Nekromanti Gå hem och ta livet av dig filmer

God45

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
19,880
Inte dåliga filmer. Alltså, inte Jack and Jill eller liknande. Utan väldigt bra filmer som bara får dig att må dåligt. De mest deprimerande, fula och ångestskapande filmerna är vad jag vill ha i den här tråden. En enda per person.

Min kandidat är Happiness . Happiness är bara obekvämhetskänslor i 134 minuter. Två av de mest sympatiska karaktärerna är en tjuv som slår sin fru och en pedofil. Men jag kan inte beskriva den här filmen. Det går inte, den är bara en upplevelse. En fruktansvärd upplevelse som kan få en glad man att skära upp sina handleder på en solig dag.

Det är också en komedi och en av de roligaste filmerna jag någonsin har sett.

Vilka är era "Gå hem och ta livet av dig" filmer.
 
Hade nog sagt happiness med. Finns få filmer som lyckas så bra som den.

Men för att dra en annan så får de nog bli Bad Boy Bubby. Handlar om en man som under trettio år blivit lurad av sin mor att om man lämnar lägenheten så kommer man dö. filmen i sig kanske inte är lila skruvad som happiness men flera moment i den är jämförbara.
 
Stroszek - Det sägs att Ian Curtis såg denna film strax innan han faktiskt tog livet av sig.

Brev från en död man - Utspelar sig efter ett kärnvapenkrig. Har beskrivits som en av de mest deprimerande filmer som någonsin gjorts.

Love Lisah - Wilson Joels liv skakas i grunden när hans hustru Liza helt oförklarligt tar sitt liv. I sin desperation tar han sin tillflykt till droger - han inhalerar bensin och bränsle till modellplan, men inte heller den lyckan varar.

Submarino - Två bröder möts på sin mors begravning, båda inne på sin egen självdestruktiva bana, fortfarande förföljda av en tragedi i deras ungdom.

Oslo 31 Augusti - 34-årige Anders är snart klar med sin drogrehabilitering på landsbygden. Han får dispens för att kunna gå på jobbintervju i stan och sticker då från det hela. Han är fortfarande ung men på många sätt är allt redan för sent och han plågas över alla möjligheter han sumpat och alla människor han svikit.

Eldfjall - Hannes är en gammal man som har vuxit ifrån sina barn. Han är nyligen pensionerad och när hans fru blir sjuk försöker han försonas med barnen.
 
Både Happiness och Bad Boy Bubby är klara favoriter. Har ni sett Synecdoche New York?
 
Joakim;n91680 said:
Både Happiness och Bad Boy Bubby är klara favoriter. Har ni sett Synecdoche New York?
Click to expand...

Jag har inte sett den men den låter perfekt för den här tråden! Är den lika deprimerande som den låter? :)
 
Dancer in the Dark är ju inte så munter imho. Mest deprimerande musikalen iallafall?
 
Ja, min känsla efter filmen var typ att "Ptja, livet är faktiskt meningslöst." Ett mästerverk.
 
Lija 4-ever.
Såg den på bio med min skolklass när vi gick typ i första eller andra ring på gymnasiet tror jag. Inte några najs känslor som väcks efter den filmen, inte någonstans.
 
Nästan allt Lars von Trier klämmer ur sig, men särskilt Dogville är ju feel bad film i högform.
 
Svårt att bara välja en, det här är lite av min favoritgenre :) Men ja om jag ska välja en så blir det nog:

Chassis - Filippinsk svartvit film. Filmen handlar om en hemlös mor och dotter som sover under parkerade lastbilar på en parkering. Den börjar i hopplösheten med en mor som förgäves gör allt för att hennes dotter ska få ett bättre liv än henne själv och sen blir det bara värre, och värre hela filmen igenom. Och det är fruktansvärt bra, det ramlar varken i fällan med gore eller för uppenbara snyftscener, den gör bara så fruktansvärt ont, att sen det samhället (om inte karaktärerna) finns på riktigt gör att det inte går att släppa så lätt i längden heller.
 
Alright, om nu alla andra fuskar och säger mer än en film så tänker jag också göra det:

Termitaria (Nuwebe) är ytterligare en filippinsk film i samma genre, handlar om en nioårig flicka som har blivit gravid som straff av väsena som bor i termitstacken. Fast det är förstås inte vad som har hänt egentligen och det är en rakt igenom socialrealistiskt drama, inte lika bra som Chassis men fortfarande väldigt bra, lite väl 'billiga' snyfteffekter ibland.

Och sen har vi den filmen som rent bokstavligen borde vara den givna filmen i sammanhanget eftersom den har fått kritik som “It has the potential to exacerbate suicidal feelings in people having suicidal thoughts.” Bridgend (2015, spelfilmen)
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top