Nekromanti Guilty pleasures?

Är det ett krav att man skäms över det? För jag är helt skamlös; jag har slutat bry mig om folk tycker jag är fjollig för att jag gillar otoMADs eller konstig för att jag tycker det är roligt att läsa gamla Harlekinböcker (70- och 80-talen är bäst).

Fast visst, Harlekinböckerna får nog räknas, för jag vill försvara mig varje gång jag berättar att jag läser dem :gremtongue:
 
Ymir said:
Till sist så älskar jag svulstig, sexistisk FANTASY ART, detta är lite i gränslandet mellan saker jag skäms för och sånt jag är beredd att försvara...

Den här ska länkas varje gång vi diskuterar Momolan och deras rustningar Ymir, sanna mina ord.
 
Robban said:
Är det ett krav att man skäms över det? För jag är helt skamlös; jag har slutat bry mig om folk tycker jag är fjollig för att jag gillar otoMADs eller konstig för att jag tycker det är roligt att läsa gamla Harlekinböcker (70- och 80-talen är bäst).

Fast visst, Harlekinböckerna får nog räknas, för jag vill försvara mig varje gång jag berättar att jag läser dem :gremtongue:
Haha, jag var tvungen att kolla upp vad Harlekinböcker var för nåt. Det är mer givet än nåt nämnt i listan som GP, tycker jag. :gremtongue:

För egen del kan jag inte komma på nåt. Är jag så cool att jag saknar guily pleasures?
 
Jag tror att mitt största guilty pleasure är rollspel och att göra saker för rollspel.nu - det är i alla fall det som utomstående har svårast att förstå och acceptera.
Nej, det är tyvärr inte accepterat att vuxna människor i Sverige spelar rollspel. Även om de flesta i min ålder faktiskt har spelat rollspel när de var små brukar de bli förvånade att det ens finns rollspelare idag.

Jag hade tidigare problem med att jag spelade poker. Det har jag fått lite mer förståelse för sedan alla i Sverige verkar ha spelat Texas Hold'em Sit n' Go-turneringar, men när jag försöker förklara att poker INTE är Texas Hold'em Sit n' Go-turneringar brukar de flesta se ut om om jag kommer från en annan planet. Det jag tycker om är dealers choice ring game där man får välja vad som helst, som; två-floppars crazy, sökö-hi-lo, 2-7 lowball, Mörkpoker/5-korts omaha split,... (jag antar att det är pokerns motsvarighet till våra indiespel :gremsmile: )

Annars finns det inte mycket som är guilty pleasure. Eftersom jag har lite avvikande smak och de flesta i min omgivning känner till detta så kommer jag undan med väldigt mycket då folk säger: "ja anth, han är konstig...". :gremsmile:

Efterersom de flesta ser mig som svartrockare som lyssnar på gammal skit som Sisters brukar de bli förvånade när de får reda på att jag även lyssnar på sånt här:
<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/mg-4c4uQmdo"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/mg-4c4uQmdo" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>
Å andra sidan kan jag skylla på att jag är konstig... :gremsmile:
 
Jag är inte så bra på att avgöra var gränsen går... alltså ALLT jag gör är sånt jag borde skämmas för i nåt sammanhang eller perspektiv (när jag blir upprörd över att förlora ett parti Magic the Gathering är väl inte direkt mina stoltaste stunder ), men det har också gjort att jag blivit ganska avdomnad på den fronten och har lite svårt att avgöra vad jag faktiskt skäms för och inte. Men att sitta och sträckläsa Flashback, vilket jag gör periodvis, är nog en riktig guilty pleasure iaf.
 
Lökiga filmer när jag är trött och behöver koppla av en stund. Det är extremt svårt att kika på sånt även med en sådan tålamodig klippa som min flickvän. Ner med persienner, fram med chips å ett par öl och upp med fötterna på soffbordet. Ofta kollar jag aldrig klart en film utan går och lägger mig en stund istället, men det är något visst med de filmerna. Ni vet, Fletch, Ett Päron till Farsa, Ghostbusters, Den Rosa Pantern etc..
Kanske är mina skrattspasmer som är mitt guilty pleasure, eller att jag helst sitter i ett mörkt rum med nån cederträrökelse o sunkar i långkallingar..?
hqdefault.jpg
 
amazonen nere till vänster har faktiskt inspirerat ett folkslag i Västlanden, mest att det inte är Momolan :gremsmirk:
 
Efterersom de flesta ser mig som svartrockare som lyssnar på gammal skit som Sisters brukar de bli förvånade när de får reda på att jag även lyssnar på sånt här:

Känner igen mig i det där, men i mitt fall gäller det i mångt och mycket specifikt Blümchen
<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/maSCDZPGMCU"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/maSCDZPGMCU" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>
 
Poseur said:
Känner igen mig i det där, men i mitt fall gäller det i mångt och mycket specifikt Blümchen

Blümchen är inte en guilty pleasure för mig.
Happy Hardcore är inte en genre som behöver försvaras, inte Blümchen i alla fall.

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/gGsjq5rAvH4"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/gGsjq5rAvH4" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>
Jag menar, videon har allt. Tafatt boytoy, zeppelinare, psykotiska messerschmittpirater och flygande valar. :gremgrin:
 
Till sist så älskar jag svulstig, sexistisk FANTASY ART, detta är lite i gränslandet mellan saker jag skäms för och sånt jag är beredd att försvara...

Hur lyder ditt försvar? :gremsmile:
Girl's Generation är också nåt jag gillar.. videorna då.
 
Medan jag genrellt är beredd att hålla med om att Blümchen inte behöver försvaras, är jag inte säker på att det är en godtagbar ursäkt att "videon har allt", ens om den är tysk happy hardcore, case in point:

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/OT8Ze1dgm3s"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/OT8Ze1dgm3s" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>


...som för övrigt är ett annat guilty pleasure jag har :gremblush:
 
ja, det är ju det som är grejen, musiken är det inget större fel på, utan primärt är det all kitsch som omgärdar den, det här ska liksom förstås i en kontext av att sån här musik representerar hànkinesernas objektifiering, exotisering och kitsch-ifiering av de etniska minoriteterna i Kina. Här är ett mer extremt (och därför talande) exempel på hela grejen, det här bandet, Eingma, var -asstora- i Kina runt 2008:

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/G2jOmDm-rTg&list=RDwhv9Kq7k0s4"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/G2jOmDm-rTg&list=RDwhv9Kq7k0s4" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>

(Jag vill dock påpeka att även de här snubbarna har gjort bättre och mer 'autentiska' grejer och haft seriösa ambitioner att stötta mongolisk kultur, och att det finns en intressant Discovery-dokumentär om dem på youtube, här).

Så, medan Wūlán Tuōyà definitivt tillhör de bästa av de här kitsch-musikerna, så är hela genren hon är verksam inom liksom inherently pinsam, ytlig och publikfriande, och har absolut noll creds. Det mest dåliga med den är generellt texterna, som är extremt slätstrukna och bisarrt ofta baserar sig på orden "guniang" (flicka) och "caoyuan" (gräsland/högslätt) i olika kombinationer.

(Det bör även påpekas att det alltid är mer eller mindre äkta minoritetspersoner som utgör själva banden, det är inte så att det är hànkineser som står där och leker minoritet. I Wūlán Tuōyàs fall (och nu kommer jag nörda ut här) märks detta bland annat genom att hon har fyra stavelser i sitt namn, vilket är awesome och väldigt väldigt ovanligt bland hànkineser, som nästan alltid bara har två (Gong Li, Zhou Xun) eller tre (Mao Zedong, Zhang Ziyi)).
 
Ymir said:
...som för övrigt är ett annat guilty pleasure jag har :gremblush:

Ja, det där är ett guilty pleasure.

Scooter (framför allt den image han försöker få fram) är...problematisk.
That said, jag tror jag har spellett liknande scenarios i någon post-apokalypskampanj.
 
Jag kollar på dåliga kriminalserier som jag egentligen hatar. CSI, Bones, Criminal Minds...
Jag kollar även på en massa tecknade barnprogram om superhjältar, SLUKADE serien Avengers - The Earths Migthiest Heroes (briljant!), har snart kollat ikapp på Avengers Assemble (inte lika bra, men börjar komma på plats), har en backlog av diverse tecknad Batman (bra!) och har både Iron Man Animen och serien där Tony Stark går på collage i kön. Hulk and the agents of S.M.A.S.H är också på väntelistan.

Jag skäms nog mest för Bones, men senaste avsnittet jag såg hade bitvis briljant dialog så nu kommer jag skjuta på att lägga ned den också.
 
Å, jag tycker nog att rollspel klassar in bra under rubriken Guilty Pleasures. Det är knappast så att jag skryter för vem som helst om att jag lyckades med en TPK eftersom alla rollpersoner hade så låg AC och inte förstod att ett monster med damage reduction snabbt skulle skaka av sig rollpersonernas attacker, trots att de hade det där +2 svärdet, flaming.

Men det gör inget, jag har försonats med ödet att vissa i min bekantskapskrets aldrig skule kunna sluta grubbla över hur jag kan gilla sånt. Vad de inte vet har de inte ont av. Jag får spara det till hänget i rollspelskretsarna.

Sedan rodnar jag när jag inser att jag gillar Robyn, 80-talssynth och en del låtar med Britney Spears. Det känns som att jag tafsar på nån sorts ungdomskultur jag inte alls har tillgång till längre.

Att jag är ohjälpligt fast i Starcraft II-träsket ser jag egentligen inte som en guilty pleasure, även om resten av världen skulle rämna innan den accepterade mitt svar. Det är så förbannat fånigt att jag har bestämt mig för att lyckas gå upp till silver league innan jag kan sluta. Jag resonerar som att en person med så goda insikter i pedagogik som jag har – MÅSTE kunna förstå vad som krävs för att lära sig det som krävs för att avancera bortom det ynkligaste nybörjarstadiet.

Dessutom är det extremt fascinerande att få insyn i den populärkulturlla e-sport-scenen. Jag är inte helt övertygad om att den är sund och härlig. Men det kittlar bra att följa det svensak hoppet Naniwa - en spelare med lika mycket skillz som ökänd karisma. En sorts e-sportens Zlatan.

Det motsätter i och för sig inte att jag vill kräkas en smula när jag inser att medelåldern både bland de som gillar att titta på e-sport och de som faktiskt utövar det är 20 somethin' snarare än det dubbla.
 
Jag skulle nog också svara "rollspel" på guilty pleasure (det alternativa svaret är nog "inget"). Då är jag klart mer benägen att berätta att jag ibland programmerar på mitt strategispel (går att "bortförklara" som hjärngympa för de som förundras över att en vuxen människa håller på med spel).

De två senaste reaktionerna jag fått på rollspel, från oinsatta, när ämnet kommit på tal är "jaha, så ni är ute i skogen och spelar då?" respektive "jaha, sånt där dungeons and dragons då?". :gremsmile:
 
Ape_Of_Wrath said:
Basenanji said:
Det känns som att jag tafsar på nån sorts ungdomskultur jag inte alls har tillgång till längre.

Vilket underbart citat!

Jag vältrar mig skamlöst i ungdomskultur, trots att jag är 50+. Är det verkligen tillåtet? Vad gör myndigheterna?
 
Ymir said:
sen händer det även att jag lyssnar på Girl's Generation (okej, rättelse, kollar på videorna... :gremwhistle: ), vilket är ungefär så lågt man kan sjunka i termer av musiksmak i Kina... :gremblush:

<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/tXZWudcVzEg"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/tXZWudcVzEg" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>
Det är som Pussycat Dolls på kinesiska. Jag måste älska det! :heart:

Pussycat Dolls är väl för övrigt, tillsammans med andra liknande grupper, min guilty pleasure. Kan sjunga flera av låtarna :gremsmile: Fast jag skäms inte precis för det.

En annan är väl att jag älskar grov humor som riktar sig mot utsatta minoriteter. Ni vet, såna där skämt som får folk som inte känner en sedan tidigare att flacka med blicken och skratta nervöst/bli förbannade. Det passar lite illa med mina äkta politiska övertygelser, fast jag skäms inte för det heller.

Har nog ingen äkta guilty pleasure då :/
 
Feuflux said:
för de som förundras över att en vuxen människa håller på med spel

Alltså... Jag antar att jag ska vara tacksam över att jag tydligen saknar både umgänge och kollegor som har den inställningen? Jag har ett par släktingar som tycker att det är lite konstigt att jag fortfarande "leker" men väl har accepterat det efter att jag fick jobb och så. Men annars...

Fan, lärare är ju liksom en hög kufar och nördar allihop, om än på sina knepiga områden, så jag antar att det är det det beror på, att jag aldrig riktigt känt mig dömd för mitt rollspelande eller brädspelande.
 
Back
Top