chrull
Stockholm Kartell
- Joined
- 17 May 2000
- Messages
- 8,418
Hej, jag heter chrull
(Hej chrull!)
Ända sedan jag gick på lågstadiet har mina vänner kallat mig för chrull. Jag är sådär kyrkligt döpt till Christian, men ingen 7-åring i världen orkar säga "Christian" på lekplatsen så det blev Krille, Kricke, Christian Tyrann och en massa annat vansinne. Jag gillade inte något av det så till slut var det en kompis, vi kan kalla honom för Alex, som föreslog chrull. Det fastnade. Mer än en lärare har sedan dess trott att jag blev retad och mobbad när klasskamrater kallade mig för chrull. En av dem vägrade dessutom tro på mig när jag sa att jag föredrog chrull framför Krille eller till och med Christian. När internet blev en grejj blev chrull också snart mitt givna användarnamn på diverse siter, chatter och communities. Även om jag hette något helt annat på Aftonbladets chat 1995.
Jag började spela rollspel någon gång på mellanstadiet. Alex hade en äldre bror som spelade med honom vid något tillfälle och det var liksom självklart att vi skulle börja spela tillsammans. Min första rollperson någonsin gjordes till Drakar och Demoner Expert och slogs med piska och knivar. Han dog när han i ett riktigt Dramaqueen-moment ville fejka ett självmord (för att visa exakt hur stora hans känslor för en SLP var) men misslyckades på så sätt att han faktiskt tog livet av sig. Tydligen hade inte monstrets blod frätt bort knivbladet, utan bara gjort det osynligt och magiskt, så där satt han med en kniv i bröstet och kände sig fånig i något ögonblick innan han var död. Nästa rollperson slogs definitivt inte med varken piska eller kniv.
Här på forumet har jag funnits sedan tidernas begynnelse. Jag registrerade mig någon gång under andra halvan av 90-talet på siten The Yard och dess rollspelsforum. Det blev sedan Rollspel.nu och någonstans där blev jag moderator för att senare bli Redaktör när vi en första april fejkade någon slags myteri som sen bara visade sig vara överdrivet dramatisk. Sen slutade jag med rollspel ett tag och lite senare slutade jag även med rollspel.nu ett tag.
Numera så spelar jag rollspel med Dante och Vitulv regelbundet, en hög andra forumet mindre regelbundet, lite folk från min första spelgrupp hyffsat regelbundet samt på återkommande tillställningar som Repetikon och HoboCon. Jag föredrar enkla regelsystem fokuserade på utforskning och äventyr framför detaljerade system som vill simulera verkligheten. Jag gillar monster och magiska föremål som är unika och farliga och tycker att rollspel ska vara ett äventyr och att äventyret ska vara farligt och märkligt. Jag avskyr skogsalver nästan lika mycket som jag avskyr frost-, höst-, havsalver. Jag hatar dvärgar som är skäggiga tjocka öldrickande girigbukar och när historisk korrekthet står ivägen för något kul.
Det händer att jag skriver ett blogginlägg på engelska på Wonders & Witchcraft. Ofta så är det ett magiskt föremål eller ett monster baserad på en bild jag hittade på nätet.
Random Facts:
(Hej chrull!)
Ända sedan jag gick på lågstadiet har mina vänner kallat mig för chrull. Jag är sådär kyrkligt döpt till Christian, men ingen 7-åring i världen orkar säga "Christian" på lekplatsen så det blev Krille, Kricke, Christian Tyrann och en massa annat vansinne. Jag gillade inte något av det så till slut var det en kompis, vi kan kalla honom för Alex, som föreslog chrull. Det fastnade. Mer än en lärare har sedan dess trott att jag blev retad och mobbad när klasskamrater kallade mig för chrull. En av dem vägrade dessutom tro på mig när jag sa att jag föredrog chrull framför Krille eller till och med Christian. När internet blev en grejj blev chrull också snart mitt givna användarnamn på diverse siter, chatter och communities. Även om jag hette något helt annat på Aftonbladets chat 1995.
Jag började spela rollspel någon gång på mellanstadiet. Alex hade en äldre bror som spelade med honom vid något tillfälle och det var liksom självklart att vi skulle börja spela tillsammans. Min första rollperson någonsin gjordes till Drakar och Demoner Expert och slogs med piska och knivar. Han dog när han i ett riktigt Dramaqueen-moment ville fejka ett självmord (för att visa exakt hur stora hans känslor för en SLP var) men misslyckades på så sätt att han faktiskt tog livet av sig. Tydligen hade inte monstrets blod frätt bort knivbladet, utan bara gjort det osynligt och magiskt, så där satt han med en kniv i bröstet och kände sig fånig i något ögonblick innan han var död. Nästa rollperson slogs definitivt inte med varken piska eller kniv.
Här på forumet har jag funnits sedan tidernas begynnelse. Jag registrerade mig någon gång under andra halvan av 90-talet på siten The Yard och dess rollspelsforum. Det blev sedan Rollspel.nu och någonstans där blev jag moderator för att senare bli Redaktör när vi en första april fejkade någon slags myteri som sen bara visade sig vara överdrivet dramatisk. Sen slutade jag med rollspel ett tag och lite senare slutade jag även med rollspel.nu ett tag.
Numera så spelar jag rollspel med Dante och Vitulv regelbundet, en hög andra forumet mindre regelbundet, lite folk från min första spelgrupp hyffsat regelbundet samt på återkommande tillställningar som Repetikon och HoboCon. Jag föredrar enkla regelsystem fokuserade på utforskning och äventyr framför detaljerade system som vill simulera verkligheten. Jag gillar monster och magiska föremål som är unika och farliga och tycker att rollspel ska vara ett äventyr och att äventyret ska vara farligt och märkligt. Jag avskyr skogsalver nästan lika mycket som jag avskyr frost-, höst-, havsalver. Jag hatar dvärgar som är skäggiga tjocka öldrickande girigbukar och när historisk korrekthet står ivägen för något kul.
Det händer att jag skriver ett blogginlägg på engelska på Wonders & Witchcraft. Ofta så är det ett magiskt föremål eller ett monster baserad på en bild jag hittade på nätet.
Random Facts:
- De flesta av årets onsdagar spendarar jag på Bishops Arms på Folkungagatan i Stockholm med att spela brädspel och kortspel på #spelbar. Där är alla välkomna.
- Jag har vad som kallas för en beroendepersonlighet. Det betyder att jag har lätt att utveckla beroenden och fixeringar. I de flesta fall leder det bara till ett tillfälligt stort intresse och fokus på något specifikt samt ett tillfälligt tömt bankkonto. I andra fall leder till otrevligare saker.
- Jag försökte länge självmedicinera min depression med alkohol. Det är bland det dummaste man kan göra. Gör inte det. Det här och den förra punkten är anledningen till varför jag inte längre dricker alkohol.
- Jag har av misstag penisliknande föremål tatuerade på båda mina stortår. Jag har vunnit flera vad på grund av detta.
- Till vardags är jag Change Manager, vilket inte alls är samma sak som en Agent of Tzeentch.
