Nekromanti Hårda spelare och töntiga npc's

[Marcus J]

Jovisst kan jag se problem med spelsättet, frågan är om det var problem i detta fall. Om han inte störde sig på det så uppfattade jag det som att han skulle ändra deras spelstil för att passa det inköpta äventyret, vilket jag inte tycker man ska göra.

/Marcus förtydligar.

 

[LeJonklev]

Lätt som en pannkaka

Först och främst så får du ta en dikussion med spelarena om vilken typ av spelstil du/ni/de önskar ha på den kommande kampanjen. Ger detta inget resultat, av det ena eller andra skälet gäller följande.

Spelstilen de har valt är uppenbarligen någon form av superlativism. Och det kan vara skoj i sig. Men genren och stilen går bortom spelarna.
Varje bondtölp har spenderat 15 år på korståg innan han slagit sig ned för att odla majs. Varje tjänsteflicka och prinsessa har levt 10 år i ett nunnekloster där de, snarare än att springa runt och sjungades anklaga kullarna för att leva, tränat intensivt på ta-kwan-slita-av-dig-pungen.

Detta innebär inte nödvändigtvis att varje möte blir en våldsamt sådant, men det finns ingen som tar skit och kan backa upp sina krav på respekt med våld om så behövs.

Hårdast, hårdastast, hårdastastast!

om spelarna tycker detta är orealistiskt och tråkigt. Gå upp till punkt ett.
Gillar de det, kör på. Personligen rekommenderar jag Mutant Chronicles, Drakar och Demoner Chronopia och i viss mån Vampire the Masqurade. Alla dessa spel har god superlativismpotential om man ger ut lite extra rp-skaparpoäng och struntar i restriktioner av typen "du kan inte lära dig den disciplinen för du har ju fel klan!" och "men en Doomtrooper och en kättare kan inte vara vänner!".

/Johan

 

[Feuflux]

Verkar som om du och spelarna inte riktigt vill samma sak med spelandet. Det finns två lösningar.

1) Den omanliga lösningen är att prata med dom och få dem att våga gå utanför sina standardbeteenden och agera lite mer varierat.

2) Den manliga lösningen är... hmm, det finns två manliga lösningar. Den första går ut på att du gör alla NPC snorbra och låter dem spöa arslet ur RP:na varje gång de kaxar upp sig så att de lär sig att inte bråka. Den andra går ut på att låta RP:na vara de skitstövlar de vill vara men att de därmed missar högvis med viktiga upplysningar och misslyckas med äventyret (alternativt inser att det inte är så kul att hela tiden agera likadant...).

Nånstans i tråden sa du nåt hobbypsykologiskt som jag tyckte lät rimligt. Spelarna tar i spelet ut aggretioner för att de känner att de inte kan påverka verkligheten i den grad de skulle vilja. Eller nåt åt det hållet. Nu vet jag inte hur mycket du överdriver för att klargöras ditt problem men om det nu är så illa som jag uppfattar din beskrivning så är nog den manliga lösningen på problemet inget vidare... om du nu inte tycker att en urartande våldsspiral verkar charmigt. Då återstår den kvinnliga lösningen men det är ju lite pinsamt att prata med grabbarna om beteenden; det skulle vara mycket enklare om folk bara ville samma sak från början.

Om nu spelarna lirar "hårda versioner av sig själva" kan du itne ytnyttja det till din fördel? Om mäklaren Torsten spelar den mordbesatte Clericen Clark som tar ut sitt raseri över jobbiga arbetskompisar på förbipasserande monster. Kan du inte i rollspelet ge honom vad han nu saknar i verkligheten... Låt nån annan cleric passera förbi och så kan Clark få mosa honom och kanske bränna bort lite ilska som slipper drabba nån informationsägande bybo.

Ber om ursäkt för att det blev så fånigt det här... men en del grejer här i är faktiskt på fullt allvar så hoppas det ger nåt.