Nekromanti [Fundering] Simulationism och islänningasagor

[Svarte Faraonen]

Re: Men de är ju tråkiga

Pfah, folk vill ha allting på en gång nu. Inget fel i att läsa böcker som kräver att man har koncentrationsförmåga nog att inte bli distraherad om någon viftar med en laserpekare.

 

[Botulf]

Det finns alltså en bunt rollspelsteoretiker som aktivt motarbetar utveckling genom att inte bygga spel som utgår från de isländska sagorna? Usch!

Lyckligtvis inte. Poängen med mitt inlägg är till stor del att det inte behövs någon emulering av en viss berättelsestruktur, att man kan få till en bra berättelse bara genom ren spelvärldssimulering. Avsaknaden av Egil Skallagrimsson: the RPG är alltså ingen brist här.

Förutom detta var poängen förstås också att alla borde läsa vikingasagor. Våld, rättsprocesser och djupt tvivelaktiga huvudpersoner liksom, vad mer behövs?

Vikingasagor eller nordisk gudasaga är jag själv intresserad av och finner en hel del inspiration i dessa till äventyrsmakande. Ett av de mest uppenbara spel som tar till vara på den säregna berättarstilen som man finner i den nordiska sagan och de isländska. En del äventyr till DoDT är skrivna med efterliknande stilgrepp. Exempelvis så persongallerierna eller plotbeskrivningar i äventyr såsom Völuspa, Bitterband, Etterdrevet m.f. Sedan att fullt ut lyckas behålla denna berättarstil i spel kan dock blir svårt utan motiverade spelare.

 

[Mogger]

Givet detta var du förvånansvärt rask med att svara.

Det var alltså innan du började prata om "etiketter" och att du inte alls syftade på Forge när du sa "rollspelsteoretiker".

Men, skitsamma, jag trodde att tråden skulle bli intressant. Det blev den inte så jag drar vidare.

 

[Genesis]

Re: Men de är ju tråkiga

Böcker är tråkiga. Jag måste erkänna att jag inte läst en skönlitterär bok på evigheter. Det är så PK att säga "Folk nuförtiden har inte tålamodet att läsa en bok. De vill ha underhållning på en gång. MTV-generationen blaha blaha."

Och jag säger: "... ja? Varför skulle jag vilja jobba mig igenom tio timmar läsning innan jag får någon utdelning när jag kan få utdelning på en gång? Jag vill ha utdelning hela tiden, om möjligt."

Film är ett jättebra medium och med tanke på hur mycket snabbare det går att se en film jämfört med att läsa en bok så ger jag med glädje upp de små fördelar böcker ger.

Att sedan läsa en bok som till och med är tråkig för att vara en bok, det skulle jag aldrig ta mig för.

Naturligtvis är det inget fel med att läsa böcker, dock. Varsågoda. Men det är klart att folk vill ha allting på en gång om det är möjligt. Varför skulle jag inte vilja det?

Samma sak med rollspel. Story NOW, tack. OCH senare. Story från och med nu och ända till slutet, när det nu är.

 

[Svarte Faraonen]

Nordisk gudasaga är dock inte vad jag syftar på. Där talar vi om myter, vilka följer sin egen form. Det jag talar om är islänningasagan, som i mycket högre grad är en ren uppräkning av händelser.

Förresten, existerar termen "Story After"? Det är nämligen lite vad den här spelstilen känns som. Ingen historia planerad innan, och inte knuten till den typen av beslut som fattas i Story Now, men när allt är avklarat så kan man ge sig fan på att det finns en berättelse där ändå.

 

[Genesis]

Förresten, existerar termen "Story After"? Det är nämligen lite vad den här spelstilen känns som. Ingen historia planerad innan, och inte knuten till den typen av beslut som fattas i Story Now, men när allt är avklarat så kan man ge sig fan på att det finns en berättelse där ändå.

Jupp. Det är svårt att undvika Story After om man inte kör med Story Before eller Now.

 

[Svarte Faraonen]

Vad bra att du säger det här. Jag har nämligen funderat på liknande saker kring mentaliteten bakom mycket av Story Now-snacket (därmed inte sagt att detta gäller för allt Story Now), men hållit det för ohyfsat och föga diplomatiskt att ta upp det. Men om du inte ser det som en svaghet, så.

 

[Man Mountainman]

Re: Men de är ju tråkiga

Och jag säger: "... ja? Varför skulle jag vilja jobba mig igenom tio timmar läsning innan jag får någon utdelning när jag kan få utdelning på en gång? Jag vill ha utdelning hela tiden, om möjligt."

Menar du att böcker bara ger tillfredsställelse när man nått sista stavelsen?

 

[Rising]

Re: Men de är ju tråkiga

Pfft, islänningasagor är så tråkiga.

~Nabu, "Det var en man som hette yadayada, han var son till yodayoda, son till ... men han ska vi inte prata om i den här historien." Liksom, va?

Hahaha!

/jag har inget mer att tillägga, men jag tyckte det här var för kul för att inte bli kommenterat.

 

[Nabu]

Re: Men de är ju tråkiga

Jag kan ju påpeka att det inte är därför jag tycker att islänningasagor är tråkiga, det är bara ett exempel jag gillar att dra upp. Jag tycker att de är tråkiga för att de inte väcker några känslor i mig. Jag har lyckats hitta en del korn av inspiration, men de är så sällsynta så då är det oftast mer effektivt att ta en promenad på sta'n.

~Nabu, men min syster tycker naturligtvis att jag är tokig som har dessa åsikter.

 

[Botulf]

Nordisk gudasaga är dock inte vad jag syftar på. Där talar vi om myter, vilka följer sin egen form. Det jag talar om är islänningasagan, som i mycket högre grad är en ren uppräkning av händelser.

Förresten, existerar termen "Story After"? Det är nämligen lite vad den här spelstilen känns som. Ingen historia planerad innan, och inte knuten till den typen av beslut som fattas i Story Now, men när allt är avklarat så kan man ge sig fan på att det finns en berättelse där ändå.

Sant, men stilskillnaden är inte alltid särskillt stora. Den sorts "antipsykologiska" eller ickevärderande stilen känns ofta igen från båda.

 

[Svarte Faraonen]

Jupp. Det är svårt att undvika Story After om man inte kör med Story Before eller Now.

Okej. Var kan man läsa mer?

 

[Genesis]

Okej. Var kan man läsa mer?

Ingenstans, vad jag vet. Det är bara folk som sysslar med Story Now som har tålamodet att konstruera teoribyggen och skriva om och förbättra sitt spel.

 

[Svarte Faraonen]

I see what you did there.

 

[Rising]

Re: Men de är ju tråkiga

Men det är klart att folk vill ha allting på en gång om det är möjligt. Varför skulle jag inte vilja det?

Jag har alltid tyckt att det här med TV som omedelbar underhållning kontra böcker som tålamodskrävande är konstigt. För mig andas det elitism från bokälskare mer än något annat.

Det händer visserligen traditionellt sett mer i en timme film än under en timmes bokläsning (förutsatt att inte filmen är The Big Sleep), men bara om man har ett väldigt ytligt förhållande till vad som kvalificerar som "händelser".

Jag tänker särskilt på det när jag ser filmatiseringar av Nick Hornby's böcker, för de missar alltid så mycket av det roliga eftersom de bara visar vad som händer i böckerna, medan det roliga oftare ligger i hur dessa händelser beskrivs. Alla små fyndiga formuleringar som inte kan visas i filmmediet är borta, vilket gör att filmerna i min mening är mycket glesare på skoj.

Här skulle jag alltså vilja slå bokelitisterna lite på huvudet, och mena att det är filmerna som är subtila medan böckerna radar fyndigheter på varandra i en kavalkad av omedelbara lustigheter.

Så jag ser inte riktigt någon skillnad i det här avseendet. Man får si och så mycket input för varje minut spenderad av kulturintag, och den siffran är mer eller mindre konstant oavsett om man läser en bok eller ser en film, och det spelar ingen roll hur många fysiska händelser det sker.

 

[Christoffer]

Förresten, existerar termen "Story After"? Det är nämligen lite vad den här spelstilen känns som. Ingen historia planerad innan, och inte knuten till den typen av beslut som fattas i Story Now, men när allt är avklarat så kan man ge sig fan på att det finns en berättelse där ändå.

Termen syftar mer till att det inte finns en berättelse där, utan spelarna och spelledaren krystar ihop en historia utifrån allt löstryckt som skett i spel och om det finns en berättelse så har det inte med någon teknik att göra utan det råkade bara bli så.

 

[Genesis]

Observera att det var ett skämt. Kanske dåligt. Ville inte insinuera eller förolämpa någon eller något. Det vill jag aldrig. Det var ju jag som drog parallellen mellan Story Now och dålig koncentrationsförmåga.

 

[Svarte Faraonen]

Termen syftar mer till att det inte finns en berättelse där, utan spelarna och spelledaren krystar ihop en historia utifrån allt löstryckt som skett i spel och om det finns en berättelse så har det inte med någon teknik att göra utan det råkade bara bli så.

Men ligger det inte i detta en implicit bedömning av vad som krävs för att något ska vara en berättelse? På dig låter det till exempel som om en ren beskrivning av händelser som inträffat inte är en "berättelse", trots att det är vad man kan hitta i islänninasagorna. Jag tvivlar därför på att detta med nödvändighet skulle vara något dåligt.

 

[Svarte Faraonen]

Observera att det var ett skämt. Kanske dåligt. Ville inte insinuera eller förolämpa någon eller något. Det vill jag aldrig. Det var ju jag som drog parallellen mellan Story Now och dålig koncentrationsförmåga.

Eh, jag förtjänade det nog, jag har varit onödigt bitchig i den här tråden. Däremot vill jag fortfarande hävda att det du säger gör att mycket av Story Now-rörelsens kritik av den sortens spel jag för det mesta spelar blir fullständigt irrelevant för mig, eftersom den bygger på ett perspektiv jag inte har.

 

[Genesis]

Eh, jag förtjänade det nog, jag har varit onödigt bitchig i den här tråden.

Äh, jag har postat som en blind apa hela dagen. I mitt huvud var inlägget lustigt och inte elakt.

Däremot vill jag fortfarande hävda att det du säger gör att mycket av Story Now-rörelsens kritik av den sortens spel jag för det mesta spelar blir fullständigt irrelevant för mig, eftersom den bygger på ett perspektiv jag inte har.

Alltså, jag tror inte att vad jag sade gäller för alla eller ens en majoritet av Story Now-folket. Eller, kanske. Det vore intressant att ta reda på. Men utgå inte från att jag talar för Story Now-rörelsen, för det gör jag inte. Jag är en anekdot, inte ett statistiskt urval.