Nekromanti Gimme some Kult!

[Rajr0t]

Jag har börjat skriva på ett litet Kult-scenario som jag tänkte spela om ett litet tag. Jag tittade på filmen Det Okända för ett litet tag sen med tanken på att det skulle vara en kass kopia av Blair Witch Project. Men jag tycker att filmen höll högre kvalitet. Ok ok! Jag har hört allt negativt om lågbudget skräckisar med folk som springer ut i en skog med en darrig kamera osv... men om man bortser från det och tänker sig att man kunde göra ett äventyr i Kult på samma tema, då kan det kanske blir lite kusligt. Mina spelare har inte lirat Kult så¨mycket och är ganska lättskrämda /images/icons/grin.gif

Men jag har kommit en bit på vägen i alla fall.
Tanken är sån här:
Spelarna får redan färdiggjorda rollpersoner, och allt börjar mitt ute i en skog, närmare bestämt i ett par tält i en skog (detta för att slippa undan allt fjantande i städer som mina spelare har en viss förmåga att uträtta)
Nåväl de vaknar upp i ett par tält helt obekanta med varandra och de har mat och grejjer där. Lite olika problem kommer klart att uppstå, hur fanken dom hamnat här, vad deet är för ställe, att det bara finns 3 tändstickor osv osv.
Sen efter lite utforskande ska de hitta ett övergivet hus mitt i skogen som kan ha använts som övernattningsstuga för jägare för många år sen.

Grejen är bara att jag behöver nåt som skrämmer spelarna. Något som kan jaga dem, nåt slags monster etc, men jag vill hålla mig ifrån filmstories så mycket som möjligt, så det är inte tal om nåt Blair Witch Project inte. /images/icons/scream.gif

I vilket fall, innnan jag sätter mig och skriver ihop en massa saker tänkte jag höra med mina eminenta vänner på forumet om de har några fina idéer att bjulla på?!? /images/icons/thinks.gif

 

[Organ]

>.....men jag vill hålla mig ifrån filmstories så mycket som möjligt.

Det blir svårt att med sagda premiss hitta på nått som inte gjorts på film, men varför inte låta spelarna stöta på:

1. Förrymd psykopat som slår ihjäl folk med en rostig kofot.

2. Ond ande som besätter folk ett kort tag och får dem att göra otäcka saker med varandra, utan att de minns nått.

3. Rabiessmittad grisslybjörn.

4. En kombination av 2 och 3; en ond ande som besätter djur får dem att göra otäcka saker.

5. En variant på 1; låt en av spelarna vara den förrymda psykopaten som nästlat sig in bland de inte ont anande camparna.

/Anders

 

[Rickard]

Vi håller på med ett hemsidesprojekt i skolan och vår grupp har enats om att ha en film som tema.. Vi ska göra en (fejk)sida som lanserar en Blair Witch Project-liknande film.. Vet inte om jag ska ta med länkarna för att vi är långt ifrån klara, men här kommer de iaf..

Några fil(m)er och bilder.. Tagna från en skog utanför Finspång:
http://www.student.itn.liu.se/~danan810/scary

En beta-version på hur sidan ska se ut:
http://www.student.itn.liu.se/~rikel934/scary

Allt ska vara klart på torsdag nästa vecka och nu på onsdag så ska grunden för sidan vara klar...

/[color:448800]Han</font color=448800> som ska sitta och påta på sidan ikväll

 

[KaGGe]

hmm jag spelade ett blair witch äventyr på en av skolans rollspels kvällar ...
fast det var ju inte alls till kult utan att det var till WRAITH:The Great War(fast det var inte vi som var wraithsen) ... men iaf så gick det ut på att vi var ett par dockumentär filmare som var i tyskland ... och vi skulle till en liten by utanför berlin ... nån gång efter 1:a världs kriget ... vi kom till staden nån gång under jul och vi skulle bo på stans enda hotell ... men iaf så var vi snart ute i byn och satte up lite kameror och dylikt ... vi utforskade stadshuset( och jag och en av spelarna bode där ) och vi kom snart ner i källaren där vi bakom en pansar dörr hörde så kraffsande ljud ... vi öppnade dörren ,och där inne så låg det ca. 3000 råttor med röda lysande ögon ... kvick så slängde vi in en flaska läkar sprit som var på tänd ..(molotov cocktail) vi gick till nästa dörr där det var nån som snacka nåt t på tyska ...(om man öppnar dörren så rusar det ut en brinnande tysk soldat ,efter så kommer en till fast han går lungt han brinner dock inte ... sedan så skjuter han sig ,vapnet går att ta upp) ,hela äventyret var delat i 2 dimentioner .. eftersom att under 1:a världskriget så var denna stad en belägrad stad av tyskarna ... men iaf så ska rp.na bli attackerade i sömmnen av hotellägaren med en högaffel , en invation av tyskarna som rp.na tar del av ... alla kommer hur som helst att dö av nån galen tysk officer ...

 

[Rajr0t]

WOW! Det verkar kunna bli riktigt coolt! Håll gärna mig uppdaterad med nyheter osv när sidan blir klar /images/icons/laugh.gif

 

[Rajr0t]

2:an är bra, 4:an är också bra. 5:an kan bli riktigt ruggig när spelarna inte kan lita på någon längre.
Jag tror jag satsar på en kombination av 2:an, 4:an och 5:an!

Nån slags mystisk kraft kontrollerar djur i området och de anfaller rollpersonerna. De som blivit bitna får för sig en massa otäckheter och allt slutar med att alla är rädda för varandra! /images/icons/laugh.gif/images/icons/devil.gif

Eller... i alla fall något i den stilen! Tack så mycket och dra er inte för att skriva om ni kommit på nåt kusligt.
Jag måste faktiskt erkänna att jag inte sett Blair Witch Project /images/icons/witch.gif själv, utan bara tittat med ett halvt öga medans jag sysslade med annat... hur nu det gick till /images/icons/kiss.gif

Men i vilket fall om det är något annat läskigt som kan hända på ett sånt här äventyr, något som ni själva spelat/spellett så skriv SkriV! SKRIV!!!

 

[Rising]

Hmmm...

Vaknar de upp i ett tält med amnesia? Hela bunten? Då antar jag att det är någon form av andeväsen somstulit deras minne, eller? Har de tältat i skogen och sedan har ett spöke haft vägarna förbi och raderat deras minnesfiler? Vad hade de för business i skogen till att börja med? Hmm, du måste ha en helhet som funkar från början till slut.

Jag började ett äventyr en gång med att låta spelarna vakna upp i en buss som hade kört utför ett stup och kraschat totalt. De var de enda överlevande. De visste ingenting om vilka de var och det var ganska förbryllad stämning inledningsvis i spelet. De fick undersöka platsen och när de hittade en revolver på bussgolvet började de så sakteliga försöka förvisa sig om vad som hänt med dem. Allteftersom äventyret fortsatte fick de små textmeddelanden av mig som små flashbacks där de började minnas små fragment om vilka de var och vad som hade hänt på platsen.

Något sån't kanske skulle passa dig? Dina rollpersoner skulle ju kunna vara brottslingar som färdas i en sorts "con air" och kraschar mitt ute i skogen. Om de är de enda överlevande så kommer de vilja fly från flygplansvraket (så de inte blir haffade igen) och försöka ta sig till närmaste civilisation. Om vraket dessutom brinner kan de försäkra sig om att polisen kommer tro att alla passagerare har dött och att de kommer ha gott om tid på sig att fly till Mexico, eller what ever.

Den inledningen är fin, för den är ju helt naturlig. Det finns inget som omedelbart skvallrar om att någonting övernaturligt eller fruktansvärt kommer hända under äventyret.

Jag tycker det är bättre när äventyren börjar så, för att sedan förvridas till psykotisk skräck efterhand...

Jag föreslår att rollpersonerna ska vara vidriga psykopater och massmördare. Dömda för de mest bestialiska seriemord som världen skådat. Nå, vad som har hänt är alltså att när man samlat ihop alla dessa psycos på en och samma plats (fångtransporten) så har de haft så stor gemensam negativ balans att de sakta men säkert fått deras omgivning att upplösas och illusionen att rämna. Medans de har flygit fram högt upp i det blå har det slutligen blivit för mycket och plötsligt har hotfulla skuggor krypit över flygplansväggarna, motor efter motor har lagt av och sedan har det rivits upp en spricka i verkligheten som lett rakt in i infernos djupaste hålor och då har allsköns otäckheter letat sig in i flygplanet och börjat avliva vakter, brottslingar och piloterna. De flesta omkom dock i själva kraschen, men i detta klimax har också våra kära äventyrare fått sina synder förlåtna och genomgått en själslig rening.

När äventyret börjar så har de fullkomligt normal mental balans och de har glömt bort allting som skett på planet. (en sorts försvarsmekanism i det mänskliga psyket) När de börjar återfå minnet så kommer också insikten om vilka de har varit i deras tidigare liv. En efter en kommer de att bli alltmer lika de psykopatiska missfoster de en gång varit. Eller? De måste ju samarbeta också om de vill komma ur detta scenario helskinnade.

Att bussa en helt vanlig björn på övernaturliga rollpersoner är säkert lika skrämmande som att utsätta vanliga rollpersoner för övernaturliga fiender. Åtminstone tror jag att det skulle kunna bli ett mycket originellt och spännande äventyr.

Lycka till!

/Rising

 

[Rajr0t]

Re: Hmmm...

Omg... jag hade precis suttit och skrivit ett fint och utredande svar när man möts av texten... 500 Internal error blah blah
och allt man suttit och knattrat in är borta! Suck!

Jaja. jag börjar väl om igen då.
Min tanke var inte att rollspersonerna skulle ha tappat minnet HELT, utan mer som om de blivit drogade och ditsläpade, för att sedan inte minnas vad som hänt sen den där kkvällen ute med polarna...
Jag skrev inlägget i skolan och som alla vet har man inte all tid i världen tilla att sitta vid datorn där så jag kunde inte ta med alla detaljer. /images/icons/doh.gif

Jag fick idén till äventyret från en film som sagt, Det Okända och funderade bara på hur man kunde utveckla den till ett äventyr i rollspel. Sen hade jag lite andra idéer också som jag la ihop till ett äventyrskoncept.
Nåväl, nu när jag läser om ditt äventyr blir jag sugen på att köra det också. Jag kanske lägger ihop dem på något sätt, eller kör på din linje totalt /images/icons/laugh.gif

I vilket fall, vad jag skulle vilja veta är vad man som SL ska lägga in i äventyret för att rollspelarna ska bli rädda. Funkar det med en massa blood ´n gore eller ska det vara mer psykologisk skräck? Finns det något som alltid funkar? Något som man ska akta sig för, som bara blir löjligt?

Tacksam om någon skulle vilja ge mig svar på detta

 

[walium]

Mycket bra!!

Vilket inlägg!! Jag känner redan hur ideérna bubblar i hjärnan. Det här måste jag bara använda! Hur kan du bara spontant slänga ur dig så bra ideér? Vill man få lite inspiration till hur stadsmänniskor beter sig ute i skogen är det bara att ta en titt på det senaste avsnittet av " Sopranos". De tuffa maffiakillarna förvandlas snabbt till ryggradslösa veklingar när de konfronteras med den obevekliga naturen, fullständigt oförberedda dessutom.

 

[Rising]

Re: Hmmm...

"I vilket fall, vad jag skulle vilja veta är vad man som SL ska lägga in i äventyret för att rollspelarna ska bli rädda. Funkar det med en massa blood ´n gore eller ska det vara mer psykologisk skräck?"

Brrr, ja, det där kan vara grymt svårt att veta. Särskilt om man spelar med folk man inte har spelat med så ofta (eller gamla kompisar som man inte spelat skräckrollspel med tidigare). Jag brukar därför medvetet dra ut på inledningarna rätt mycket när jag spelleder så jag hinner "känna" efter vad spelarna är för ena typer. Allra helst ser jag till att skriva äventyret så jag kan driva det i en massa olika riktningar beroende på hur spelet tar sig.

Jag kommer ihåg det där äventyret där rollpersonerna började med amnesia efter en bussolycka. Det spelledde jag på FiKon '98 med fyra olika grupper. När de olika grupperna sedan pratade om äventyret med varandra trodde de inte sina öron. Det var i stort sett bara inledningen som varit densamma för alla olika grupperna. Det första gänget hade varit en samling kobolder som fått döda kultister med maskingevär. Den andra gruppen hade varit väldigt passiva och låtit sig nästan rälsas igenom äventyret helt och hållet. De tyckte det var viktigast att försöka pussla ihop minnesfragmenten och reda ut vad som hänt under bussolyckan, så jag tog bort alla monster ur deras äventyr och gjorde det hela till ren psykologisk skräck. Den tredje gruppen ville slåss internt och därför blev det rått intrigerande och våldsam konflikthantering i deras spelsession. Jag tog bort allt övernaturligt i deras äventyr och fokuserade på det vardagliga. Den sista (och bästa) gruppen ville lira det som ett sorts dystopiskt drama där jag fläskade på ordentligt med symbolik och mystik i form av konkretiserande mardrömmar och liknande. Det bästa med dem var att de nappade på äventyret och började skrämma varandra mot äventyrets slut. Nåja, vad jag ville säga var bara att när man spelleder skräck är det bättre att gå med strömmen och låta äventyret anpassas efter spelarna än att göra tvärtom. Ha några nödutgångar öppna, så att du kan improvisera om nöden kräver det. Om spelarna vill ha splatterskräck så får du skrämma dem genom splatterskräck, även om du har haft andra intentioner från början.

Finns det något som alltid funkar?

Tja, alla spelledare har nog några trick som de anser vara ofelaktiga och kan användas i äventyr efter äventyr utan att bli tjatiga. Mitt favvo-trick är att inte låta någonting hända i situationer där spelarna förväntar sig ett överfall eller någon annan överraskning. Det funkar alltid för mig. Om en rollperson hör ett konstigt ljud utanför tältet och går ut för att undersöka vad det är som låter, ja då är det alltid värre om han inte hittar någonting än om det står ett frustande monster utanför som vill slåss. Det är mitt tips. Allra bäst blir det om han går ut för att undersöka vad det är som låter utan att finna något, och sedan upptäcker att hans vänner är spårlöst försvunna när han går tillbaka till tältet. Eller något i den stilen.

Överhuvudtaget tycker jag att "mina vänner är borta!" är mycket, mycket läskigare än "mina vänner är döda!".

Tja, det är nog mina universella skräcktrick som alltid fungerar. Andra skräckspelledare har andra trick. En kompis till mig använder alltid dekadens i överflöd i sina skräckäventyr. Det blir som ett kapitel ur en Bret Easton Ellis-bok; man får skitlånga beskrivningar på vad alla har för kläder och accessoarer och det är bara sex, mingel, koks och glamour hela tiden när man spelar Kult med honom. (eller sex, absinth, droger och art noveau om man spelar CoC i Paris runt 1890, en epok som jag rådiggar.) Dekadensen bygger upp en sorts vansinne som kan bli mycket skrämmande i sina mest inhumana former. Det funkar alltid för honom. För mig är det inget vattentätt trix.

Jag kan inte säga vilka trick som alltid kommer funka för dig. Du får prova dig fram, helt enkelt.

Något som man ska akta sig för, som bara blir löjligt?

Mmm; "för mycket monster". Det brukar aldrig funka. Alltså, en armé på fyrtio zombies kan vara lika grymma som en ensam vampyr, men zombiearmén räknas ju nästan som ett enda stort, kollektivt monster. Om äventyret däremot börjar med att du blir jagad av en varulv för att sedan tvingas till strid mot en zombiearmé och ett gäng kummelgastar för att sedan, efter ett ruskigt möte med en mumie sluta i en våldsam slutstrid mot en flock spökhundar, DÅ blir det bara så dåligt och uselt det bara kan bli. Värdelöst. Det är bättre med få skräckscener som verkligen är välgenomtänkta och välutförda än att bara stapla monstersekvenser på varandra med korta mellanrum.

Hoppas det här gav någonting. Jag pladdrar rätt rejält nu.

/Rising

 

[Rajr0t]

Re: Hmmm...

Tack för alla bra tips och råd! Och jag tycker verkligen att det du säger ger mig någonting, du verkar vara en oerhört erfaren rollspelare och jag är alltid säker på att när Rising svarar på ett inlägg, då gäller det att läsa läsa läsa! /images/icons/love.gif

Nej men allvarligt, du har många och bra idéer och råd och tar dig tid att skriva ned allting! Tack så mycket!