Har du EN spelstil?

Har du en spelstil?

  • Ja, spelar helst bara samma typ av spel

    Votes: 5 10.0%
  • Ja, fast det kan vara kul att byta någon gång emellanåt

    Votes: 15 30.0%
  • Nej, men det finns stilar jag återkommer till oftare än andra

    Votes: 30 60.0%
  • Nej, byter gärna och ofta

    Votes: 0 0.0%

  • Total voters
    50
Nej, men tenderar att hamna i samma sorts spelledarstil, för att jag glider in i den oberoende av vad jag hade för ambitioner. Det är förstås inget bra, men det ger mig i alla fall självinsikt nog att välja spel där den funkar.
 
Jag har ju, som jag skrev i den tråden, en sorgligt enhetlig spelstil. Sedan ryms det en hel del bredd i den när det gäller spel och innehåll, så det finns gott om variation inom spelstilen, men den sortens spelande som 90% av alla inlägg på forumet handlar om är sådant som jag generellt inte föredrar, även om jag skulle kunna ha kul i en del av dem ändå.

Eller, egentligen finns det nog en till spelstil som jag kan ha kul i, även om det inte är min favorit. Jag tror att jag skulle kunna spela klassisk story now med typ @Christoffer eller @Mogger. I Moggers fall skulle jag nog sitta och ojja mig över överkomplexa spelsystem, men spelstilen är nog något jag absolut kan ha kul i. Och jag har ju lirat OSR och haft ganska skoj. Men det är inte min föredragna stil.

Så för mig skulle det mest rättvisande svaret nog vara typ "Det finns ett fåtal jag kan ha kul i, och av dessa finns det en som jag föredrar".
 
Jag gillar "beer and pretzel-rollspelande". Alltså inte så seriöst, med plats för allmänt struntprat och skämtande, och så att säga lite pådrivet (inte att man fastnar i något och inte kommer vidare).
 
Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker att Warhammer med @Rymdhamster med flera är samma spelstil som jag kör med min lokala grupp. I den gruppen varierar det även något, men på det hela taget är skillnaderna inte enorma. Kanske är alltihop bara vanligt rollspel?
 
Ja, men jag spelar för stunden oftare utanför "min stil" än inom den. Jag vet vad jag tycker är mest kul, men massa annat rollspelande är också kul!
 
När jag såg @Genesis spelstils-tråd funderade jag på detta, om jag kan beskriva min spelstil på samma vis. Men det kan jag nog inte, och skulle jag försöka så skulle beskrivningen snabbt bli utdaterad.
 
Jag valde tredje alternativet, men tyckte inget riktigt passade. Så här. Jag kan se ett antal spelstilar jag har spelat.

  • 90s-games. Rälsade berättelser, regeltungt, plot armor/tärningsmygel, kvantresar/teleporterande ledtrådar. Detta spelade jag i otaliga spel från c 85 till c 12, och sen en lång 5e kampanj 18-22. Nu vill jag helst inte spelleda något sådant igen, även om jag kan se en 5e kampanj som kanske blir av i min framtid. Jag kan spela det som spelare, men jag kommer som bäst ha halvkul, och som värst hata hela "gissa SLs plan"-grejen.
  • Löken. Jag spelade ett antal maffiga VtM-kampanjer från början av 90-talet. Jag tycker de kan ses som en fisk-tankig variant av 90-tals-spel. Det var inte rälsat rakt av, men jag tror att vi som SL styrde rätt hårt bakom kulissen. Men fokus var på stort persongalleri, relationer, intriger och hemligheter. Jag har nog inte spelat så här som spelare sedan typ 12, och som SL ytterligare några år bak i tiden, men kan nog tänka mig att spela så här igen. Men inget som jag prioriterar.
  • Pendragon. Pendragon är för mig en egen stil. Äventyren är (hårt) rälsade och många av de historiska händelserna är skriptade, Men kampanjen som helhet blandar också in fisktank och drama. Spelarna har stora möjligheter att gå sin egen väg, och Traits och Passions, relationer plus kulturgejming skapar tillsammans med de rälsade/skriptade delarna en berättelse där spelarna ändå har stor makt. Jag har spelat runt ett dussin kortare eller längre kampanjer KAP (varav två som spelare), från c 90 till 2018, och känner att spelet är sönderspelat. Jag vill inte spela så här igen, varken som spelare eller SL. (Min spelstil är också väldigt krävande för SL).
  • Narrativsim. En kort fas, 12-13, var jag först spelare och sedan SL i Svavelvinter. Jag älskade det som spelare och skulle gärna testa något liknande igen, jag hatade det som SL och vill inte spela något liknande igen. Dels fick jag inte systemet att funka, dels tyckte jag att spelet hela tiden förstörde mitt flow och min inlevelse.
  • Utforskande. Det var här det började, vi spelade DoD och Mutant så här 82-85, och bitvis senare, men det hela blev med tiden mer 90s-games. Det är detta jag vill spela nu, jag har lyckats köra två kortare BECMI-kampanjer de sista åren, och älskar det. Filar nu på två andra platsbaserade kampanjer med stort mått av spellarfrihet (SWd6 och 5e). För mig är detta också en regellätt spelstil, och jag vill oavsett inte spelleda regeltunga spel nuförtiden, för att: orka. (Jag gör ett undantag för 5e, men inte för något annat).
 
Det är få spelstilar som får mig att lämna, så länge jag slipper spela med en grupp som driver runt utan mål och en beer and pretzel grupp kan jag finna det mesta givande även om det är bortom min föredragna spelstil.
 
Nej, min spelstil är ett mishmash av olika tekniker, skolor och teorier som jag har testat genom åren.

Det är några delar story now, några delar blorb, några delar simulationism, några delar klassiskt äventyrsspel samtidigt som vi har en ganska lättsam syn på spelandet. Det kan slå över åt lite olika håll beroende på SL och spel och skilja sig från spelomgång till spelomgång.

Jag gillar setting, drama och äventyr. Jag gillar det är personligt och hyfsat realistiskt. Jordnära men fantastiskt. Övergripande teman och kampanjmål finns där ofta.

Ja, som ni ser tickar Twilight 2000 alla dessa boxar, varför jag är lite extra förtjust i det.
 
Det är några delar story now, några delar blorb, några delar simulationism, några delar klassiskt äventyrsspel samtidigt som vi har en ganska lättsam syn på spelandet. Det kan slå över åt lite olika håll beroende på SL och spel och skilja sig från spelomgång till spelomgång.

Jag gillar setting, drama och äventyr. Jag gillar det är personligt och hyfsat realistiskt. Jordnära men fantastiskt. Övergripande teman och kampanjmål finns där ofta.
Trad alltså? ;)
 
Ja, jag har en spelstil jag tenderar att återkomma till och prioritera. Avbrott från den görs framför allt på konvent – jag gillar i normalfall kampanjspel och en sorts simulationism-OSR-intersektion, men på den begränsade tid man har på ett konventspass är antingen story now eller röjig lättvikts-OSR mycket bättre på att snabbt leverera kul.
 
Om vi nu är inne på "vad önskar jag" mer än "hur ser det ut när jag spelar" så gillar jag mest att rollspela vardag. Har väl en förkärlek för "medeltid" och att allt är jordnära, men andra perioder (nutid som dåtid) funkar finemang. Jag ska inte behöva veta eller hålla reda på reglerna för att spela, jag ska inte behöva spela effektivt, jag ska ha ett hum om vad jag kan och inte kan göra. Nameitwhatyouwant.
 
Back
Top