Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Men inte så galna som Karl VI av Frankrike, och inte så funktionsodugliga som Karl II av Spanien.Sum Caligini said:
Nekromanti Historiska balla personer och släkten
- Thread starter Big Marco
- Start date
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Annars har vi också poeten och våldsverkaren François Villon, läkaren och ockultisten Philippus Aureolus Theophrastus Bombastus von Hohenheim (mer känd som Paracelsus), den ögonlappsförsedda konspiratören Ana de Mendoza, den afrikanskättade upplysningsfilosofen Anton Wilhelm Amo och den upproriska adelsdamen och piraten Elise Eskilsdotter.
Ymir
Liten kantbaron
Italien: Machiavelli, Eleonora d'Este, Andrea Doria, Casanova, Benito Mussolini, Ludovico Sforza (renässansfurste), Lorenzo de' Medici (renässansfurste), Påvinnan Johanna (kvinnlig påve), Alberto da Giussano (krigshjälte), Dante Alighieri, Marco Polo
England: Oliver Cromwell (machiavellian), Anne Boleyn, Virginia Dare, Georgiana Cavendish (grevinna/politiker), Horatio Nelson, Jack the ripper, drottning Victoria, Mary Read (kvinnlig pirat), Elizabeth Shirland (kvinnlig pirat)
Frankrike/Spanien: Raymond IV, greve av Toulouse (korsfarare), Grevinnan av Dia (trobairitz), Castelloza (trobairitz), Raimon de Miraval (trubadur), Hernán Cortez (ärkeskurk), Francisco Pizarro (ärkeskurk), Bernal Diaz del Castillo (conquistador/krönikör), Lope de Aguirre (galen conquistador), Maria de Estrada (kvinnlig conquistador), Goya (målare), Maria Pita (kvinnlig krigshjälte), Sebastian I (ung kung av Portugal, kanske den enda europé nånsin att dö i ett slag där -tre- kungar dog), Ferdinand Magellan
Grekland är svårt, utöver El Greco känns det som att alla berömda och koola greker mellan år 1000 och år 1900 egentligen är turkar (samt Anna Komnena). Före år 1000 har vi en buttload av koola byzantinare dock.
England: Oliver Cromwell (machiavellian), Anne Boleyn, Virginia Dare, Georgiana Cavendish (grevinna/politiker), Horatio Nelson, Jack the ripper, drottning Victoria, Mary Read (kvinnlig pirat), Elizabeth Shirland (kvinnlig pirat)
Frankrike/Spanien: Raymond IV, greve av Toulouse (korsfarare), Grevinnan av Dia (trobairitz), Castelloza (trobairitz), Raimon de Miraval (trubadur), Hernán Cortez (ärkeskurk), Francisco Pizarro (ärkeskurk), Bernal Diaz del Castillo (conquistador/krönikör), Lope de Aguirre (galen conquistador), Maria de Estrada (kvinnlig conquistador), Goya (målare), Maria Pita (kvinnlig krigshjälte), Sebastian I (ung kung av Portugal, kanske den enda europé nånsin att dö i ett slag där -tre- kungar dog), Ferdinand Magellan
Grekland är svårt, utöver El Greco känns det som att alla berömda och koola greker mellan år 1000 och år 1900 egentligen är turkar (samt Anna Komnena). Före år 1000 har vi en buttload av koola byzantinare dock.
Tell
Hero
- Joined
- 21 Feb 2008
- Messages
- 1,083
Cortez skurk?
Krigsförbrytare ja, men skurk? Karln satte iväg med ett litet band äventyrare, lyckades hålla deras lojalitet trots olika bakgrunder, klass, nationalitet och drömmar, genom helvetet självt, och skapade ett rike ur intet, med hjälp av diplomati, list, politik och brutalitet. Han störtade en tyrannisk teokrati mer eller mindre på egen hand - låt vara att de präster som kom senare knappast var mycket bättre. I huvudsak lyckades han göra detta utan att speciellt ofta bryta sitt ord. Karln var helt klart "the man in the arena".
Hur kan en sådan figur vara en skurk?
-vid sidan av polemiken- hur tänker du här? Hur är Cortez en större skurk än Cromwell, Sforza eller Malatesta de Verucchio?
Krigsförbrytare ja, men skurk? Karln satte iväg med ett litet band äventyrare, lyckades hålla deras lojalitet trots olika bakgrunder, klass, nationalitet och drömmar, genom helvetet självt, och skapade ett rike ur intet, med hjälp av diplomati, list, politik och brutalitet. Han störtade en tyrannisk teokrati mer eller mindre på egen hand - låt vara att de präster som kom senare knappast var mycket bättre. I huvudsak lyckades han göra detta utan att speciellt ofta bryta sitt ord. Karln var helt klart "the man in the arena".
Hur kan en sådan figur vara en skurk?
-vid sidan av polemiken- hur tänker du här? Hur är Cortez en större skurk än Cromwell, Sforza eller Malatesta de Verucchio?
chrull
Stockholm Kartell
- Joined
- 17 May 2000
- Messages
- 8,420
Ingen har nämnt Julie D'Aubigny än: http://www.badassoftheweek.com/lamaupin.html
Ymir
Liten kantbaron
Re: Jättelångt om Hernan Cortés [OT]
Han manipulerade med list och svek oräkneliga infödingar att hjälpa honom att största i fördärvet deras egen kultur, och lade grunderna för världshistoriens mest omfattande folkmord. Han hade, olikt senare kolonisatörer i Mexico, absolut noll sympati eller empati med indianerna; de var bara objekt som skulle manipuleras, dödas och krossas.
Sen kan man definiera aztekriket som en 'tyrannisk teokrati', sure, men jag skulle inte säga att det på något vis var värre än Kastilien anno 1520. Det var en fantastisk och rik civilisation vars kulturella arv Cortés bidrog till att totalförstöra.
Fråga en mexican av idag, vem som helst, om Cortés var en skurk eller hjälte. Se även hur han porträtteras på film, tex i 'The Final Conquest' och 'Vägen till Eldorado'; i båda fallen är han solklar antagonist.
Tillägg: ett påstående som "Karln satte iväg med ett litet band äventyrare, lyckades hålla deras lojalitet trots olika bakgrunder, klass, nationalitet och drömmar, genom helvetet självt, och skapade ett rike ur intet, med hjälp av diplomati, list, politik och brutalitet" hade lika gärna kunnat appliceras på Timur Lenk, den största folkmördare som världen skådat. För att citera J.H . Sanders:
Lite så var det med Cortés; han var skicklig, smart, kompetent och tursam, men det tar inte bort det faktum att han var ett as. Hade det varit Nezahualcoyotl han mördade istället för den relativt värdelöse Moctezuma hade han kanske erkänts som den skurk han var mycket tidigare i historien.
Ytterligare tillägg:
Jag vill även lägga till några ord om historiebruk, då jag nyss var på en föreläsning om La Malinche, Cortés aztekiska sidekick/konkubin. Det är självfallet inte så att man på något objektivt plan kan prata om skurkar och hjältar; Cortés var en man som var hjälteförklarad och mytologiserad i ett kolonialt Mexico där det fanns ett behov från statsmaktens sida att legitimisera kolonialismen, varvid Cortés och La Malinche användes som en symbol för hur det indianska mötte det upplysta kristna och gjordes till något bättre. I den postkoloniala kontext världen nu existerar i, hursomhaver, blev det naturligt att starkt kritisera och fördöma den brutala koloniseringen av den nya världen, och i Mexico ville man då istället se 'de rättfärdiga' men ur-mexikanska förlorarna som sina hjältar, dvs aztekfurstarna, Nezahualcoyotl, etc. Det var då naturligt att Cortés i populärkulturen hamnade i en ren skurkroll, och där dväljes han än; det går helt enkelt inte att skildra honom som något annat i en värld där man har en starkt negativ syn på kulturell hegemoni, religiöst tvång, rasism och folkmord.
Men något hände...med feminismen och kulturrelativismen uppstod en idé att La Malinche inte tvunget behövde sitta i förrädarskåpet med Cortés, man ville på något sätt rentvå henne, göra henne till en komplicerad person, en realistisk historisk kvinna med agens, snarare än en illvillig och sexuellt befläckad rasförrädare. Därför började man skriva romaner etc om henne, och då dög det inte längre att skildra Cortés som en ren ärkeskurk, för då kunde man inte relatera till varför Malinche gillade honom... så nu har bilden av Cortés sakta, sakta börjat svänga igen, och istället för att vara den kallblodiga, rasistiska kolonialistpsykopat han skildras som i 'Vägen till Eldorado' har han börjat skildras som nån slags Magnificent Bastard, som Henry VIII i The Tudors (eller okej, Henry VIII i The Tudors är mer en Sociopathic Manchild, men det tryter för mig att komma på något annat exempel som många läsare skulle vara bekanta med...). Cortés är i kulturen fortfarande i grund och botten ett as, det går inte att ta miste på, men han är aningen mer nyanserat porträtterad än han var på 60-70-talet.
Jämför detta med Timur Lenk, vars popularitet också gått i vågor; på 16-1800-talet älskade alla européeiska operaskribenter honom för han var en perfekt orientalistisk sagofurste och innan dess var han hjälten som besegrade den lede turken. Men på 1900-talet glömdes han bort, för varför komma ihåg den machiavelliska sociopaten när man kunde komma ihåg Djinghis Khan, som bättre förkroppsligade bilden av en oövervinnerlig stäppkrigare? (Att Djinghis också var en folkmördare av rang och rentav sägs ha dött när han var i färd med att våldta en tangutprinsessa, det glömmer man sort of/kind of bort lite, men inte helt). Men samtidigt blev Uzbekistan självständigt och där behövde man en nationalhjälte så man kunde odla nationell stolthet, och det naturliga och enda valet där var givetvis Timur Lenk, varav hela landet är översållat med heroiska statyer av honom i jätteformat, samtidigt som mannen är stoff för sagor man skrämmer barn med i Iran.
Bildgoogla 'Malinche Cortés' och ni kommer se ett fantastiskt spektrum av äldre bilder där de skildras i fredlig kommunikation med indianer, eller som ett ömnt kärlekspar , och moderna konstverk och illustrationer där Cortéz är bleksiktig, possessiv och trampar döda indianer under sig. Ibland finns en märklig dubbelhet där Cortés ser ödmjuk ut men malinche har något lömskt i blicken och ser ut som nån form av fresterska, se även den här intressanta tolkningen och hur fulladdad den är med symbolik.
Han manipulerade med list och svek oräkneliga infödingar att hjälpa honom att största i fördärvet deras egen kultur, och lade grunderna för världshistoriens mest omfattande folkmord. Han hade, olikt senare kolonisatörer i Mexico, absolut noll sympati eller empati med indianerna; de var bara objekt som skulle manipuleras, dödas och krossas.
Sen kan man definiera aztekriket som en 'tyrannisk teokrati', sure, men jag skulle inte säga att det på något vis var värre än Kastilien anno 1520. Det var en fantastisk och rik civilisation vars kulturella arv Cortés bidrog till att totalförstöra.
Fråga en mexican av idag, vem som helst, om Cortés var en skurk eller hjälte. Se även hur han porträtteras på film, tex i 'The Final Conquest' och 'Vägen till Eldorado'; i båda fallen är han solklar antagonist.
Tillägg: ett påstående som "Karln satte iväg med ett litet band äventyrare, lyckades hålla deras lojalitet trots olika bakgrunder, klass, nationalitet och drömmar, genom helvetet självt, och skapade ett rike ur intet, med hjälp av diplomati, list, politik och brutalitet" hade lika gärna kunnat appliceras på Timur Lenk, den största folkmördare som världen skådat. För att citera J.H . Sanders:
och Ahmed ibn Arabshah:
Mannen förlorade nästan inte en strid i hela sitt liv, var världens på sin tid mäktigaste monark och totalt oövervinnerlig, krossade Ottomanerna och Den gyllene horden, trots att han startade som en föraktad krympling ensam ute i öknen. Likfullt byggde han minareter av civilbefolkningens kranier och ledde historiens kanske brutalaste militärkampanj mot Delhisultanatet, det finns ingen utom uzbekerna idag som med gott samvete kunnat utmåla honom som en hjälte.
Lite så var det med Cortés; han var skicklig, smart, kompetent och tursam, men det tar inte bort det faktum att han var ett as. Hade det varit Nezahualcoyotl han mördade istället för den relativt värdelöse Moctezuma hade han kanske erkänts som den skurk han var mycket tidigare i historien.
Ytterligare tillägg:
Jag vill även lägga till några ord om historiebruk, då jag nyss var på en föreläsning om La Malinche, Cortés aztekiska sidekick/konkubin. Det är självfallet inte så att man på något objektivt plan kan prata om skurkar och hjältar; Cortés var en man som var hjälteförklarad och mytologiserad i ett kolonialt Mexico där det fanns ett behov från statsmaktens sida att legitimisera kolonialismen, varvid Cortés och La Malinche användes som en symbol för hur det indianska mötte det upplysta kristna och gjordes till något bättre. I den postkoloniala kontext världen nu existerar i, hursomhaver, blev det naturligt att starkt kritisera och fördöma den brutala koloniseringen av den nya världen, och i Mexico ville man då istället se 'de rättfärdiga' men ur-mexikanska förlorarna som sina hjältar, dvs aztekfurstarna, Nezahualcoyotl, etc. Det var då naturligt att Cortés i populärkulturen hamnade i en ren skurkroll, och där dväljes han än; det går helt enkelt inte att skildra honom som något annat i en värld där man har en starkt negativ syn på kulturell hegemoni, religiöst tvång, rasism och folkmord.
Men något hände...med feminismen och kulturrelativismen uppstod en idé att La Malinche inte tvunget behövde sitta i förrädarskåpet med Cortés, man ville på något sätt rentvå henne, göra henne till en komplicerad person, en realistisk historisk kvinna med agens, snarare än en illvillig och sexuellt befläckad rasförrädare. Därför började man skriva romaner etc om henne, och då dög det inte längre att skildra Cortés som en ren ärkeskurk, för då kunde man inte relatera till varför Malinche gillade honom... så nu har bilden av Cortés sakta, sakta börjat svänga igen, och istället för att vara den kallblodiga, rasistiska kolonialistpsykopat han skildras som i 'Vägen till Eldorado' har han börjat skildras som nån slags Magnificent Bastard, som Henry VIII i The Tudors (eller okej, Henry VIII i The Tudors är mer en Sociopathic Manchild, men det tryter för mig att komma på något annat exempel som många läsare skulle vara bekanta med...). Cortés är i kulturen fortfarande i grund och botten ett as, det går inte att ta miste på, men han är aningen mer nyanserat porträtterad än han var på 60-70-talet.
Jämför detta med Timur Lenk, vars popularitet också gått i vågor; på 16-1800-talet älskade alla européeiska operaskribenter honom för han var en perfekt orientalistisk sagofurste och innan dess var han hjälten som besegrade den lede turken. Men på 1900-talet glömdes han bort, för varför komma ihåg den machiavelliska sociopaten när man kunde komma ihåg Djinghis Khan, som bättre förkroppsligade bilden av en oövervinnerlig stäppkrigare? (Att Djinghis också var en folkmördare av rang och rentav sägs ha dött när han var i färd med att våldta en tangutprinsessa, det glömmer man sort of/kind of bort lite, men inte helt). Men samtidigt blev Uzbekistan självständigt och där behövde man en nationalhjälte så man kunde odla nationell stolthet, och det naturliga och enda valet där var givetvis Timur Lenk, varav hela landet är översållat med heroiska statyer av honom i jätteformat, samtidigt som mannen är stoff för sagor man skrämmer barn med i Iran.
Bildgoogla 'Malinche Cortés' och ni kommer se ett fantastiskt spektrum av äldre bilder där de skildras i fredlig kommunikation med indianer, eller som ett ömnt kärlekspar , och moderna konstverk och illustrationer där Cortéz är bleksiktig, possessiv och trampar döda indianer under sig. Ibland finns en märklig dubbelhet där Cortés ser ödmjuk ut men malinche har något lömskt i blicken och ser ut som nån form av fresterska, se även den här intressanta tolkningen och hur fulladdad den är med symbolik.
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Awe!!弾幕 said:
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
A team of cool PCs in action. France 1765 >>>
Fast egentligen är det väl Götterdämmerung så jag borde skriva på tyska.
Fast egentligen är det väl Götterdämmerung så jag borde skriva på tyska.
