Humanist-arbetsmarknad-tråden

Björn den gode

Swashbuckler
Joined
5 Jun 2001
Messages
2,618
Location
Göteborg
Eftersom jag inte vill dra fokus från Ymirs specifika frågeställning tänkte jag ta de här frågeställningarna i en egen tråd. I största allmänhet, vad har folk för råd kring arbete och liknande med en humanistisk universitetsutbildning? Alla typer av råd kring hur man drar nytta av sådan kompetens är välkomna.
Jag har tyvärr inte heller några svar men ställde mig själv samma fråga för ungefär 15 år sedan med en examen i just idé- och lärdomshistoria, kom fram till att jag nog fick ta en examen till så tog en master i matematik också. Sen jobbade jag som optimeringsexpert på ett mjukvaruföretag i ungefär 10 år, nu är jag IT-konsult med AI-inriktning och här är nog första gången som jag känner att jag har nytta av min humanioraexamen. Det är något som verkligen står ut på CV't men om det spelar så stor roll i slutändan är oklart. Jag är ändå väldigt nöjd med att jag pluggade idéhistoria så länge, för det var himla skoj, det är värt en hel del det också.
 

Skarpskytten

Urgammal drake
Joined
18 May 2007
Messages
2,388
Location
Växjö
I min bekantskapskrets tycks det just vara statsvetare som hamnat på den sortens jobb. Jag kan inte riktigt dra mig till minnes att samma sak gällt humanister.
Min fru är humanist och utredare på ett universitet; men, men disputerad. De flesta på hennes avdelning tycks vara sociologer eller naturvetare.
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
2,273
I min bekantskapskrets tycks det just vara statsvetare som hamnat på den sortens jobb. Jag kan inte riktigt dra mig till minnes att samma sak gällt humanister.
Det är sant men mycket av det handlar om intresse tror jag. Rent metodologiskt (med undantag för kanske vissa kvantitativa metoder som statistik) är inte samhällsvetare så mycket bättre utbildade för de jobben.

Från de anställningsförfaranden jag kommit i kontakt med är min bild att de flesta arbetgivare i den sektorn vill ha personer med rätt inställning, vilken examen de har är mindre viktigt. Sen ska jag vara tydlig med att jag talar om relativt sett okvalificerade jobb, sådana folk får direkt efter examen. Som den här. Pratar vi däremot om mer kvalificerade tjänster, ja då stiger kraven på framför allt erfarenhet men av typ av utbildning.
 

PhilArt

Warrior
Joined
19 Sep 2004
Messages
202
Location
Malmö
Det är sant men mycket av det handlar om intresse tror jag. Rent metodologiskt (med undantag för kanske vissa kvantitativa metoder som statistik) är inte samhällsvetare så mycket bättre utbildade för de jobben.
Det är dock en kompetens som det ofta läggs väldigt stor vikt vid, om person i fråga inte haft ett liknande jobb tidigare.
 

PhilArt

Warrior
Joined
19 Sep 2004
Messages
202
Location
Malmö
Lite finska perspektiv:
Det framgår ju inte ifall de fick jobb på sin kompetens eller inte, och om det påverkades av att ta ett okvalificerat jobb.

Den proposition som framförs i artikeln är också ganska naiv. Få humanister får en chans att visa tex ett gäng ingenjörer vad de kan, och jag har själv stött på erfarna arbetsgivare som när jag påpekat just sådant som artikelförfattaren gör helt enkelt inte trott på mig. Påståendet har för dem verkat någon stans mellan naivt och absurt. Jag vet många humanister som har jobb men inte på sin kompetens. De skulle kunna ha samma jobb utan universitetsutbildning men det är nog inte vad TS efterfrågar.
 

Svarte Faraonen

Champion
Joined
12 Oct 2000
Messages
8,631
Location
Värnhem, Malmö
Det framgår ju inte ifall de fick jobb på sin kompetens eller inte, och om det påverkades av att ta ett okvalificerat jobb.

Den proposition som framförs i artikeln är också ganska naiv. Få humanister får en chans att visa tex ett gäng ingenjörer vad de kan, och jag har själv stött på erfarna arbetsgivare som när jag påpekat just sådant som artikelförfattaren gör helt enkelt inte trott på mig. Påståendet har för dem verkat någon stans mellan naivt och absurt. Jag vet många humanister som har jobb men inte på sin kompetens. De skulle kunna ha samma jobb utan universitetsutbildning men det är nog inte vad TS efterfrågar.
Det här är också något jag har fått intrycket av -- att marknadsföra sig själv funkar inte så bra när man inte befinner sig i en position där man får chansen att visa vad man kan, och mottagaren redan från början är benägen att tro att man är sämre lämpad. Då finns det stor risk att ett ganska sakligt framhållande av egna kompetenser mer framstår som arrogant och förmätet. Det går också ganska mycket emot den utveckling jag upplever är den dominerande inom arbetsmarknaden, där specifika utbildningar och examina blir allt viktigare.
 

PhilArt

Warrior
Joined
19 Sep 2004
Messages
202
Location
Malmö
Det här är också något jag har fått intrycket av -- att marknadsföra sig själv funkar inte så bra när man inte befinner sig i en position där man får chansen att visa vad man kan, och mottagaren redan från början är benägen att tro att man är sämre lämpad. Då finns det stor risk att ett ganska sakligt framhållande av egna kompetenser mer framstår som arrogant och förmätet. Det går också ganska mycket emot den utveckling jag upplever är den dominerande inom arbetsmarknaden, där specifika utbildningar och examina blir allt viktigare.
Jag har samma intryck och det är en dum och kortsiktig utveckling som lär straffa sig i framtiden när dessa utbildningar och examina snabbt blir obsoleta. Man gör högre utbildning allt mer till en arbetsmarknadsåtgärd, vilket väl pågått sedan 90talskrisen typ.

Det enda konkreta tips jag har är mitt första. Organisering ideellt eller politiskt som väg in till en arbetsmarknad.
 

Björn den gode

Swashbuckler
Joined
5 Jun 2001
Messages
2,618
Location
Göteborg
Det framgår ju inte ifall de fick jobb på sin kompetens eller inte, och om det påverkades av att ta ett okvalificerat jobb.

Den proposition som framförs i artikeln är också ganska naiv. Få humanister får en chans att visa tex ett gäng ingenjörer vad de kan, och jag har själv stött på erfarna arbetsgivare som när jag påpekat just sådant som artikelförfattaren gör helt enkelt inte trott på mig. Påståendet har för dem verkat någon stans mellan naivt och absurt. Jag vet många humanister som har jobb men inte på sin kompetens. De skulle kunna ha samma jobb utan universitetsutbildning men det är nog inte vad TS efterfrågar.
Fast det gör det väl?
Av de som svarat på enkäten från Åbo Akademi uppger nästan 70 procent av de som utexaminerats från humanistiska fakulteten att jobbets kravnivå är lika eller högre än utbildningens. Bara 3 procent svarade att arbetets kravnivå är betydligt lägre än utbildningsnivån. Det är mycket lägre än till exempel de ekonomie magistrar och naturvetare som svarade på enkäten.
Men visst, det är klart att du har rätt i att det finns väldigt få som är anställda som till exempel idéhistoriker i den privata sektorn, och det är nog dessutom väldigt svårsålt för ett första jobb, fortfarande tror jag att man för till synes 'okvalificerade' tjänstemansyrken ändå har en fördel av att ha någon universitetsexamen och att det kvittar lite vilken, för man har visat att man är bra på att lära sig saker och att slutföra saker, så jag tror helt klart det är en fördel om man söker som handläggare på till exempel försäkringskassan som nämndes eller en akassa eller så, tror dessutom att man ofta har lättare att genomföra arbetet.
 

PhilArt

Warrior
Joined
19 Sep 2004
Messages
202
Location
Malmö
Fast det gör det väl? Men visst, det är klart att du har rätt i att det finns väldigt få som är anställda som till exempel idéhistoriker i den privata sektorn, och det är nog dessutom väldigt svårsålt för ett första jobb, fortfarande tror jag att man för till synes 'okvalificerade' tjänstemansyrken ändå har en fördel av att ha någon universitetsexamen och att det kvittar lite vilken, för man har visat att man är bra på att lära sig saker och att slutföra saker, så jag tror helt klart det är en fördel om man söker som handläggare på till exempel försäkringskassan som nämndes eller en akassa eller så, tror dessutom att man ofta har lättare att genomföra arbetet.
Min miss, dock undrar jag vad du avser med okvalificerad tjänsteman - tjänstemän är väl i princip alltid akademiskt utbildade? Jag aldrig stött på någon med enbart gymnasieutbildning med undantag för de som jobbat sig upp från typ vårdbiträde och handplockats internt, efter 10-15 år.
 

Björn den gode

Swashbuckler
Joined
5 Jun 2001
Messages
2,618
Location
Göteborg
Min miss, dock undrar jag vad du avser med okvalificerad tjänsteman - tjänstemän är väl i princip alltid akademiskt utbildade? Jag aldrig stött på någon med enbart gymnasieutbildning med undantag för de som jobbat sig upp från typ vårdbiträde och handplockats internt, efter 10-15 år.
Ja alltså, jag tänkte väl mer på i den definitionen av kvalificerad som vi pratade om tidigare, min känsla är iaf att det finns en massa historiker, konstvetare, språk-masters och andra humanister som arbetar som handläggare, utredare och liknande. Och min poäng var väl lite att dom ju faktiskt är kvalificerade men att som det står i artikeln ingen söker efter specifikt en filosof.
 

kloptok

Pensionerad astrolog
Joined
14 Dec 2008
Messages
1,077
Location
Stockholm
Mitt råd är att försöka ta reda på vad personer med likvärdig utbildning jobbar med, hitta de som jobbar med något intressant och relevant och ta reda på hur de fick det jobbet.

För min del har jag nyligen lämnat akademin, dock inom naturvetenskap, så med en ganska annorlunda situation på arbetsmarknaden. Det som kanske var allra viktigast för mig när det gällde att hitta min potentiella arbetsmarknad var kontakt med tidigare universitetsanställda forskare, och att höra var de jobbade nu och hur de kommit dit. Det hjälpte mig väldigt mycket för att förstå vilka av mina kompetenser som var relevanta (och det var fler än jag hade tänkt på), vilken typ av jobb jag kan söka och vad arbetsgivare värdesätter.

För min egen del handlade det mycket om att dels utveckla de färdigheter som mina jobbsökarkonkurrenter redan har, men också att hitta den arbetsgivare som var villig att chansa lite och satsa på en person som mig, som kanske inte har de konkreta yrkeserfarenheter de söker, men däremot har många viktiga mer allmänna färdigheter.

Det handlar ju i slutändan inte om så mycket annat än att sätta sig in i vad ett visst jobb faktiskt innebär (och vilka kompetenser det kräver), vad arbetsgivaren är ute efter, och matcha det mot ens egna färdigheter. Kan tyvärr inte bidra med så mycket konkreta förslag kring vad man faktiskt kan arbeta med eftersom det är långt från min egen bransch, men olika former av utredare och analytiker kanske inte är omöjligt.

Sedan tycker jag det är viktigt att poängtera de mer allmänna färdigheter man får med en universitetsbakgrund. Nu är jag naturvetare så ni får ursäkta om jag missat något kring hur humanister jobbar på sina utbildningar, men här är några allmänna färdigheter som jag tror även humanistiska universitetsutbildningar ger som jag skulle säga är väldigt värdefulla i många arbeten (hämtat härifrån):
  • Analys, kritiskt tänkande och problemformulering. Förmåga att lära sig nya saker: ta till sig stora mängder information, sålla ut det som är viktigt och dra slutsatser.
  • Arbeta med feedback, samarbeta med andra, undervisa och handleda (det senare kanske i första hand för doktorander och uppåt).
  • Projektplanering. Hantera sin tid, identifiera målsättningar och planera projekt (så som uppsatser eller forskningsprojekt).
  • Att arbeta självständigt.
  • Kommunikation, muntligt och skriftligt. Organisera och presentera material för andra. Debattera och argumentera sakligt. Och såklart skrivande – planering och skrivande av längre texter.
Kort sagt: glöm inte bort de mer allmänna färdigheterna. Svårare att få jobb med, men desto mer relevanta tycker jag. Allt jag hör är att sådant som förmåga till kritiskt tänkande, att kunna lära sig nya saker, dra slutsatser och samarbeta effektivt med andra spås bli viktigare och viktigare i framtiden.
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
3,184
Ja alltså, jag tänkte väl mer på i den definitionen av kvalificerad som vi pratade om tidigare, min känsla är iaf att det finns en massa historiker, konstvetare, språk-masters och andra humanister som arbetar som handläggare, utredare och liknande. Och min poäng var väl lite att dom ju faktiskt är kvalificerade men att som det står i artikeln ingen söker efter specifikt en filosof.
Som sagt var, min erfarenhet iaf, som visserligen främst är från EU och storbritannien, är att statsförvaltning är fullt av humanister

Sen är det ju svårt att ta sig in, ofta lång uttagning etc, men det är inte kopplat till examen
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
7,072
Location
Stockholm
Nu är jag inte humanism-utbildad (ingenjör industriell ekonomi) men jag har jobbat hela mitt arbetsliv utanför mitt kombetensområde. När jag kom ut som nyexad (med iaf OK betyg, strax under 4,5 i snitt) sökte jag 200 jobb, fick tre intervjuer, avslag på alla. Jag fick tillslut kontorsjobb i byggsektorn via en bekant och har därifrån jobbat mig uppåt och ju mer frihet och kontakter jag fått desto mer har jag kunnat förflytta mina arbetsuppgifter mot det jag vill göra. Sista året har jag tillsammans med en person jag träffat i jobbet (nu jobbar jag som kommunal tjänsteman med dataskydd och bredbandssamordning...) börjat konsulta inom verksamhetsutveckling, det tog alltså typ 8 år från examen tills det att jag hittat något som jag åtminstone på deltid kan göra inom mitt område.

Nu är det säkert ännu svårare inom humanism-området men som oönskad akademiker var min strategi: "få in en fot" var fan som helst där du har kontakter, skit i om du får dåligt betalt eller jobbar med något du inte har en aning om vad det är, var intresserad av organisationen och organisation i allmänhet, visa det, byt upp dig när du kan. Samhället jobbar ju emot dig hela vägen, i en värld av konkurrens så gäller det att konkurrera, och en kanske aldrig blir mer än en kugge i ett hjul (jag lägger alla mina besparingar på att starta företag och försöka ta mig ur ekorrhjulet men än så länge är det inte särskilt lönsamt för mig :) ) men jag tänker att det är så samhället vill att folk ska göra och då är det nog också path of least resistance, även om det alltid är och kommer att vara en jävla uppförsbacke. Det blir aldirg riktigt bra, det blir aldrig riktigt kul, pengarna räcker aldrig riktigt och en får aldrig göra riktigt det en vill.
 

Svarte Faraonen

Champion
Joined
12 Oct 2000
Messages
8,631
Location
Värnhem, Malmö
Som sagt var, min erfarenhet iaf, som visserligen främst är från EU och storbritannien, är att statsförvaltning är fullt av humanister

Sen är det ju svårt att ta sig in, ofta lång uttagning etc, men det är inte kopplat till examen
Det jag har förstått är att Sverige internationellt utmärker sig genom den låga status humanistiska utbildningar har på arbetsmarknaden.
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
7,072
Location
Stockholm
Sedan tycker jag det är viktigt att poängtera de mer allmänna färdigheter man får med en universitetsbakgrund. Nu är jag naturvetare så ni får ursäkta om jag missat något kring hur humanister jobbar på sina utbildningar, men här är några allmänna färdigheter som jag tror även humanistiska universitetsutbildningar ger som jag skulle säga är väldigt värdefulla i många arbeten (hämtat härifrån):
  • Analys, kritiskt tänkande och problemformulering. Förmåga att lära sig nya saker: ta till sig stora mängder information, sålla ut det som är viktigt och dra slutsatser.
  • Arbeta med feedback, samarbeta med andra, undervisa och handleda (det senare kanske i första hand för doktorander och uppåt).
  • Projektplanering. Hantera sin tid, identifiera målsättningar och planera projekt (så som uppsatser eller forskningsprojekt).
  • Att arbeta självständigt.
  • Kommunikation, muntligt och skriftligt. Organisera och presentera material för andra. Debattera och argumentera sakligt. Och såklart skrivande – planering och skrivande av längre texter.
Kort sagt: glöm inte bort de mer allmänna färdigheterna. Svårare att få jobb med, men desto mer relevanta tycker jag. Allt jag hör är att sådant som förmåga till kritiskt tänkande, att kunna lära sig nya saker, dra slutsatser och samarbeta effektivt med andra spås bli viktigare och viktigare i framtiden.
Det här är ju viktigt, för det är färdigheter som (min upplevelse) väldigt få tar vara på och sådant som är jäkla bra att visa upp när en väl fått in en fot. Det är förhållandevis lätt att visa sig proffsig, analytisk och vetenskaplig när 90 % av beslut fattas via korkade chefers magkänsla eller egenintresse. Om du plötsligt gjort en (exempel på sådant jag fått med mig från mitt fält) enkel marknadsanalys, enkätstudie, snygg powerpoint, kalkyl eller liknande istället för att bara komma med känsloargument så tenderar folk att få respekt för en. Det tar längre tid än att, som de flesta andra "bara chansa" men som kloptok säger, det här har vi fått lära oss och det är i mina ögon det enda värdefulla jag fått med mig av 6 års universitetsstudier.
 

kloptok

Pensionerad astrolog
Joined
14 Dec 2008
Messages
1,077
Location
Stockholm
Som sagt var, min erfarenhet iaf, som visserligen främst är från EU och storbritannien, är att statsförvaltning är fullt av humanister

Sen är det ju svårt att ta sig in, ofta lång uttagning etc, men det är inte kopplat till examen
Det där passar bra med min bild av hur man ser på universitetsutbildning i Storbritannien och en del andra europeiska länder, men sämre med Sverige. Min känsla är att Sverige (tyvärr) lutar mer åt att yrkestiteln ska matcha din examen.
 

Svarte Faraonen

Champion
Joined
12 Oct 2000
Messages
8,631
Location
Värnhem, Malmö
Det där passar bra med min bild av hur man ser på universitetsutbildning i Storbritannien och en del andra europeiska länder, men sämre med Sverige. Min känsla är att Sverige (tyvärr) lutar mer åt att yrkestiteln ska matcha din examen.
Jo, det finns en stark tendens ditåt. Som Philart poängterade ovan finns en tendens att behandla högre utbildning som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, plus en form av kollegial skråanda som tenderar att prioritera en rätt kortsiktig "professionalisering".
 

PhilArt

Warrior
Joined
19 Sep 2004
Messages
202
Location
Malmö
Kort sagt: glöm inte bort de mer allmänna färdigheterna. Svårare att få jobb med, men desto mer relevanta tycker jag. Allt jag hör är att sådant som förmåga till kritiskt tänkande, att kunna lära sig nya saker, dra slutsatser och samarbeta effektivt med andra spås bli viktigare och viktigare i framtiden.
När jag sökte jobb efter forskarutbildningen (i sociologi) försökte jag göra just detta, och jag trodde verkligen på det. Det fungerade inte alls. Ingen arbetsgivare jag kom i kontakt med trodde på mig och jag fick absurda bemötanden som ifrågasättanden av om huruvida jag verkligen hade grundläggande statistisk kompetens med tio år samhällsvetenskapliga studier (bl.a. inkluderande lite nationalekonomi och ett antal kurser i kvantitativa metoder, vilket med tydlighet framgick i CV). Det är helt rätt att de "allmänna färdigheterna" är relevanta kompetenser, och i sig det som akademisk utbildning bidrar med på en mer generell grund. Dock är mitt intryck att ju mindre den rekryterande chefen (eller ännu värre, en rekryteringskonsult) har erfarenhet av verksamheten som anställd och utförare av de centrala arbetsuppgifterna, ju mindre benägen är hen att kunna bedöma behovet och nyttan av generella kompetenser, utan förlitar sig istället på olika utbildningars namn osv.

Jag har själv undervisat på flera personalvetarprogram och därför satt mig in i rekryteringsforskningen. Att så som jag beskriver det nedan är fallet har jag även fått bekräftat av nuvarande kolleger som forskar kring chefsskap, och tidigare som forskar om arbetsmarknad, konsulter inom rekrytering och jobbcoachning, samt handläggare på Arbetsförmedlingen och Trygghetsstiftelsen (statens interna organ för att ge nyligen arbetslösa fd statsanställda nya jobb). Problemet ligger inte hos de sökande, utan i att "chef" har mytologiserats till en generell kompetens oberoende av vilken verksamhet som det ska chefas över, vilket gör att de inte kan bedöma personens kompetenser i relation till det jobb som faktiskt ska utföras. Det finns dessutom en mängd studier som visar att chefer ogärna rekryterar personer de tror är smartare än de själva, eller har högre utbildning än chefen i fråga (så vida det inte är för en specifik profession, t.ex. en läkare, lärare eller bioprocessingenjör). Den forskning som finns kring rekrytering visar att när kraven är ospecifika i tjänstebeskrivningen så är följande faktorer de som spelar in mest:
  • Hur lätt chefen känner igen sig i den sökande (klädstil, hobbies, kön, hudfärg, etc)
  • Att den sökande har samma utbildning som chefen, helst från samma lärosäte
  • Olika trender som chefen i fråga tror på för tillfället (ett tag var "storytelling" extremt viktigt inom PR, och då plötsligt fick etnologer reklamjobb, när det föll ur modet anställdes mycket färre etnologer av reklamfirmor).
  • Och, kanske viktigast, att personen verkar lättstyrd (dvs. lydig).
Kritiskt tänkande, kreativitet osv. värdesätts i regel inte på riktigt. Det är en myt. Det är kodord för att "inte behöva hjälp, tydliga instruktioner, eller de bästa verktygen." Med andra ord att kunna vara produktiv trots dåliga chefer. Den som är intresserad kan läsa Mats Alvessons, Roland Paulsens mfl.s forskning om funktionell dumhet.



Med det i bakfickan bör TS alltså söka jobb hos en arbetsgivare som hänger här på forumet, och framställa sig som foglig, lydig och självgående mot denne.

En mer konstruktiv ansats kan vara att söka ett jobb som inte kräver utbildningen som TS har, men i en organisation där det finns chans att avancera till en sådan position. Känner chefen personen och gillar denne trumfar det det mesta.
 
Last edited:

Bengtsson

Veteran
Joined
27 Oct 2020
Messages
74
Bli inte arkeolog. Det blev (och är) jag. Vill inte ha mer konkurrens!
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
10,342
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Fan. jag önskar jag hade vad som krävdes för att lära mig bra mandarin. Diplomat vore ett drömjobb för mig. Men jag kommer aldrig kunna bemästra kinesiska till den nivå som behövs.
 
Top