Nekromanti Grovhet och uttryck

[Big Marco]

En hel del texter och noveller skrivs just nu till Noir då jag gillar dessa och tycker att det är ett bra sätt att presentera världen på. Noir är inget glatt spel, utan ett spel där egoism och darwinistiska överlevnadsteorier synnerligen gäller. Mänsklighetens godhet är smittad och destruktiviteten finns överallt.

Efter att ha läst White Wolfs Ghouls inledande berättelse om fyra sidor och där läser om tortyr, övergrepp, vansinnesmord, oralsex med mensblod, förnedring, beroende, besatthet, incest, våldtäkt, etc så utkristaliserades frågan. Så, frågan jag funderar över är - hur grov, "förbjuden" eller "äcklig" kan man vara i en svensk rollspelsprodukt anno 2005 (eller 2006 dårå)?

 

[Dante]

Åtminstone lika grov som James Ellroy – vilket borde räcka mer än väl för ett noir-spel:

»Då kommer du säker ihåg att jag sa att Wardell var en fittfantast med en miljon ovänner. Han knullade en miljon damer, bland annat en ljus mulattfitta som hette Tilly Hopewell som jag också brukade dra över. Jag hörde att mr Smiths killar har letat efter mig för nåt falskt rykte att det var jag som mulade det dära fanskapet Wardell, och det ser ut som om de har pantat mig för ett snabbt resultat. Nu var det ju så att du ville ha tips om de dära jävla Kafesjians och deras jävla kontakter, så jag har en riktig skrattbomb åt dig, nämligen att jag alldeles nyss hörde att dårfinken Tommy Kafesjian sänkte vännen Wardell i september eller däromkring, nån sorts jävla bråk om knark eller sex, för han drog också över fina Tilly Hopewell emellanåt.« – James Ellroy, Vit Jazz (övers Thomas Preis)

Behöver man vara grövre än så?

 

[Gax]

Jag tror faktiskt du kan komma undan med i princip vad som helst rent innehållsmässigt. Frågan för min del handlar snarare om hur äckelpäckel presenteras.

Ett misstag jag tycker man finner gång på gång i till exempel en del Kult-material är att vidrigheterna egentligen aldrig motiveras. Det blir äckel för äcklets skull, liksom. Eller som i vilken våldspornografisk actionfilm som helst; det är egentligen inte nödvändigt att visa närbilder på knivar som penetrerar hud, hjärnsubstans som flyger och så vidare. Men filmskaparen väljer att göra det ändå, bara för att "chockera".

Vill man verkligen nå fram bör man istället, tror jag, fokusera på att försöka göra äcklet och våldet normalt för sin tilltänkta publik snarare än att försöka "chocka" med det. När äcklet känns omotiverat blir det bara löjligt. Men när det känns motiverat märker man knappt av det, vilket i sig är ett utmärkt sätt att skrämma publiken eftersom man kan peka på vad de just accepterat och säga "titta, ni har blivit monstren".

För att göra detta i textform tror jag man kan använda en språklig "slippery slope", där läsaren gradvis dras in i huvudpersonernas värld och deras (får man förmoda) ganska så främmande och hotfulla värderingar. Man ser till att läsaren känner sympati för huvudpersonen och introducerar sedan våld/grovhet ett litet lättaccepterat steg i sänder. Det ena leder till det andra och helt plötsligt sitter man där och läser om oralsex med mensblod utan att riktigt reagera över det.

Som sagt, jag tror du kan komma undan med i stort sett vad som helst om du presenterar det på ett sätt som gör att det känns motiverat.

 

[Rising]

Det finns typ inga barn kvar i hobbyn längre, så du kan vara hur grov som helst. Det ska förstås fortfarande vara motiverat på något sätt, men jag skulle absolut inte hålla tillbaka av respekt eller hänsyn för läsarnas skull. Liksom, få ner det du behöver få ner på papper, oavsett om du måste uttrycka dig grovt eller inte.

 

[neowyn]

För min del skulle den typen av grovhet resultera i att jag inte köpte produkten. Stämning kan man bygga på annat sätt tycker jag.

 

[Gordeg]

Ett misstag jag tycker man finner gång på gång i till exempel en del Kult-material är att vidrigheterna egentligen aldrig motiveras. Det blir äckel för äcklets skull, liksom.

Hear hear!
Det ursprungliga Kult förlorade mycket på effektsökeriet med människooffer, blod, sperma och andra kroppsvätskor. I övrigt var ju idén till spelvärlden cool och funkade bra.

Om man ska vara riktigt grov i en rollspelstext tycker jag att man dessutom ska vara medveten om att texten kan läsas av folk som inte själva är rollspelare och därför inte fattar sammanhanget. Nu är det visserligen sällan man ser och hör rollspelsmotståndare i media men ändå...

Jag tycker inte att vi vuxna rollspelare behöver skyddas mot äckel, blod, porriga uttryck och sånt, men alla rollspelare är inte vuxna (fast Noir kanske bara vänder sig till de lite äldre?).

Gordeg

 

[Johan K]

Det där är ju en tunn linje på hur grovt det kan vara...
En del av mig sägr att det kan vara helt ok att det kan bli ganska grovot & ovårdat språk, om det bara passar in i sammanhanget & inte är där bara för att.
Sedan så säger en annan del av mig på vilka som skall läsa det hela åxå.. Skall lilla kalle på 10 år läsa det är det kasnek inte så funkis eller skall en som är mer vuxen läsa det hela..

/ Johan K, som är lite klyven i denna fråga..

 

[Big Marco]

Bra svar generellt och tack för feedbacken. Jag håller med om att effektsökeri är töntigt (men jag kommer säkert att bli kallad för det ändå ,-).

Noir är en mycket grå och dyster värld, där rollpersonerna vandrar och agerar. Jag kommer antagligen sätta en varnings-blurb på spelet, då jag skriver det för vuxna människor som har lite livserfarenhet och kan relatera till den ondska som finns i vår värld.

 

[hraufnir]

Hear Hear!

Jag håller med rising, det är skitenkelt. Känner du att det behövs grovhet för att det passar med karaktären, jamen ta i då.
Känner du att det inte passar med grovhet, på med silkesvantarna.
Jag vill definitivt inte läsa ett rollspel med enbart grovheter, men det känns väldigt O-noir att bara skriva med silkesvantarna.

Jag är för en bra avvägning, inte för att skona känsliga läsare, utan för att hitta en bra nivå som passar spelet. Låt din vision av spelet styra grovheten på textnivån. Ett spel som har separata regler för hur kylig man behöver vara för att klara att avrätta någon kallblodigt, det är ett spel som inte behöver vara så rädd för att trampa folk på tårna med lite fula ord.

 

[Magnus_UBBT]

Ös på. Det daltas för mycket med läsare som det är. Och kanske är det bästa inträdesprovet för ett spel med Noirs aspirationer just ett Noirskt språk. Can't stand the heat? Get out of the kitchen.

 

[Krille]

"Och kanske är det bästa inträdesprovet för ett spel med Noirs aspirationer just ett Noirskt språk."

Det är en sak att ha ett grovt språk för att det passar noir-genren. Det är en annan sak att ha ett grovt språk för att ha ett grovt språk.

 

[Rising]

Det är en sak att ha ett grovt språk för att det passar noir-genren. Det är en annan sak att ha ett grovt språk för att ha ett grovt språk.

Fast man kan ju vända på det också. Det är en sak att tona ner sitt uttryckssätt för att det passar ens projekt och en annan sak att tona ner det för nedtoningens skull. Vem säger egentligen att ett nedtonat språk är det naturliga? Jag tycker nog att det skulle låta mer konstlat om man pratade så som konventionerna säger att man ska skriva, än vad det gör när man skriver så som man är van att prata.

På samma sätt kan det vara naturligare att visa könsorgan i bild än att dölja dem. Här pratar vi om att ett grovt språk skall vara "motiverat" liksom, varför skall det inte behövas motiveringar när man låter bli ett grovt språk eller könsorgan i bild?

Alltså, jag vet inte vad jag själv tycker, men det är så konstigt att alla verkar överrens om att ett visst uttryckssätt är det normala, och att det är på de andra som man ställer krav för att de inte skall kallas sensationslystna och spekulativa. Varför inte tvärtom?

 

[Krille]

"Fast man kan ju vända på det också. Det är en sak att tona ner sitt uttryckssätt för att det passar ens projekt och en annan sak att tona ner det för nedtoningens skull. Vem säger egentligen att ett nedtonat språk är det naturliga? Jag tycker nog att det skulle låta mer konstlat om man pratade så som konventionerna säger att man ska skriva, än vad det gör när man skriver så som man är van att prata."

Konsensus är väl att ens språk ska vara motiverat, vare sig det är grovt eller inte. Trenden inom rollspel är ju att språket ska vara högtravande och ärkeformellt. Jag har försökt frångå det i mina rollspel, genom att inte vara så ämlans formell. Det kändes som rätt nivå att lägga sig på, då jag ville ha trivsamma och trevliga rollspel.

Men att för den sakens skull frossa i blod, incest och inälvor bara för att chockera, det är precis lika fel som överklassvenska eller kanslisvenska i ett noir-spel. Jag tänker mig noir-språk som bra mycket mer fyllt med liknelser ("Himlen hade samma färg som en teve inställd på en död kanal"), raka och lakoniska konstateranden ("Jag tar bort hans vapen. Båda två."), och ärkemacho ("Jag gillar torpeder. Man kan göra vad som helst mot dem utan dåligt samvete."). Däremot så tänker jag mig inte ett språk fullt med blod, smegma och sörja. En noir-antihjälte är hård som knogjärn och förtifemmor, och ska inte behöva klägga sig som en kollapsande hamburgare med extra flott och sås.

En av Alistair MacLeans böcker inleds med en lång beskrivning på en halv sida av vad som händer om man skjuter någon i knät med en trettiåtta. Sen åtföljs det av nåt i stil med "orsaken till att jag tänkte det här var att någon höll en trettioåtta riktat mot mitt knä". Det känns som ett väldigt noir-igt sätt att använda sig av klägg och blod.

 

[BaronGünther]

En av Alistair MacLeans böcker...

Boken heter "When eight bells toll" från 1966. Eller "Åtta glas" på svenska. Hela första sidan ägnas åt att berätta lite allmän bakgrundshistoria om Colt Peacemaker och vad en träff från sagda revolver eventuellt kan komma att åstadkomma med berättarens/huvudpersonens högra lår.

Förlåt, läste den för jag vet inte vilken gång i ordning alldeles nyligen och kunde inte låta bli att leka messerschmitter.

 

[Snurgla]

Det beror mycket på vad det är du skriver, och hur.

Skriver du ur en viss karaktärs perspektiv går det utmärkt att ta i, där är Sin City utmärkt. Det är viss skillnad på hur huvudpersonerna tänker, eller hur?

Det är när du skriver i tredje person som det blir svårt. Medan det är helt okej att en karaktär säger något om mensblod och vad han skall göra med någons mamma och en get, är det svårare att acceptera att berättarrösten gör det.