Det ger mig ett utmärkt tillfälle att förklara varför jag inte håller med.
För många år sedan -- så många att jag inte lyckas hitta en bild nu när jag googlar -- gjorde hamburgerkedjan Max en reklamkampanj med bilder på personer med invandrarbakgrund klädda i svensk folkdräkt. En av reaktionerna på detta var upprördhet från den typ av personer som gärna kallar sig för "sverigevänner". De ansåg att det var stötande att se personer som de såg som icke-svenska iklädda klädesplagg som var så starkt förknippade med svensk kultur. De kände uppenbarligen äganderätt till den svenska kulturen och ansåg sig därmed ha rätt att bestämma vem som fick använda den.
Jag tyckte att den reaktionen var gnällig, trångsynt och intolerant, och jag misstänker att de flesta här håller med.
Varje gång konceptet kulturell appropriering dyker upp ser jag exakt samma ställningstagande som den gången. Någon eller några anser sig vara representanter för en kultur, och vill förbjuda andra från att använda någonting som de hävda tillhör den kulturen. Och varje gång det händer tycker jag att de låter gnälliga, trångsynta och intoleranta. Jag förstår inte varför vi ska lyssna på de mest gnälliga, trångsynta och intoleranta personerna från andra kulturer när det är så självklart att vi inte ska lyssna på motsvarande representanter för svensk kultur.