Nekromanti Hantera "skrivkramp"

[Lambendil]

Alla som producerar något kreativt har nån gång stött på problemet med att kreativiteten stagnerar. Det är tungt att skriva. Även sånt man vet vad det är som ska skrivas kan ibland vara tungt att få ner på pränt.

Jag tänkte bara kolla med er om ni har några bra tips. Något tänk eller något ni brukar göra för att få lite fart på skrivandet? Just nu är jag i behov av sådant då mitt skrivande går i glacialfart.

 

[God45]

Här är fyra tips i stigande ordning:

1. Sitt framför datorn och banka händerna mot tangentbordet. Strunta i om det är bra. Var en hack och hacka iväg på grejer! Du behöver ingen inspiration, du behöver bara jobba hårdare. Skrivkramp är för konstnärer och du ska inte se dig som en sådan utan som en knegare.

2. Byta maskin du skriver på. Och byta färg på texten. Att ändra sådana grejer kan lura hjärnan och få dig att skriva.

3. Ändra riktlinjerna du sätter upp för dig själv. Kan du inte skriva sidor skriv stycken. Kan du inte skriva stycken skriv meningar. Kan du inte skriva meningar skriv ord!

4. Drick dig full sammtidigt som du tar så mycket koffein som möjligt och skriv sedan i stadiet av kemiskt påverkan!

5. Trepanation.

 

[Khan]

Jag tycker det bästa sättet är att skriva något helt annat. Bara att komma igång och använda samma muskler brukar göra något. Har du kört fast i ditt Eon-äventyr? Starta upp ett i Mutant i stället. Har du ingen slutkläm på ditt epos i CM/77? Lägg det åt sidan och skriv ett ettbladsscenario till HT istället.

Jag har plankat saker utan skam bara för att komma igång igen. Jag har skrivit ner allt jag kom ihåg ur sagan om ringen ur huvudet, scenarion baserade på dagens nyheter i DN på 350 ord, eller annat trams. Majortieten av det har jag sedan slängt, men lite kan man bygga ut och bygga om till egna projekt senare. En del har jag sparat för att ha som "titta vad dumt jag skriver"-exempel för att titta på nästa gång jag får skrivkramp just för att visa att det inte är någon prestige. De behöver inte ens avslutas, bara det blir skrivningar av det hela.

Jag tror mycket på att det handlar om disciplinen att sätta sig och skriva, inte nödvändigtvis att det blir något av det varje gång.

 

[Skarpskytten]

Själv tror jag inte på inspiration. Jag skriver på min roman (minst) 15 minuter om dagen, ibland blir det inte mycket gjort men att bara sitta och gruva sig i 15 minuter hjälper att lösa upp knutarna till nästa dag eller nästa vecka. Lika dant när jag skriver yrkesmässigt: det är bara att bita ihop och sitta och sitta.

Ett riktigt tips är att hoppa i dina texter. Jag skriver nästan aldrig en text från början till slut, jag hoppar fram och tillbaka. Kör jag fast på säg inledningen går jag vidare och ser om jag kan skriva något i mitten eller fila lite på slutet. Till slut blir det en färdig text.

Ett annat är att stänga ned ordbehandlaren och ta fram ett blankt A4. Jag är sällan kreativ framför ett word-dokument. Ett vitt, oskrivet A4 och en penna är på något sätt mer gränslöst, det inbjuder till att skapa och skriva, teckna, stryka, sudda, göra pilar, dela av olika fält för olika tankar.

 

[krank]

Några spridda saker som funkat för mig:

- Hitta på / skriva lite varje dag. Jag ser inte skrivandet som något jag bara gör när andan faller på. Om jag måste "vänta tills kreativiteten kommer" så kommer ingenting någonsin bli klart. Det är därför bättre att skriva något dåligt än att inte skriva något. Det dåliga kan alltid ändras senare. För egen del är det inte skrivandet som är det svåra, utan hittepåandet - därför ser jag till att hitta på allt (och göra punktlistor, enligt nedan) innan jag börjar skriva på riktigt.

- Se inte skapande som något mystiskt eller magiskt. Det här är något som stör mig något enormt; tanken på skaparen, kreatören, som någon som bara kanaliserar något slags yttre kraft. Kreativitet är hårt jobb. Många professionella författare jobbar åtta timmar per dag precis som vi andra, oavsett om "andan faller på". Man skriver sina sidor per dag. Och ju mer man skriver, desto bättre blir det man skriver. Kreativitet är hårt jobb, det tål att upprepas.

- Jobba top-down. Det vill säga, jag gör aldrig så att jag skriver äventyr eller rollspelsböcker från början till slut. Istället är det första jag gör att fundera ut en övergripande struktur. Flödesskrivande är (för mig) en värdelös arbetsmetod - istället gör jag hierarkiska strukturer och jobbar iterativt. För rollspelsböcker brukar det betyda att jag börjar med rubriker, sedan skapar punktlistor under varje rubrik, sedan skapar under-listor till varje punkt, tills allt som är viktigt och som måste vara med är klart. Sedan går jag igenom det några gånger tills jag är nöjd. Sedan fyller jag ut punkterna till text.

- Mål och delmål. Sätt en deadline. Dela upp arbetet. Schemalägg hur mycket du behöver hitta på eller skriva varje dag för att nå målet. Fokusera varje dag på exakt det du behöver göra den dagen och skit i resten av texten. Att dela upp stora problem i mindre delar och lösa varje mindre del för sig är överlag bra problemlösningsstrategi.

- När jag bygger äventyr börjar jag i princip alltid med ett flödesschema, för att få ordning på platser och ledtrådar så att allt hänger ihop. I bland gör jag först ett flödesschema och sedan hittar på platser och personer, ibland får schemat växa allt eftersom. Jag har några tekniker som återkommer: De flesta platser/personer bör ha flera ledtrådar som leder till andra platser/personer och det bör gå att nå varje plats/person från flera håll. Den här sortens strukturer gör det enkelt att skapa äventyr utan att egentligen ha någon inspiration: schemat säger att det måste finnas en ledtråd som leder från ruta C till ruta H, så då får jag helt enkelt bestämma vad den ledtråden är.

- Överlag är den sortens strukturer och tekniker guld. Det är mycket lättare att komma på saker när det är mer avgränsat, tycker jag.

- Ha alltid ett sätt att anteckna saker i närheten. När det plötsligt kommer en idé och tränger sig på mitt under middagen eller medan jag sitter på toaletten måste jag kunna skriva ner idén innan den försvinner.

- Ibland måste saker helt enkelt få ta sin tid. En av mina vanligaste tekniker är att börja med att formulera det problem jag har tydligt för mig själv, så att jag vet hur hålet i scenariot ser ut. Sedan släpper jag det och gör helt andra saker. Då brukar lösningen dyka upp inom en dag eller två - förutsatt att jag formulerat problemet tillräckligt tydligt.

- Fråga här på WRNU. Det här har nästan aldrig gett mig en lösning jag faktiskt använt i slutänden, men folks idéer brukar kunna få igång min egen kreativitet. I värsta fall får man möjlighet att se vilka lösningar man INTE vill ha - vilket kan hjälpa till att skapa en tydlig bild av problemet, enligt förra punkten.

- Duscha eller gör något annat som helt tömmer tankarna. När jag rökte brukade jag lösa svåra problem på mina rökpauser, numera löser jag dem mer i duschen.

 

[clarence redd]

Flera bra tips redan.

Ibland händer det att jag förväxlar skrivkramp med brist på research. Jag fastnar, men egentligen inte för att inspiration saknas, utan för att jag vet för lite om det jag skriver.

Och 'research' i det här sammanhanget kan betyda allt från att läsa i några fackböcker till att vidareutveckla en karaktärs verkliga motiv, från att dagdrömma sig fram till hur en setting (eller plats) ser ut/fungerar till mindmaps över metaplotten. När jag känner mig grundad kommer texten betydligt lättare igen.

Om jag inte minns fel så finns det också en del bra tips om skrivkramp i Bird by Bird av Anne Lamotte, en bok som ofta figurerar på amerikanska skrivkurser. Hon presenterar bland annat idén 'shitty first draft' som är ett skönt sätt att minska pressen.

 

[Skarpskytten]

- Ibland måste saker helt enkelt få ta sin tid. En av mina vanligaste tekniker är att börja med att formulera det problem jag har tydligt för mig själv, så att jag vet hur hålet i scenariot ser ut. Sedan släpper jag det och gör helt andra saker. Då brukar lösningen dyka upp inom en dag eller två - förutsatt att jag formulerat problemet tillräckligt tydligt.

När jag kör fast på något ställe i mitt romanskrivande, försöker jag 1) konkretisera det (exakt vad är problematiskt och varför) och 2) bryta ned i delar (problemet visar sig ofta vara mindre och/eller ett annat än det jag först tänkt). Det gör problemet tydligare och också lättare att lösa.

 

[Lambendil]

Många bra tips. Jag har redan bra struktur på hur rollspelboken ska vara upplagd, vilka kapitel som ska innehålla vad. Det som är tradigt just nu är att placera in texten i respektive kapitel. Har ändå fått saker gjorda, det är mest det att det är ett enormt motstånd till att sätta igång och få ner text.

Men det fanns många bra tips här. Mycket hänger också på att livet är rörigt just nu. Mycket mental stress ovanpå sjukdom, det hjälper inte heller.

Tack för tipsen!

 

[Lambendil]

- Fråga här på WRNU. Det här har nästan aldrig gett mig en lösning jag faktiskt använt i slutänden, men folks idéer brukar kunna få igång min egen kreativitet. I värsta fall får man möjlighet att se vilka lösningar man INTE vill ha - vilket kan hjälpa till att skapa en tydlig bild av problemet, enligt förra punkten.

Man ska inte underkatta vikten av bollplank. Det är sjukt skönt att bara kunna få en massa idéer kastade på sig som man kanske hatar, men som bidrar till att bilda dig en uppfattning om vad du egentligen vill ha

 

[ceruleanfive]

Många bra tips. Jag har redan bra struktur på hur rollspelboken ska vara upplagd, vilka kapitel som ska innehålla vad. Det som är tradigt just nu är att placera in texten i respektive kapitel. Har ändå fått saker gjorda, det är mest det att det är ett enormt motstånd till att sätta igång och få ner text.

Men det fanns många bra tips här. Mycket hänger också på att livet är rörigt just nu. Mycket mental stress ovanpå sjukdom, det hjälper inte heller.

Tack för tipsen!

I det stadiet brukar jag skriva ned alla tankar i form av stödord, utan minsta tanke på hur jag formulerar mig eller i vilken ordning jag skriver saker. Sedan flyttar jag runt stödorden så att själva texten får en bra struktur. När allt känns bra skriver jag sedan om stödordsuppställningen till flytande text.

För min del innebär det att jag delar upp utmaningen i två moment. I första momentet behöver jag enbart fundera på vad jag ska skriva, i andra momentet behöver jag enbart fundera på hur jag ska skriva. Och resultatet blir vanligtvis att skrivandet flyter på obehindrat, eftersom man har reducerat potentiella farthinder.

 

[Lambendil]

I det stadiet brukar jag skriva ned alla tankar i form av stödord, utan minsta tanke på hur jag formulerar mig eller i vilken ordning jag skriver saker. Sedan flyttar jag runt stödorden så att själva texten får en bra struktur. När allt känns bra skriver jag sedan om stödordsuppställningen till flytande text.

För min del innebär det att jag delar upp utmaningen i två moment. I första momentet behöver jag enbart fundera på vad jag ska skriva, i andra momentet behöver jag enbart fundera på hur jag ska skriva. Och resultatet blir vanligtvis att skrivandet flyter på obehindrat, eftersom man har reducerat potentiella farthinder.

Du det är fan ingen dum idé. Jag brukar förvisso inte skriva "från början till slut" och förvänta mig att det ska vara klart, men det där är ännu mer "sketchigt" än jag brukar göra och det är ingen dum idé faktiskt. Ska pröva det. Tack!

 

[Rickard]

Jag tänkte upprepa några viktiga saker i tråden. Jag anser också att det inte finns något som skrivkramp. Man får sätta sig ned att göra det. Till skillnad från romaner har vi antagligen lyxen att få välja vad vi ska arbeta med.

Om du har "skrivkramp" så är det antagligen för att du inte har gjort tillräcklig efterforskning. Antingen det eller så är du en mästare på prokrastinering. Jag själv gör bara saker till 80% klara och sedan ser jag inte vitsen med att skriva klart det då det är så enkelt att skriva klart det att jag "kan göra det när som helst" (läs: aldrig). För mig funkar det bättre att sätta en deadline. För Matiné så upphörde jag med allt i livet och tog ett halvår för att skriva klart det. Nu blev resultatet därefter, men jag producerade i alla fall de 112 sidor som spelet krävde och jag lärde mig saker på vägen. Det mest effektiva jag gjorde var att skriva alla rubriker som skulle vara med i boken. Vissa rubriker hade jag små förklaringar vad de skulle vara till för. Sedan satte jag mig ned och skrev två rubriker om dagen. Det här hjälpte mig något enormt. Ibland skrev jag tre rubriker när jag verkligen kände att jag hade inspiration (läs: när jag gjort min efterforskning) men jag stannade där och berömde mig själv. Ibland skrev jag någonting och satte en notis om att jag skulle skriva om det. Ibland tog jag bort rubriker som jag hade glömt bort vad de skulle handla om eller när jag insåg att jag aldrig använt de reglerna. Du kan finna de borttagna reglerna på hemsidan.

Efterforskning kan vara svårt men du har en hel del hjälp till ditt förfogande, nämligen spelare. Speltesta allting innan du skriver ned det. Du behöver förvisso ha ett skelett av regelsystemet, och rollpersonsskapande bör du skriva ned så dina spelare kan läsa det och bli dina redaktörer. När jag gjorde Mutant-moden Mutiné så skrev jag äventyr som speltestade specifika delar, ännu mer specifikt än vad jag gjorde med Matiné, och jag speltestade i cirka ett år innan jag satte mig ned och skrev ned rubrikerna. Resultatet blev samma text som Matiné men på hälften så många sidor. Jag skrev runt femtio sidor, fick in korrekturläsning från fem personer och satte det i layout på två veckor. Jag skrev runt fem sidor om dagen, mycket tack vare min efterforskning med rätt sorts speltest. Med rätt sorts speltest menar jag exempelvis när jag gjorde This is Pulp. Då skrev jag inte färdigheterna. Spelarna fick lite namn och så fick de hitta på vad det betydde. Jag skrev sedan ned detta i ett senare skede av speltest med andra spelare än mina. Matinés besvärjelser var också skapade på samma sätt.

Gör speltest, inte för att testa regeldesignen då det ändå kommer som en bieffekt av spelandet, utan för att testa vad som händer och hur du kan beskriva det till andra.

Sedan bör du inse att om det här är ditt första spel så kommer det inte bli bra. Du lär dig genom att göra om saker. Så för att skapa ett bra rollspel behöver du göra några stycken halvkassa. This is Pulp är precis som Matiné, fast på tre sidor.