Re: Del 1: Flykten från Orschild
NAMN: Nathanael
KONCEPT: stolt ordensriddare
RAS: människa
ÅLDER: 27
SOCIAL STATUS: född ofrälse, men nu kapten i den blödande rosens orden
SYSSELSÄTTNING: att tjäna den Ende i ord och handling
UTSEENDE:
Inte särskilt vacker, ärrat ansikte (av både koppor och strid), brunt hår, mörka ögon, lång och vältränad (ständig träning, ritt och marsch + asketiskt liv). Talar ofta lite korthugget vilket kan uppfattas som otrevligt av folk som inte känner honom (är inte mycket för löst prat). Är klädd i sin ordens uniform (vit och röd) som han håller så ren det går. Manteln är prydd av en vit ros på blodröd bakgrund med svarta törnar. Är oftast klädd för strid när han lämnar ordensborgen. Bär då ringbrynja och två(!) svärd.
Under sitt nuvarande uppdrag bär han mindre iögonfallande kläder för att undgå oönskad uppmärksamhet.
PERSONLIGHET:
Tjänar den Ende hängivet och försöker vara ett föredöme i allt. Kan Nomen i princip utantill. Är generellt sett väldigt givmild mot fattiga, hjälpsam mot svaga osv. Är dock mycket hård och oförlåtande mot kättare och mörkrets hantlangare. Otrogna kan accepteras tillfälligt, men bör omvändas snarast för att inte falla för mörkret. Är även en krigare i själen, vilket gjort honom ganska hård och leder honom att söka ära för den Ende på slagfältet. Lever ett asketiskt liv med mycket träning, eftertanke och bön. Ibland förbyts detta liv i hårda strider för den Ende.
Hans svaghet är att han ibland blir lite väl överlägsen och självgod i sitt tal och agerande. Detta är något han kämpar för att bli av med, men det lyckas inte alltid. Högmod är en synd, och synda är det sista han egentligen vill göra. Dessutom blir han lätt intresserad av kvinnor, något som rimmar illa med hans kyskhetslöfte. Hittills har han dock kunnat hålla det.
Förräderiet mot orden har skakat honom djupt, men han har lovat sig själv och den Ende att försöka hålla huvudet kallt.
MOTIV: Tro och Ära (nu även något hämndlysten)
ATTRIBUT:
Positiva: Smidighet och Mental kraft
Negativa: Perception och Karisma
VAPEN & RUSTNING: Två svärd, ringbrynjeskjorta med huva (huvud, armar och bål), läderbyxor.
KUNSKAPSOMRÅDEN:
Positiva: Lärdom, Närstrid, Rörelse
Negativa: Tjuv, Hantverk
Specialiseringar: Teologi, Enhandsvapen, Två vapen, Rida
UTRUSTNING: Nomen, den heliga skriften. Hans två svärd: Gryning och Skymning. En vackert snidad ros (krucifix) gjord av trä, som han hittades med som liten. Hans trogna springare Stormvind. En ring han fått av ordensmästaren när han dubbades.
BAKGRUND: Nathanael lämnades svårt sjuk utanför ordensborgens portar när en våg av koppor svepte över sydöstra Cavala. Han hade endast enkla paltor och en snidad ros på sig. Riddarna förbarmade sig över honom och som genom ett mirakel överlevde han kopporna. Inga föräldrar dök upp för att hämta barnet och så kom det sig att han uppfostrades att bli en ordensbroder. Först fick han hjälpa till i köket, stallet osv. Senare fick han tjäna som vapensven för att slutligen själv få riddarslaget av ordensmästaren, som varit som en far för honom. Redan tidigt upptäcktes hans talang för vapenlek och vilja av stål. Detta övertygade riddarna om att han verkligen var en gudasänd gåva. Nathanael tränade att slåss med två vapen, en oortodox teknik som vissa såg med skepsis på. Dock bevisade han snart att nästan ingen i borgen var hans like i strid man mot man. Ett speciellt undantag var dock Martus, en jämnårig ordensriddare. Nathanael och Martus växte upp som bröder, men Martus var alltid långt mer frestad av det förbjudna vilket ledde till att de sakta gled ifrån varandra när de blev äldre.
En dag så blev det tydligt hur långt Martus hade vandrat nerför mörkrets stig. I ett slag mellan den blödande rosens orden och styrkor från Orschild och Bervoche förrådde Martus sina ordensbröder i utbyte mot att få tillgång till böcker han visste fanns i ordensborgens djupaste källare. Bakhållet blev mycket blodigt, och endast genom den Endes försyn kunde en del av ordensriddarna undkomma, däribland Nathanael. Han hann precis se Martus undkomma med de förbjudna böckerna. När hotet från de otrognas styrkor var avvärjt befordrades Nathanael för sin tapperhet i striden och sändes ut för att spåra upp Martus, straffa honom och förstöra de svarta böckerna.
Spåren ledde Nathanael till Orschild. Där hamnade han dock i svårigheter med fogden av Nernes. Därav den hastiga flykten över gränsen till Bervoche, han vill inte återvända till borgen utan att ha utfört sitt uppdrag.
ansare