Häftiga svenska filmer?

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
38,406
Location
Rissne
I en annan tråd började jag ranta om en grej som ligger mig varmt om hjärtat: Hur tråkig och enahanda jag upplever svensk filmkultur. Om man gillar diskbänksrealism och extremt pinsam skämmighets-humor så producerar vi absolut en massa göttigt, men för min del dröjde det i princip tills jag såg Smala Sussie innan jag accepterade att det faktiakt går att göra film på svenska utan att det blir så pinsamt att man vill gräva ner sig.

Och nu tänker jag smalna av diskussionen lite – jag vill inte prata om "bra svensk film", jag vill prata om häftig svensk film. För det upplever jag överlag att vi är extra dåliga på. Det känns lite som att vi inte riktigt vågar. Häftighet i sverige ska gärna hängas en lampskärm på; man måste alltid vara lite, lite fånig om man är häftig. Tas ner på jorden. Det skulle inte gå att göra en svensk superhjälte utan att det gjordes tydligt i filmen att det är lite töntigt att åka runt med en dräkt med kallingarna på utsidan och en mantel som släpar i smutsiga vattenpölar. Det blir "Kapten Sverige" av alltihop.

Det gäller fantastik av alla slag. Ska vi göra fantasy eller scifi? Ja, då måste det bli lite töntigt när det fantastiska möter den vanliga vardagen med snabbmakaroner och dagislämningar.

Det här är alltså inte resultatet av någon mediavetenskaplig forskning, utan bara det intryck jag samlat på mig under snart 45 jordsnurr.

Så… Jag vill ha tips. På svensk film, på svenska.
  • Som inte är töntig eller pinsam.
  • Som är häftig.
  • Som innehåller fantastik utan att skämmas för det, och som tar fantastiken på allvar.
Fantasy, scifi, near future, skräck, ren action… Vad som helst egentligen som motbevisar min generella bild av svensk kultur som alltför upptagen med det realistiska och med det pinsamma.

Bonus om ni kan hitta grejer som faktiskt finns på någon form av streamingtjänst.
 
Sommarens tolv månader kändes helt rätt när jag såg den. Tog sig själv helt på allvar. SF med väldigt små medel. Gillade den skarpt. MEN sen är det inte en film med gigantisk budget eller hollywoodmuskler.
 
Jag halkade tyvärr ur halvvägs igenom, så jag vet inte hur den slutade (måste åtgärda det vid tillfälle!) men nog tog sig väl Jordskott på allvar? Som jag minns den i alla fall. För all del med en dos diskbänk också, men det gör väl ingenting i sig, så länge man inte diskbänkar sönder fantastikelementet.

 
Storm
small_original.jpg
 
Last edited:
Jag vill minnas att vampyrfilmen Frostbiten (2006) var bra. Bättre än jag väntade mig i alla fall!
 
Måste det vara just film? För annars är ju Äkta människor och De drabbade svinhäftiga.
 
Måste det vara just film? För annars är ju Äkta människor och De drabbade svinhäftiga.

Jag försökte se Äkta människor, men även om dess scifielement lockade så klarade jag verkligen inte av dess inslag av vardagspinsamhet…
 
Låt den rätte komma in såklart... :)

EDIT: Tycker skräckfilmen Det Okända från 2000 är häftig utan att driva med skräckgenren.
 
Last edited:
Evil Ed är ju en pärla, men det är en splatterkomedi så det kanske inte räknas?

Det sjunde inseglet och rätt många andra av Bergmans filmer innehåller fantastik och tar sig själva på allvar.

Besökarna innehåller väl lite skämt men är en skräckfilm i grund och botten
 
Alltså, UFO Sweden innehåller verkligen alla dom där vardagstöntigt svenska elementen du skrev att du inte ville ha men den är ju häftig också och tar sig i slutändan i allra högsta grad på allvar, jag tycker det är en genuint jättebra sci fi film.


Sedan har ju Evil Ed redan nämnts, men den förtjänar att nämnas fler gånger. En jävla kulturgärning att göra magakampig splatterkomedi i Sverige 1995. Samma gäng har ju fortsatt med att göra svensk b-skräck även efter det med filmer som Insane och The Killer.


Men ja, i mångt och mycket är svenska medialandskapet våldsamt tråkigt. Jag anser dock själv kanske att det inte är gråtristheten och diskbänksrealismen som suger upp allt syre i rummet, utan svenskens totala besatthet av poliser. Den svenska deckaren ligger verkligen som en blöt kvävande filt över hela medialandskapet och har gjort så i decennier.
 
Bergmans Fanny och Alexander är faktiskt rätt häftig och har absolut element av fantastik (speciellt den långa versionen). Även Vargtimmen tycker jag är rätt häftig, som härlig ”bli helt tokig”-skräck.

Den innehåller inte fantastik men jag vill slå ett slag för Mannen på taket. Den är jävligt häftig i vissa delar (typ att de kraschar en helikopter på Odenplan) och samtidigt ”ohäftig”, för den visar verkligen hur trötta och slitna poliserna egentligen är… vilket också gör den häftig? Den har lite dokumentärvibe och det tycker jag verkligen förhöjer den.

Låt den rätte komma in har nämnts men kan få nämnas igen, en av de bästa svenska filmer som gjorts.
 
Det sjunde inseglet och rätt många andra av Bergmans filmer innehåller fantastik och tar sig själva på allvar.

Med tanke på dess rykte som den arketypiska deppfilmen är Det sjunde inseglet dessutom förvånansvärt rolig. Man kan inte annat än gilla en film som har med sight gags direkt från medeltida kyrkmålningar (såsom när Döden sågar ner trädet en man flytt upp i).
 
Med tanke på dess rykte som den arketypiska deppfilmen är Det sjunde inseglet dessutom förvånansvärt rolig. Man kan inte annat än gilla en film som har med sight gags direkt från medeltida kyrkmålningar (såsom när Döden sågar ner trädet en man flytt upp i).
Även kul att Döden är så kass på schack att han måste fuska 😊
 
Den innehåller inte fantastik men jag vill slå ett slag för Mannen på taket. Den är jävligt häftig i vissa delar (typ att de kraschar en helikopter på Odenplan) och samtidigt ”ohäftig”, för den visar verkligen hur trötta och slitna poliserna egentligen är… vilket också gör den häftig? Den har lite dokumentärvibe och det tycker jag verkligen förhöjer den.
Medhåll! Vill även rekommendera Mannen från Mallorca som fungerar lite som en andlig uppföljare. Inte lika bra som föregående film men ändå väldigt sevärd! Och har en närmast filosofisk tematik kring ondska.
 
Utöver att Låt den rätte komma in och Ronja Rövardotter är två av de bästa fantastik-filmer som någonsin har gjorts på något språk, har vi även Den osynlige, som är väldigt bra, samt Besökarna och Skuggornas hus, som jag åtminstone minns att jag gillade när jag var tonåring. Glasblåsarens barn är förvisso en barnfilm, men har ett väldigt snyggt bildspråk. Sedan har vi den riktigt bra tv-serien Kalifat, som nog passar in bättre på ordet häftig, och har en av de starkaste öppningsscener jag någonsin sett. Den finns på Netflix dessutom!

Men annars rekommenderar jag att se nordisk film som en helhet, om man vill ha ett bredare spektrum häftig film. Då kan man liksom se grejer som Död snö, Fritt Vilt, Reykjavik Whale Watching Massacre, Pusher, Bleeder, Land of Mine, Korpen Flyger, och Sisu.
 
Last edited:
Tarkovskis sista film, Offret, är inspelad och vad jag tror även producerad, i Sverige (med svenska skådisar samt svenskt tal). Vid sidan av redan nämnda Ronja (gamla), Begmans Sjunde inseglet, Tystnaden och Vargtimmen bland det bästa i svensk filmväg som innehåller fantastik. Låt den rätte komma in däremot blir för mycket traditionell (dvs amerikansk) skräckis för min smak – och sådan är jag sjukt trött på. Detsamma gäller Den blomstertid och UFO (som visserligen är riktigt chramig en stor del av filmen, och därför sevärd i alla fall – men kass tredje akt).

PS Den enfaldige mrördaren av Hasse Alfrdsson är väl ett gränsfall – men en fantastisk (och obehaglig) film!
 
Last edited:
Vet inte om det klassas som diskbänksrealism, men vi gör ju gangstergenren riktigt bra nu för tiden. Snabba Cash (filmerna och serierna) och nu senast Helikopterrånet som jag tycker höll väldigt hög internationell klass!
Jag tycker även det tåls att nämna häftiga thrillers som exempelvis Män som hatar kvinnor.
 
Ja, den tar sig på allvar. Men det betyder inte nödvändigtvis att de filmerna är bra. För de var som bäst okej när de kom, och de har åldrats en hel del sedan dess. Mer korrekt än mycket medeltidsfilm för historienördarna att titta på, men inte ens där blir det bättre än 3/5.
 
Undrar om Hobert "ruined it for everyone" när han gjorde Tre solar? Ingen vågar liksom riskera att hamna i samma fack.
 
Last edited:
Undrar om Hobert "ruined it for everyone" när han gjorde Tre solar? Ingen vågar liksom riskera att hamna i samma fack.
Jag tänkte också på det. Och det trista är att Tre solar inte är SÅ dålig som ryktet vill göra gällande. Det är ingen bra film, men jag vill minnas att det är mest utförandet som haltar; de fåniga perukerna och ett väldigt oinspirerat foto. Själva storyn har jag för mig åtminstone i teorin hade en del poänger.
 
Alltså, UFO Sweden innehåller verkligen alla dom där vardagstöntigt svenska elementen du skrev att du inte ville ha men den är ju häftig också och tar sig i slutändan i allra högsta grad på allvar, jag tycker det är en genuint jättebra sci fi film.
Håller med! Undrar vad filmskaparna bakom har på gång som nästa filmprojekt? Börjar bli dags för ngt nytt!
 
Vägvisaren minns jag riktigt underhållande och häftig.

För egen del så gillade jag Kalifat skarpt i allt utom skildringen av Säpos arbete, som var fruktansvärd och pinsam. Verkligen ett sänke för serien och långt ifrån träffsäkra gestaltningar som i Mannen på taket, Lasermannen eller Utredningen.
 
Oh, hur kunde jag glömma Mats Helges The Ninja Mission?!

 
Jag tyckte att Äkta skräck var förvånansvärt bra. Rätt kuslig på sina ställen och en del effektiva "ugglor".

Edit: Häftigt med en svensk skräckfilm som faktiskt är otäck!
 
Kom att tänka på denna gamla klassikern. Vet inte om den håller (jag gissar inte) men minns den som ganska obehaglig:

Såg om den på bio nyligen och skulle inte säga att den håller som en seriös skräckis. Men som underhållningsvärde får den toppbetyg, Kjelle spelar över på sättet bara han kan och Brost är underbar som Ghostbuster.
 
@krank är du nöjd med tipsen? Bekräftar de dina förutfattade meningar om svensk film, eller är du nu övertygad om den inhemska produktionens förträfflighet?

Jag har tänkt sätta mig i veckan och göra en liten lista över filmer jag ska försöka mig på, och sen får vi se hur många av dem som faktiskt finns på streamingtjänster. Att döma av en del tips har många forumiter en helt annan tröskel än vad jag har för vardagspinsamheter och så, men det var ju förväntat. På samma sätt delar jag såklart inte alla forumiters uppfattning om vad som är häftigt. Men jag är glad över alla tips! Ju föer tips, desto större chans att jag hittar grejer jag faktiskt gillar eller åtminstone kan tänka mig att testa.

När jag gjort min lista så kommer jag presentera den här, tror jag. Så får vi se om nån blir sur för att jag inte inkluderar deras förslag (nej, jag tänker inte kolla på varken den nya eller den gamla Ronja Rövardotter, överlag förstår jag varför fantasy och forntidsfilm rekommenderas och det är bra att de filmerna tas upp, men jag är inte så förtjust alls i sånt själv. Så nej, jag kommer nog inte se Arn heller.)
 
Ja, den tar sig på allvar. Men det betyder inte nödvändigtvis att de filmerna är bra. För de var som bäst okej när de kom, och de har åldrats en hel del sedan dess. Mer korrekt än mycket medeltidsfilm för historienördarna att titta på, men inte ens där blir det bättre än 3/5.
För en medeltidsnörd är Arn en styggelse. Så många historiska fel, så många dumheter.
 
För en medeltidsnörd är Arn en styggelse. Så många historiska fel, så många dumheter.
Oj, nej.

Många historiska fel och dumheter är det, men också överraskande mycket rätt. Långt bättre än jag var rädd för, och de var smarta nog att låta ett stort gäng reenactors bland statister använda egna kläder. Arkeologiskt vågar jag påstå att de ligger på 3/5.

Historiskt och/eller dramaturgiskt däremot...
 
dramaturgiskt däremot...
Framför allt minns jag det som att gestaltningen blir träigare och träigare ju längre filmserien led. Orkade inte se klart den sista. Å andra sidan var det ju sant för böckerna också.
 
Det här var spännande, kan du utveckla?
Jag vet inte om det är så spännande – min formulering kanske gav sken av mer djupsinnig analys än jag har. Men saken är den att jag (just nu i alla fall) är väldigt trött på all form av film där handlingen drivs framåt av våldsamheter. Jag gillar (just nu) lugnare filmer där spänningen är mer cerebral än fysisk. Det senare förknippar jag med amerikansk spänningsfilm (och all film som tar efter deras sätt att göra film), men jag vill i nuläget ha det förra. Som i Tarkovskis filmer (jag ser just nu om Solaris, och därefter väntar Stalker (i hans tappning, inte den amerikanska versionen med Richard Gere i huvudrollen) – spänningen ligger på ett helt annat plan än att en vampyr tar sig an en mobbare i simbassängen om vi säger så. Sedan var annat bra med Låt den rätte komma in, det tyckte jag när jag såg den på bio när den var ny (jag var ung i den tid när filmen utspelas, och känner igen en hel del av tidsandan) – men jag har ändå aldrig haft att lust att se om den.
 
Jag tycker ändå att Tic Tac från 1997 förtjänar att nämnas. Ingen fantastik eller nämnvärt med action, men den har en aura av hårdkokthet, tar sitt försök till ickelinjärt berättande på allvar och sett i en kontext där filmer som 30:e november, Nattbuss 807 och Sökarna existerar, så är den tämligen befriad från lökighet. Bonuspoäng för att den har med skrönan om invandraren som pröjsar ett par skinnskallar att spöa upp honom för att kunna få ihop det med sitt ex igen.

Tic Tac » Filmtipset
1739950215180.png


Flickan och djävulen från 1944. Man kanske mest förknippar den eran med pilsnerfilmer, men Flickan och djävulen sticker i sammanhanget ut. Med avstamp i häxprocesserna så bjuds vi på folk horror galore när Hin Håle börjar utöva inflytande över en ung piga.
1739952682992.png

Mer svensk skräck finns ju i form av Det Okända från 2000. Det är en skamlös rip-off på Blair Witch Project med ännu lägre budget och tvivelaktigt resultat, men den försöker i alla fall...

1739952430692.png


Konferensen från 2023 är ändå lite häftig, kan jag tycka. Inte lika häftig som Evil Ed, men ändå en slasher enligt konstens alla regler. Visst, man kan tycka att det humoristiska upplägget med kommuntjänstemän som åker på konferens är diskbänkigt, töntigt och pinigt, men jag tycker inte att ett gäng frustrerade, medelålders byråkrater i sig är värre än standardreceptet med hormonstinna tonåringar. Tillfredsställande brutal och blodig, som en slasher ska vara.


1739950866720.png



Och så till sist en till julkalender; Selmas saga från 2016. Kom igen, det är svensk steampunk! Och Johan Ulvesson är tvär och grinig! Ja ja, det må vara jul och mys och allt det där, men den har ju för bövelen luftskeppsjakt med kulsprutor och röj!


1739951721212.png

Å andra sidan tycker jag ju att Ture Sventon är häftig, så min måttstock är väl lite skev för trådens ändamål...
 
Metropia. Detta är visserligen en svensk-dansk-norsk-finländsk film, men både regissören och manusförfattaren är svenskar så jag tänker att den är mest svensk 😊 En animerad framtidsdystopi om en megakorp som byggt ett tunnelbanenät över hela Europa.

IMG_9371.jpeg
 
Jag tycker ändå att Tic Tac från 1997 förtjänar att nämnas. Ingen fantastik eller nämnvärt med action, men den har en aura av hårdkokthet, tar sitt försök till ickelinjärt berättande på allvar och sett i en kontext där filmer som 30:e november
Jag anser detta är en av de bästa svenska filmerna någonsin. Så jäkla tajt och med insyn i många olika historier som blandas samman på samma sätt som Love Actually.
 
Ett par till rullar, med ungdomstema den här gången, som kan vara värda att kolla upp! Båda med viss Kim W Andersson-koppling, inser jag nu.

Jag minns ärligt talat inte om den faktiskt var bra, men Cirkeln från 2015 utgår ju trots allt från ett källmaterial som onekligen tar sin fantastik på allvar.
1739956200330.png

Alena från samma år tangerar väl i sin tur någon sorts gräns mellan fantastik och psykologisk skräck,
1739956216905.png
 
Jag tänkte också på det. Och det trista är att Tre solar inte är SÅ dålig som ryktet vill göra gällande. Det är ingen bra film, men jag vill minnas att det är mest utförandet som haltar; de fåniga perukerna och ett väldigt oinspirerat foto. Själva storyn har jag för mig åtminstone i teorin hade en del poänger.
Uppföljaren var också lite konstig, men tar sig själv på ytterst stort allvar, och har ett magiskt svärd, så borde väl kvala in under fantastik, också.
 
Vågar påstå att det också finns en TV-serie att prata om - De Drabbade. Nu har jag inte sett den på tjugo år eller så, men vill minnas att den var bra. Heroes innan Heroes, liksom.

 
Okej, här är min extemt preliminära lista. Jag har utgått från den här tråden, och så har jag valt bort saker där jag tyckte trailers jag såg var för avtändande, där jag inte hittade streamingvariant, eller där det var typ fantasy/medeltid vilket ju jag egentligen inte är så intresserad av (men uppskattar ändå tipsen, det är bra att det finns sånt också!).

Jordskott är med trots att den inte finns på streaming, för att den verkade för intressant för att inte ta med. Kalifat är med trots att ämnet inte intresserar mig och jag egentligen inte vill se en serie som handlar om det, men det var så många i tråden som rekommenderade att den fick komma med ändå.

Skräck
- Låt den rätte komma in
- Gräns
- Storm
- Frostbiten
- Den Blomstertid Nu Kommer
- Besökarna
- Äkta skräck
- Cirkeln

Balltuff action och thrillers
- Hamilton (1998)
- Helikopterrånet
- Män som hatar kvinnor
- Tic tac

Scifi
- Metropia

TV-serier
- De drabbade
- Jordskott (ej tillgänglig)
- Skuggornas Hus
- Ettor och nollor
- Kalifat?


Jag funderar på Avgrunden (2023), men kan inte se att nån rekommenderat den i tråden? Den verkar ju rätt bra och häftig i en del trailers jag sett, men har den alltså lite för mycket vardagsångest och/eller trams för att funka?

I alla fall; den preliminära planen är att framöver göra ett försök att se ett gäng av de här, och givetvis skriva recensioner. Med ett caveat: Jag kommer inte att tvinga mig själv att se klart. Det brukar jag ju göra för Filmklubben och så, men i det här fallet tänker jag tillåta mig själv att stänga av och göra något annat ifall det t.ex. blir för pinsamt eller för dåligt eller så.
 
Jag funderar på Avgrunden (2023), men kan inte se att nån rekommenderat den i tråden? Den verkar ju rätt bra och häftig i en del trailers jag sett, men har den alltså lite för mycket vardagsångest och/eller trams för att funka?
Jag såg den igår, mest för den här tråden. Tuva Novotny är väl bra, även om hon pendlar mycket i sin dialekt, och det är bra att vad som händer med LKAB och Kiruna uppmärksammas, men det är en hel del dåligt skrivna repliker. Filmen är väl likvärdig Svart krabba (Noomi Rapace) i "braighet".

Härlig ljuddesign, åtminstone.
 
Jag funderar på Avgrunden (2023), men kan inte se att nån rekommenderat den i tråden? Den verkar ju rätt bra och häftig i en del trailers jag sett, men har den alltså lite för mycket vardagsångest och/eller trams för att funka?
Jag tyckte den var kass. Ett mycket bättre tips på katastroffilm, som visserligen inte är svensk men som ändå kanske passar in i sammanhanget med ena stortån i alla fall för att den är norsk, är Vågen från 2015. Det finns en uppföljare vid namn Skalvet från 2018 som även den är helt ok. Båda ska finnas på Netflix.
 
Före Stormen minns jag som rätt underskattad med lite Crash-manus
 
Har inte sett den själv men Vaxdockan från 1962 ska ha viss kultstatus i begränsade kretsar vad jag förstått. Per Oscarsson blir kär i en skyltdocka med surrealistiska och skräckbetonade konsekvenser.
 
Back
Top