Ryng Silverkorp
Veteran
Eftersom jag spelar mest DoD, så anser jag att följande inlägg hör hemma på just detta forum, så det så!
Jag tänkte att jag skulle ta och berätta om en av många höjdpunkter som spelledare. Jag spellede denna kampanj under sommaren 1998 och det är än idag en av de mer lyckade RIKTIGT LÅNGA kampanjer som jag haft det stora nöjet att spelleda.
Den Zorakiska expiditionen
År 618 bestämde den nytillträdde konungen av zorakin, Arek Silverskägg, att han skulle sända en expidition för att utforska världen. Anledningen till detta var att det var länge sedan någon expidition fått denna uppgift, och den kunskapstörstande konungen ansåg att det fanns ett stort behov av att uppdatera sig om hur världen utanför såg ut.
Rollpersonerna utgjorde tillsammans med hela tolv spelledarpersoner den grupp av personer som skulle utforska världen på konungens order. Kampanjen hann inte mer än komma igång förrän rollpersonerna och spelledarpersonerna började tärra på varandra. Konflikterna haglade mellan olika grupper och rollpersonerna hadde en fot i en den ena och än den andra sidan. Rollpersonernas inbördes förhållanden och åsikter gjorde sig tydlig direkt. Några av rollpersonerna sympatiserade med en SLP, andra med en annan SLP.
Intrigerna och konflikterna hadde tagit sin börja på en gång. Och just detta var en mycket svår och stor utmaning men det gick riktigt bra att spelleda trots mängder av kniviga situationer. Att jag till dessa problem (eller utmaningar snarare) hela tiden var tvungen att spelleda tolv SLPs, var emellan åt en riktig pärs. För SLPna käbllade sinsemellan och dessutom med rollpersonerna. Detta var otroligt kul och mina spelare växte otroligt mycket i sina egna rolltolkningar allt eftersom resan och kampanjen fortgick.
Totalt spelade vi femton delar i kampanjen som från början var planerad till tio delar. Varje del var väl förberedd och tog ett par speltillfällen att avklara (enligt mina planer). Det skulle senare visa sig att det behövdes betydligt fler än ett "par" speltillfällen för att klara av äventyrsdelarna.
Under dessa femton äventyrsdelar som i slutänden hadde inneburit hela 69 speltillfällen, hadde endast en enda strid utspelat sig. Dena strid orasakades av en av rollpersonerna som hade blivit besatt av en demon. Detta kräver dock ett eget litet utlägg.
Spelaren spelade en lindskriarn (eftersom spelarna fritt fick välja ras, valet av lindskriarn uppskattade jag int så där värst mycket i början men jag skulle komma att ändra mig ...). Denne var en rättfärdig och troende sektmedlem (ja det var en intressant uppsättning rollpersoner) som då blev besatt av en demon. I början märkte inte spelaren av detta, men jag började beskriva en del märkliga saker som hans medspelare uppmärksamade. Givetvis förnekade han alla misstankar som hans medspelare delgav honom (eftersom han själ verkligen inte kände till dessa märkligheter). Men efter ett tag blev han övertygad av sina medspelares RPs hadde själ för sina misstankar. Då fick han själv börja spela ut en del av dessa märkligheter (han började gå upp mitt i natten för att rabla massa urgamla böner och för att rita märkliga pentagram med mera ...). Killen som spelade ond kontra god i en svår personlighetsklyvning gjorde detta med bravur, det var kanonrollspel av yppersta klass, garanterat! Och som SL var det verkligen en sann önskedröm att få uppleva denna typ av rollspel. Som faktiskt alla spelare levererade.
ALLTSÅ tillbaka en bit till detta med en strid på 69 spelmöten. Det var trots detta märkliga faktum, knappt EN lugn stund, spelarna och jag hadde suveränt kul hela tiden, och det var genomgående superbt rollspel under hela kampanjen.
Detta var kanon!!!
Är det någon annan som har en liknande upplevelse att dela med sig av?
Jag tänkte att jag skulle ta och berätta om en av många höjdpunkter som spelledare. Jag spellede denna kampanj under sommaren 1998 och det är än idag en av de mer lyckade RIKTIGT LÅNGA kampanjer som jag haft det stora nöjet att spelleda.
Den Zorakiska expiditionen
År 618 bestämde den nytillträdde konungen av zorakin, Arek Silverskägg, att han skulle sända en expidition för att utforska världen. Anledningen till detta var att det var länge sedan någon expidition fått denna uppgift, och den kunskapstörstande konungen ansåg att det fanns ett stort behov av att uppdatera sig om hur världen utanför såg ut.
Rollpersonerna utgjorde tillsammans med hela tolv spelledarpersoner den grupp av personer som skulle utforska världen på konungens order. Kampanjen hann inte mer än komma igång förrän rollpersonerna och spelledarpersonerna började tärra på varandra. Konflikterna haglade mellan olika grupper och rollpersonerna hadde en fot i en den ena och än den andra sidan. Rollpersonernas inbördes förhållanden och åsikter gjorde sig tydlig direkt. Några av rollpersonerna sympatiserade med en SLP, andra med en annan SLP.
Intrigerna och konflikterna hadde tagit sin börja på en gång. Och just detta var en mycket svår och stor utmaning men det gick riktigt bra att spelleda trots mängder av kniviga situationer. Att jag till dessa problem (eller utmaningar snarare) hela tiden var tvungen att spelleda tolv SLPs, var emellan åt en riktig pärs. För SLPna käbllade sinsemellan och dessutom med rollpersonerna. Detta var otroligt kul och mina spelare växte otroligt mycket i sina egna rolltolkningar allt eftersom resan och kampanjen fortgick.
Totalt spelade vi femton delar i kampanjen som från början var planerad till tio delar. Varje del var väl förberedd och tog ett par speltillfällen att avklara (enligt mina planer). Det skulle senare visa sig att det behövdes betydligt fler än ett "par" speltillfällen för att klara av äventyrsdelarna.
Under dessa femton äventyrsdelar som i slutänden hadde inneburit hela 69 speltillfällen, hadde endast en enda strid utspelat sig. Dena strid orasakades av en av rollpersonerna som hade blivit besatt av en demon. Detta kräver dock ett eget litet utlägg.
Spelaren spelade en lindskriarn (eftersom spelarna fritt fick välja ras, valet av lindskriarn uppskattade jag int så där värst mycket i början men jag skulle komma att ändra mig ...). Denne var en rättfärdig och troende sektmedlem (ja det var en intressant uppsättning rollpersoner) som då blev besatt av en demon. I början märkte inte spelaren av detta, men jag började beskriva en del märkliga saker som hans medspelare uppmärksamade. Givetvis förnekade han alla misstankar som hans medspelare delgav honom (eftersom han själ verkligen inte kände till dessa märkligheter). Men efter ett tag blev han övertygad av sina medspelares RPs hadde själ för sina misstankar. Då fick han själv börja spela ut en del av dessa märkligheter (han började gå upp mitt i natten för att rabla massa urgamla böner och för att rita märkliga pentagram med mera ...). Killen som spelade ond kontra god i en svår personlighetsklyvning gjorde detta med bravur, det var kanonrollspel av yppersta klass, garanterat! Och som SL var det verkligen en sann önskedröm att få uppleva denna typ av rollspel. Som faktiskt alla spelare levererade.
ALLTSÅ tillbaka en bit till detta med en strid på 69 spelmöten. Det var trots detta märkliga faktum, knappt EN lugn stund, spelarna och jag hadde suveränt kul hela tiden, och det var genomgående superbt rollspel under hela kampanjen.
Detta var kanon!!!
Är det någon annan som har en liknande upplevelse att dela med sig av?