kolla in länken http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,112907,00.html . Vad tycker ni?
/Per
/Per
Nekromanti Herman Lindqvist och rollspel
- Thread starter kefka
- Start date
Rickard
Superhero
Betalt blaj
Vad skall man tycka? Det ligger något i vad han säger men som vanligt är det billigt blajsnack som baseras på att vi "ungdomar" skall kännas oss lite bättre till mods. "Vi har de svårare än de," vill nog hr. Lindqvist att vi skall tänka och må bra på ett smårevoltiskt sätt.
Äh.
Vad skall man tycka? Det ligger något i vad han säger men som vanligt är det billigt blajsnack som baseras på att vi "ungdomar" skall kännas oss lite bättre till mods. "Vi har de svårare än de," vill nog hr. Lindqvist att vi skall tänka och må bra på ett smårevoltiskt sätt.
Äh.
Antonius Block
Veteran
Jag vet inte riktigt vad det är han vill ha sagt. Det finns fler ungdomar som spelar rollspel än vad det finns politiskt engagerade? Jaha...? Ännu fler spelar innebandy eller fotboll. Säger det något? Nä, just det.
Det hela känns som ett krasst konstaterande av en gammal man att det var enklare förr, eller åtminstone minns han det så. Ett klassiskt exempel på en generationsklyfta. Ett exempel på att det är omöjligt för en äldre generation att till fullo begripa en yngre.
Jag kan lika gärna vända på steken och påstå mig se en hel "supermakt" (Lindqvists uttryck) av människor, över 40, som stillasittandes matas av hjärnlös så kallad underhållning i sina gråa, trista kläder framför dumburken. Ulf Lundell hade rätt - Bingolotto är fördummande. Ibland svävar de ut och beställer en charterresa till Turkiet. 2 veckor senare landar de åter i den trygga famnen hos den glittriga TV-soffan och programleraden med colgate-leendet. Vem vet, kanske vinner de en dag en sprillans ny Volvo. Sedan röstar de socialdemokratiskt, för det har de ju alltid gjort.
Herman Lindqvist kallar dagens ungdomar för passiva åskådare. Har han helt missat Göteborgskravaller och stenkastningar? Entreprenörsskap och jävlar anamma? Vad han inte har sett är att dagens ungdomar inte vill bli del av den snigelmassa som de etablerade partierna utgör, där alla har samma partiprogram och den hierarkiska ordningen inom partierna är fastslagna i sten. Man vill tänka själv istället. Agera snabbare. Sådant kallar inte jag passivitet.
--
erik
popido
Det hela känns som ett krasst konstaterande av en gammal man att det var enklare förr, eller åtminstone minns han det så. Ett klassiskt exempel på en generationsklyfta. Ett exempel på att det är omöjligt för en äldre generation att till fullo begripa en yngre.
Jag kan lika gärna vända på steken och påstå mig se en hel "supermakt" (Lindqvists uttryck) av människor, över 40, som stillasittandes matas av hjärnlös så kallad underhållning i sina gråa, trista kläder framför dumburken. Ulf Lundell hade rätt - Bingolotto är fördummande. Ibland svävar de ut och beställer en charterresa till Turkiet. 2 veckor senare landar de åter i den trygga famnen hos den glittriga TV-soffan och programleraden med colgate-leendet. Vem vet, kanske vinner de en dag en sprillans ny Volvo. Sedan röstar de socialdemokratiskt, för det har de ju alltid gjort.
Herman Lindqvist kallar dagens ungdomar för passiva åskådare. Har han helt missat Göteborgskravaller och stenkastningar? Entreprenörsskap och jävlar anamma? Vad han inte har sett är att dagens ungdomar inte vill bli del av den snigelmassa som de etablerade partierna utgör, där alla har samma partiprogram och den hierarkiska ordningen inom partierna är fastslagna i sten. Man vill tänka själv istället. Agera snabbare. Sådant kallar inte jag passivitet.
--
erik
popido
Många verkar kritiska till artikeln men jag känner mig faktiskt nödgad att hålla med herr Lindqvist.
Det brukar ju oftast vara så att när man spelar rollspel så cirkulerar världen kring dig, det är du som får uppdraget av gen gammle mannen, det är du som vadrar iväg längs glömda stigar och besegrar legendariska monster och det är du som räddar prinsessan och blir hjälten!
Rollpersoner har i allmänhet ett mer intressant liv än vi dödliga, hur många rollspel finns det egentligen om kontorsslavar som arbetar i ett radonstint, taskigt upplyst kontor där det enda målet är att inte bli kickad innan man fyllt 40 jämmfört med alla de rollspel där världen kastas ånyo in i kaos, våld och sexuell frigörelse och just DU kära läsare står i mitten av pankakssmeten med vispen i handen!?
Jag vågar nog hävda att den senare genern leder med breda hästlängder, motbevisa mig gärna...
Att för en stund slippa vara sig själv, att spela en person som inte lider dina problem, som saknar dina brister och har alla de där fördelarna som du drömer om?
Ja visst finns det väl en charm med att spela klen och ful men då brukar man ofta ha en fördel som väger upp rollpersonen.
I ett rollspel behöver du heller inte oroa dig över hur du skall rädda ditt äktenskap, vem av ungarna som skall in på högskola, ifall du någonsinn blir befodrar osv.
Där är på sin höjd problemet att världen går under men du kan fortfarande ta det med en klackspark!
Att spela rollspel är för MIG (observera MIG, ifall någon annan delar min åsikt så är det enbart ett lyckligt sammanträfande, INGEN behöver känna sig förolämpan här) är ungefär som att se på en bra film fast bätter, istället för att vara åskådare så är jag faktiskt där. Jag får en välbehövlig paus från vardagen och slipper oroa mig över allt arbete som ligger på hög (Zorg barbaren har iofs orchlik på hög men det är inte riktigt samma sak). Rollspel för mig är verklighetsflykt. Under de få timmarna jag spelar slipper jag bry mig om den mörka världen utanför där allt ser ut att gå åt helskotta (SÅ, farligt är det inte men jag ville ge er en fingervisning).
Det verkar faktiskt som om her Lindqvist spelat några äventyr på äldre dar.
Tack för mig, vill ni läsa något verkligt roligt så föreslår jag boken Japaner Japaner Japaner av H.L
MVH David
Det brukar ju oftast vara så att när man spelar rollspel så cirkulerar världen kring dig, det är du som får uppdraget av gen gammle mannen, det är du som vadrar iväg längs glömda stigar och besegrar legendariska monster och det är du som räddar prinsessan och blir hjälten!
Rollpersoner har i allmänhet ett mer intressant liv än vi dödliga, hur många rollspel finns det egentligen om kontorsslavar som arbetar i ett radonstint, taskigt upplyst kontor där det enda målet är att inte bli kickad innan man fyllt 40 jämmfört med alla de rollspel där världen kastas ånyo in i kaos, våld och sexuell frigörelse och just DU kära läsare står i mitten av pankakssmeten med vispen i handen!?
Jag vågar nog hävda att den senare genern leder med breda hästlängder, motbevisa mig gärna...
Att för en stund slippa vara sig själv, att spela en person som inte lider dina problem, som saknar dina brister och har alla de där fördelarna som du drömer om?
Ja visst finns det väl en charm med att spela klen och ful men då brukar man ofta ha en fördel som väger upp rollpersonen.
I ett rollspel behöver du heller inte oroa dig över hur du skall rädda ditt äktenskap, vem av ungarna som skall in på högskola, ifall du någonsinn blir befodrar osv.
Där är på sin höjd problemet att världen går under men du kan fortfarande ta det med en klackspark!
Att spela rollspel är för MIG (observera MIG, ifall någon annan delar min åsikt så är det enbart ett lyckligt sammanträfande, INGEN behöver känna sig förolämpan här) är ungefär som att se på en bra film fast bätter, istället för att vara åskådare så är jag faktiskt där. Jag får en välbehövlig paus från vardagen och slipper oroa mig över allt arbete som ligger på hög (Zorg barbaren har iofs orchlik på hög men det är inte riktigt samma sak). Rollspel för mig är verklighetsflykt. Under de få timmarna jag spelar slipper jag bry mig om den mörka världen utanför där allt ser ut att gå åt helskotta (SÅ, farligt är det inte men jag ville ge er en fingervisning).
Det verkar faktiskt som om her Lindqvist spelat några äventyr på äldre dar.
Tack för mig, vill ni läsa något verkligt roligt så föreslår jag boken Japaner Japaner Japaner av H.L
MVH David
Alla har i alla tider varit behov av verklighetsflykt, drömt sig bort från den trista vardagen och låtsats att de varit någon annan, någon annanstans. Människor har alltid sökt aktiviteter för att tillfredsställa behoven av verklighetsflykt. Det är saker som film, kojbyggande och lek i skogen, bokläsande och mycket mer. Det enda som skiljer rollspel från dessa aktiviteter är att man själv tar en aktiv del i sin verklighetsflykt/fantasi och delar den med andra i en gemenskap. Artikelförfattaren har rätt i att många människor aktiverar sig på olika sätt för att komma ifrån vår hemska verklighet. Men detta tycker jag inte alls kan knytas till en aktivitet som rollspel. Det handlar inte om att uppfylla ett behov av självbekräftelse. Allt handlar helt enkelt om vilka intressen vi har. Varför vi har våra intressen har inte alltid med vår föränderliga verklighet att göra...I alla fall inte i den utsträckning som artikelförfattaren hävdar...M
Krille
Super Moderator
Kojbyggande för storstadsgenerationen
"Det är saker som film, kojbyggande och lek i skogen, bokläsande och mycket mer. Det enda som skiljer rollspel från dessa aktiviteter är att man själv tar en aktiv del i sin verklighetsflykt/fantasi och delar den med andra i en gemenskap."
Jag är skeptisk. Jag skulle snarare vilja säga att rollspel är kojbyggande för storstadsgenerationen. Båda har samma krav på gemenskap (det är inte skoj att bygga koja själv, det måste göras i grupp), verklighetsflykt (på ett ögonblick förvandlas kojan till en månraket, eller ett piratskepp, eller Robin Hoods gömställe, eller en riddarborg) och interaktion (det är gruppens samlade fantasier och spelet däremellan som gör upplevelsen). Problemet är att storstadsgenerationen sällan har skog att bygga koja i, så vi som har kojbyggarbehov bygger dem i fantasin istället.
Vad gäller den förenklade verkligheten... tja, den finns nog fortfarande. Då, liksom nu, fanns unga, våldsamma aktivister som ville förändra samhället (behöver jag säga Ådalen 1931?). Då, liksom nu, fanns filmer med förenklade moraliska budskap. Det fanns och finns en politisk propaganda som utmålar endera gruppen som Fienden. Oavsett om vi menar Ryssen, USA, bin Laden, smutsraserna i förorterna eller kapitalistlakejerna i Bryssel så är de fortfarande en grov förenkling av verkligheten, och finns där för att individen har behov av en förenkling och gruppen har ett behov av en yttre fiende, som båda verkar för att ena gruppen. Den stora skillnaden är väl att vi rollspelare är medvetna om att vår förenkling är en tankekonstruktion som inte har någon validitet i verkligheten. Vi vet redan att förenklingen av alver till att vara spetsörade hippieskogsninjor och utmålandet av orcherna som den stora Ondskan är en fantasi. Men det är ju inte därför vi spelar rollspel - vill vi ha en förenklad verklighet kan vi ju alltid gå med i ett radikalt ungdomsförbund eller nåt.
Jag gör själv ofta Herman Lindqvists misstag och betraktar "förr" som en enklare tid. Självklart var det enklare förr, men endast subjektivt: man var yngre förr och hade inte samma referensramar, så det är ju helt uppenbart att verkligheten förenklades till en pedagogisk lögn så att jag, mitt unga flarne, skulle ha möjlighet att begripa de stora dragen. Men närhelst jag tittar tillbaka på historiens komplexitet så inser jag att det är klart mycket mer komplixerat än vad det verkade vara när man var ung och dum.
Det positiva med Herman Lindqvists krönika är att han tar seriöst på fenomenet rollspel. Han ser det för vad det är: en ungdomskultur i tiden, inte som en hysterisk Ny Fara För Ungdomen. Att han tolkar orsaken till fenomenet lite fel må vara förlåtligt i det sammanhanget.
"Det är saker som film, kojbyggande och lek i skogen, bokläsande och mycket mer. Det enda som skiljer rollspel från dessa aktiviteter är att man själv tar en aktiv del i sin verklighetsflykt/fantasi och delar den med andra i en gemenskap."
Jag är skeptisk. Jag skulle snarare vilja säga att rollspel är kojbyggande för storstadsgenerationen. Båda har samma krav på gemenskap (det är inte skoj att bygga koja själv, det måste göras i grupp), verklighetsflykt (på ett ögonblick förvandlas kojan till en månraket, eller ett piratskepp, eller Robin Hoods gömställe, eller en riddarborg) och interaktion (det är gruppens samlade fantasier och spelet däremellan som gör upplevelsen). Problemet är att storstadsgenerationen sällan har skog att bygga koja i, så vi som har kojbyggarbehov bygger dem i fantasin istället.
Vad gäller den förenklade verkligheten... tja, den finns nog fortfarande. Då, liksom nu, fanns unga, våldsamma aktivister som ville förändra samhället (behöver jag säga Ådalen 1931?). Då, liksom nu, fanns filmer med förenklade moraliska budskap. Det fanns och finns en politisk propaganda som utmålar endera gruppen som Fienden. Oavsett om vi menar Ryssen, USA, bin Laden, smutsraserna i förorterna eller kapitalistlakejerna i Bryssel så är de fortfarande en grov förenkling av verkligheten, och finns där för att individen har behov av en förenkling och gruppen har ett behov av en yttre fiende, som båda verkar för att ena gruppen. Den stora skillnaden är väl att vi rollspelare är medvetna om att vår förenkling är en tankekonstruktion som inte har någon validitet i verkligheten. Vi vet redan att förenklingen av alver till att vara spetsörade hippieskogsninjor och utmålandet av orcherna som den stora Ondskan är en fantasi. Men det är ju inte därför vi spelar rollspel - vill vi ha en förenklad verklighet kan vi ju alltid gå med i ett radikalt ungdomsförbund eller nåt.
Jag gör själv ofta Herman Lindqvists misstag och betraktar "förr" som en enklare tid. Självklart var det enklare förr, men endast subjektivt: man var yngre förr och hade inte samma referensramar, så det är ju helt uppenbart att verkligheten förenklades till en pedagogisk lögn så att jag, mitt unga flarne, skulle ha möjlighet att begripa de stora dragen. Men närhelst jag tittar tillbaka på historiens komplexitet så inser jag att det är klart mycket mer komplixerat än vad det verkade vara när man var ung och dum.
Det positiva med Herman Lindqvists krönika är att han tar seriöst på fenomenet rollspel. Han ser det för vad det är: en ungdomskultur i tiden, inte som en hysterisk Ny Fara För Ungdomen. Att han tolkar orsaken till fenomenet lite fel må vara förlåtligt i det sammanhanget.
chrull
Stockholm Kartell
- Joined
- 17 May 2000
- Messages
- 8,418
Re: Kojbyggande för storstadsgenerationen
Problemet är att storstadsgenerationen sällan har skog att bygga koja i
och när man hittar ett träd att bygga en koja i kommer kommunen och kommunaltidningen och kallar det svartbygge så man får ta ner den.. sjukt...
Jag gör själv ofta Herman Lindqvists misstag och betraktar "förr" som en enklare tid.
var det barajag som tolkade hans artikel som att han har viss förståelse för varför vi leker som vi gör?
Var säger han något negativt om rollspel?
Han kallar oss passiva, men han säger att vi är så på grund av världen. han kallar oss inte dåliga, sämre eller dumma... vilket många som svarat nedanför verkar tycka...?
Jag tycker han har rätt. Jag spelar rollspel för attjag vill vara i centrum. jag vill kunna påverka. jag vill kunan göra vad jag vill.
Finns det något värre när ens rollperson hela tiden möter motstånd i form av poliser, byråkrater och andra av statens lakejer (<img src="/images/icons/laugh.gif" border=0 width=15 height=15>) ...
I rollspelet så slår man sönder dörren som är ivägen. i verkligheten suckar man och ger upp.
vad orsaken till fenomenet rollspel är tänker inte jag gå in på. jag tror alla har en anledning til att spela rollspel. iners inne hoppas jag att de flesta gör det för att de vill ha kul. men jag kan mycket väl tänka mig att det han nämner här är en anledning till att vissa fastnar mer för det än andra.
Sen att det skulle vara Den Enda Sanningen ... tja.. något sådant finns det ju inte elelr hur?
chrull
Problemet är att storstadsgenerationen sällan har skog att bygga koja i
och när man hittar ett träd att bygga en koja i kommer kommunen och kommunaltidningen och kallar det svartbygge så man får ta ner den.. sjukt...
Jag gör själv ofta Herman Lindqvists misstag och betraktar "förr" som en enklare tid.
var det barajag som tolkade hans artikel som att han har viss förståelse för varför vi leker som vi gör?
Var säger han något negativt om rollspel?
Han kallar oss passiva, men han säger att vi är så på grund av världen. han kallar oss inte dåliga, sämre eller dumma... vilket många som svarat nedanför verkar tycka...?
Jag tycker han har rätt. Jag spelar rollspel för attjag vill vara i centrum. jag vill kunna påverka. jag vill kunan göra vad jag vill.
Finns det något värre när ens rollperson hela tiden möter motstånd i form av poliser, byråkrater och andra av statens lakejer (<img src="/images/icons/laugh.gif" border=0 width=15 height=15>) ...
I rollspelet så slår man sönder dörren som är ivägen. i verkligheten suckar man och ger upp.
vad orsaken till fenomenet rollspel är tänker inte jag gå in på. jag tror alla har en anledning til att spela rollspel. iners inne hoppas jag att de flesta gör det för att de vill ha kul. men jag kan mycket väl tänka mig att det han nämner här är en anledning till att vissa fastnar mer för det än andra.
Sen att det skulle vara Den Enda Sanningen ... tja.. något sådant finns det ju inte elelr hur?
chrull
Re: Kojbyggande för storstadsgenerationen
I rollspelet så slår man sönder dörren som är ivägen. i verkligheten suckar man och ger upp. Det är väl det jag invänder mig mot i artikeln. Att orsaken till rollspelandet är att man vill bort från verklighetens passivitet. Jag anser att det faktum att man är "aktiv" i rollspel inte utesluter att man är "aktiv" i verkligheten. Med andra ord, jag slår gärna in dörrar, även om de råkar vara öppna.
I rollspelet så slår man sönder dörren som är ivägen. i verkligheten suckar man och ger upp. Det är väl det jag invänder mig mot i artikeln. Att orsaken till rollspelandet är att man vill bort från verklighetens passivitet. Jag anser att det faktum att man är "aktiv" i rollspel inte utesluter att man är "aktiv" i verkligheten. Med andra ord, jag slår gärna in dörrar, även om de råkar vara öppna.
chrull
Stockholm Kartell
- Joined
- 17 May 2000
- Messages
- 8,418
Jag skulle i det stora hela säga att politiken är trött på sig själv. vi ungdomar också.
Någon nämnde göteborg i somras.. Var det ungdomar? Om de ska stå för den gemene unge idag ås är jag rädd. jag är inte sådan. och jag vill inte jämföras med dem heller. det där var inte engagemang. det var idioti.
"det här är demokrati! det här är folket som säger vad de tycker" var det någon som sa iförd rånarluva och mitt i kaoset.
"Folket" satt faktiskt hemma och kallade sådana som honom för "puckon", "idioter" och undrade varför inte militären hade blivit inkallade.
Det verka som om politisk engagemang från ungdomar idag mest handlar om att tycka att "allt är skit". Kolla punken. inte så jätte aktuell men den verkar ha smittat av sig på många idag.
hiphopen som ska vara resultatet av det samhälle vi lever av idag. den handlar ju bara om att allt är skit. Ingen verkar vilja förändra. ingen verkar veta hur saker kan förbättras.
Du kanske inte håller med. du kanske är annorlunda.. och det är bara bra. Men i det stora hela så handlar ungdomarnas liv idag om att klara betygen. ha ångest över hur höga intagskraven är på alla linjer. att försöka hitta jobb.. och försöka ha pengar tills nästa helg...
chrull
Någon nämnde göteborg i somras.. Var det ungdomar? Om de ska stå för den gemene unge idag ås är jag rädd. jag är inte sådan. och jag vill inte jämföras med dem heller. det där var inte engagemang. det var idioti.
"det här är demokrati! det här är folket som säger vad de tycker" var det någon som sa iförd rånarluva och mitt i kaoset.
"Folket" satt faktiskt hemma och kallade sådana som honom för "puckon", "idioter" och undrade varför inte militären hade blivit inkallade.
Det verka som om politisk engagemang från ungdomar idag mest handlar om att tycka att "allt är skit". Kolla punken. inte så jätte aktuell men den verkar ha smittat av sig på många idag.
hiphopen som ska vara resultatet av det samhälle vi lever av idag. den handlar ju bara om att allt är skit. Ingen verkar vilja förändra. ingen verkar veta hur saker kan förbättras.
Du kanske inte håller med. du kanske är annorlunda.. och det är bara bra. Men i det stora hela så handlar ungdomarnas liv idag om att klara betygen. ha ångest över hur höga intagskraven är på alla linjer. att försöka hitta jobb.. och försöka ha pengar tills nästa helg...
chrull
chrull
Stockholm Kartell
- Joined
- 17 May 2000
- Messages
- 8,418
Re: Kojbyggande för storstadsgenerationen
jag tycker inte hans artikel säger "om du spelar rollspel är du handlingsförlamad" som andra verkar tolka det som.
däremot att många rollspelar för att de kanske är trötta på att inte kunna påverka.
och som sagt ORSAKEN till rollspel är förhoppningsvis att ha kul. vad som mer ligger i ORSAKEN är nog alldeles för mycket.. antagligen är det mer än vad det finns rollspelare. så hur ska vi veta?
chrull
jag tycker inte hans artikel säger "om du spelar rollspel är du handlingsförlamad" som andra verkar tolka det som.
däremot att många rollspelar för att de kanske är trötta på att inte kunna påverka.
och som sagt ORSAKEN till rollspel är förhoppningsvis att ha kul. vad som mer ligger i ORSAKEN är nog alldeles för mycket.. antagligen är det mer än vad det finns rollspelare. så hur ska vi veta?
chrull
Krille
Super Moderator
Re: Kojbyggande för storstadsgenerationen
"var det barajag som tolkade hans artikel som att han har viss förståelse för varför vi leker som vi gör? Var säger han något negativt om rollspel?"
Nu tror jag att du massuppfittar mig. Herr Lindqvist har förståelse för vad vi sysslar med, och finner det positivt (till skillnad från många andra "vuxna"). Problemet är att jag tror att han är lite ute och cyklar. Att "det var enklare förr" är helt enkelt en myt. Det är inte på grund av att världen är enklare i rollspel som vi spelar rollspel. Den verkliga världen kan alltid simplifieras, och den simplifieras också (och har alltid gjort det) av pedagogiska skäl eller av propagandaskäl.
"Jag tycker han har rätt. Jag spelar rollspel för attjag vill vara i centrum. jag vill kunna påverka. jag vill kunan göra vad jag vill."
...vilket är skälet till att man byggde koja förr i tiden. Det var kul, man skapade något, man var i centrum, man gjorde vad man ville och slapp den verkliga världens vuxna konventioner. Precis som i rollspel.
"var det barajag som tolkade hans artikel som att han har viss förståelse för varför vi leker som vi gör? Var säger han något negativt om rollspel?"
Nu tror jag att du massuppfittar mig. Herr Lindqvist har förståelse för vad vi sysslar med, och finner det positivt (till skillnad från många andra "vuxna"). Problemet är att jag tror att han är lite ute och cyklar. Att "det var enklare förr" är helt enkelt en myt. Det är inte på grund av att världen är enklare i rollspel som vi spelar rollspel. Den verkliga världen kan alltid simplifieras, och den simplifieras också (och har alltid gjort det) av pedagogiska skäl eller av propagandaskäl.
"Jag tycker han har rätt. Jag spelar rollspel för attjag vill vara i centrum. jag vill kunna påverka. jag vill kunan göra vad jag vill."
...vilket är skälet till att man byggde koja förr i tiden. Det var kul, man skapade något, man var i centrum, man gjorde vad man ville och slapp den verkliga världens vuxna konventioner. Precis som i rollspel.
chrull
Stockholm Kartell
- Joined
- 17 May 2000
- Messages
- 8,418
Re: Kojbyggande för storstadsgenerationen
Det stämmer väl.
Men jag tror fortfarande att det många tycker är kul med rollspel är verklighetsflykten. och jag tror många tycker att den är kul för att de itne tycker om den värld vi lever i, där vi inte kan påverka.
(ta det här med en nypa salt nu alla. jag menar INTE att alla rollspelare är deprimerade vrak...)
och myten om att det var bättre förra/gräset är grönare på andra sidan portalen .. osv... kommer vi alltid dras med. Annat var det förr.
chrull
Det stämmer väl.
Men jag tror fortfarande att det många tycker är kul med rollspel är verklighetsflykten. och jag tror många tycker att den är kul för att de itne tycker om den värld vi lever i, där vi inte kan påverka.
(ta det här med en nypa salt nu alla. jag menar INTE att alla rollspelare är deprimerade vrak...)
och myten om att det var bättre förra/gräset är grönare på andra sidan portalen .. osv... kommer vi alltid dras med. Annat var det förr.
chrull
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Re: Herman Lindqvist och rollspel (OT)
"och just DU kära läsare står i mitten av pankakssmeten med vispen i handen!?"
Hehehe... en av de skönare liknelser jag läst, måste erkännas...
"och just DU kära läsare står i mitten av pankakssmeten med vispen i handen!?"
Hehehe... en av de skönare liknelser jag läst, måste erkännas...
Black Dwarf
Hero
Vem tillhör vad?
Jag skulle snarare vilja säga att rollspel är kojbyggande för storstadsgenerationen
Hör man till storstadsgenereation fast man bor i småstäder. Jag menar... uhmm... jag bor i en småstad och spelar ändå rollspel. Fast iofs har jag byggt kojor i skogen osså... när jag var liten. Kanske kommer längtan efter verklighetsflykt o ta sig uttryck i mitt rollspelande i fortsättningen, som den gjorde me mitt kojbyggande.
Fast kojor kan va roliga /images/icons/wink.gif
Humm, jaja, ja hänger upp mej på petitesser jag vet
Jag skulle snarare vilja säga att rollspel är kojbyggande för storstadsgenerationen
Hör man till storstadsgenereation fast man bor i småstäder. Jag menar... uhmm... jag bor i en småstad och spelar ändå rollspel. Fast iofs har jag byggt kojor i skogen osså... när jag var liten. Kanske kommer längtan efter verklighetsflykt o ta sig uttryck i mitt rollspelande i fortsättningen, som den gjorde me mitt kojbyggande.
Fast kojor kan va roliga /images/icons/wink.gif
Humm, jaja, ja hänger upp mej på petitesser jag vet
Re: Kojbyggande för storstadsgenerationen
Men, nu är du ju nästan lika svartvit som jag! =)
Nej, han säger det inte så, men jag får i alla fall intrycket av att han tror att anledningen till att vi spelar rollspel beror på att vi inte kan hantera världens komplexitet, vilken då skulle vara större och värre än när han var ung. Detta är ju, som Krille också skriver, förstås rent nonsens.
Vad syftet med hans krönika är förstår jag inte alls. Vill han berätta att världen var bättre förr? Ge sitt stöd till dagens förvirrade ungdomar? Placera rollspelen i en positiv dager? Jag blir mest förvirrad.
Men, nu är du ju nästan lika svartvit som jag! =)
Nej, han säger det inte så, men jag får i alla fall intrycket av att han tror att anledningen till att vi spelar rollspel beror på att vi inte kan hantera världens komplexitet, vilken då skulle vara större och värre än när han var ung. Detta är ju, som Krille också skriver, förstås rent nonsens.
Vad syftet med hans krönika är förstår jag inte alls. Vill han berätta att världen var bättre förr? Ge sitt stöd till dagens förvirrade ungdomar? Placera rollspelen i en positiv dager? Jag blir mest förvirrad.
Quan'talis
Swashbuckler
Re: Kojbyggande för storstadsgenerationen
Har du läst samma krönika som jag? I den jag läste var hans huvudtema att världen var mindre invecklad förr (enligt honom alltså) och rollspelande tog han bara som ett exempel på detta (vad det sen har att göra med saken är en annan fråga). Syftet med hans krönika är väl att han ska skriva en krönika varje vecka (eller hur ofta det nu är) och den måste ju handla om någonting och antagligen vara en viss längd också. Så vitt jag förstår vill han varken stöda eller kritisera dagens rollspelande ungdomar, utan han använder oss som utfyllnad.
Har du läst samma krönika som jag? I den jag läste var hans huvudtema att världen var mindre invecklad förr (enligt honom alltså) och rollspelande tog han bara som ett exempel på detta (vad det sen har att göra med saken är en annan fråga). Syftet med hans krönika är väl att han ska skriva en krönika varje vecka (eller hur ofta det nu är) och den måste ju handla om någonting och antagligen vara en viss längd också. Så vitt jag förstår vill han varken stöda eller kritisera dagens rollspelande ungdomar, utan han använder oss som utfyllnad.