Gamla svenska tilltal

Som jag förstått det föredrogs "ärvda titlar" i umgängenslivet, medan "tjänstetitlar" användes i tjänst, om en person hade rätt till båda delarna..

En greve som också är en löjtnant torde tituleras "Greve" av sitt tjänstefolk men "Löjtnant" av en underordnad.

Men som synes i citatet ovan kan man också stapla titlar, i alla fall skriftligt. Notera att "Kommendör" inte är en yrkestitel utan markerar att personen är Kommendör av (troligen) Nordstjärneordern.
 
Last edited:
Men som synes i citatet ovan kan man också staplar titlar, i alla fall skriftigt. Notera att "Kommendör" inte är en yrkestitel utan markerar att personen är Kommendör av (troligen) Nordstjärneordern.
Ja, känns inte som något man gör muntligt, va? "Vill Generalbefälhavaren i Fjärde militärdistriktet, Generallöjtnanten, Överkommendanten för Stockholms Garnison, Ordföranden i Kongl. Krigsrätten, Förste Hovmarskalken, Riddaren och Kommendören av Kongl. Majt:s Orden, Storkors af Kongl. Norska St. Olofs Orden, Storkors av Kongl. Bayerska St, Michaël Orden, Storkors af Kongl. Belgiska Leopolds Orden och av Hertliga Sachsiska Ernesteiner Orden samt Kommendören af Nassauska Adolphs Ordens Första Klass Herr Greve Samuel August Sandels ha en sockerbit i kaffet?
 
Hur är det med vanliga protestantiska präster? Är det "Fader" som gäller, eller vad säger man?

"Herr" eller "kyrkoherden" är min läsning (artikeln nedan handlar om både biskopar och präster), men oftare med förnamn än hos andra yrkesgrupper.

 
Men som synes i citatet ovan kan man också staplar titlar, i alla fall skriftigt. Notera att "Kommendör" inte är en yrkestitel utan markerar att personen är Kommendör av (troligen) Nordstjärneordern.
Jag misstänker att varken snoppmätartävlingar, rumpslickeri eller passiv aggresion är nya påhitt ;)

Och även att tillfällen kunde vara mer eller mindre högtidliga.
 
Ja, känns inte som något man gör muntligt, va? "Vill Generalbefälhavaren i Fjärde militärdistriktet, Generallöjtnanten, Överkommendanten för Stockholms Garnison, Ordföranden i Kongl. Krigsrätten, Förste Hovmarskalken, Riddaren och Kommendören av Kongl. Majt:s Orden, Storkors af Kongl. Norska St. Olofs Orden, Storkors av Kongl. Bayerska St, Michaël Orden, Storkors af Kongl. Belgiska Leopolds Orden och av Hertliga Sachsiska Ernesteiner Orden samt Kommendören af Nassauska Adolphs Ordens Första Klass Herr Greve Samuel August Sandels ha en sockerbit i kaffet?

Johann Gambolputty de von Ausfern-schplenden-schlitter-crasscrenbon-fried-digger-dingle-dangle-dongle-dungle-burstein-von-knacker-thrasher-apple-banger-horowitz-ticolensic-grander-knotty-spelltinkle-grandlich-grumblemeyer-spelterwasser-kurstlich-himbleeisen-bahnwagen-gutenabend-bitte-ein-nürnburger-bratwustle-gerspurten-mitzweimache-luber-hundsfut-gumberaber-shönendanker-kalbsfleisch-mittler-aucher von Hautkopft of Ulm.
 
Vad jag förstått så tar äldre personer som var med innan Du-reformen i en hel del fall illa vid sig när yngre personer numera använder "Ni" som tilltal till dem i buiker etc i ett försök att vara artiga.
Inte bara dem. Jag känner mig märkligt nog förolämpad, och jag kan garantera att jag inte var med på Bror Rexeds tid.
 
"Junker" för yngre och obetitlade män och pojkar (återigen mest sett hos Astrid Lindgren, Junker Nils av Eka). Icke att blandas ihop med tyska junkrar.
 
"Herr" eller "kyrkoherden" är min läsning (artikeln nedan handlar om både biskopar och präster), men oftare med förnamn än hos andra yrkesgrupper.

Ja, ”kyrkoherde” känns ju som en titel. Att säga ”herr” till en präst känns spontant lite underligt, men en lätt googling verkar kunna hitta exempel på det.
 
Det fanns väl olika rang i prästerskapet, prost, kyrkoherde, biskop etc. Jag har för mig att man måste ha en församling för att vara kyrkoherde.
 
Ett tag var det inne att kalla under överordnad person "patron" (bruket används flitigt i Berättelser från träskmarkerna), men jag är osäker på när bruket började och slutade.

Ett tips, Simon, är att söka på olika ord i Litteraturbanken, för att se hur tilltal har använts i äldre, svensk skönlitteratur.
 
Det fanns väl olika rang i prästerskapet, prost, kyrkoherde, biskop etc. Jag har för mig att man måste ha en församling för att vara kyrkoherde.
Ja, pastor är väl lägre än kyrkoherde, som är lägre än prost, typ? Och en kaplan är lägre än pastor, och är antingen en hjälpreda till prästen eller en präst med begränsat ämbete, som en skolpräst.
 
Ett tips, Simon, är att söka på olika ord i Litteraturbanken, för att se hur tilltal har använts i äldre, svensk skönlitteratur.
Bra tips! Jag hittar många träffar för formuleringarna "Herr kyrkoherde", "Herr pastor", "Herr prost" och "Herr kaplan". Så det känns som ett vanligt bruk.
 
Hmm, hur blir det om någon har flera titlar som är av samma sort (lite svårt att se en sådan situation dock), använde man då den som är högst?
 
Hmm, hur blir det om någon har flera titlar som är av samma sort (lite svårt att se en sådan situation dock), använde man då den som är högst?
Gissningsvis. Eller den som är mest relevant i sammanhanget, antar jag.
 
En annan Finladssvensk essä påminner mig om tilltalet "Mor" om en bondhustru:

I slutet av 1700-talet var det redan klart att borgerskapets gifta kvinnor kallade sig fru. Ordet
madam begagnades om småborgerskapets kvinnor. Mor var en lantlig benämning på gifta
kvinnor av bondestånd och höll sig långt in i vår tid (Wessman 1939:14 f.). Jacobina Charlotta
talar också om fodmor (JCM:32), när hon avser hustrun till drängfogden.

Odödliggjord, såklart, av Galenskaparnas sketch "Mor Tuta".

("Madam" blev sedermera en mindre smickrande benämning, som jag förstått.)
 
Inte bara dem. Jag känner mig märkligt nog förolämpad, och jag kan garantera att jag inte var med på Bror Rexeds tid.

Grejen var ju att servicesektorn (hotell/serverings-personal) på eget bevåg började nia folk på 90-talet för att de trodde det var fint.

Men de missade ju flera saker eftersom de bara var obildade och fjäskade.
1. Du-reformen hade verkligen slagit igenom överallt (utom på Sjukhusen) och var omtyckt.
2. Niandet antydde ju att servitrisen såg ner på alla sina gäster och inte det motsatta.
3. Skulle man gå tillbaks till titlarna så ska det väl göras korrekt? En ingenjör ska väl kallas "Ingenjören" och inget menlöst "Ni", oavsett om de uttalade det med stor bokstav eller ej.

Klart man blir förbannad! :unsure: :rolleyes:

Tror därför att det var i det närmaste helt försvunnet i början på 2000-talet.

:t6b-2: :t6r-5:
//EvilSpook
 
Back
Top