Nekromanti Hur använder man ledtrådar?

[Eagle]

Hej!

I mina äventyr är det vanligt att rollpersonerna hittar ledtrådar genom att lyssna till en konversation (hörsel) eller att de hittar något föremål (syn), men hur kan man skapa ledtrådar i sina äventyr genom att använda sig av alla andra sinnen: lukt, smak, känsel, 6:e sinnet, mf? Feedbacken ni ger får gärna vara användbar i fantasyrollspel.

Tack på förhand

 

[MrG]

6:sinnet
Hyfsat enkelt, man säger något lagom kryptiskt, stil med att "du har en förkänsla av att ...". Snyggast variant som jag kört var nog på konvnet, när vi var två spelledare som kunde säga saker i varsitt öra på spelarna, för att hinta hjärntävtten de råkat ut för.

Känsle
Främst har jag arbetat med att beskriva hetta/kyla. Gungningar burkar jag också vara bra på, men det blir nog främst bra för att jag själv kan bli sjösjuk och har en livlig beskrivning av det.

Lukt
Främst genom dofter som är på fel ställen, parfymer, i min senaste fantasykampanj doftade en gudinna (som uppträdde i olika skepnader) alltid lätt av rosor. Magi kan dofta svavel, eller elektrisitet...

Smak
Smakar maten lite konstigt? Oftast en hint om förgiftning, i fantasy skulle jag kunna ge en hobbitfördel av att just smaka på saker.

 

[Rickard]

Jag lovade mig att aldrig göra detta i samband med mina rollspelsartiklar, för det är så himla snorkigt beteende men nu tänker jag faktiskt bara länka till en sådan och inte göra så mycket mer än så..

Där är i alla fall den artikel som jag är mest nöjd med av de jag skrivit, även om den behöver skrivas om lite..

/Han som dock har för sig att Eagle har läst artiklarna, så han länkar väl för att andra ska få läsa

 

[Feuflux]

Feuflux funderar

I mina äventyr är det vanligt att rollpersonerna hittar ledtrådar genom att lyssna till en konversation (hörsel) eller att de hittar något föremål (syn), men hur kan man skapa ledtrådar i sina äventyr genom att använda sig av alla andra sinnen: lukt, smak, känsel, 6:e sinnet, mf?

Med flera? Finns det ännu fler sinnen? Okej, here we go:

Syn: det här klurade jag på igår. Läser Änglar och Demoner för tillfället och där finns det en massa "spana på statyer och inse saker" för att ta det kort. Detaljseendeledtrådar är svårt i rollspel känns det som (och sen brukar inte spelarna vara symbolforskare heller...) Jag klurade hur som helst på att ge ut en massa bilder på statyer om jag nu ville ha sådana som ledtrådar. Så kanske RP:na inser när de sitter med tre eller så bilder framför sig att "ahaaa, alla har den hemliga kultens symbol på vänster knä, då måste Oglock vara mördaren". Annars är ju en ren bok i ett asdammigt gammalt bibliotek eller motsvarande alltid häftigt. Något som sticker ut. Föremål som finns där de inte borde finnas. Problemet här är att antingen säger SL direkt att spelarna ser föremålet (trist) eller så säger SL åt spelarna att rulla perceptionsslag (risk att sänka stämningen) eller så nämner SL bara hyllan med böcker i förbigående och de tröga spelarna kollar inte ens närmre (SL tvingas slita sitt hår).

Hörsel: ingenting går upp emot att gömma sig i en klaustrofobisk lufttrumma och lyssna på antagonisternas hemliga plan. Eller jo, men det är fortfarande häftigt. Eller så kan man slänga in ledtrådar i vanliga diskussioner. Köpmannen vet att syndikatet kommer döda honom om han ger RP:na tips om var det magiska svärdet ligger men han vet också att om han inte gör det så kommer demonen Torsten att mosa staden vid midnatt. Så han gör vad han kan och hintar om platser när han berättar om sin märkliga resa han förtog för 10 år sedan. Problemet med sådana här ledtrådar brukar vara att RP:na fattar direkt eller inte alls. Jag vet att dom säger "time not important, only life is" i 5th Element men tid är fan en stämningsfaktor iaf.

Lukt: hinta om t.ex. krutlukt eller bara säga "det luktar annorlunda i det här rummet" funkar fint. Jag suger dock på miljöbeskrivningar i vanliga fall så om jag plötsligt börjar snacka lukt så kommer RP:na bli misstänksammare än en nunna hemma hos Rising. Vilket inte behöver vara dåligt.

Smak: Bellman och tysken var ute och gick. Så fick de syn på någonting brunt. "Vad kan det vara?" sa tysken. "Det ser (syn) ut som hundbajs" sa Bellman. "Kan det verkligen vara det?" sa tysken. "Och det luktar (lukt) som hundbajs" sa Bellman. "Hmm, testa att smaka (smak) det" sa tysken. "Det ÄR hundbajs" sa Bellman glatt. "Har du funderat på att bli detektiv?" sa tysken.
Jag hoppas innerligt att ingen någonsin använt det där i rollspel.
Det enda jag kan komma på är att RP:nas mat är förgiftad och SL hintar om att det smakar oväntat. Tror jag råkat ut för det här i ett Krilloan-äventyr men minns inte hur det uppdagades.

Känsel: Tobruk lät handen glida längs muren. "Vi kommer aldrig kunna ta oss över här utan en änterhake" sa Grom surt. "Vänta" sa Tobruk "den här stenen är mjuk".
En pistol är varm efter att ha blivit använd. Ett föremål som är iskallt inomhus kanske precis flyttats dit genom den snöiga och iskalla natten. Frågan är om RP:na går och känner på saker. Om den heliga kattstatyn används i en hemlig rit och nu ställts tillbaka... varför skulle RP:na gå och tafsa på den och märka att den inte alls höll rumstemperatur? Farligt med alltför obskyra ledtrådar.

6:e sinnet: "Något är fel..."
"Vad menar du?"
"Jag kan inte komma på något att skriva om det sjätte sinnet."

 

[Rising]

Egentligen är ju alla dessa sinnesintryck en och samma sak i rollspelen: Det är spelledaren som säger något till spelaren. De är uttalade ledtrådar. Okej, det finns en kosmetisk skillnad på "du ser att gamle munken Olaf haltar lite på vänster ben idag..." och "en märklig doft av lavendelblom genomsyrar rummet..." men i övrigt så är de väldigt lika varandra.

Jag skulle först vilja säga att det finns en stor skillnad på ledtrådar och varningssignaler. Att få höra att "den här maten smakar konstigt!" är ingen ledtråd - det är en varningssignal. Det är något man säger till spelaren när hennes rollperson lyckats med ett uppmärksamhetsslag (eller när det ändå är för sent för henne att undvika faran). En ledtråd är något med en oklar innebörd och/eller oklar relevans, anser jag.

Ledtrådar skall alltså vara svåra att lägga märke till (typ att man nämner dem i förbifarten eller gömmer dem bland en massa villospår och irrelevanta stämningsbeskrivningar) och/eller svår att tolka (typ att de är kryptiska små gåtor i sig, eller att man behöver pussla ihop dem med andra ledtrådar för att få helheltsbilden klar för sig).

Här dyker ett problem upp med vissa känslor. Hur ofta beskriver vi egentligen hur saker smakar/luktar/känns? Jag beskriver sällan sådana saker om de hör till det vardagliga. Alltså, jag beskriver vardagliga synintryck jämnt - väder, exempelvis, och vardagliga föremål ger jag ofta adjektiv och egna små beskrivningar såsom "svärdet gnistrar i månljuset" osv, men när rollpersonerna beställer öl och mat på en taverna så säger jag inte ofta "ölet smakar mustigt, sött och doftar av mörkt bröd" och liknande. Jag beskriver smaker, dofter och framförallt känselintryck när det finns något extraordinärt att förnimma.

Vad betyder då det? Jo, att den här typen av ledtrådar nästan alltid uppmärksammas som ledtrådar. Jag kan inte lura mina spelare och säga "citronkycklingen smakar sött med en bismak av kola och kummin" och hoppas att de inte skall märka "vad nu? Så här skall ju inte citronkyckling smaka! Kan maten vara förgiftad?" eller "medan du går över stengolvet så vibrerar plattorna under dina fötter" och hoppas att de inte skall märka att jag planerar att skicka upp en grottmask ur marken under dem." De är inte vana vid att höra sådana beskrivningar, så jag kan inte dölja några ledtrådar bland dem. Vad jag kan göra är förstås att göra ledtrådarna kryptiska, men man har en rätt begränsad palett att tillgå när det gäller smak, lukt och känsel. En kommentar från en spelledarperson kan blotta mycket komplexa hemligheter - så ljudintryck kan vara väldigt avslöjande, men med dofter så kan man liksom inte avslöja så mycket mer än på sin höjd när man senast tvättade sig och med vad, samt var man har varit sedan dess - och då stretchar jag det ändå till max. Försök bygga en mordgåta på en ledtråd i stil med "Grevens andedräkt luktade mint och eucalyptos när vi träffade honom, men varken grevens tandkräm eller munvatten luktar på det viset! Eucalyptosdoften måste ha kommit från lunden där professorskan hittades lemlästad, och mintdoften från den öppnade rulle av Lions halspastiller man fann i hennes bröstficka! Vad för ett odjur tuggar eucalyptusblad för att sedan försöka dämpa doften med en mintpastill, om inte en VARKOALA! Ja, herr greve, tag nu av er kravatt och visa oss er hals, för jag slår vad om att vi där kommer hitta bitmärken från era resor i Australien - där ni blev smittad!!!"

---

Jag skulle därför hellre bredda ledtrådarnas möjlighet med sånt som spelledaren inte säger rakt ut.

Enklast är ledtrådar via handouts, såsom brev och mystiska anteckningspapper. Då får spelarna inte bara använda sin hörsel utan också sina ögon för att leta efter ledtrådar.

Men det finns fler synintryck; kan man inte via gester ge väldigt subtila ledtrådar till spelarna? Såsom att fatta ett imaginärt vapen i vänster hand för att visa för spelarna att en viss spelledarperson är vänsterhänt. Garanterat mycket snyggare ledtråd än att säga "han tar vapnet i vänster hand och..."

Man kan också gå vidare på olika sätt att förmedla ledtrådar via ens beskrivningar: Alla ledtrådar behöver ju inte handla om vilka ord man säger, utan om hur man säger dem: Man kan exempelvis låta brytningar och dialekter i själva verket få vara ledtrådar, precis som... öh, kommer inte på något mer just nu, men jag är säker på att man med själva rösten kan ge väldigt subtila ledtrådar också.

 

[MrG]

Jo, att den här typen av ledtrådar nästan alltid uppmärksammas som ledtrådar. Jag kan inte lura mina spelare och säga "citronkycklingen smakar sött med en bismak av kola och kummin" och hoppas att de inte skall märka "vad nu? Så här skall ju inte citronkyckling smaka! Kan maten vara förgiftad?" eller "medan du går över stengolvet så vibrerar plattorna under dina fötter" och hoppas att de inte skall märka att jag planerar att skicka upp en grottmask ur marken under dem." De är inte vana vid att höra sådana beskrivningar, så jag kan inte dölja några ledtrådar bland dem.

Gulligt delikat problem, men det brukar jag lösa med massa extra information. Klassiska är när folk läser tidningen för att söka ledtrådar och jag har en ledtråd per fem artikeluppslag. Så ska man vara ambisös har man lite extra hand-outs, några onödiga beskrivningar och kanske lite mindre viktiga bi-plottar som ger extra krydda utan att vara viktiga på samma sätt.

Man kan också gå vidare på olika sätt att förmedla ledtrådar via ens beskrivningar: Alla ledtrådar behöver ju inte handla om vilka ord man säger, utan om hur man säger dem: Man kan exempelvis låta brytningar och dialekter i själva verket få vara ledtrådar, precis som... öh, kommer inte på något mer just nu, men jag är säker på att man med själva rösten kan ge väldigt subtila ledtrådar också.

Påminner mig om gamla "Uppdrag i Mos Mossel"... *SPOILER* där de utbytta människorna ska uppträda känslolösa och jag talar konskevent deras repliker med entonig röst, för att få fråga från spelarna varför jag som sl talar så konstigt

 

[Rising]

delikat problem, men det brukar jag lösa med massa extra information.

Jo, det är det jag menar är så enkelt att lyckas med när det gäller syn- och ljudintryck, för spelarna bombarderas alltid med så mycket tal och visuella beskrivningar. Med smak, lukt och känsel är det svårare just eftersom det är så sällan man tar till sådana beskrivningar om vardagligheter.

Det är svårare att dölja ledtrådar bland dimridåer och röda herringar när man inte har en lika stor palett att måla med.