Tell
Hero
- Joined
- 21 Feb 2008
- Messages
- 1,083
[h=3]Fler grå tankar.[/h] Tacalorrs sydligaste provins är mundanas centrum för mysterieforskare. Här finns statyn av det stora lejonet, Al-Haul, samt en serie tempelkomplex, strödda över sluttningar som tillhör de finansiellt och teknologiskt bäst utvecklade i den delen av mundana, i ett annars "primitivt" område, vilket till stora delar beror på att det är centrum för Laspe-örten, mundanas överläget populäraste preventivmedel.
Lapse-te är både riskfritt, och fritt från sidoeffekter; dessutom är det ett bra botemedel mot migrän och muskelspänningar, vilket gör att Harmais som statsstat har kunnat se till att det undantagits från listan över Samorismens förbjudna gifter (Daakkyrkan är liberalare vad gäller droger än vad samorierna är).
Normalt sett används blomman i salvor, fruktkapseln är preventivörten/läkemedlet, medan stammen krossas till ett bittrare te, vilket är fosterdrivande, och i överskott orsakar anala blödningar och död inom sju timmar.
Lejonstatyn Al Haul är mundanas nollmeridian, för ickecirefalier; statyn är nästan trettio meter hög, över vattenytan, och dykare har bekräftat att dess tassar vilar på en stenplatå nästan tjugo meter under den. Statyn är karvad från en klippa eller ett berg, och den rimligaste förklaringen på dess skapelse är att den karvats under lågvatten.
Fantasifulla varianter av lejonet finns som skulpturer över hela staden, och säljs ofta till utlänningar i miniatyr, som souvenirer. Familjen Leijon, som regerar Soldarn, tog sitt namn efter statyn, vilken en medlem av familjen Sold besteg i samband med den Raunländska erövringen, och då konstaterade att huvudet innehöll en nedgång till en gravkammare, vilken bekräftades tillhöra den legendariske kung Harmais, från vilken staten och staden är uppkommen.
Harmais är i också ett centrum för utgrävningar av varor från den mystiska Rhodarioncivilisationen, vilken, av stenvarorna att döma, tycks ha sträckt sig från Ashaslättens pyramider, till norra övärlden. Det som gör Rhodarionstengods extraordinärt är för connoisseurer att det är så väldigt väldigt välgjort.
En typisk stenvas eller ett dryckeskärl från Rhodarion har en rundad botten, men står ändå perfekt. Ställs den på sned, reser den sig upp, under förutsättning att den inte är fullare än två tredjedelar. Detta innebär att stenväggarna är perfekt balanserade för att kontra handtagens tjocklek, något som Rhodarierna, trots mycket varierade former på glasen, lyckades uppnå utan de blyförstärkningar och magiska hjälpmedel som numera används för fuskrhodariskt gods.
Det som gör att Harmais är ett favoritcentrum för stengodsjägarna, är att stenen här är hård och därmed svårbearbetad. Rhodarionstengods är brukbart varän det återfinns (under rimliga förutsättningar), men man har ännu inte kunnat återproducera Porfyr- och granatarbetena från perioden. Detta innebär att Rhodariska artefakter från Harmais anses mer historiska än andra, vilket gör att de också blir högre status att föra med sig som gåvor till internationella bjudningar, visa upp, eller använda som festglas hemma. Inte sällan återfinns nya kärl en masse under tempelruiner eller gravar på öarna eller landsbyggden runt Harmais, vilket gör att hågade äventyrare ofta tar sig dit, trots risken med vildtrax eller slavjägare.
Stenvaserna själva är sällan lika välutsmyckade som de skulle varit i Rhodarion propre, men deras äkthet gör dem värdefullare.
Lapse-te är både riskfritt, och fritt från sidoeffekter; dessutom är det ett bra botemedel mot migrän och muskelspänningar, vilket gör att Harmais som statsstat har kunnat se till att det undantagits från listan över Samorismens förbjudna gifter (Daakkyrkan är liberalare vad gäller droger än vad samorierna är).
Normalt sett används blomman i salvor, fruktkapseln är preventivörten/läkemedlet, medan stammen krossas till ett bittrare te, vilket är fosterdrivande, och i överskott orsakar anala blödningar och död inom sju timmar.
Lejonstatyn Al Haul är mundanas nollmeridian, för ickecirefalier; statyn är nästan trettio meter hög, över vattenytan, och dykare har bekräftat att dess tassar vilar på en stenplatå nästan tjugo meter under den. Statyn är karvad från en klippa eller ett berg, och den rimligaste förklaringen på dess skapelse är att den karvats under lågvatten.
Fantasifulla varianter av lejonet finns som skulpturer över hela staden, och säljs ofta till utlänningar i miniatyr, som souvenirer. Familjen Leijon, som regerar Soldarn, tog sitt namn efter statyn, vilken en medlem av familjen Sold besteg i samband med den Raunländska erövringen, och då konstaterade att huvudet innehöll en nedgång till en gravkammare, vilken bekräftades tillhöra den legendariske kung Harmais, från vilken staten och staden är uppkommen.
Harmais är i också ett centrum för utgrävningar av varor från den mystiska Rhodarioncivilisationen, vilken, av stenvarorna att döma, tycks ha sträckt sig från Ashaslättens pyramider, till norra övärlden. Det som gör Rhodarionstengods extraordinärt är för connoisseurer att det är så väldigt väldigt välgjort.
En typisk stenvas eller ett dryckeskärl från Rhodarion har en rundad botten, men står ändå perfekt. Ställs den på sned, reser den sig upp, under förutsättning att den inte är fullare än två tredjedelar. Detta innebär att stenväggarna är perfekt balanserade för att kontra handtagens tjocklek, något som Rhodarierna, trots mycket varierade former på glasen, lyckades uppnå utan de blyförstärkningar och magiska hjälpmedel som numera används för fuskrhodariskt gods.
Det som gör att Harmais är ett favoritcentrum för stengodsjägarna, är att stenen här är hård och därmed svårbearbetad. Rhodarionstengods är brukbart varän det återfinns (under rimliga förutsättningar), men man har ännu inte kunnat återproducera Porfyr- och granatarbetena från perioden. Detta innebär att Rhodariska artefakter från Harmais anses mer historiska än andra, vilket gör att de också blir högre status att föra med sig som gåvor till internationella bjudningar, visa upp, eller använda som festglas hemma. Inte sällan återfinns nya kärl en masse under tempelruiner eller gravar på öarna eller landsbyggden runt Harmais, vilket gör att hågade äventyrare ofta tar sig dit, trots risken med vildtrax eller slavjägare.