Hjälp sinisa med ljus och skugga

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,400
Location
Barcelona
Knepet, har jag lärt mig efter många år, är att skapa en sluss med prokrastinering på allt högre nivåer.

Just nu ska jag egentligen fokusera på att svara på mail och göra press och annat extremt ångestladdat kring en ny roman som kommer i dagarna. Gå och vänta på recensionsdag. Så då flyr jag från det in i ett nytt romanprojekt, som är en sorts -- ja, det kan väl kvitta nu, men en ny roman helt enkelt. Och sen -- och här kommer då tricket -- prokrastinerar jag det genom att istället jobba på det här spelet. Säger till mig själv att okej, jag skriver romanen under veckordagarna, så och så många sidor per dag, så får jag sitta och pilla hur mycket jag vill med mitt lilla Krickdala på nätterna och helgerna. Då blir det på nått märkligt sätt rätt bra fart på skrivandet. Som i Inception, med drömmar inuti drömmar inuti drömmar. Prokrastination inuti prokrastination. Jag känner nog att det här kommer att bli ett spel inom överskådlig framtid.
Det finns en term för detta, och det är structured procrastination.
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
3,954
Location
Helsingborg
Ugglorna jagar genom att spåra djurens skräck, som hänger kvar i luften där de tassat fram, i någon färg som bara deras tefatsstora, stirrande ögon kan se — som andedräkten den första frostnatten. De har faktiskt ett namn på rädslans färg, på sitt sorgset hoande språk.
Okej, från ett smådjurs perspektiv så var flygande, ljudlösa och kloförsedda mördare redan väldigt läskiga, men nu har du gjort det värre ;)
 
Last edited:

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
336
Okej, från ett smådjurs perspektiv så var flygande, ljudlösa och kloförsedda mördare redan väldigt läskiga, men nu har du gjort det värre ;)
Varje gång jag tänker på ugglorna tänker jag just: hur kan jag göra dem ännu värre? De är liksom lite grann den här världens ... Blair Witch eller Baba Jaga.
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
3,954
Location
Helsingborg
Varje gång jag tänker på ugglorna tänker jag just: hur kan jag göra dem ännu värre? De är liksom lite grann den här världens ... Blair Witch eller Baba Jaga.
Ugglor som bär speciellt agg mot Krickdala? Det berättas på mörka nätter om Järnsax, ugglan som terroriserade Krickdala tills han fick sina klor klippta och ansikte sargat av ett modigt smådjur och dess svärd. Nu har han smitt nya av järn, och månlösa nätter så flyger han över Krickdala på jakt efter hämnd. Vem som helst som är ute på sådana månlösa nätter riskerar att snappas upp och gå ett gruvligt öde till möte, för Järnsaxs hat är sådant att han fruktar varken Gatlyktor eller musköter.
 

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
336
Vet inte om någon hunnit nämna det än i den här mycket orddigra tråden, men detta med skuggan påminner ju en hel del om A Wizard of Earthsea, där trollkarlen Geds övermod gör att han drar på sig en skuggvarelse som i slutändan visar sig vara manifestationen av mörkret i hans egen själ som han måste förlika sig med.
Jag tänker ofrånkomligen på Le Guins övärlden. Decennier sen jag läste den men (om jag minns rätt) I korthet: Ged tar sig vatten över huvudet och släpper lös sin skugga. Skuggvarelsen är egentligen en del av Ged, den jagar honom över världen tills han inser att den måste konfronteras, jägare och villebråd byter roll och på 'platsen som icke längre är' så kan han möta skuggan/sig själv.
Har inte läst Earthsea, men sett filmen av Ghibli, som jag tycker är underbar. Dröjande och sorglig, och rätt otäck, och liksom vuxen mitt i det tecknade. Det är en bra referens! Tack!

Jag håller fortfarande på och strukturerar upp Skuggans metafysik, men tänker såhär just nu, efter helgens alla fina svar:
  • Vanlig skugga är frånvaro av ljus; frånvaro av Ljus, med stor bokstav, skapar Skugga, med stor bokstav.
  • Det sann Ljuset försvagas en aning när det blir fysiskt mörkare, men inget blockerar det lika effektivt och fullständigt som två specifika tillstånd inuti en levande varelses hjärta: förtvivlan och arrogans. Mystikerna skulle säga att båda dessa innebär att en varelse blir uppfylld av sig själv och inte lämnar något rum där Ljuset kan passera; alkemisterna skulle kanske tala om psykisk eller humoralpatologisk energi av mycket låg frekvens.
  • I Skuggan lever och växer Skuggväsen. Det är okänt var de kommer ifrån; sanningen är att de är medvetanden som har flytt ifrån en äldre värld, som de själva förstörde; ett öde, kallt och grått landskap. Död skog, aska som snöar för evigt. Väldiga skorstenar och delar av surrealistiska, mardrömslika maskiner sticker upp ur landskapets raviner och dalar, mellanting mellan fossilen efter jättelika djur och industrier. Svarta fåglar och mantor, svarta maneter.
  • Skuggväsen klär sig ofta i drag av vanliga djur -- rävar och möss och så vidare -- men nästan alltid också av någon varelse som lever i beckmörker: underjordiska insekter, damm, spindlar, djuphavsfiskar; den som inte är bekant med ursprunget till den gapande munnen full av nålar eller de märkliga, genomskinliga klorna, eller de underliga böljande vingarna, tolkar dem nog gärna som demoniska, främmande.
  • Skuggväsendenas främsta intresse är att lägga världen i mörker, både fysiskt och metafysiskt, så att de ska kunna leva här istället för i sin öde, döda värld.
  • När en varelse använder Ljuset utan att kunna kontrollera det -- av förtvivlan eller arrogans -- skapas en mycket tät Skugga, och dit dras ett särskilt Skuggväsen som kallas för en Mal. Malen är kopplad till varelsen som har släppt in dem i världen, och livnär sig på dess förtvivlan och arrogans, dess övermod och sorg och fasa, och tar ofta något av sin form ifrån dess utseende eller tankar, eller både och.
  • Malen har alltid en plan för att få sitt värddjur att bli mer och mer förtvivlat, eller mer och mer arrogant, eller helst både och. Det kan handla om att hemsöka och skrämma varelsen, eller om att hjälpa den bli borgmästare, eller ordförande i Canastasällskapet; (jag tänker att det finns en uppsjö äventyrskrokar i det här, bara man kan sätta Rollpersonerna i lägen där de tvingas eller lockas använda Ljuset på nivåer de inte kan hantera.)
  • Den som har släppt in en Mal i världen plågas ofta av mardrömmar, underliga visioner, en känsla av växande vansinne.
  • Malens yttersta mål är att bli så stark att den kan besätta en, sluka en, ta över all ens livskraft.
  • Ofta förstår man inte att en Mal har legat bakom en massa märkliga händelser i ens liv förrän det är för sent.
  • För att hindra Malen från att växa sig starkare måste man förstås förr eller senare konfrontera sin egen förtvivlan och arrogans, och finns balans, hopp, ödmjukhet.
  • Det händer att man också efter att ha dödat eller fördrivit sin Mal, är så fast i förtvivlan och vansinne, att man aldrig blir frisk. Då får man hasa runt på sanatoriet, i de mulna och stormiga högländerna två dagarstågresa nordöst om Krickdala, inte långt ifrån Stormkollegiet, där korparna undervisar... bland annat sitter där en nerkrökt och grånad fiskarkatt som faktiskt utropade sig till kung över fyra socknar söder om Krickdala, och styrde där under ett par galna sommarmånader för många år sen, och som inte störtades förrän han förklarade krig mot Krickdala... han har fortfarande sin gamla krona av kvistar och skrot på huvudet, och lunkar runt med de andra i korridorerna.
  • Det finns också mängder av andra sorters Skuggväsen, som olika mystiker och Swedenborgska spiritister försöker kategorisera: Knackare, Nattmantor, Skuggfiskar, Styltmän...
 
Last edited:

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
336
I Krickdala finns ett sällskap för de som av olika skäl är intresserade av få kontakt med Skuggvärlden: Det Emanuelssonska Rummet. Ytterst hemligt, såklart. Inbjudna endast. De möts kvällar och nätter när månen är i nedan, i ett rum med samma namn, i en elegant men något nedgången herrgård i utkanten av byn.

- Grundare och ledare är filosofen, upptäcksresanden och grävlingen Walter Babbage, som har köpt herrgården för en skatt han fann under en av sina resor österut. Han har rummen fulla av uppstoppade arktiska djur och märkliga exotiska ting, och är säker på att Skugglandet, vad det än är -- de dödas värld, en främmande dimension -- går att kartlägga precis som vilken annan plats som helst. Han tycker sig höra det kalla på honom i drömmarna... storslagna, nya upptäckter, berömmelse, hans namn i historieböckerna. Och den vackra, svarta kristallkulan som han fann i en frusen ismumies händer för länge sen — de mörka, glittrande ljusen långt inne — har de inte blivit mer levande det senaste året? Sen Mogg Pavle, den utblottade stackaren, anslöt sig till Rummet?

- Den mycket förnäma hermelinfröken Anne Mjölknos, som lever på ett stort arv, och är mycket konstnärlig och annorlunda av sig, och som tror sig ha ärvt förmågan att lägga förbannelser och onda ögat på andra, och gärna gör det; på så sätt växer Rummets makt i Krickdala, när deras fiender råkar ut för diverse elände; i själva verket är det hennes Mal som skapar oreda.

- Herr Mogg Pavle Padda, en skräddare, är belånad upp över öronen och ligger sömnlös, panikslagen över sin usla ekonomi, och det faktum att han tvingas sälja av allt sitt arvegods; alla de underliga böckerna oh statyerna. Han försöker numera låta bli att alls fokusera på det värdsliga, och istället inrikta sig på att lösa gåtan med amfibiekejsardömets plötsliga nedgång och fall, kanske genom att komma i kontakt med sina sedan länge döda förfäder. Han tänker skriva en viktig bok om det där. Tjäna pengar. Köpa tillbaka sina pantsatta och sålda skatter, i synnerhet dolken som tillhörde hans berömda och olycksdrabbade förfader -- överstemagikern vid det kejserliga hovet, Mogg Saxander Padda.

*
 
Last edited:

clarence redd

FrostByte Books
Joined
23 May 2014
Messages
990
Location
Göteborg
I Krickdala finns ett sällskap för de som av olika skäl är intresserade av få kontakt med Skuggvärlden: Det Emanuelssonska Rummet. Ytterst hemligt, såklart. Inbjudna endast. De möts kvällar och nätter när månen är i nedan, i ett rum med samma namn, i en elegant men något nedgången herrgård i utkanten av byn.

- Grundare och ledare är filosofen, upptäcksresanden och grävlingen Walter Babbage, som har köpt herrgården för en skatt han fann under en av sina resor österut. Han har rummen fulla av uppstoppade arktiska djur och märkliga exotiska ting, och är säker på att Skugglandet, vad det än är -- de dödas värld, en främmande dimension -- går att kartlägga precis som vilken annan plats som helst. Han tycker sig höra det kalla på honom i drömmarna... storslagna, nya upptäckter, berömmelse, hans namn i historieböckerna. Och den vackra, svarta kristallkulan som han fann i en frusen ismumies händer för länge sen — de mörka, glittrande ljusen långt inne — har de inte blivit mer levande det senaste året? Sen Mogg Pavle, den utblottade stackaren, anslöt sig till Rummet?

- Den mycket förnäma hermelinfröken Anne Mjölknos, som lever på ett stort arv, och är mycket konstnärlig och annorlunda av sig, och som tror sig ha ärvt förmågan att lägga förbannelser och onda ögat på andra, och gärna gör det; på så sätt växer Rummets makt i Krickdala, när deras fiender råkar ut för diverse elände; i själva verket är det hennes Mal som skapar oreda.

- Herr Mogg Pavle Padda, en skräddare, är belånad upp över öronen och ligger sömnlös, panikslagen över sin usla ekonomi, och det faktum att han tvingas sälja av allt sitt arvegods; alla de underliga böckerna oh statyerna. Han försöker numera låta bli att alls fokusera på det värdsliga, och istället inrikta sig på att lösa gåtan med amfibiekejsardömets plötsliga nedgång och fall, kanske genom att komma i kontakt med sina sedan länge döda förfäder. Han tänker skriva en viktig bok om det där. Tjäna pengar. Köpa tillbaka sina pantsatta och sålda skatter, i synnerhet dolken som tillhörde hans berömda och olycksdrabbade förfader -- överstemagikern vid det kejserliga hovet, Mogg Saxander Padda.

*
Många bra äventyrsfrön här!
 

Kexet

Idag - Ballerina
Joined
25 Jun 2021
Messages
103
/... /
- Grundare och ledare är filosofen, upptäcksresanden och grävlingen Walter Babbage /... /
Sysslar han även med autoräkenskapologiska maskiner, eller är det hans fru Wada, som gör det? Eller är det Walters bror, matematurgen Charlington, som stjäl äran från frukten av arbetet gjort av Wada, den lovande doktoranden inom poetisk metafysik? Vad händer med brödernas relation efter att Charlingtons anafylaktiska (eller algorytmiska) matematiska motor, den så kallade matemaskinen, lanserats, nu när var man med pengar och plats i trädgården slipper lära sig tolvans pluttifickationstabell.

Wadas pappa, Lord av Byrån, den förlupna poetikern är också intressant, för att inte tala om Wadas mamma matematissan Isabelle-Noelle den förgrämda. Wadas privatlärarinna mamselle Sommerelle har också gjort sig ett namn i historien. Allt att läsa om per nedan.

 

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
336
Sysslar han även med autoräkenskapologiska maskiner, eller är det hans fru Wada, som gör det? Eller är det Walters bror, matematurgen Charlington, som stjäl äran från frukten av arbetet gjort av Wada, den lovande doktoranden inom poetisk metafysik? Vad händer med brödernas relation efter att Charlingtons anafylaktiska (eller algorytmiska) matematiska motor, den så kallade matemaskinen, lanserats, nu när var man med pengar och plats i trädgården slipper lära sig tolvans pluttifickationstabell.

Wadas pappa, Lord av Byrån, den förlupna poetikern är också intressant, för att inte tala om Wadas mamma matematissan Isabelle-Noelle den förgrämda. Wadas privatlärarinna mamselle Sommerelle har också gjort sig ett namn i historien. Allt att läsa om per nedan.

Alltså, jag är precis på gränsen till om sånt här ska in i spelet. Instinktivt känns det som att det är en aning för avancerat och steampunkigt för Krickdala, vars fantastisk ligger mer i magin och sagan än i det pseudo-vetenskapliga. Även om jag drog till med en grävling som hette Babbage. Snyggt fångat! Jag håller just i dagarna, på lediga stunder, på och petar med nattfolket, som bor på månen, och bland mycket annat är besatta av att räkna ut när nästa månförmörkelse kommer ske, eftersom man då väljer en ny ledare, och ett par adelshus där uppe har kommit på att man kan bygga stora astrolaber, heter det så? Mekaniska modeller av himlakropparna. Där skulle något sånt kunna passa in. Jag hade faktiskt en idé om att ett av nattfolkets adelshus kidnappar en urverkare från Krickdala just för att tillverka en sån där grej. Men kanske ska det vara en sorts halvgalen matematiker istället. Inte dumt alls. Tack!
 
Last edited:

Kexet

Idag - Ballerina
Joined
25 Jun 2021
Messages
103
Alltså, jag är precis på gränsen till om sånt här ska in i spelet. Instinktivt känns det som att det är en aning för avancerat och steampunkigt för Krickdala, vars fantastisk ligger mer i magin och sagan än i det pseudo-vetenskapliga. Även om jag drog till med en grävling som hette Babbage. Snyggt fångat! Jag håller just i dagarna, på lediga stunder, på och petar med nattfolket, som bor på månen, och bland mycket annat är besatta av att räkna ut när nästa månförmörkelse kommer ske, eftersom man då väljer en ny ledare, och ett par adelshus där uppe har kommit på att man kan bygga stora astrolaber, heter det så? Mekaniska modeller av himlakropparna. Där skulle något sånt kunna passa in. Jag hade faktiskt en idé om att ett av nattfolkets adelshus kidnappar en urverkare från Krickdala just för att tillverka en sån där grej. Men kanske ska det vara en sorts halvgalen matematiker istället. Inte dumt alls. Tack!
Nej, du har helt rätt. Jag bara noterade grävling >badger>Babbage och min tankar sprang vidare. Kom att tänka på Charles och därmed Ada och hennes poetiska vetenskap. Jag tycker det är så fint, hennes relation till sin förlupne far som hon praktiskt taget aldrig träffade och hennes förgrämda mor som duvade sin dotter i matematiken. Inte bara för att modern själv gillade matematik och tyckte det kunde vara nyttigt och sinnesvidgande för dottern kan man tänka, utan kanske just för att matematiken är så långt ifrån poesin. Ville hon på något vis skydda sin dotter, månde? Men där gjorde dottern en särskild sorts ungdomsrevolt och bakade poesi och matematik samman och kunde bygga en relation med båda föräldrarna genom sitt arbete. Poetisk vetenskap, lyss.

Nå, jag följer fel tråd. Du har helt rätt, Krickdala är fantastiskt, saga och magi, och trots allt gjort med en sexåring som tilltänkt publik. Tryck-och-pys-maskiner är på något vis antitesen till magi, vackra drömmar och fantastiska sagor. Vetenskap är ett otyg på det viset, även om poesi kan vara magi.
 

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
336
Nej, du har helt rätt. Jag bara noterade grävling >badger>Babbage och min tankar sprang vidare. Kom att tänka på Charles och därmed Ada och hennes poetiska vetenskap. Jag tycker det är så fint, hennes relation till sin förlupne far som hon praktiskt taget aldrig träffade och hennes förgrämda mor som duvade sin dotter i matematiken. Inte bara för att modern själv gillade matematik och tyckte det kunde vara nyttigt och sinnesvidgande för dottern kan man tänka, utan kanske just för att matematiken är så långt ifrån poesin. Ville hon på något vis skydda sin dotter, månde? Men där gjorde dottern en särskild sorts ungdomsrevolt och bakade poesi och matematik samman och kunde bygga en relation med båda föräldrarna genom sitt arbete. Poetisk vetenskap, lyss.

Nå, jag följer fel tråd. Du har helt rätt, Krickdala är fantastiskt, saga och magi, och trots allt gjort med en sexåring som tilltänkt publik. Tryck-och-pys-maskiner är på något vis antitesen till magi, vackra drömmar och fantastiska sagor. Vetenskap är ett otyg på det viset, även om poesi kan vara magi.
Sjuk grej; jag tänkte inte medvetet på badger -> Babbage. Först nu när du påpekar det ser jag koppligen; jag tänkte bara att det "kändes" som att grävlingen skulle kunna heta nåt som lät som Bagger, Babber, nåt sånt -- badger, förstås -- och så blev det Babbage då.

Alltså, jag tar ändå med mig något ifrån din post. Det finns ju kameror och fickur som är magiska i Krickdala. Jag vill mest undvika artificiell intelligens och sånt, och det känns som att om man plockar in differensmaskiner och sen vill skruva till dem och göra dem "fantasy", så är det där man hamnar. Men jag har redan börjat fundera på hur jag ska skriva in just en genial matematikprofessor, kanske just en Ada -- även om hon väl inte kan heta Lovelace -- som blir kidnappad av det märkliga, kanske lite alvlika nattfolket och förd till månen, för att där hjälpa ett av adelshusen räkna ut när nästa månförmörkelse kommer att ske -- sånt där är bra mycket svårare i sagovärlden än i vår värld, där det tydligen är rätt lätt att förutspå just månförmörkelser; nattfolket väljer nämligen en ny Duxessa eller Dux under månförmörkelser, och det är en viktig titel, för Duxessan bestämmer fullmånebalernas och karnevalernas teman och vakar över den uråldiga, mäktiga trolldomen som gör månen över Krickdala beboelig, och så vidare.

Det är precis detta som är så fint med rollspelsmakarforumet; att det alltid kommer fantastiska idéer liksom lite diagonalt in i världen; saker som jag själv aldrig hade tänkt på men som ändå passar perfekt, eller saker som jag gillar men som jag måste vrida och vända på en aning, och som också tvingar mig att vrida och vända på vad jag redan har tänkt. När man kommer från romanskrivande och litteratur, som inte bara är rätt ensamt utan dessutom sker i en sorts märklig och outtalad konkurrens där ens kollegor verkligen inte slänger åt en idéer och infall såhär, känns det så underbart generöst att verka här.
 
Top