Nekromanti Gudar i fantasy

han göte

Warrior
Joined
28 Oct 2004
Messages
214
Location
Falun
Jag har tillsammans med en kompis börjat skriva lite på ett fantasy rollspel...hur viktiga ska gudarna vara..om man kollar i t.ex. eon så på minner då om vår världs religoner och är enligt mig ganska tråkiga och inte så viktiga i spelet...tycker ni det ska vara så eller ska det vara mer som i Antikens grekland med undantaget att gudarna verkligen existerar..hur tycker ni gudarna ska vara?
 
eller ska det vara mer som i Antikens grekland med undantaget att gudarna verkligen existerar

Äh, vem har sagt att de inte existerar? Jag tror iallafall på Hermes och hans bevingade mockasiner; och Afrodite och hennes... kvinnliga former.

Att Zeus finns är juh nästan helt säkert, jag menar det är tillochmed bevisat - det finns juh blixtar till exempel.

Och det blir juh vinter och så, så Hades och Persefone måste finnas.

Äsch, nu dummar jag mig bara.

Nä, jag tycker gudarna ska bry sig ganska lite om världen. De ska vara nyckfulla, lite som Skivvärldens gudar - dessutom med den likheten att de måste ha tillbedjare för att vara något.

-Hjalle, vars Bibel är Skivvärldsböckerna.
 
Jag har tillsammans med en kompis börjat skriva lite på ett fantasy rollspel...hur viktiga ska gudarna vara..

Ja, hur viktiga ska gudarna vara? Det är knappast så att det finns något färdigt fungerande recept på detta. Normalt tycker jag att gudar är fullständigt ointressanta ur existenssynpunkt - folk i världen tror på dem, men de får aldrig några tydliga bevis för deras existens - precis som i vår värld.

Man jag har haft funderingar på andra varianter, till exempel en fantasyvärld inspirerad av grekiska hjältemyter, där gudarna är högst påtagliga. Det skulle då finnas regler som bestämde vad de olika gudarna tyckte om rollpersonerna, och bra eller dåliga saker skulle kunna inträffa beroende på om de hade gudarna med sig eller mot sig. Gudarna skulle kunna styra deras pilar, nedkalla oväder över deras fiender - eller över rollpersonerna själva.

Det beror helt på vilken sorts fantasyvärld ni vill ha.

/tobias
 
Om du gör ett culture gaming-spel (där rollpersoner från olika uppväxtförhållanden verkligen har olika syn på livet och olika åskådningar) så är det rätt ointressant med verkligt levande gudar. Då är det intressantare med olika religioner: Varelser som skapar sig sina gudar.

Om spelet istället fokuserar på en sagostämning med starka symboler, då kan det vara effektivt med verkliga gudar istället, och ligga lågt med religionerna. Men då skulle jag verkligen låta gudarna få vara delaktiga i världen. Inte bara vara något über som level 20-varelser kan få möta, utan några som blandar sig i alla möjliga konflikter nere på världens yta.

Det senare skulle äga i ett fantasyrollspel, eftersom det skulle kännas annorlunda. Jag tänker på Slaïne; han möter alla möjliga gudar och gudinnor; slåss mot ett par av dem, gökar med ett par andra, rider på lite drakar och slungar lite übermagiska artefakter, osv. Det vore soft om sånt faktiskt kunde tillhöra vardagen för gudarnas gunstlingar.

Gör något sådant! Det känns fräscht och annorlunda. Gör det larger than life. Det finns redan tusen miljoner dagsaktuella fantasyrollspel med mer lågmäld setting och någorlunda halvseriösa försök att göra anspråk på trovärdiga religioner.

Eller så skiter du i mig och gör något som påminner om det som redan finns, fast i din egen tappning. Det kan också bli kul.
 
Jag tycker att gudarna ska vara svårflirtade... lite världsfrånvända, men OM du ber riktigt snällt...
Man måste ju kunna få lite för att man tillber ngn gudom, kanske:
bärsärkeri :gremcrazy:/extra tur :gremgrin:/förvarning :gremooo:...
eller om man är en älskling: bli räddad från döden
(obs! får endast hända VÄLDIGT sällan: typ, seglivad hjälte...
inget kul annars :gremwink:).
 
Literatur tipps

Två böcker som presenterar radikalt olika syn på gudar utan att dom blir tråkiga.

Små Gudarr - av Terry Pratchet
Mazlan Book of the Fallen - Steven Erikson

det senare är i och för sig en serie första boken heter gardens of teh moon.

Lijat - har inte tid att sammanfatta.
 
Re: Literatur tipps

Små Gudar ja. Innan man läst den vet man inget om religion. Läs den. Den är både gripande, humoristisk och tänkvärd på alla vis, såsom Terry Pratchetts böcker är.

-Hjalle, älskar.
 
Re: Literatur tipps

Håller med. Den är inte bara bra skriven som de flesta av hans böcker, utan är också intressant även utanför bokensomfång, något som inte är lika tydligt i andra böcker. Mycket nöje. Jag tror den fick fyra sniglar, men jag är inte säker :gremsmirk:
 
Re: Literatur tipps

Small Gods är helt klart min favorit bland Pratchetts böcker. Man de idéer den har om gudar återfinns även, och är mer utvecklade, i Neil Gaimans Sandman och American Gods. För att inte tala om i Millennium.

/tobias
 
Gudar i kampanjer tycker jag skall pyssla med något. Det spelar inte så stor roll om deras projekt tar årtusenden eller om de swishar omkring varje dag, men de är krafter; de har en strävan, de har mål.
 
  • Jag ogillar när gudarna är faktiska individer som har ett aktivt engagemang i de dödligas värld. Jag föredrar om gudarna funkar på samma sätt som de gör i vår värld; de är myter, helt enkelt, och även om det är få i spelvärlden som faktiskt tvivlar på deras existens, så är det inga problem för spelarna att göra det.
  • Jag tycker det är ballt med andetro. Schamaner som försätter sig i trance med intensivt trummande och tuggar på peyotl (eller vad man nu gör med peyotl, jag är ingen drogexpert), små naturandar som man kan binda och förvara i fetsicher, medicinmän som dansar kring eldar och kastar förbannelser på folk. Sånt är ballt
  • Som kontrast gillar jag även högt "civiliserade" religioner. Sådana med ett väletablerat prästerskap, doktriner, heliga skrifter som sträcker sig tusentals år tillbaka i tiden, majestätiska tempel, byråkratier och intrikata metafysiska tankebyggen. Sånt är ballt
  • Slutligen är det coolt med olika mystiska kulter som försöker skapa ett personligt band med Gud på olika märkliga sätt, som typ, I don't know, numerologi, vetenskapliga studier, byggandet av märkliga manicker, stridskonst, meditation, askes, självspäkning, fattigdom, pilgrimsfärder, konst, musik eller, tja, nåt i den stilen.
 
Agreed

Nu har jag bara läst American Gods, men den skulle också vara bra litteraturtips om man vill se hur man kan göra riktigt roliga saker med gudar. Nu tycker jag att de är rätt så olika, så jag vill inte säga att de är på samma tema och att American Gods är bättre. Jag gav den visserligen mycket bättre betyg när jag recenserade, men jag skulle rekommendera båda. Och jag förstår att du inte menade det som att de du nämnde är det enda som är rätt :gremsmirk:
 
Re: Agreed

Och Sandman känns rätt otroligt mycket bättre än American Gods, inte bara när det gäller gudar. Å andra sidan är jag inte särskilt förtjust i American Gods i allmänhet heller; jag anser nog att det är det sämsta jag läst av Gaiman. (Vilket i och för sig inte säger så värst mycket.)


/Dimfrost
 
Det beror på hur spelvärlden/kampanjen är såklart... Saga utspelar sig i nåt slags parallellt 1100-tal (Arcaria), och därför har jag snickrat ihop en religion som löst bygger på Karthererna och katolicismen, med vissa avgörande skillnader... men trots allt en religon som känns relativt lik dom som fanns/finns i europa. Det finns kardinaler, munk och nunneordnar, tempelriddare osv...

Samtidigt har jag gjort en österländsk version av samma version, som kan användas i "tusen och en natt"-kampanjer... alltså nåt åt islam-hållet.

dessutom jar jag ett par äldre religioner med pantheon innehållande många gudar. Dyrkas av "hedningar" på olika håll... sen har de humanoida raserna egna religioner som inte har nåt med människorna att göra.

INGEN av de här religionerna har nåt med hur det VERKLIGEN ligger till när det gäller Gudar i Arcaria.. det vet jag och och en handfull spelutvecklare till.. Hursomhelst så har ingen av religionerna helt rätt... men NÅT "övernaturligt" pågår uppenbarligen. Men gud/gudarna håller en viss distans i alla fall och verkar helst genom "ombud".

Hade Saga utspelat sig i en annan tidsålder, som bronsålder eller tidig järnålder, hade jag haft gudar som interagerat mer med människorna, som t.ex. hos Homeros eller i Gilgamesh-eposet.
 
Men är inte det snarare rätt trist? Att placera pseudokristendom i en västeuropeiskinspirerad värld och pseudoislam i österlandet känns rätt fantasilöst. Jag tycker att det är fräschare att ändra lite på stereotyperna. Man har ju många jordiska religioner att välja mellan, och blanda ihop för att få något nytt. I Terone har den dominerande kyrkan lånat många drag av gnosticismen, till exempel.


/Dimfrost
 
Men är inte det snarare rätt trist?

Jag tror att Arfert snarare siktade på igenkänning än att göra anspråk på något sensationellt och överraskande, och av vad jag hört om Saga så är det nog ett drag som passar bättre till settingen.

Tycker jag, alltså, ditt Terone är ett väldigt annorlunda spel och där är det nog helt rätt att använda en annan angreppsvinkel.
 
Det kan nog stämma. Mitt svar syftade mer på tråden i allmänhet, alltså hur man fixar vettiga religioner i ett fantasyspel.


/Dimfrost
 
Re: Literatur tipps

Man de idéer den har om gudar återfinns även, och är mer utvecklade, i Neil Gaimans Sandman och American Gods. För att inte tala om i Millennium.
Eller i Fritz Leibers gamla sword n' sorcery-bocker om Fafhrd och Grey Mouser, dar gudarna fungerar i stort sett likadant, med vissa undantag (och med full avsikt darfor framstar som ytterligt patetiska).

Erik
 
ja igenkänning är korrekt, det är ju därför t.ex. Warhammer FRP funkar så bra för både nybörjare OCH rollspelsrävar, medan Jorurune eller Empire of the Petal Throne knappast är nåt som man använder som introduktion för nån som inte spelat rollspel ;-)

Saga är ju tänkt som ett spel med samma funktion som UR-DoD.

För övrigt är religionen i Saga det mest genomarbetade jag sett i nåt svenskt fantasyspel ;-) *skryt skryt* ... men så var ju Thomas Olsson (som en gång drev merlin games i gamla stan) medförfattare där... och han var en RIKTIG författare, inte hobbyskribent som jag.
 
Back
Top