En intressant distinktion från förr. Läser Mattias Fyhrs doktorsavhandling "De mörka labyrinterna - Gotiken i litteratur, film, musik och rollspel" (Kult får ett hedersomnämnande). En intressant distinktion angående vad som brukar diskuteras här dyker upp: den mellan horror och terror. Terror - psykologiskt inriktad "skräck", handlar om att känna. Affekt. Horror - explicita skildringar av våld och "gore"-iga effekter. Effekt, helt enkelt. En intressant diskussion, även om jag tror att konsensus här alltid brukar vara att det inte är speciellt givande med blod och tarmar i längden. I alla fall inte utan psykologi. Eller har jag fel?
Nekromanti Horror och Terror
- Thread starter Ghoulz
- Start date
Spontan reaktion
Vet inte riktigt vad författaren menar med den distinktionen. Jag trodde "horror" var något läskigt. Utan känsla ÄR det inte läskigt, oavsett mängden inälvor. Slakthusscenen i "Across the dark metropolis", till exempel, är visserligen hyfsat äcklig, men den är definitivt inte skräck. Äckel är inte skräck. Visst kan man skapa skräck med blod och våld, men det väsentliga är då vad dessa får en att känna. Om både terror och horror går ut på samma sak, hur viktigt är det då att skilja på dem?
Vet inte riktigt vad författaren menar med den distinktionen. Jag trodde "horror" var något läskigt. Utan känsla ÄR det inte läskigt, oavsett mängden inälvor. Slakthusscenen i "Across the dark metropolis", till exempel, är visserligen hyfsat äcklig, men den är definitivt inte skräck. Äckel är inte skräck. Visst kan man skapa skräck med blod och våld, men det väsentliga är då vad dessa får en att känna. Om både terror och horror går ut på samma sak, hur viktigt är det då att skilja på dem?
Re: Spontan reaktion
Jag glömde att lägga till att det var en definition från 1700-talets skräckromantik.
Jag var på ett föredrag med Mattias igår (och därmed bekänner jag att jag skamlöst pushar för en kompis bok, men jag skulle inte göra det om jag inte själv hade fått nya idéer av den - i promise) och han berättade då att Boris Karloff ("Frankenstein") blev mycket upprörd över att hans filmer kallades "horror-movies". För honom var det en förolämpning då "horror" handlade om den rena chockeffekten. "Terror" ansågs vara mer inriktat på inkännande. Jag skulle f.ö. vilja hävda att det fortfarande är en givande distinktion som är intressant för oss som sysslar med rollspel med skräckprägel. Så kan vi slippa diskussionen om huruvida All Flesh Must Be Eaten egentligen kan kallas skräck. Det är alltså "horror". kult däremot är i sina bättre stunder "terror".
Jag glömde att lägga till att det var en definition från 1700-talets skräckromantik.
Jag var på ett föredrag med Mattias igår (och därmed bekänner jag att jag skamlöst pushar för en kompis bok, men jag skulle inte göra det om jag inte själv hade fått nya idéer av den - i promise) och han berättade då att Boris Karloff ("Frankenstein") blev mycket upprörd över att hans filmer kallades "horror-movies". För honom var det en förolämpning då "horror" handlade om den rena chockeffekten. "Terror" ansågs vara mer inriktat på inkännande. Jag skulle f.ö. vilja hävda att det fortfarande är en givande distinktion som är intressant för oss som sysslar med rollspel med skräckprägel. Så kan vi slippa diskussionen om huruvida All Flesh Must Be Eaten egentligen kan kallas skräck. Det är alltså "horror". kult däremot är i sina bättre stunder "terror".
Re: Spontan reaktion
"Jag glömde att lägga till att det var en definition från 1700-talets skräckromantik."
Ah, 1700-tal. Jag tror det var på den tiden poesi definierades som "sunt förnuft i prydliga verser"
Men visst, det kanske är en jättebra definition. Tyvärr associerar jag lätt terror till terrorister, vilka i sin tur inte alltid är främmande för chockeffekter. Fånig association, kanske, men likväl finns den där. Dessutom låter "terror-movie" ganska fjantigt.
Jag erkänner villigt att jag svarar på ren känsla och helt utan eftertanke, så det finns ingen som helst anledning att ta mig på allvar.
"Jag glömde att lägga till att det var en definition från 1700-talets skräckromantik."
Ah, 1700-tal. Jag tror det var på den tiden poesi definierades som "sunt förnuft i prydliga verser"
Men visst, det kanske är en jättebra definition. Tyvärr associerar jag lätt terror till terrorister, vilka i sin tur inte alltid är främmande för chockeffekter. Fånig association, kanske, men likväl finns den där. Dessutom låter "terror-movie" ganska fjantigt.
Jag erkänner villigt att jag svarar på ren känsla och helt utan eftertanke, så det finns ingen som helst anledning att ta mig på allvar.
entomophobiac
Low Prep High Play
Jag vet inte om terror egentligen är någon distinktion i den formen. Ska man följa de mer filmiska benämningarna så finns väl egentligen följande kategorier, med reservation för de två miljoner underkategorier som recensenter hittat på.
"Horror;" övernaturlig skräck. Egentligen allt som tar med vampyrer, varulvar, Cthulhu eller på något annat sätt presenterar övernaturliga väsen. Skräck.
"Thriller," mänsklig skräck. Kategorin som definieras av mer jordnära handlingar - ofta deckare - och som alltid, eller i alla fall i nio fall av tio, har rationella förklaringar.
"Gore/Splatter," återkomst-skräck. Helt enkelt den kategori där motorsågar och ishackor är coolare än handling och elakingarna kallas Leatherface, Jason eller Michael Meyers och definieras av att de aldrig egentligen dör, oavsett hur många uppföljare som görs. Hjältarna dödar, dödar och dödar dem - men det enda som händer är att det droppar lite blod och att ondingen haltar i några ögonblick... lättsam skräck, helt enkelt.
"Horror;" övernaturlig skräck. Egentligen allt som tar med vampyrer, varulvar, Cthulhu eller på något annat sätt presenterar övernaturliga väsen. Skräck.
"Thriller," mänsklig skräck. Kategorin som definieras av mer jordnära handlingar - ofta deckare - och som alltid, eller i alla fall i nio fall av tio, har rationella förklaringar.
"Gore/Splatter," återkomst-skräck. Helt enkelt den kategori där motorsågar och ishackor är coolare än handling och elakingarna kallas Leatherface, Jason eller Michael Meyers och definieras av att de aldrig egentligen dör, oavsett hur många uppföljare som görs. Hjältarna dödar, dödar och dödar dem - men det enda som händer är att det droppar lite blod och att ondingen haltar i några ögonblick... lättsam skräck, helt enkelt.
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,592
Jag gillar distinktionen, snyggt kluvet. Däremot är jag inte riktigt överens med benämningarna, men kan inte komma på något bättre, inte just nu i alla fall.
Personligen tror jag att det är en mer visuell form av skräck än vad som gör sig i rollspel. Därmed inte sagt att den behöver vara ointelligent, det kan vara massor av hjärnsubstans i den.
Fast på så vis blir ju både Kult och All Flesh Must Be Eaten "horror". Och betänk en film som "Jacob's Ladder" som är oerhört svårplacerad enligt den där mallen. Med "Horror" och "terror" får vi bättre benämningar på själva känslan vi är ute efter. Tycker jag.
entomophobiac
Low Prep High Play
Med "Horror" och "terror" får vi bättre benämningar på själva känslan vi är ute efter. Tycker jag.
Det kan jag nog på sätt och vis hålla med om... men jag gillar inte ordvalen
Både Kult och AFMBE är skräck, egentligen. Båda kan också tangera på splatter/gore emellanåt. Oftast kan jag nog faktiskt hålla mig till de mer "filmiska" benämningarna, men mer beroende på varje enskilt spelscenario än spelet i sig.
Fast det är klart, det finns givetvis gränsfall. Och den aningen psykotiska Jacob's Ladder är ett exempel. (Även om jag skulle kalla den thriller, då den faktiskt tar upp verkliga fenomen, om än på ett surrealistiskt sätt.)
Det kan jag nog på sätt och vis hålla med om... men jag gillar inte ordvalen
Både Kult och AFMBE är skräck, egentligen. Båda kan också tangera på splatter/gore emellanåt. Oftast kan jag nog faktiskt hålla mig till de mer "filmiska" benämningarna, men mer beroende på varje enskilt spelscenario än spelet i sig.
Fast det är klart, det finns givetvis gränsfall. Och den aningen psykotiska Jacob's Ladder är ett exempel. (Även om jag skulle kalla den thriller, då den faktiskt tar upp verkliga fenomen, om än på ett surrealistiskt sätt.)
Rising
Vila i frid
Jag vill bara säga att de där är rätt nya termer. Kom ihåg att Hitchcock alltid har setts som en "master of horror", och att Michael Jackson sjöng om odöda i låten "thriller".
Den där moderna uppdelningen kommer nog mest av att en stor del av bio- och videokunderna är gamla gubbar som vill ha skräck utan övernaturligheter. Jag ser inte riktigt det behovet i rollspelsmediet.
"Horror" och "Terror" såsom Ghoulz hade hittat dem tycker jag var mycket lämpligare. De går ju att använda. Jag tycker kanske att renodlad Horror gör sig rätt dåligt i rollspelsmediet (vem beskriver liktorer detaljerat och frossar i äckligheter nu för tiden?) men jag är oändligt förtjust i att beskriva något på så sätt att spelarna fyller på med sin egen fantasi och målar upp läskiga bilder i sina huvuden.
Den sortens skräck är nog den jag gillar mest i rollspel, oavsett hur naturligt/övernaturligt jag väljer att spela.
/Riz
Den där moderna uppdelningen kommer nog mest av att en stor del av bio- och videokunderna är gamla gubbar som vill ha skräck utan övernaturligheter. Jag ser inte riktigt det behovet i rollspelsmediet.
"Horror" och "Terror" såsom Ghoulz hade hittat dem tycker jag var mycket lämpligare. De går ju att använda. Jag tycker kanske att renodlad Horror gör sig rätt dåligt i rollspelsmediet (vem beskriver liktorer detaljerat och frossar i äckligheter nu för tiden?) men jag är oändligt förtjust i att beskriva något på så sätt att spelarna fyller på med sin egen fantasi och målar upp läskiga bilder i sina huvuden.
Den sortens skräck är nog den jag gillar mest i rollspel, oavsett hur naturligt/övernaturligt jag väljer att spela.
/Riz
entomophobiac
Low Prep High Play
...men jag är oändligt förtjust i att beskriva något på så sätt att spelarna fyller på med sin egen fantasi och målar upp läskiga bilder i sina huvuden.
Jo, det är ju precis som exemplet med biblioteket i något spel. Man vet att där finns böcker, kanske draperier för fönstren och en reception, etc. Sådant behöver inte spelledaren beskriva.
Likadant har den genomsnittlige rollspelaren en enorm fantasi, och kommer garanterat att manifestera monstren som något läskigt efter den - helst minimala - beskrivningen som spelledaren tillhandahåller.
Jag är definitivt inne på samma linje. Poängen med indelningarna är nog mer att nischa saker och ting, vilket kanske inte alltid är önskvärt heller. Så för rollspelen har du nog rätt - Ghoulz fynd fungerar nog bättre.
Jo, det är ju precis som exemplet med biblioteket i något spel. Man vet att där finns böcker, kanske draperier för fönstren och en reception, etc. Sådant behöver inte spelledaren beskriva.
Likadant har den genomsnittlige rollspelaren en enorm fantasi, och kommer garanterat att manifestera monstren som något läskigt efter den - helst minimala - beskrivningen som spelledaren tillhandahåller.
Jag är definitivt inne på samma linje. Poängen med indelningarna är nog mer att nischa saker och ting, vilket kanske inte alltid är önskvärt heller. Så för rollspelen har du nog rätt - Ghoulz fynd fungerar nog bättre.