När jag läser reglerna för fältslag i DoD Gigant ser jag att man räknar trupperna i maniplar (40 man). På sidan 36 i GDD kampanjbok står det sedan att en läntagare t ex skulle kunna förväntas hålla sig med sig själv som riddare, och därutöver ha "tio lätta fotsoldater som stående förband". Då detta kostar 24 tl om året, och ett "litet inlandslän på bördig jordbruksmark" (sidan 94 i GDD regelbok) drar in 70 tl om året skulle detta betyda att läntagaren får gott om pengar att bygga upp en borg med. Såvida läntagaren inte skulle föredra att ha en hel manipel lätt infanteri, då pengarna inte ens räcker till den häst och rustning han behöver som riddare.
Sedan läser jag exemplet "Olofins borg stormas" på sidan 75 i regelboken. Där har baron Olofin (han har i alla fall svurit trohet till en greve) dragit ihop 3 maniplar lätt infanteri och 2 maniplar lätt kavalleri, medan anfallaren Drevgan har 10 maniplar tungt infanteri med en handfull belärgringsmaskiner. Nu undrar jag varifrån de fått alla sina trupper. Är det så att resten av landet skickat sina tio lätta fotsoldater per län till Olofins borg? Länsherren har trots allt en skyldighet att hjälpa till att försvara sin läntagares område, men detta skulle innebära att det inte finns några soldater att tala om i resten av länet. Vad hindrar då Drevgan från att vandra mot ett närliggande län utan försvar (eller med bara högst en manipel lätt infanteri som försvar)? Han kanske rent av skulle kunna passera Olofins borg utan att anfalla, eller skulle Olofin då få möjlighet att utföra bakhåll med sitt kavalleri? När ett bud skickades från Olofin till hans greve kunde det dröja dagar eller veckor innan man fick ett svar, vilket indikerar att grevens mobiliserade armé kan ta ett bra tag på sig att svara på en ny hotbild. Men kanske ska det tolkas som att Olofin har ett riktigt stort län som har råd med de 640 tl om året som två maniplar lätt kavalleri kostar?
Enligt sidan 36 i kampanjboken betalar folket lika mycket skatt till alla länsherrar som står över läntagaren, som de betalar till läntagaren själv. Detta betyder att greven, hertigen och kungen tillsammans skulle behöva endast 10 län för att kunna bistå Olofin med just de två maniplar lätt kavalleri som han får. Jag ser för mitt inre öga hur alla högadliga släkter satsar hårt på kavalleri för att snabbt kunna skicka sina trupper till alla hotade län, och ändra kurs så fort spejare rapporterar att invaderande arméer ändrat sina mål. Vilket skulle kunna tolkas som att det inte är lönsamt att som läntagare hålla sig med fler soldater än vad länsherren kräver, eftersom huvuddelen av det försvar man erhåller vid invasion består av soldater från alla andra läntagare samt vissa länsherrar. Och i fall där dessa soldater inte hinner fram är man stekt som en svartanka i vilket fall som helst, då man automatiskt kommer att förlora sin enda manipel i första stridsomgången.
Man kan i och för sig vara en duktig hjälte och sedan slå riktigt bra medan motståndaren slår riktigt dåligt, och då kan man slå fienden på flykten samtidigt som ens enda manipel blir försatt ur stridbart skick. Enligt tabellen över Styrkemodifikation får sedan motståndaren +7 på sitt nästa tärningsslag då oddsen naturligtvis måste vara bättre än 5:1 eftersom försvararen inte har någon manipel kvar som kan utgöra ens en etta i uträkningen av oddsen. Men det spelar ingen roll när Jag-Äter-Drakar-Till-Frukost står på murkrönet och visar upp sina 200 HP, vilka ger +20 på stridsslaget. Om inte Rykte har ändrats sedan reglerna i EDD, men det kanske det har
Kanske borde hjältar addera sitt Rykte/10 till arméns stridsvärde hellre än som en modifikation till stridsslaget, och kanske endast om det rör sig om hjältar som faktiskt har ett rykte för att vara dugliga just i strid. Men om man vill att striderna ska avgöras efter vilka hjältar en härförare har på sin sida så är de existerande reglerna acceptabla. Jag säger bara Warlords! Heroes of Might and Magic! Majesty! =)
Och när det gäller blodige Drevgans trupper, är de lånade från hans underlydande län kanske? Om han är länsherre över 20 län och varje län har 20 tunga fotsoldater skulle han faktiskt kunna få ihop sin armé. Som länsherre har han rätt att disponera sina läntagares soldater under en viss del av året, och att marschera tur och retur till Olofins borg kanske inte tar mer än en månad. På sidan 36 i Sinkadus 14 menar Mats Blomqvist att ett rikt land maximalt kan ha en procent av sin befolkning som soldater i krig, exklusive milis för lokalförsvar. Detta skulle betyda att Drevgan basar över minst 40000 undersåtar.
Eller har han kanske hyrt in några legosoldater på sin sida? Med tanke på hur otroligt lite soldater varje läntagare egentligen har borde legosoldater vara, tja, legio. Har någon en aning om hur vanligt förekommande legosoldater har varit i historien, och hur mycket de kan ha tänkas kostat? Om de vill ha dubbel lön och man behöver dem i ungefär en månad kanske de kostar 20% av normalpriset? Legosoldaterna förväntar sig antagligen bättre betalt, annars skulle de inte slåss för pengar, och dessutom behöver de äta även när de kuskar land och rike runt i jakt på nästa uppdragsgivare (alla slåss inte hela tiden).
Det som fick mig att haja till var regeltilläggen på sidan 40 i Sinkadus 15. Där finns det en risk att en läntagares gruvor och handelsstäder anfalls av 3-11 maniplar lätt infanteri, 3-5 maniplar tungt infanteri och 1-4 maniplar lätt kavalleri. Jag började undra om det verkligen lönar sig att husera dessa begärliga byten, då en vanlig läntagare inte skulle ha en chans att försvara sig mot sådana styrkor. Men kanske har jag redan besvarat min fråga, i och med att flera län antagligen samlar sina styrkor för att försvara ett län i fara. Frågan blir då om man verkligen hinner mobilisera några större styrkor mot rövare, i och med att de antagligen lär komma uppifrån bergen där gruvan ligger. Jag tänker mig svartfolk och dylikt, från t ex Aidnebergen. Kanske måste läntagaren investera i spejare som alltid håller ett öga på vad kända rövarband håller på med?
Och brukar rövare verkligen anfalla gruvor? Vad hoppas de kunna göra med guldmalm? Är de inte mer intresserade av eventuella guldtransporter? Eller förädlas malmen på plats, och lagras tills länsherren har tid att skicka en mindre armé som kan försvara guldet mot just rövare? Jag kan förstå om en utländsk länsherre skulle vilja lägga beslag på en dylik gruva och behålla den för all framtid, men rövare har inte en sådan möjlighet. De borde anfalla handelsstäderna istället; där finns det byte att hämta! Eller har jag fel?
Ett problem för en utländsk länsherre som vill behålla en guldgruva lär också kunna vara att den antagligen ligger på andra sidan om en bergskedja, vilket gör ett sådant projekt minst sagt vanskligt. Antagligen blir han tvungen att ta hela länet, och ännu mer, bara för att kunna mobilisera ett nog stort försvar när de ursprungliga ägarna beslutar sig för att försöka ta tillbaka sitt guld.
För övrigt tänkte jag börja spelleda någon slags kampanj i Projekt: Altorias jorisk-feliciska kulturvärld. Nu vet jag inte än hur det blir med den saken, då jag inte alltid gör som jag planerat, men det skadar säkert inte att höra sig för om hur det står till i Altoria. Tydligen ska området i fråga bestå av ett hundratal mindre stadsstater, och genom att mäta några av öarna som omnämns under Mare Kyprions övärld kom jag fram till att en stadsstat verkar omfatta ungefär 10000 kvadratkilometer. Enligt sidan 94 i GDDs regelbok skulle en sådan stadsstat ha ungefär 2000 gårdar (5 kvadratkilometer per gård) med 12000 invånare (6 vuxna personer per gård) samt en stad med ytterligare 2000 invånare. Maximalt 140 soldater enligt 'en procents-regeln', men kanske något fler om de oräknade barnen ska räknas med.
Om staden styrs av en autokrat som samarbetar med ett råd bestående av 20 läntagare skulle varje läntagare få ungefär 70 tl varje år, medan autokraten (som den ende länsherren ovanför rådmännen) skulle få 1400 tl att leka med. Med tanke på de jobbiga grannarna och barbariska erdirerna bör huvuddelen av dessa pengar gå till försvar, och för 1120 tl får han 10 maniplar tungt infanteri och 5 maniplar lätt infanteri. Ingen legion (4800 gubbar enligt artikeln "Imperium Jorpagnum" i Sinkadus 28), men ändå tillräckligt med folk för att komma upp i över fyra procent av befolkningen. Kanske har konstruktörerna av GDD varit lite generösare eftersom det trots allt är DoD vi talar om, och vad vore det för fantasy om man inte kunde drabba samman lite då och då? Resten av slantarna (280 tl) kan användas till ett ståtligt palats och en bunt hantverkare och lärda män. It's good to be the king!
Kanske någon har lite bra tips på böcker som man kan läsa för att få en bättre bild av hur medeltida och framför allt antika arméer förflyttades och fungerade mellan striderna och krigen? Jag har redan läst om Arn och hans äventyr i Palestina, och förstås sett Braveheart, Gladiator och Spartacus (men inte Ben Hur), så en del kan jag ana mig till. Den populärkulturella delen =)
Observera dock att jag inte planerar att köpa in några böcker, så om de inte finns att låna på bibliotek kan det nog kvitta. Jag ser det som ganska dålig vinstmaximering att punga ut med pengar för en bok som antagligen bara kommer att få en marginell effekt på det faktiska spelande jag förväntar mig.
RGE
Sedan läser jag exemplet "Olofins borg stormas" på sidan 75 i regelboken. Där har baron Olofin (han har i alla fall svurit trohet till en greve) dragit ihop 3 maniplar lätt infanteri och 2 maniplar lätt kavalleri, medan anfallaren Drevgan har 10 maniplar tungt infanteri med en handfull belärgringsmaskiner. Nu undrar jag varifrån de fått alla sina trupper. Är det så att resten av landet skickat sina tio lätta fotsoldater per län till Olofins borg? Länsherren har trots allt en skyldighet att hjälpa till att försvara sin läntagares område, men detta skulle innebära att det inte finns några soldater att tala om i resten av länet. Vad hindrar då Drevgan från att vandra mot ett närliggande län utan försvar (eller med bara högst en manipel lätt infanteri som försvar)? Han kanske rent av skulle kunna passera Olofins borg utan att anfalla, eller skulle Olofin då få möjlighet att utföra bakhåll med sitt kavalleri? När ett bud skickades från Olofin till hans greve kunde det dröja dagar eller veckor innan man fick ett svar, vilket indikerar att grevens mobiliserade armé kan ta ett bra tag på sig att svara på en ny hotbild. Men kanske ska det tolkas som att Olofin har ett riktigt stort län som har råd med de 640 tl om året som två maniplar lätt kavalleri kostar?
Enligt sidan 36 i kampanjboken betalar folket lika mycket skatt till alla länsherrar som står över läntagaren, som de betalar till läntagaren själv. Detta betyder att greven, hertigen och kungen tillsammans skulle behöva endast 10 län för att kunna bistå Olofin med just de två maniplar lätt kavalleri som han får. Jag ser för mitt inre öga hur alla högadliga släkter satsar hårt på kavalleri för att snabbt kunna skicka sina trupper till alla hotade län, och ändra kurs så fort spejare rapporterar att invaderande arméer ändrat sina mål. Vilket skulle kunna tolkas som att det inte är lönsamt att som läntagare hålla sig med fler soldater än vad länsherren kräver, eftersom huvuddelen av det försvar man erhåller vid invasion består av soldater från alla andra läntagare samt vissa länsherrar. Och i fall där dessa soldater inte hinner fram är man stekt som en svartanka i vilket fall som helst, då man automatiskt kommer att förlora sin enda manipel i första stridsomgången.
Man kan i och för sig vara en duktig hjälte och sedan slå riktigt bra medan motståndaren slår riktigt dåligt, och då kan man slå fienden på flykten samtidigt som ens enda manipel blir försatt ur stridbart skick. Enligt tabellen över Styrkemodifikation får sedan motståndaren +7 på sitt nästa tärningsslag då oddsen naturligtvis måste vara bättre än 5:1 eftersom försvararen inte har någon manipel kvar som kan utgöra ens en etta i uträkningen av oddsen. Men det spelar ingen roll när Jag-Äter-Drakar-Till-Frukost står på murkrönet och visar upp sina 200 HP, vilka ger +20 på stridsslaget. Om inte Rykte har ändrats sedan reglerna i EDD, men det kanske det har
Kanske borde hjältar addera sitt Rykte/10 till arméns stridsvärde hellre än som en modifikation till stridsslaget, och kanske endast om det rör sig om hjältar som faktiskt har ett rykte för att vara dugliga just i strid. Men om man vill att striderna ska avgöras efter vilka hjältar en härförare har på sin sida så är de existerande reglerna acceptabla. Jag säger bara Warlords! Heroes of Might and Magic! Majesty! =)
Och när det gäller blodige Drevgans trupper, är de lånade från hans underlydande län kanske? Om han är länsherre över 20 län och varje län har 20 tunga fotsoldater skulle han faktiskt kunna få ihop sin armé. Som länsherre har han rätt att disponera sina läntagares soldater under en viss del av året, och att marschera tur och retur till Olofins borg kanske inte tar mer än en månad. På sidan 36 i Sinkadus 14 menar Mats Blomqvist att ett rikt land maximalt kan ha en procent av sin befolkning som soldater i krig, exklusive milis för lokalförsvar. Detta skulle betyda att Drevgan basar över minst 40000 undersåtar.
Eller har han kanske hyrt in några legosoldater på sin sida? Med tanke på hur otroligt lite soldater varje läntagare egentligen har borde legosoldater vara, tja, legio. Har någon en aning om hur vanligt förekommande legosoldater har varit i historien, och hur mycket de kan ha tänkas kostat? Om de vill ha dubbel lön och man behöver dem i ungefär en månad kanske de kostar 20% av normalpriset? Legosoldaterna förväntar sig antagligen bättre betalt, annars skulle de inte slåss för pengar, och dessutom behöver de äta även när de kuskar land och rike runt i jakt på nästa uppdragsgivare (alla slåss inte hela tiden).
Det som fick mig att haja till var regeltilläggen på sidan 40 i Sinkadus 15. Där finns det en risk att en läntagares gruvor och handelsstäder anfalls av 3-11 maniplar lätt infanteri, 3-5 maniplar tungt infanteri och 1-4 maniplar lätt kavalleri. Jag började undra om det verkligen lönar sig att husera dessa begärliga byten, då en vanlig läntagare inte skulle ha en chans att försvara sig mot sådana styrkor. Men kanske har jag redan besvarat min fråga, i och med att flera län antagligen samlar sina styrkor för att försvara ett län i fara. Frågan blir då om man verkligen hinner mobilisera några större styrkor mot rövare, i och med att de antagligen lär komma uppifrån bergen där gruvan ligger. Jag tänker mig svartfolk och dylikt, från t ex Aidnebergen. Kanske måste läntagaren investera i spejare som alltid håller ett öga på vad kända rövarband håller på med?
Och brukar rövare verkligen anfalla gruvor? Vad hoppas de kunna göra med guldmalm? Är de inte mer intresserade av eventuella guldtransporter? Eller förädlas malmen på plats, och lagras tills länsherren har tid att skicka en mindre armé som kan försvara guldet mot just rövare? Jag kan förstå om en utländsk länsherre skulle vilja lägga beslag på en dylik gruva och behålla den för all framtid, men rövare har inte en sådan möjlighet. De borde anfalla handelsstäderna istället; där finns det byte att hämta! Eller har jag fel?
Ett problem för en utländsk länsherre som vill behålla en guldgruva lär också kunna vara att den antagligen ligger på andra sidan om en bergskedja, vilket gör ett sådant projekt minst sagt vanskligt. Antagligen blir han tvungen att ta hela länet, och ännu mer, bara för att kunna mobilisera ett nog stort försvar när de ursprungliga ägarna beslutar sig för att försöka ta tillbaka sitt guld.
För övrigt tänkte jag börja spelleda någon slags kampanj i Projekt: Altorias jorisk-feliciska kulturvärld. Nu vet jag inte än hur det blir med den saken, då jag inte alltid gör som jag planerat, men det skadar säkert inte att höra sig för om hur det står till i Altoria. Tydligen ska området i fråga bestå av ett hundratal mindre stadsstater, och genom att mäta några av öarna som omnämns under Mare Kyprions övärld kom jag fram till att en stadsstat verkar omfatta ungefär 10000 kvadratkilometer. Enligt sidan 94 i GDDs regelbok skulle en sådan stadsstat ha ungefär 2000 gårdar (5 kvadratkilometer per gård) med 12000 invånare (6 vuxna personer per gård) samt en stad med ytterligare 2000 invånare. Maximalt 140 soldater enligt 'en procents-regeln', men kanske något fler om de oräknade barnen ska räknas med.
Om staden styrs av en autokrat som samarbetar med ett råd bestående av 20 läntagare skulle varje läntagare få ungefär 70 tl varje år, medan autokraten (som den ende länsherren ovanför rådmännen) skulle få 1400 tl att leka med. Med tanke på de jobbiga grannarna och barbariska erdirerna bör huvuddelen av dessa pengar gå till försvar, och för 1120 tl får han 10 maniplar tungt infanteri och 5 maniplar lätt infanteri. Ingen legion (4800 gubbar enligt artikeln "Imperium Jorpagnum" i Sinkadus 28), men ändå tillräckligt med folk för att komma upp i över fyra procent av befolkningen. Kanske har konstruktörerna av GDD varit lite generösare eftersom det trots allt är DoD vi talar om, och vad vore det för fantasy om man inte kunde drabba samman lite då och då? Resten av slantarna (280 tl) kan användas till ett ståtligt palats och en bunt hantverkare och lärda män. It's good to be the king!
Kanske någon har lite bra tips på böcker som man kan läsa för att få en bättre bild av hur medeltida och framför allt antika arméer förflyttades och fungerade mellan striderna och krigen? Jag har redan läst om Arn och hans äventyr i Palestina, och förstås sett Braveheart, Gladiator och Spartacus (men inte Ben Hur), så en del kan jag ana mig till. Den populärkulturella delen =)
Observera dock att jag inte planerar att köpa in några böcker, så om de inte finns att låna på bibliotek kan det nog kvitta. Jag ser det som ganska dålig vinstmaximering att punga ut med pengar för en bok som antagligen bara kommer att få en marginell effekt på det faktiska spelande jag förväntar mig.
RGE