ex. ”det ska alltid sluta med en cliffhanger”.
Säg i dom fall där spelledaren faktiskt inte styr på detta sätt. Vi har kört samberättar-spel där gänget ändå avslutat i tid eller efter ett specifikt antal spelmöten.
 
Last edited:
Jag har oftast spelat i kampanjformat och med filosofin "Det får ta den tid det tar", något accepterat av både spelledare och spelare. Så antalet sessioner i varje kampanj har aldrig varit särskilt viktig.

Det har däremot ändrat sig en smula under de senaste åren. Sannolikt har det att göra med att både jag och de jag vanligen spelar med blivit äldre och även har andra åtaganden. Så det finns inte längre utrymme för evighetskampanjer längre. Det och att ingen grupp jag spelar med heller har någon "Forever GM". Så det finns alltid en spelledare som väntar i kulisserna på sin tur. Därför funkar det inte längre med "Jag tänkte SLa en grej. Det borde ta mellan 2-80 sessioner ungefär.".
 
Någon annan som upplevt att SL säger nåt i stil med "Det borde vara 1 spelpass kvar" och du tänker "Spoiler! Enbart vårt planerade besök på plats X borde ta ett helt spelmöte. Jag trodde på två-tre pass kvar. Det här luktar antiklimax eller att en okänd aspekt dyker upp och avslutar åt oss."
 
Jag har bestämt mig för att vara mer återhållsam med att säga hur många spelpass jag tror det är kvar på ett äventyr eller en kampanj. Har insett att det kan leda till oönskat metaspelande om spelarna vet att slutet närmar sig.
 
Jag har bestämt mig för att vara mer återhållsam med att säga hur många spelpass jag tror det är kvar på ett äventyr eller en kampanj. Har insett att det kan leda till oönskat metaspelande om spelarna vet att slutet närmar sig.
Intressant, vilken typ av metaspelande menar du då?
 
Någon annan som upplevt att SL säger nåt i stil med "Det borde vara 1 spelpass kvar" och du tänker "Spoiler! Enbart vårt planerade besök på plats X borde ta ett helt spelmöte. Jag trodde på två-tre pass kvar. Det här luktar antiklimax eller att en okänd aspekt dyker upp och avslutar åt oss."
Yes! Å andra sidan är det tillfredsställande när ens oväntade drag får SL att ändra sitt estimat! Men ja det spoilar, och gör att jag inte gärna svarar på hur mycket det är kvar när jag SLer.
 
Jag tror nog att jag helt enkelt inte bryr mig sådär jättemycket om sådant metaspelande, tror jag. Kanske för att mina äventyr eller kampanjer så sällan har så stora risker att ta, eller handlar så mycket om pengar. Och om kampanjen ändå snart ska ta slut spelar det väl oavsett inte så mycket roll?

Men absolut, man får ju väga det mot varandra. Å ena sidan gillar jag generellt när spelare och rollpersoner vet ungefär lika mycket om saker, och gillar inte när spelare ska ha något slags författar- eller regissörshatt på sig och tänka "berättelse" medan man spelar. Jag vill ju ha diegetiska val osv så långt som möjligt. Men å andra sidan gillar jag det avgränsade, att som spelare och spelledare kunna planera min tid som en vuxen människa. Så där krockar väl mina behov som människa med mina behov som rollspelare antar jag. Numera tänker jag att jag helt enkelt prioriterar det förra.
 
Och om kampanjen ändå snart ska ta slut spelar det väl oavsett inte så mycket roll?
Som jag ser det är risken att kampanjen får ett slut som inte känns trovärdigt. Då i en kontext där rollpersonernas handlingar har stor inverkan på händelseförloppet.
 
Back
Top