Nekromanti Humor i Rollspel?

König

Hero
Joined
28 May 2001
Messages
910
Location
Stockholm
Tycker ni det är okej med humoristiska inslag i rollspel eller inte? Vissa spel är helt baserad kring en humoristisk/vansinnig/ironisk idé; är det något ni gillar, avskyr eller bara undviker?

"When the DM laughs it is already to late"
 
Joined
13 Apr 2001
Messages
1,325
Location
Djupaste småland
Klart det ska vara ett visst mått av humor med i rollspel, det uppstår alltid dråpliga situationer, eller så skapar en snäll sl dem.... ja, även i skräckrollspel kan det höja upp stämningen om det sker i spelet o inte utanför.
 

sluper

Swordsman
Joined
8 Jun 2000
Messages
432
Location
Umeå & Järbo (Sandvikens kommun)
Omväxling förnöjer

Precis som med filmer och böcker är det väl bra med omväxling. Har man just spelat klart en enorm kULT eller CoC kampanj så kan det ju vara kul med något mer lättsmält.

Och ett av de bättre scenarion jag spelat ("högt spel i Andorra" MittCon 2001) var just ett scenario som byggde ganska mycket på humor... Sedan finns det ju olika nivåer på humor åxå...
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Nödvändigt !

Jag tycker att det är en nödvändighet att ha med humor i rollspel. För jag tror att det blir välldans torrt & tråkigt.

[color:red]Nemo saltat sobrius, nisi forte insanis !</font color=red>
 

Rhemzor

Veteran
Joined
9 Apr 2001
Messages
172
Location
Borås
Jo, man skall ha med humor i spelet, fast vid rätt tidpunkt om ni förstår.
För vad vore en spelkväll utan ett par rejäla gapflabb....
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Måste vara spontant, annars: Nej tack.

Lite humor är trevligt, men det ska så att säga "komma av sig självt". Oväntade tärningslag och något galet beslut som stressas fram av spelare eller SL kan bli hur kul som helst. Men...

Vissa spel är helt baserad kring en humoristisk/vansinnig/ironisk idé; är det något ni gillar, avskyr eller bara undviker?

Detta är något som jag helst undviker. Spel eller äventyr som är gjorda för att vara roliga tenderar att vara kul i cirka tio minuter, sen blir det mest pinsamt. Eftersom rollspel bygger på en ständig interaktion kräver humorn i rollspel att man känner varandra och att man har rätt timing i skämten. Kommer skojigheterna vid fel tillfällen, vilket är lätt hänt om äventyret/spelet är helt uppbyggt kring vissa bestämda humoristiska inslag, faller de oftast rätt platt. Den allra viktigaste faktorn för att ett rollspelsmöte ska bli lyckat är engagemang hos deltagarna, men för mycket tramsiga inslag gör att man inte längre känner att "nu gör jag något viktigt/spännande/farligt" och alltså bryr sig allt mindre om vad som pågår i spelet.

Orcher i rosa cykelbyxor, nej tack!
 

Liner

Warrior
Joined
12 May 2000
Messages
274
Location
Ronneby
Jag tror att humor alltid kommer in på ett hörn. Det vara både frivilligt eller ofrivilligt, men utrymme för skratt finns så gott som alltid.

Om inte annat tenderar ju någonting som är allt för seriöst eller groteskt att bli en smula komiskt... Så inte ens de mörkaste skrattscenarion blir utan några hjärtliga skratt, är min mening.

Dessutom har jag erfarenhet av att scenarion skrivna enbart för att vara roliga visst kan funka. Alldeles utmärkt dessutom. Åtminstone bland grupper bestående av trötta koffeinstinna konventsdeltagere...; )

mvh
/Daniel
"Enda sättet att överleva livet är att skratta åt det"
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
4,971
Location
Linköping
Re: Måste vara spontant, annars: Nej tack.

Jahapp, då var det ingen idé att skriva ett inlägg eftersom Arcana redan sagt vad jag tycker./images/icons/smile.gif
Men jag försöker i alla fall.

När jag skulle försöka "lära upp" tre klasskompisar i rollspel (sjunde klass var det tror jag) så var det mycket litet humor eftersom jag var noggrann med att hålla det seriöst, skulle aldrig fungera annars./images/icons/smile.gif De var lite för rollspelsoseriösa....så det blev inte så många speltillfällen.

Spelar jag med det vanliga gänget så kommer humorn spontant. Det ligger inte förplanerat i något äventyr.

//[color:red]Feuflux
"Kärleken är som ozonlagret, man saknar den inte förrän den är borta"</font color=red>
 

Rickard

Superhero
Joined
15 Oct 2000
Messages
17,472
Location
Helsingborg
Vi brukar få oss ett skratt när vi spelar rollspel. Men vi kör inte med bisarr humor. Det brukar mest vara situationshumor, felsägningar och, rätt och slätt... skämt.

/[color:green]Han</font color=green> som ibland brukar skämta bort sig som SL
 

Scanmaster_K

Veteran
Joined
26 Nov 2000
Messages
88
Location
Visby, Sverige
Jag tycker det är helt OK med humor och rollspel sålänge det inte förstör äventyret eller känslan allt för mycket.

För varje person som tillber mig ökar min styrka.
 

bone_eye

Veteran
Joined
8 Jun 2001
Messages
5
Location
Jarla
[color:green]Jag tycker att Humor är ett måste för ett lyckat rollspel, även i skräckrollspel, det hjälper ofta till med att hålla spelglädjen uppe!</font color=green>

//emla
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Planerad spontanitet?

"Spel eller äventyr som är gjorda för att vara roliga tenderar att vara kul i cirka tio minuter, sen blir det mest pinsamt."

Sen finns det ju en kategori av spel som sätter upp en situation med komikpotential, och sedan låter spelarna själva hitta på något skoj helt spontant. Ett typexempel på detta är Paranoia. Ett typiskt Paranoia-äventyr följer en given formel: få ett uppdrag, få en genomgång av Datorn om uppdraget, hämta utrustning på HLP&MC, hämta experimentell utrustning hos R&D, ta sig till platsen för äventyret, utföra äventyret, återvända hem, återlämna utrustning och ha avgenomgång. Skittrist, eller hur?

Visst, jag håller med, tills man faktiskt kommer ifåg att det inte formeln är som gör humorn. Det är bara ett ramverk som används för resten. Huvuddelen av humorn kommer från det faktum att alla rollpersoner är förrädare, alla har intriger mot varandra, alla försöker avslöja varandra och alla försöker bortförklara sig så fort de är potentiellt avslöjade.

Vid ett tillfälle försökte en klon förföra en annan klon. Hon var nämligen medlem i den hemliga (förrädiska) organisationen Earth Mothers, och det bästa sättet att avancera där är att bli på tjocken och ännu hellre, föda barnet. Så hon försöker. Hon har jobbat i dagar med att minska drogintaget för sitt mål så att hormonerna ska få en chans att slå igenom drogbarriären. Hon skjuter ut de sakerna på bröstkorgen som han inte har och tittar honom djupt in i ögonen, och han stirrar rakt in i sakerna på bröstkorgen som han inte har...

...då en tredje klon kommer in i rummet. Denne ser hur hon försöker använda en oregistrerad mutantkraft för att hypnotisera den andre klonen, och hur han i sin tur försöker använda en telekinetisk kraft för att spränga hennes bröstkorg. Båda är uppenbarligen oregistrerade mutanter, således förrädare, således ZAPZAPZAPZAPKAPOW!!!

Eller så kan man ge en klon ett experiementellt röststyrt plasmagevär. Det fungerar precis som ett vanligt plasmagevär, med skillnaden att all styrsel är med rösten. Dessutom är det lika frustrerande användarvänligt som Windows med PMS, så när en klon vill skjuta en annan klon (skyldig till förräderi) så upptäcker han att det inte finns någon avtryckare. Han undersöker vapnet, skriker åt det och vapnet svarar "Till er tjänst, medborgare". Klonen skriker att han vill skjuta, och vapnet svarar, "Kan ej skjuta. Fel 206: vapnet är riktat åt fel håll. Fortsätt, försök igen eller avbryt?" Klonen försöker desperat rikta vapnet igen. Vapnet svarar "Att skjuta med det här vapnet kan orsaka brand eller annan skada. Vill ni verkligen fortsätta?" Klonen vrålar desperat, "Jaförfan! Full kraft! Ta i med allt du har." Vapnet svarar: "Medborgare Wund-R-BAR bötfälls 1000 krediter för fult språk. Full kraft initierad!"

Vapnet överladdade, naturligtvis, och resultatet blev ett litet svampmoln på ett tjugotal meters radie där vapnet en gång fanns. Wund-R-BAR-2 ersattes en kort stund senare av Wund-R-BAR-3, fast minus 1000 krediter och utan sitt röststyrda plasmagevär.

Båda dessa episoder skickade spelarna ner på golvet, dubbelvikta av skratt, och trots att de spelades i ett "humorspel" som Paranoia så var de komplett spontana. Skämt och idiotiska situationer finns hela tiden, och om man själv inte kan tajma ett skämt så kan någon annan spelare göra det. Man får ändå fler chanser senare. På så sätt är den enda planerade humorn i Paranoia att man faktiskt ska spela Paranoia. Resten kommer spontant under spelkvällen, mer eller mindre automatiskt och mer eller mindre konstant.

- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Re: Planerad spontanitet?

"Sen finns det ju en kategori av spel som sätter upp en situation med komikpotential, och sedan låter spelarna själva hitta på något skoj helt spontant."

Precis. Rollspelens motsvarighet till commedia del'arte (gammal klassisk italiensk teaterform, där skådespelarna sätter ihop ett kort manus strax innan man börjar spela, och sedan improviserar resten). :)

Det finns andra komedispel som är bra, just genom att de skapar potentiell komik istället för att vara fyllda med dåliga ordvitsar. Bra exempel: Teenagers From Outer Space (som f.ö. har världens bästa skadesystem för sin genre), GURPS Discworld. Avskräckande exempel: Tales from the Floating Vagabond, en del av det jag själv gjorde till parodin DuckQuest i mitt fanzin Black Duck när jag var ung och allvarligt talat dum.

Sedan finns det rollspel med enorm komisk potential som bara funkar som spelarna håller sig gravallvarliga tills de inte kan låta bli längre. Mean Streets, Mean Villains är ett härligt litet nedladdbart spel där man spelar huvudpersonen i en 70/80-tals deckare på TV, ungefär. I likhet med många andra spel som lyckas emulera en genre bra har det just en sådan potential eftersom det finns löjligheter i genren. Gamla Mutant är ett annat utmärkt exempel på samma sak, liksom Hercules & Xena RPG. Man måste dock kunna se det löjliga som en humoristisk bifaktor, och inte bara tycka det är pinsamt, för då funkar det förstås inte.

Nightowl

We're damned if we do.
We're damned if we don't.
So let's DO it, dammit!
 

Lycan

Hero
Joined
17 May 2000
Messages
1,211
Location
Malmö
Kan ju inte låta bli att svara.

Nu har en massa folk redan svarat, så fler svar känns ganska överflödigt, är dock ganska pigg på att dela med mig av mina åsikter.

"Humor" i rollspel är, enligt mig, något positivt. Jag tycker mycket om när stämningen svänger, även i andra medier som t.ex. film. Ty om en...låt oss säga, film, innehåller starka tragiska element, förstärks dessa och dess påtaglighet då de kontrasteras mot ljusare element. Mörkt syns tydligare om det är nära ljust.

Om scenarion som är skrivna för att vara roliga har jag inte särskilt mycket att säga. Det är trots allt ROLLspelandet i rollspelet jag är ute efter. Ger ett humoristiskt scenario lika mycket utrymme för rollspel som ett "seriöst", sure, varför inte.
Pratar vi konventsscenario spelar det ingen större roll hur det är utformat, av någon anledning har jag svårt att ta konventsscenarion på "allvar". De är bara så...menlösa.

MVH - Frans "Lycan" Björkstam
 

gollum

Swordsman
Joined
17 May 2000
Messages
476
Location
Uppsala
Alice i underlandet

Alice i underlandet-aktiga absurditeter är underbara att använda i rollspel. Det är humor och det kan spelas utan att bli oseriöst. :)

/Gollum - älskar den boken

Drakens Tand dundrar vidare på nya äventyr - http://www.alfaweb.nu/dt/
 

Ingolf X

Veteran
Joined
22 Aug 2000
Messages
33
Location
Sollentuna, Sverige
Humor i rollspel- en självklarhet

Jag tycker att det är en självklarhet. I ett rollspel helt utan humor tappar man ofta greppet och spelarna börjar bli uttråkade. Strider kan vara kul, men går inte upp mot lite råäkta humor.
Samtidigt ska man spara och vara varsam med humorn.

Ingolf - En gudabenådning...
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
"Nu ska vi ha jättekul"

Det jag tänker på när jag pratar om ”spel eller äventyr som är gjorda för att vara roliga” tänker jag på direkta ”det här ska vara jätteroligt”-grejer. Ett exempel är klassiska Krugal Svylse i Sinkadus 11 med skämt av typen ”en skylt i grottgången visar: Fälla, stå ej inom markerat område”. Ett annat exempel är ett Warhammaräventyr där det var med gubbar som bestod av ihopsatta döda kroppsdelar; en av dem bestod av ett tiotal rövar. Haha, skitkul eller nåt... /images/icons/frown.gif

Paranoia har jag aldrig spelat, men jag har svårt att tro att jag skulle gilla det. Sätter man sig och spelar ett sånt spel så har jag en känsla av att det kan bli lite pressat med humorbiten. Ungefär som att det inte fungerar att vara ett gäng som säger att ”ikväll ska vi bara prata om roliga saker och skratta en massa”. Istället får man se hur det utvecklar sig, ena stunden pratar man om meningen med livet, en stund senare garvar man åt när man gjorde bort sig jättemycket i sjunde klass eller nåt. Om man försöker tänka tillbaka på vilka tillfällen då man skrattat som mest, hur många av dem är det då som kommit ur ett ”nu ska det vara roligt-sammanhang” typ stand-up-comedy eller böcker med norgehistorier, och hur många av dem är det som kommit som plötsliga överraskningar i den egna tillvaron? Den sistnämnda varianten dominerar helt och hållet för min del, även om man givetvis kan dra på munnen åt den första sortens lustigheter också.
På samma sätt är det i rollspel, helt spontant blir det plötsligt roligt och galet och detta ofta p.g.a. att det är situationer som ingen räknat med som uppstår. De gånger jag deltagit i något där man innan sagt att ”nu ska vi spela ett humoräventyr” har det inte fungerat. Skulle jag testa att spela Paranoia skulle jag hela tiden förvänta mig att möta på kompletta galningar och allehanda vansinniga företeelser och att medspelarna skulle tramsa sig. Glada leenden skulle det säkert bli, men jag tänker mig att det riktiga asgarvet ligger längre bort än i andra spel.

Som sagt, jag har aldrig spelat eller ens sett Paranoia, bara hört talas om det, men det här är i alla fall min uppfattning.

Intressant diskussion hur som helst. Jag och diverse polare har annars haft frågan uppe om musik skall vara rolig. Svaret är generellt nej. Måste kolla med folket om de tycker rollspel skall vara roligt!
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
"Nu ska vi bli jätterädda"

Eller "Nu skall vi ha jätteångest!"
På vilket sätt skiljer det sig från varje form av spelsession där man försöker uppnå en viss stämning och VET det? Anser du det omöjligt att överhuvud arbeta för en viss stämning i rollspel? Och varför skulle just humor vara omöjligt, annars?

Bakom resonemanget detekterar jag i min cynistiska fördomsfullhet åsikten att humor är mindre fint än allvar; komedi är lumpet och handlar om dumma bönder som halkar på bananskal, tragedi är stort och dramatiskt och handlar om ädla kungar som ställs inför omöjliga val.

Eller handlar det kanske snarare om det Groucho Marx (en av de roligaste människor jag vet) sade om att det är bra mycket svårare att få folk att garva än att få dem att gråta; han skulle hemskt gärna tagit dramatiska, icke-komiska roller bara han fått dem, eftersom han tyckte det lät bra mycket _enklare_ fast man fick ett större erkännande. Han påpekade att kritiker ofta blev ytterst häpna när en komiker någon gång gjorde en _seriös_ roll och gjorde den bra; kritikerna hade enligt honom helt enkelt inte fattat att det krävs talang för att vara kul, och den talangen kan användas i andra scensammanhang också.

Eller du kanske skrattar åt andra saker än mig (jag gillade Krugal Svylse...)? Eller inte skrattar över huvud taget (du gör annat istället)? Du kanske aldrig ser på en stå-upp-komiker, inte drar vitsar, tycker komediserier är fåniga... i så fall är det väl inte så konstigt att "humor i rollspel" inte funkar för dig (och dina polare)?

Att rollspel skall vara _roligt_ är väl självklart - frågan är väl om det skall innehålla _komik_? (jag vet - språket sätter krokben för en)

Nightowl

We're damned if we do.
We're damned if we don't.
So let's DO it, dammit!
 
Top