Nekromanti God45 recenserar saker folk skickat till honom

God45

Estet-Conan
Joined
23 Oct 2012
Messages
14,916
Äventyr: En låda för mycket
Av: Wilhelm Person
Till: Höstdimma

Jag har fått ett recensions ex av spelet Höstdimma som innehåller det här äventyret och äventyret Den tusende sonen. Jag är alltså köpt och betald för och har noll ethics in game journalism! Med det avklarat...

En låda för mycket är ett äventyr till Höstdimma. Har du inte koll på spelet sammanfattas det som “Det är som de tre musketörerna fast under 1700-talet” av introt till boken. Jag vill lägga till att det här är fantasy men med det tycker jag det ger nog med information för att förstå äventyret. (Jag hade använt Höstdimma för att spelleda Solomon Kane med avfilade serienummer personligen)

Något som är tydligt är att scenariot är extremt vältestat, som en gammal i gamet recensent vid det här laget känns det ovant. Standard scenariots kvalité avgörs mestadels av hur stark grund idéen är och hur väl författaren lyckats förmedla den till den potentiella spelledaren. Inte fallet här. Det här scenariot känns slipat och skuret tills allt fettet, och alla kanterna och allt som inte behöver vara här sköljts bort. Det är som kungssyra som bara lämnat guld och tagit bort alla orenheterna. Resultatet är att det är extremt spelledbart. Det är som att sjunka ner i ett varmt bad eller som att spänna fast stödhjulen och bara trampa på. Du kan inte misslyckas och spelarna kan inte ramla ur scenariot av misstag.

Med det sagt så finns det nackdelar med det här. Det är inte vilt och elakt och bubblande som galen vetenskap eller drakeld. Det är säkert, din upplevelse kommer vara ungefär samma oavsett vem du spelar med och vem som spelleder det. Ett perfekt verktyg för en ny spelledare och passande på konvent så att alla kan snacka om sina upplevelser efteråt. Det har lite att göra med spelvärldens innehåll dock, handlingen om en försvunnen prototypdator är väldigt cool och leder till bra scener, men samma scener på det stora hela. Men det känns aldrig gonzo eftersom det är så putsat och användarvänligt.

Mer än något annat känns det här som ett av de bättre äventyr från de stora spelbolagen. Wizards of the coast eller Paizos bättre grejer känns så här. Det är imponerande att man lyckats uppnå det utan betalda speltestare eller en massa folk i ett team som gör spel som sitt dagjobb.

Är det här för polerat för min smak? Ja. Men jag är en extremist i mina smaker och det är inte de flesta. Så det här är ett jättebra äventyr för de flesta som vill avlastas genom att ha ett färdigt scenario. Det är ett ännu bättre scenario om du är ny eller lite orolig över att spelleda. Någon annan har redan gått i fallgroparna och har sett till att fylla igen dem. Du får dessutom blixtrande svärd, mystiska maskiner och politiska intriger.

4 av 5.
 

Henke

Konventsarkeolog @ www.alexandria.dk
Joined
8 Mar 2009
Messages
3,632
Location
Kullavik
God45;n316566 said:
Äventyr: En låda för mycket
Av: Wilhelm Person
Till: Höstdimma
4 av 5.
Jag är lite förvånad. Jag fick för mig att Höstdimma var historiskt svenskt 1700-tal med Sverige som stormakt. Ingen fantasy ?
 

Oldtimer

Slava Ukraini!
Joined
5 Feb 2002
Messages
3,569
Location
Göteborg, Lindome
God45;n316566 said:
Det är som kungssyra som bara lämnat guld och tagit bort alla orenheterna.
Den gamle kemisten i mig måste bara få protestera. Jag antar att du menar kungsvatten och grejen med den syrablandningen är att den löser upp även guld.
 

God45

Estet-Conan
Joined
23 Oct 2012
Messages
14,916
Oldtimer;n316620 said:
Den gamle kemisten i mig måste bara få protestera. Jag antar att du menar kungsvatten och grejen med den syrablandningen är att den löser upp även guld.
Jag kan inte kemi alls. Vilket inte så mycket är en ursäkt som att jag går ”Doh!” över hur outbildad jag är.
 

God45

Estet-Conan
Joined
23 Oct 2012
Messages
14,916
SPOILERS I DEN HÄR RECENSIONEN
Jag brukar spoila på, men här går det inte att diskutera scenariot utan att förstöra det för eventuella spelare vilket hade varit synd.

Äventyr: Den tusende sonen
Av: Wilhelm Person
Till: Höstdimma

Nej, tyvärr inte en 40k crossover. Även om chaos space marine + De tre musketörerna låter amazing. Nej, iställer är den tusende sonen ett truppspels scenario som handlar om en stadskupp där kejsaren i hemlighet bytas ut i bästa ”Mannen i järnmasken” stil. För att dölja att man bytat ut kejsaren förbjuds alverna från hovet. Spelarna får chansen att spela en grupp som kommit för att undersöka varför alverna inte längre får tillträde till hovet, kuppmakarna som mest påminner om nazipartiets inre cirkel och sedan får någon spela kejsaren själv! Det är tvära kast mellan perspektiven men på ett sätt som är väldigt kul och låter spelarna både utforska olika perspektiv och ändå vara kluriga. Scenariot bygger på att man spelar med färdiggjorda karaktärer och jag ser inte varför man skulle göra något annat. Det faktumet, plus att spelaren vars karaktär blir skjuten omedelbart får ta över och spela kejsaren, gör det betydligt mer okej att någon blir skjuten till döds i en scenövergång. Vilket jag i vanliga fall hade beskrivit som oförsvarbart rälsat, men det är inte som om det ens är den enda karaktären man fått spela ditentills i scenariot. Och vem vill inte spela kejsaren!?

Detaljerna i scenariot är fantastiska och antyder en hel kultur och mentaliteten i den kulturen utan att för att den sakens skull bara dränka en i detaljer. De förlorade konkubinernas trädgård med svarta stenar för de som gått bort och vita stenar för de som valt att lämna kejsaren är kul, men detaljen att folket behandlar en av de döda konkubinernas som en död kändis gör världen lite mer levande omedelbart.

Det här känns som en experimentellare form av ganska traditionellt rollspelande. Det är fortfarande inte full roll anarki utan man har en karaktär åt gången och en kan till och med beskrivas som ens ”huvudkaraktär”. Men det är ändå spännande och vill man börja utforska lite mer indie grepp är det här nog en bra start.

Äventyrets stora ”problem” om det ens är det är att det är en one-shot. Att det är ett konventscenario från början hymlas det inte om i texten och det är väldigt tydligt. Men det här är inte något som man skulle kunna spela som början på en kampanj eller ens väva in i en pågående kampanj vilket minskar hur användbart det är. Det känner jag dock är helt okej, det behövs alltid fler one-shots, och det här är en jättebra tematisk introduktion till spelvärlden.

5 av 5.
 

God45

Estet-Conan
Joined
23 Oct 2012
Messages
14,916
Rollspelet: Thriller
Av: Anders Blixt
År: 1983 och 2019

Thriller är en produkt från en annan tidslinje där rollspels Sverige inte fick Dungeons & Dragons på svenska utan istället fick Thriller. Thriller är nämligen skrivet av Anders Blixt 1983 och har sedan legat gömt tills det nu släpps till allmänheten. Det är en spännande tanke att det här skulle kunnat vara en av grunderna till den svenska rollspelskulturen. Jag har svårt att se hur existensen av ett svenskt dedikerat spion och hemlig agent rollspel inte skulle kränga ett par upplagor av Mutant av banan. Att Thriller också innehåller delar av rollspelet “Äventyrens värld” som handlar om utforskandet av parallella tidslinjer, vilket här används som en kampanj setting, är väldigt passande.

Pdf:en ser ut på ett sätt som får mig att bry mig om hur den ser ut! Älskar du fina bilder, perfekta typsnitt och bra layout? Då kommer du inte få vad du vill ha. Alls. Istället är det här de skrivmaskin skrivna originalsidorna inscannade med blyerts noteringar och allt! Känslan av att hålla en bit rollspelshistoria i mina händer fastän jag sitter på tåget med min mobiltelefon är svår att slå.

Så. Är det bra?

Spelmekaniskt har man primärvården som påminner om D&D eller BRP statsen och sekundärvärden som också påminner om BRP. Sedan har man färdigheter. BRP arvet är tydligt men inte överväldigande. Det finns tabeller också. Majoriteten av boken är regler för diverse agentiga saker varav mycket är passande, även om vissa bitar aldrig skulle se dagens ljus i ett rollspel idag efter som de är för pilliga. Som de olika vetenskaperna som idag hade varit en enda färdighet. Sektionen där man rullar fram sitt “signalement” är kul och får det här att kännas agent action från 70-tals pulpvågen. Du kan använda systemet både för att skapa James Bond super spioner och mer realistiska diton.

Sektionen på verkliga organisationer att arbeta för är inte lika nödvändig när Wikipedia finns. Men de fiktiva organisationerna är väldigt kul och går bortom att vara pastischer. De är mer eller mindre kampanjvärlden eftersom boken mestadels är regler och de gör ett utmärkt jobb som det. De får dig att vilja spela direkt. De färdiga NPC:erna håller samma kvalité. Vad jag finner lite vilt är att Terrorist sektion är uppskriven utan en notering om att det här är folk man ska bekämpa. Att använda Thriller för att spela Baader-Meinhof typen av terrorister känns alltså som om det är på bordet. Om än inte direkt rekommenderat.

Vapenlistan är fullt 80-tal och för lång men ja, jag vill absolut mörda folk med Carl Gustaf M45. Det känns som vapnen i ett Metal Gear solid spel där vissa är med för de måste vara med och resten är valda för att de är badass. Specialutrustningslistan har tyvärr inte de roliga detaljerna men däremot ett för tiden riktigt bra system för att gömma saker på sig eller i sin bil. Vilket känns passande för ett agent spel, vilket också sektionerna om larm och lag/rättvisa delarna gör. (Även om lag delen kan sammanfattas med “ÅK INTE FAST!” DÅ VET VI INTE VEM DU ÄR!” i de flesta kampanjer.)

Hjältekrafter kapitlet är exakt merits and flaws från World of Darkness fast 10 år tidigare. Att både “Dödar inte oskyldiga” och “Tråkmåns” är massiva nackdel i systemet säger mycket om vad tonen är. Att sektionen om avancerad närstrid är sitt eget lilla pusselspel där vissa tekniker slår andra är en bra ide, men jag tror det skulle bli för segt i faktiskt spel. Det ökar dock de taktiska möjligheterna för lite fredligare (eller tystare) agenter.

Sedan har vi då Äventyrens värld som presenteras vid bokens slut. Här är inspirationen från pulpäventyr där en hjälte från vår värld ramlar genom till en annan dimension tydlig. Det är inte så mycket en genre längre inom rollspel vilket är synd. Det är mycket mindre dissonans att spela en modern människa i en främmande värld än någon från den världen. Det finns intressanta idéer här men det märks att det inte fick tiden eller utrymmet att utvecklas till något mer.

Som tidsdokument och rollspelshistoria du kan köpa och läsa är det här lätt 5 av 5. Det öppnar spekulationerna för vad som hade kunnat vara.

Men som rollspel är det inte något som man behöver idag. Jag hade dock absolut kört det för att det är en häftig grej att ha spelat. Så 3 av 5 som rollspel.
 

God45

Estet-Conan
Joined
23 Oct 2012
Messages
14,916
Rollspelet: Leviathan
Av: Robert Jonsson
År: 2014

Leviathan är en del av Bortom och är kopplat till det äldre rollspelet Bortom Lögnens Slöja som är ett skräckrollspel i ungefärlig nutid. Det är som de mer out there delarna av Clive Barkers grejer. Mer Lord of Illusion och Midnight Meat train än Hellraiser. Bortom utspelar sig i nutid och konkurrerar därför med en hög andra väldigt bra spel i samma genre. Det hade kunnat bli ett problem, kan man tänka sig, när man måste gå upp mot Delta Green, Kult och World of Darkness för att stå ut ur mängden. Men Bortom packade ett hemligt vapen, Robert Jonsson är nämligen den bästa aktiva äventyrsförfattaren i Sverige. Han är en av mina top 10 favorit äventyrsförfattare till rollspel, punkt. Han har dessutom flera äventyr upplagda gratis på nätet. Så när någon behöver ett skräckäventyr så brukar jag skrika på dem om Bortom äventyren. Men då händer alltid samma sak, de säger att de inte kan/äger Bortom lögnens slöja och då säger jag “Det är lugnt. Du kan köra det i något annat skräckrollspel. Det spelar ingen roll, det är äventyren som är det viktiga.”. Och det är om jag ska vara ärlig hur jag känner. Så det som saknades här var en egen spelvärld med en unik hook. Något som skulle karva ut sin egen identitet. Det som krävdes var Leviathan.

Har du läst Leviathan av Thomas Hobbes? Hobbes är filosofen som säger att människans naturtillstånd är allas krig mot alla, bellum omnium contra omnes, och det om vi inte kontrolleras leder till liv som är “solitary, poor, nasty, brutish, and short”. Därför lämnar vi över vår makt till en härskande stat eller ledare, en Leviathan, som straffar och kontrollerar för allas bästa. En Leviathan är också ett enorm monster ur Bibeln. Rollspelet Leviathan handlar om båda.

Det är den nästan nära framtiden och mänskligheten har drivits under havsytan till att bo i konstgjorda städer av apokalyptiska monster. Samhället i undervattens baser och städer lever mänskligheten i en märkligt hårtslående dystopi. Det är en absolut mardrömvision som känns drömlik och främmande men med detaljer som gör den verkligen och levande. Den känns brutal och personlig men ledsen. 16-timmars krossande hårda arbetsdagar och en social ordning nästan utan hopp men som aldrig slutar ljuga för dig. Men är det inte säkrare än på ytan med de mystiska Mahaerna, folket som tillsynes kom från ingenstans och erövrade världen med sina fruktansvärda monster? Spelvärlden är också en direkt uppföljare till Bortom och det är samma metafysiska fasor de båda spelen behandlar.

Men nu, nu kommer den briljanta delen av Leviathan. Huvudpersonen är inte spelarkaraktärerna, huvudpersonen är basen som spelarkaraktärerna har hand om. Den är Enterprise eller the Millenium Falcon, mer än summan av sina delar och mer än en plats karaktärerna bor på. Man skapar basen först som en spelgrupp. Hoten och utmaningarna och tillgångarna som basen hanterar. Sedan skapar man rollpersoner som passar basen. Detta skapar ett annorlunda fokus än ett normal rollspel och systemet stödjer detta i hela sitt fokus. Karaktärerna är snabba, basen är krunchig.

Levithan är sin egen grej, du kan inte efterlikna det med något annat rollspel. Och saken som Levithan är? Den är väldigt bra.

Det finns ett par hinder för boken. Det första är att den är organiserad på ett sätt som gör den svår att förstå. Saker blir refererade ofta och i detalj innan du vet vad de är. Ärligt talat hade mycket av det här löst om kapitlen flyttade runt lite. Men du kan som läsare hoppa runt själv. Men det tar lite grann jobb. Det andra är att layout och bilder är lite ojämna. Sedan är det lite för tungt systemmässigt genomgående vilket tillsammans med de andra problemen kommer göra det svårt att spelleda. Har du spelar Bortom tidigare är det lättare att hänga med, men det borde inte vara ett krav.

Nu till min favoritdel av boken. Tau 223, ett äventyr på nästan 100 sidor med en färdig bas. Det är full Metal Gear Solid möter The Abyss möter Sea Quest mot en berättelse som lägger ljus (men inte för mycket) på övergången från Bortom till Levithan. Det är ett fantastiskt scenario som bara fungerar i Levithan. Det är värt att köpa basen bara för det här äventyret.

Jag tänker ge Levithan 4 av 5. Organisation och tydlighet hade höjt det här till en 5:a. För innehållsmässigt saknas föga. Äventyret Tau 223 får dock 5 av 5.
 

Henke

Konventsarkeolog @ www.alexandria.dk
Joined
8 Mar 2009
Messages
3,632
Location
Kullavik
Skall jag skicka in lite alexandria.dk scenarion till dig? :)
 

God45

Estet-Conan
Joined
23 Oct 2012
Messages
14,916
Rollspelet: Villovägar
Av: Robert Jonsson
År: 2015

Firefly i Levithan! Det är jätteöppet också utan att vara en sandlåda utan är istället en rad förgreningar och uppdrag karaktärerna kan välja att ta sig an för att bygga ut sitt skepp, köpa andra grejer de behöver eller bygga på sin egen bas. Det är som att börja spela det gamla datorspelet Elite fast i en dystopisk, post-magins återkomst mardrömsvärld under vågorna. Det är great. Jag kan inte förstå att det här är ett konvent scenario, det är för öppet för att tas i vilken riktning som helst som spelarna väljer. Så vad man gör här är att prioritera sitt äventyrande, bygga ut sin maktbas och hamna på spåret av större mysterium. Alla de enskilda uppdragen är engagerande och twisterna är kul.

De färdiggjorda karaktärerna är uppdelade i två olika grupper med ganska olika fokus, vilken grupp man väljer att spela avgör lite vilka uppdrag man kan ta men den största skillnaden är hur sammansvetsad gruppen är. Vill du ha hemligheter och kanske till och med förräderi? Eller är alla ett team och vänner? Båda finns färdiga. Men medan detta är väldigt väll förberett så hade jag inte använt det om jag spellede det här hemma. Jag hade låtit karaktärerna skapa sin egen bas och karaktärer och sedan kört scenariot som början på kampanjen.

Äventyret är öppet, lätt att lära sig, lätt att spelleda, innehåller noll rälsande och måste vara skrivet för mig personligen. Det känns så i alla fall.

5 av 5.
 

God45

Estet-Conan
Joined
23 Oct 2012
Messages
14,916
Äventyr: Drömväv
Av: Mikael Bergström
Till: Rotsystem

Det här äventyret är gratis att ladda ner på Urverks hemsida. Så för en gångs skull i den här tråden är jag inte köpt och betald för :p Men jag säger det också redan nu för du borde gå till hemsidan och ladda ner det, för det är ett riktigt bra mysterium.

Det första som slår en är hur brutalt snygg och väldesignat scenariot är. Bilderna är snygga, de små porträtten på karaktärerna är snygga, diagrammen som visar hur scenariot är ihopkopplat är snyggt. Det är snyggt inte bara rent estetiskt men också för att den väldig rena designen är praktisk, du hittar lätt NPC:n eller informationen du behöver. Men designen känns också väldigt materiell och materialistisk. Från den döda kroppen till ansikten till lägenheter känns de alla som saker, bara ibland saker av kött. Det är inget drömmigt flum eller naturvurm här inte och det passar världen väldigt bra.

Själva äventyret är ett deckarmysterium. En känd rockstjärna har blivit mördad och spelarkaraktärerna hyrs in för att ta reda på varför. Sedan följer ett väldigt välkonstruerat mysterium där ledtrådar går att hitta på flera olika platser och från flera olika NPC:er. Det hela leder till både den skyldige till mordet men också potentiellt till ett större mysterium som kan vara början på en kampanj. Eller inte, äventyret ger dig tre möjligt sanningar att välja mellan och det hela kan vara väldigt naturligt, verket av en konspiration eller fullt metafysiskt. Vilket leder till olika mycket mer kampanj. Vilket är ett kul grepp för att skapa olika upplevelser beroende på vad spelledaren ute efter.

Det enda problemet är att äventyret är lite kort och lite enkelt. En grupp spelare med lite erfarenhet kommer skära genom mysteriet som en het kniv genom smör. Men som ett första mysterium eller äventyr i en kampanj sätter det tonen bra. Det kan också vara ett bra sidequest i en pågående kampanj. Jag tror dock inte det räcker för en hel session.

Äventyret anger att det är delvis baserat på datorspelet Dreamweb men eftersom jag aldrig spelat (eller ens hört talas om det) kan jag ärligt säga att det inte spelar någon roll för att du ska kunna använda scenariot.

4 av 5. Utmärkt konstruerat och med full Agatha Christie känsla. Lite för kort och lätt för att nå maxpoängen men ändå väldigt bra.
 

God45

Estet-Conan
Joined
23 Oct 2012
Messages
14,916
Äventyr: Det hjärtat vill ha
Av: Mikael Bergström
Till: Rotsystem

Finns som det tidigare recenserade Rotsystem äventyret gratis på spelets hemsida.

Det här scenariot är en stöt, den klassiska formen för Cyberpunk äventyr, och det hela är egentligen väldigt enkelt. En känd fixare hyr in spelarkaraktärerna för att stjäla ett viktigt föremål från en företags anläggning som ligger i ett område där inga lagar gäller. Karaktärerna måste hantera säkerhetssystem, en cyborg vakt och om möjligt försöka sätta dit en tredje part för det hela. Scenariot är extremt pedagogiskt och beskriver vad som är viktigt när man kör den här typen av scenarion, vad man ska pusha spelarna på och vad smarta respektive dumma approacher är. Det här är ett scenario där en smart grupp kommer kunna lösa det hela genom:

-Manipulation.

-Hacking.

-Smygande.

-Detektivarbete + utpressning.


Och en mindre skicklig grupp kommer kunna lösa det genom:

-Våld.


Det är perfekt för den här typen av äventyr. Ja, mördarcyborgen som sätter sitt huvud på killbot kroppen när hon är på jobb kommer döda dig och dina vänner i en fight. Men hon har spelskulder, en familj att försörja, är uttråkad och har hackat sin robotkropp för att kunna läsa och dricka kaffe på jobbet. Inte bara är det moraliskt fel att skjuta henne i huvudet, det är DUMT. Alla delar av scenariot är så här. Vilket jag älskar.

Det är så här alla äventyr till Shadowrun borde vara upplagda istället för hur de faktiskt är.

Det här borde vara för klassiskt för en 5:a i betyg egentligen. Och jag vill dela ut en mindre hög poäng för att det är så välbekant… Men det är ju så bra utfört! Jag kommer komma ihåg och kunna köra det här äventyret om ett par veckor utan att läsa på igen, det är inte vanligt med ett så här komplext scenario.

5 av 5
 

God45

Estet-Conan
Joined
23 Oct 2012
Messages
14,916
Äventyr: Ängslans gröna jord
Av: Mikael Bergström
Till: Rotsystem

Finns som de tidigare recenserade Rotsystem äventyren gratis på spelets hemsida.

Fuck yes vi är ute i vildmarken. Har du varit i Rotsystems vildmarker? De hatar dig! De hatar dig personligen och de är superdåliga. Det är det gröna helvetet. Nu rullar vi.

Karaktärerna skickas ut på ett klassiskt räddningsuppdrag. En forskningsbas ute i vildmarken har gått svart och expeditionen de skickade ut för att ta reda på vad som hände har också försvunnit. Ledaren för expeditionen är företagschefens son och hon gör det tydligt att hon bryr sig mycket mer om honom än om basen, även om basen är en jättestor investering.

Sedan är det pointcrawl längs sträckan som expeditionen tog för att hitta dem. När man kommer fram är de enda två överlevarna i dåligt skick en bit från forskningsstationen och karaktärerna tvingas välja mellan att rädda sonen och få reda på vad som hände med basen... eller försöka göra båda.

Problemet som scenariot har är att basen är ett anti-klimax. De har dött generisk utan någon speciellt fruktansvärd anledning. Vägen till basen är bra med muterade getingar och vargar. Och mötet med överlevarna efter expeditionen är dramatiskt och spännande.

3 av 5. Inget är dåligt och det här är fullt spelbart, men jag hade velat ha en riktig twist på slutet. Som det är nu känns det ärligt talat lite kort. 2 sidor ond forskningsbas med fruktansvärd hemligheter hade ökat det här betyget ett steg.
 

God45

Estet-Conan
Joined
23 Oct 2012
Messages
14,916
Tillbehör: Monasteries & Relics
Av: Anders Bohlin
Till: Medieval fantasy worlds

Det här är en jättemysig liten produkt med inte bara slumplistor för att generera ett kloster och saker kopplade till klostret men också bakgrundsfakta om klosterlivet. Vi får till och med en NPC i form av en falsk relik försäljare!

Den här samlingen tabeller är egentligen inte något speciellt. Men alla detaljerna och små munsbitar fakta gör att det är sin egna lilla samling lore och detaljer att kasta in i kampanjen. Sådant som verkligen får världar att kännas levande. Sedan höjs saker vidare av att all kärleken till ämnet lyser igenom på varje sida. Anders Bohlin vet mer om, och bryr sig mer om, reliker än du någonsin kommer göra.

4 av 5
 

God45

Estet-Conan
Joined
23 Oct 2012
Messages
14,916
Rollspelet: Barkhäxan
Av: Pelle Nilsson och Johan Nohr
Till: 2018

Jag läste det här spelet i sängen på en lördagmorgon med min flickvän sovandes bredvid mig. Hon vaknade till, såg en av bilderna i boken, och skrek som om hon hade sett djävulen själv. Så därför har jag brutit min regel om att bara sätta författarna under ”av” i början av recensionerna. För herrejävlar är det här snyggt och obehagligt illustrerat.

Spelet har ett väldigt enkelt regelsystem inspirerat av Lasers and Feelings. Man har dock två olika värdemätare här. Känsla kontra logik (så är du bättre på känslor är du sämre på logik) och styrka kontra vighet (så är du starkare är du mindre vig). Du kan ha fler tärningar under vissa omständigheter. Stridsreglerna är precis lika enkla och presenteras luftigt på två sidor, de går att min/maxa för vighet är bättre i strid men spelledaren kan också brutalt straffa någon för att de gjort så vilket borde balansera sig själv. Regelsystemet är inte precis spelets dragplåster utan det kommer mest ur vägen och låter spelvärlden lysa.

Man spelar någon som är fast ute i Norrlands djupa skogar. Anledningen till att man inte bara kan sticka därifrån är viktig men ska etableras av spelgruppen. De exempel som ges innefattar allt från att man är på flykt från rättvisan, att apokalypsen pågår, att man haft märkliga drömmar och att man ärvt en stuga. Och så är mycket av spelet, saker är öppna men mustiga. Alla alternativen kommer med bagage och plot hooks. Man bygger till exempel sin hemmabas ute i skogen på samma sätt. Boken är bara 32 (varav flera är bilder) sidor lång så det här är ett bra sätt att förmedla stämning, bygga världen och samtidigt göra det här snabbt att spela, spelleda och läsa.

Listan som innehåller exempel över saker som kan hända när man sover är något av det otäckaste jag läst i ett rollspel. Förmedlat som en d20 slumptabell. Det borde inte vara möjligt men så är det. Monsterna är obehagliga och den lilla äventyrsgeneratorn är effektiv.

Så det här är slagkraftigt som bara den, genuint obehagligt, förmedlar känslan av att det här är en miljö som författarna känner till väl och som de verkligen lyckats göra skrämmande för att de har varit rädda där på riktigt. Spelet slår hårt och över sin viktklass med tanke på att av den 32 sidor långa pdf:en är det bara speltext på 17 sidor (om man inte räknar baksidan och karaktärsbladet).

Du kan läsa det här spelet på 25 minuter och sedan känna dig bekväm med att spelleda något sjukt obehagligt i flera sessioner för en grupp erfarna spelare som inte har sett de här fasorna tidigare. Spelet ger dig reglerna, verktygen, världen och inspirationen att göra så snabbare än kanske något jag har sett tidigare. Det är en fördel att det här är kort, det känns medvetet och det är skickligt gjort. Jag är vansinnigt avundsjuk på vad Pelle och Johan lyckats åstadkomma här och jag kommer stjäla saker från dem i mitt framtida spelskrivande. Jag är nästan arg över att det här är så bra som det är på så få sidor.

5 av 5.
 

God45

Estet-Conan
Joined
23 Oct 2012
Messages
14,916
Rollspelet: Lepra
Av: Johan Fahlvik Thilander
Till: 2018

Så det här är en lite speciell rollspelsprodukt. Det är ett helt rollspel på runt 200 ord (jag försökte räkna två gånger men jag vet inte om förkortningar av stats är ett, inga eller flera ord). Det påminner mig just om 200 word rpg utmaningens tävlingsbidrag. Detta gör det här svårt att recensera som ett normalt rollspel eller äventyr. Visst, “Fuck! It's Dracula” är ett 200 ords rollspel och bättre än ditt favoritspel. Men för det mesta är så här korta spel typ en bra ide presenterad så hårt som möjligt. Frågan brukar vara om idéen är bra och ifall presentationen är bra. Så recenserar vi det här som ett fullt rollspel eller ens ett vanligt äventyr är det här inte tillfredsställande. Men är det ett bra 200 ords rollspel?

Tyvärr inte. Man spelar spetälska sjuka personer som skickats till en spetälskakoloni. Det är oklart vad tonen är men det låter ledset och den enda bilden är ledsen. Det hjälper inte att Rollspelskrokarna är allting från stulit kyrksilver till att en drake dyker upp. Så… är det här fantasy? Introtexten pratar om medeltiden men ger ingen övrig plats eller tid. Ska vi tolka det som att draken bara är metaforisk? Eftersom hela spelet mer eller mindre bara är “Ni spelar folk med en sjukdom” och sedan krokarna och karaktärsklasser så vet jag inte. Det är inte ett fruktbart tomrum bara… inget.

Inget här är dåligt. Det bara finns inte så mycket här. Jag vet inte om man vill säga något, jag vet inte vad tonen är, jag vet inte vad man ska göra och det är precis fel mängd regler för att de bara ska kunna ignoreras eller användas rakt av. Det här borde vart substantiellt längre eller så borde det använda sina få ord till att förmedla vad man vill säga med spelet.

2 av 5
 

God45

Estet-Conan
Joined
23 Oct 2012
Messages
14,916
Rollspelet: Bourgeoisie
Av: Max Walinder
Till: 2018

Det här spelet är inte skickat till mig men blev postat på forumet och jag är på ett recensionshumör.

Det här är också ett rollspel på en sidan. Så här fungerar spelet. Man tar rollen som en hemsk parodi av en medlem av borgarklassen. Alltså en Entreprenör, Byråkrat, Läkare eller en Jurist. Sedan spelar man ut scener där man får chansen att vara elak mot fattiga människor eller vara korrupt. Sedan kommer ett aningen omskrivet fångarnas dilemma när det blir revolution. Flyr man och förlorar lite rikedom, stannar och försöker stoppa revolutionen eller överlämnar man sig till pöbeln? Ja, det här är ett kommunistiskt spel. How did you know?

Jag älskar ju att förtrycka fattiga människor och sedan konspirera med mina fat cat polare för att krossa revolutionen så jag är på! Vilket jag tror är problemet här. Vissa av scenerna är komiskt överdrivna (läkarens tredje scen där man kan bli en OOONNNNDDD plastikkirurg). Vissa av scenerna motsäger sig själva (är det ok att sälja till en militärdiktatur om det redan är etablerat att jag ger massiva pengar till välgörenhet? Också, ska verkligen ett kommunistiskt spel dissa militärdiktaturer? Stenar och glashus.). Vissa av scenerna är moraliskt simplistiska (alla juristens). Men det största problemet är att författaren inte verkar förstå vad en byråkrat är? För de scenerna är… Weird. Plötsligt är du en politiker? Det går att köpa att juristen plötsligt går från att vara försvarsadvokat till skatteplanerade eller att läkaren magiskt blir en specialiserad kirurg. Det är konstigt och jag tror inte författaren vet vad han talar om riktigt… men byråkraten är bara frikopplad från verkligheten.

Så det här är vansinnigt predikande om kommunismens storhet. Det är mekaniskt simplistiskt och på ett sätt som inte leder till kul rollspelande. Det är dåligt på att predika för det får kommunismen framstå som ganska tramsig och inkompetent… Men värst är att jag inte ens får chansen att vara en trovärdigt superond byråkrat! Alltså, svartmåla hela mitt skrå utifrån en extrem politisk position och okunskap om byråkraternas nödvändighet för en fungerande stat. Men gör det åtminstone kul för mig! Entreprenörerna får ha kul! Döp om Byråkraten till Politikern eller skriv ordentliga Byråkrat scener.

1 av 5.
 
Top