Nekromanti Hjälp mig att sälja in D&D till mina spelare

Konrad Konvalj said:
Förtydligar mig själv på något vis: Med rollspela menar jag ju mest att spelarna internt och med spelledarpersoner snackar & intrigerar med varandra.
Click to expand...
Det fungerar utmärkt.
Men det finns en sak i DnD3 som de har tagit bort i DnD4: hantverksfärdigheter.

Man kan inte vara smed, skräddare, snickare eller liknande.

De färdigheter som finns täcker i princip allt man kan råka ut för i ett rollspelsäventyr - men det finns inga regler ifall en spelare skulle vilja smida sitt eget svärd.
Tanken är att sådana aktiviteter tar bort fokus från själva äventyrandet - det är inte meningen att en rollperson ska stänga in sig i en smedja i en månad för att smida vapen - för det är tråkigt enligt WotC.
 
anth said:
Konrad Konvalj said:
Förtydligar mig själv på något vis: Med rollspela menar jag ju mest att spelarna internt och med spelledarpersoner snackar & intrigerar med varandra.
Click to expand...
Det fungerar utmärkt.
Men det finns en sak i DnD3 som de har tagit bort i DnD4: hantverksfärdigheter.

Man kan inte vara smed, skräddare, snickare eller liknande.

De färdigheter som finns täcker i princip allt man kan råka ut för i ett rollspelsäventyr - men det finns inga regler ifall en spelare skulle vilja smida sitt eget svärd.
Tanken är att sådana aktiviteter tar bort fokus från själva äventyrandet - det är inte meningen att en rollperson ska stänga in sig i en smedja i en månad för att smida vapen - för det är tråkigt enligt WotC.
Click to expand...

Skönt att slippa hantverkande spelare.. Kort och gott låter det hela magnifikt, och det hela börjar kännas jäflarns bra. Jag kan lätt checka av x-antal punkter som vi i gruppen anser som roliga ( eftersom vi spelar för att ha just roligt ).

Checklista

* Rollspela: med varandra & mot varandra
* Hacka monster
* Spela episka äventyr
* Spela rediga hjältar
* Expa
* Slå tärningar

Sen har jag ännu en liten fundering:

Blir spelarna giriga på expen så att det lätt uppstår "sprickor" i gruppen eller sköts expen på annat vis, typ grupp-exp eller liknande?
 
De som deltagit i en aktivitet som ger XP delar på dem. Detta är hur som helst lätt att husregla som man känner för oavsett.
 
Konrad Konvalj said:
Sen har jag ännu en liten fundering:

Blir spelarna giriga på expen så att det lätt uppstår "sprickor" i gruppen eller sköts expen på annat vis, typ grupp-exp eller liknande?
Click to expand...

XP splittas alltid lika i gruppen.

Never split the party, always split the XP!
 
Konrad Konvalj said:
Blir spelarna giriga på expen så att det lätt uppstår "sprickor" i gruppen eller sköts expen på annat vis, typ grupp-exp eller liknande?
Click to expand...
Som redan sagts delas alltid xp lika mellan rollpersonerna.
Om ni är vana vid individuella erfarenhetspoäng föreslår jag att du som spelledare delar ut bonusar direkt i spelet:
- Om någon rollspelar audiensen med kungen väldigt bra, ge denne en +2 bonus på sitt diplomacy slag.
- Om någon gör något extra bra i en strid, låt denne återfå en använd action point eller encounter power mitt i striden.
o.s.v.
 
Eksem said:
Vad menar du med "simultana"? Jag vet inte om det är ett begrepp jag inte känner till, men DnD är INTE simulationistiskt, det är abstrakt, oavsett version.
Click to expand...
Simulerande menar jag. =)
Dvs. att gridden och figurerna simulerar stridsförloppet.
Kanske helt fel begrepp... Men tja, vad tusan är det man nu säger om det då?
 
Men med det säger du ju att det inte behöver finnas något rolldjup (vad nu det är, aldrig hört uttrycket förr) i tradspel heller?
Click to expand...
Ja, jag kanske gjorde det. Fast det inte var det jag ville säga. Nu vill jag inte dra alla tradspel över en kant, men tja, i allmänhet behöver[/i (inte detsamma som kan eller måste) man inte vara immersionistisk eller spela så väldigt mycket på personlighet och dylika. Det finns många spelare som talar om sin roll i tredje person istället för första och som inte bryr sig värst och personlighetsdrag och beteende, utan som först och främst bryr sig om vad rollen kan och hur bra.

På det viset kan du spela i många tradspel, till exempel i Drakar & Demoner, Saga och Mutant. Du behöver inte ha något "rolldjup" (hittade på ett ord bara) om du inte vill. Om nu inte gruppens konventioner och scenariots premisser kanske kräver detta.

Alltså, fokus på rollspelande ligger på ungefär samma nivå i D&D som i andra spel (diverse indiespel och sådant undantaget)?
Click to expand...
Nej, jag tycker nog att D&D har mer fokus på strider, monsterdödande och erfarenhet och siffermässig utveckling än många andra spel.

Det jag menade var att man interagerar på samma sätt i D&D som i många andra klassiska tradspel, att det inte är någon märkvärdig skillnad där. Däremot tror jag att fokuset i andra rollspel kan vara mer på dessa punkter, däremot inte nödvändigtvis på en djupare nivå.

... Ehm, tror jag. Tja du Vitulv, det här var något att bita i när man väl plockade isär det. :gremwink:
Men, så här: Jag, av de jag spelat, har inte stött på så många tradspel som ställer immersionistiska krav eller som kräver en viss nivå av personlighetsspelande. Det brukar mest vara skräckspelen som uppmuntrar sådant. Därmed är det ingen skillnad i kraven kring interagerandet i t.ex. Drakar & Demoner 6 och D&D. Jag upplever dock att det kan försvinna än mer vad gäller fokuset i D&D, då D&D har ett urtydligt fokus på encounters och att äventyren i stort handlar om just encounters. I Drakar & Demoner, som fortfarande inte kräver mer nivå än D&D, är dock fokuset mindre hårddraget där scenarion kan ha allsortens handling och egentligen fokusera på lite allt möjligt och inte bara monsterdödande. Därmed är kraven rätt så mycket de samma, men fokuset annorlunda.
 
Jag håller med om att mer spaltutrymme ägnas åt stridsregler i Dungeons & Dragons än i Drakar och Demoner, men den stora skillnaden som jag upplevt mellan de två systemen när det gäller spelande i praktiken är mest att striderna i D&D är så ofanligt mycket roligare än i Drakar och Demoner (oavsett utgåva).

D&D4 har jag bara kört några enstaka gånger, men det stämmer ändå rätt bra som solvebring säger att D&D är ett väldigt speligt spel. Tyckte inte att hans ursprungliga analys var helt fel, utan det handlar väl mest om tycke och smak.

Framförallt är D&D ett roligt spel om man gillar rollspel där spelarna tillsammans med spelledaren skapar en historia (därav tonvikten på att följa reglerna, så att säga "kontraktet" mellan spelare och spelledare) jämfört med system där spelledaren berättar en historia för spelarna.
 
Spela D&D 4E om du vill spela dataspelsdungeoncrawling, men utan datorer. Visst kan man "gestalta" också, men stödet är som sagt nära noll för detta i reglerna. Så om du vill ha rollspel väljer du nåt annat, vill du ha rullspel väljer du D&D 4E. Så enkelt är det.
 
  • Du har ett stridssystem i båda.
  • Du har ett färdighetssystem i båda, med färdigheter som varierar från att vara användbara i strid, till sådana som inte är det (i D&D finns det i ärlighetens namn rätt få färdigheter som används i strid).
  • Du har guidelines för hur du ska spela din rollperson, i D&D finns det alignment och religioner, medan i DoD heter det väl "livsmål" eller liknande har jag för mig.
  • Du kan få erfarenhet både genom att strida eller lösa problem på andra sätt.
  • Det finns magisystem med trollformler för både strid och andra situationer.
 
  • Du har ett stridssystem i båda.
  • Du har ett färdighetssystem i båda, med färdigheter som varierar från att vara användbara i strid, till sådana som inte är det (i D&D finns det i ärlighetens namn rätt få färdigheter som används i strid).
  • Du har guidelines för hur du ska spela din rollperson, i D&D finns det alignment och religioner, medan i DoD heter det väl "livsmål" eller liknande har jag för mig.
  • Du kan få erfarenhet både genom att strida eller lösa problem på andra sätt.
  • Det finns magisystem med trollformler för både strid och andra situationer.
 
Jag har spelat D&D4E från lvl 1-6 ungefär och det jag tycker att spelt är bäst på är:

Det är spännande att slåss: Det kändes alltid som att gruppens överlevnad stod på spel, och att spelplanen gav ett helt nytt djup till stridssimulering. Det är betydligt roligare än både datorcrawlers som wow och diablo och har mer djup och samarbete än brädspel av typ warhammer quest.

Det är det spelet jag har spelat där det är i särklass roligast att bli bättre, att dinga en ny level är en fest för alla sinnen, det är också roligt att beskriva sitt utseende som lite tuffare för varje level.

Det är den miljön där jag har haft lättast att gå med på episka high-fantasy grejer som magiska stormar, drakar, konstiga moster som bara verkar finnas till för att slåss med äventyrar och galna häxkonungar

Vi spelade våra karaktärer sjukt mycket under striderna, efter att ha spelat några möten och konstaterat att vi ville hinna med si eller så många encounters per möte.
 
solvebring said:
Jag kan förstå dig Vitulv. Jag kanske övertolkar eller har undermedvetna fördomar. Jag vet ärligen inte om jag påverkas på något sådant vis. Men så här ser jag det:
D&D har ett så väldigt mycket mer omfattande stridssystem. Det finns en otrolig tyngd på det och att man sedan går ytterligare ett steg med grid och minis är bidragande till den tyngden.
Click to expand...

Har det verkligen ett så omfattande stridssystem? Jämfört med tradspelen så skulle jag påstå att stridskapitlet är ungefär lika stort i D&D3.5 som i, låt oss säga DoD: Trudvang. Nu har jag inte räknat sidor, men relativt sett tror jag att lika stor del av regelboken består av stridsregler.

Har du sett stridsreglerna till Eon? Minst sagt omfattande, om du frågar mig.

Grids och minis var för övrigt inte en obligatorisk del av 3.5. Det tog rätt många år innan jag började använda sådant, och då var det i första hand inspirerat av minisspelet.

solvebring said:
Spelet i sig lägger ned mycket på att sätta encounters i främsta rummet. Ta bara äventyren där grottkartorna och grottornas hemska invånare tar en hel del plats. Dessutom brukar dessa scenarion - av de nybörjarscenarion jag spelade i alla fall - grunda sig på just ett monster eller dylika. Det handlar ofta om att besegra eller närma sig något genom våld.
Click to expand...

Min uppfattning är att det oftast handlar om att lösa ett mysterium eller någon typ av problem, och att man stöter på ett gäng encounters på vägen dit (och att det ofta är en "slutboss"). Det här skiljer mycket lite från tradspelen. Vad är t.ex. Vildhjärta om inte ett sandlådeäventyr med ett gäng slumpartade encounters?

solvebring said:
Spelet har förövrigt en monsterbok som är lika tjock och omfattande som de övriga två regelböckerna, i vilka man som sagt hittar fläskigt mycket material vad gäller stridstaktik och uppföljande regler. Sedan har vi XP-parten som i sig bygger på att bli bättre så att man kan ta sig an värre monster. Monsterdödandet är därmed en nyckel i spelets funktion och i rollpersonens utveckling. Du slaktar för att bli bättre för att kunna slakta värre saker och bli bättre.
Click to expand...

Kom igen nu för fan, till DoD4 kom det ju en hel BOX med monster. Tre böcker + alla monsterböcker till de andra versionerna. Sedan har vi Jorges bestiarium till sexan, Zonernas Zoologi till Mutant:UA och till Eon vill jag minnas att det också finns en monsterbok, alla inbundna, rejäla doningar.

solvebring said:
Förövrigt känner jag till en hel del folk som enbart spelar D&D för monster-encounters (undrar ärligt varför de inte bara spelar D&D's figurspel?), som ett slags gladiatorrollspelande utan övriga kontexter eller handling. Det har jag inte hört talas om kring några andra rollspel. Bara det ger en känsla av att det krigiska är tyngdpunkten.
Click to expand...

Nu har jag aldrig träffat en sådan person, men jag skulle vilja påstå att det inte handlar om tyngdpunkt utan om att D&D:s stridsregler är bra*, till skillnad från många andra spels system för strid.


* Med bra menar jag "roliga"
 
Okej... Okej... Jag kan inte blunda inför så starka sanningar och klara jämförelser så jag får ta att ge mig här känner jag. Jag är praktiskt taget överbevisad. Suveränt. =)

Du har ganska så snabbt och enkelt övertygat mig om att jag har fel. Med andra ord upplever jag nog mest en illusion i och med former kring stridsreglerna, griddar och figurer - som systemet förövrigt förespråkar men inte kräver - precis som du sade.

Så okej, men andra ord hade jag fett fel och har fått mig en rejäl tankeställare måste jag säga. Förövrigt funderar jag på varför jag vill se D&D som jag gjort - att det fokuserar med på strid än andra?
 
Tack för infon! Det gör mig sugen på att dra igång nu på stört, men böckerna lär inte dyka upp föens nästa vecka nån gång.

Jag vill tacka alla andra för alla inlägg också. Mycket intressant läsning som gett mig en bild an DnD4.

// Skrivet från min iPhone så mer än så här blir det inte i tackväg, ty det är drygt att mecka med tummen.
 
Konrad Konvalj said:
Det gör mig sugen på att dra igång nu på stört, men böckerna lär inte dyka upp föens nästa vecka nån gång.
Click to expand...
Medans du väntar kan du ju kolla in Oldtimers 4Ever Fantasy här
 
Storuggla said:
Av ren pervers nyfikenhet, vad blev det som inköptes?


Storuggla, någon perversion måste man ju ha
Click to expand...

Din perversion skall besvaras:

Heroes of the Fallen Lands
Rules Compendium
Monster Vault ( finns tydligen inte på adlibris )
DM Kit
Heroes of the Forgotten Kingdoms

Jag har lystrat till alla de råd som givits, och detta känns rätt.

/ Så, iPhone 23 minuter senare
 
Det är exakt den uppsättning jag beställde för inte alls så länge sedan. Men jag beställde Monster Vault från adlibris. Här finns den, det står inte att det är en box konstigt nog, men det är det.


Storuggla, token frenzy
 
Du har ju lagt grunden till min beställning i Kranks andra Esentials-noob-tråd så jag må tacka dig.

Klickade länken också för den delen, och en extra order är lagd.

/ Nyskurat golv var det här.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top