Stämma
WC-zonmö i behov av IQ-hjälp
Är bilder stumma?
Ja, i ordets vanliga mening ärom väl de. Nu finns de ju forskare i diverse fält som pratar om hur till synes döda ting kan ha egen handlingskraft å så vidare, men inte ens dom hävdar att bläckansamlingar på papper kan formulera och ge ljud åt meningar, ord och utrop. Den förmågan hör mänskan till. Men vi mänskor, när vi väljer ord och snickrar ihop meningar, kan ofta ta stöd i bilder. Vårt inre ögas syn kan ofta va diffus och suddig och hos vissa av oss tycks ögat va evigt slutet. En yttre bild ger nåt fast att fästa orden på. Jag har hört talas om spelledare som, under prepp, hellre ritar platser och SLP:er än beskriver dom i ord.
Spelare och spelledare kan alltså få bränsle till sina beskrivningar vid spelbordet av yttre bilder, med lite skaparkraft kan bilden bli ord. Men kan denna omvandling ske på ett högre plan, så att sättet en bild är målad/ritad på, dom stilistiska dragen, kan överföras till beskrivningar och språklig stil?
Jag har lekt med tanken i några dar nu och lite löst prövat tillämpa den på Nisse Gullikssons gamla teckningar från Ä-spels storhetstid.
Jag börja med att slå fast några drag och mönster i hans konst:
-Varelserna står i centrum. Dom rör sig ofta häftigt och äger personlighet i ansikte och hållning.
-De är mycket yta. Kläder har massa små veck, figurernas kanter är inte linjer utan består av rufsiga detaljer.
-Ansikten är ofta enkla, men uttrycksfulla
-De aldra flesta är svartvita och kontrastrika.
Utifrån denna fågelbild av konststilen har jag satt ihop ett par tankar om hur man kan beskriva världen.
-Sätt fokuset på personer, monster och andra väsen och varelser. Omgivningen kan och bör nämnas, men beskrivningens tyngdpunkt ska ligga pårom levande.
-Använd material hellre än färg i beskrivningar. Ödlemannens kropp är täckta av blankslemmiga fjäll. Ädlingarna är klädda i lent siden. På så sätt är intrycket lika mycket känsla som syn. Om du vill ge färgintryck gör de då med liknelser, mossfärgad mantel, mantel med blodets färg, blick som blänkande stål.
-Använd kärnfulla beskrivningar av folks uttryck. Orchen tornar hotfullt upp ovanför den fallna värdshusvärden. Gummans ansikte är rynkigt och buttert
Dehär är ju bara början på en skiss och i den sena timman är mina exempel kanske inte dom bästa, men om nån har glädje av tankarna ovan, känner för att spinna vidare pårom eller diskutera hur man kan beskriva utifrån andra konststilar, så eja nöjd.
Ja, i ordets vanliga mening ärom väl de. Nu finns de ju forskare i diverse fält som pratar om hur till synes döda ting kan ha egen handlingskraft å så vidare, men inte ens dom hävdar att bläckansamlingar på papper kan formulera och ge ljud åt meningar, ord och utrop. Den förmågan hör mänskan till. Men vi mänskor, när vi väljer ord och snickrar ihop meningar, kan ofta ta stöd i bilder. Vårt inre ögas syn kan ofta va diffus och suddig och hos vissa av oss tycks ögat va evigt slutet. En yttre bild ger nåt fast att fästa orden på. Jag har hört talas om spelledare som, under prepp, hellre ritar platser och SLP:er än beskriver dom i ord.
Spelare och spelledare kan alltså få bränsle till sina beskrivningar vid spelbordet av yttre bilder, med lite skaparkraft kan bilden bli ord. Men kan denna omvandling ske på ett högre plan, så att sättet en bild är målad/ritad på, dom stilistiska dragen, kan överföras till beskrivningar och språklig stil?
Jag har lekt med tanken i några dar nu och lite löst prövat tillämpa den på Nisse Gullikssons gamla teckningar från Ä-spels storhetstid.
Jag börja med att slå fast några drag och mönster i hans konst:
-Varelserna står i centrum. Dom rör sig ofta häftigt och äger personlighet i ansikte och hållning.
-De är mycket yta. Kläder har massa små veck, figurernas kanter är inte linjer utan består av rufsiga detaljer.
-Ansikten är ofta enkla, men uttrycksfulla
-De aldra flesta är svartvita och kontrastrika.
Utifrån denna fågelbild av konststilen har jag satt ihop ett par tankar om hur man kan beskriva världen.
-Sätt fokuset på personer, monster och andra väsen och varelser. Omgivningen kan och bör nämnas, men beskrivningens tyngdpunkt ska ligga pårom levande.
-Använd material hellre än färg i beskrivningar. Ödlemannens kropp är täckta av blankslemmiga fjäll. Ädlingarna är klädda i lent siden. På så sätt är intrycket lika mycket känsla som syn. Om du vill ge färgintryck gör de då med liknelser, mossfärgad mantel, mantel med blodets färg, blick som blänkande stål.
-Använd kärnfulla beskrivningar av folks uttryck. Orchen tornar hotfullt upp ovanför den fallna värdshusvärden. Gummans ansikte är rynkigt och buttert
Dehär är ju bara början på en skiss och i den sena timman är mina exempel kanske inte dom bästa, men om nån har glädje av tankarna ovan, känner för att spinna vidare pårom eller diskutera hur man kan beskriva utifrån andra konststilar, så eja nöjd.
