Nekromanti Fuck litteraturen!

[Coffe_Kanon]

Jag bryr mig inte nämnvärt om vilka som får Nobelpriset i litteratur, förutom de arslen till författare vars verk tvingar stackars svenska elever att behöva studera litteraturhistoria.

Skönlitteratur är ett individuellt tidsfördriv och ska inte höra hemma i skolan. De skulle lika gärna kunna lära ut tv-spelsteori i grundskolan isåfall.

//Coffe_Kanon - som personligen skulle ha skjutit huvudet av Selma Lagerlöf, om han levat samtidigt som henne för att förhindra tvånget att läsa om henne och hennes skitpapper till litteratur under senare dagar.

 

[Pom]

Skönlitteratur är ett individuellt tidsfördriv och ska inte höra hemma i skolan. De skulle lika gärna kunna lära ut tv-spelsteori i grundskolan isåfall.

Det är väl lite tvärtom: litteratur är exempel på hur man praktiskt kan använda språket. Jag ser en poäng i att man i skolan får lite orientering i olika sätt att använda skrift.

 

[krank]

Skönlitteratur är ett individuellt tidsfördriv och ska inte höra hemma i skolan. De skulle lika gärna kunna lära ut tv-spelsteori i grundskolan isåfall.

Inget medhåll. Ska man till exempel lära sig engelska, så ska man tammefan läsa skönlitteratur. Sedan spelar det ingen roll huruvida det rör sig om en fantasyroman, en serietidning eller vad som helst. Det enda sättet att lära sig läsa ett språk är att läsa, på samma sätt som man måste tala språket för att vänja sig vid det, eller skriva om man ska vänja sig vid att skriva.

 

[Coffe_Kanon]

Det är väl lite tvärtom: litteratur är exempel på hur man praktiskt kan använda språket. Jag ser en poäng i att man i skolan får lite orientering i olika sätt att använda skrift.

En poäng, ja. Men den är inte vettig, om man ska tvingas läsa om skönlitteratur så kan de lika gärna tvinga en att läsa om film tv-spel eller figurslagsspel. Vad är det som säger att ett medium är mer "lämpligt" för skolan än något annat?

Litteratur är ett särintresse precis som alla andra särintressen, och det är orättvist att detta särintresse ska tvingas på elever när andra särintressen inte gör det...

 

[Coffe_Kanon]

Inget medhåll. Ska man till exempel lära sig engelska, så ska man tammefan läsa skönlitteratur. Sedan spelar det ingen roll huruvida det rör sig om en fantasyroman, en serietidning eller vad som helst. Det enda sättet att lära sig läsa ett språk är att läsa, på samma sätt som man måste tala språket för att vänja sig vid det, eller skriva om man ska vänja sig vid att skriva.

Jag är på att man tvingas läsa, det jag inte är på är att man tvingas läsa sånt som Svenska akademin tycker är bra (exempelvis Selma Lagerlöf).

Författare borde inte få underteckna sina verk, detta skapar bara ett tvång på redan övepressade elever att kunna namnen på Svenska akademins favvisar.

Dessutom, ska man lära sig ett språk så ska man väl lära sig språkets regler, inte dess tillämpningar?

 

[Dimfrost]

om man ska tvingas läsa om skönlitteratur så kan de lika gärna tvinga en att läsa om film tv-spel eller figurslagsspel. Vad är det som säger att ett medium är mer "lämpligt" för skolan än något annat?

I en mening finns det en poäng att man skulle få lära sig en allmän mediekanon innefattande film, serier, litteratur, tvspel och så vidare. Ändå har litteraturen en särställning i och med att man genom den lär sig mer man kan ha nytta av på andra håll än övriga ovannämnda medieslag: språkbehandling, förmågan att skriva. I en allmänt orienterande mediehistoriekurs ser jag däremot inga problem med att ta upp andra saker. Precis som Lagerlöfs diktning kan lära oss något om hur man levde och tänkte i Sverige kring förra sekelskiftet är Counter-Strike en viktig del av dagens ungdomskultur. Ändå: tiden i skolan är naturligtvis begränsad, och jag tycker det känns naturligt att man prioriterar sådant som ungdomarna inte skulle lära sig på egen hand.


/Dimfrost

 

[DeBracy]

Dessutom, ska man lära sig ett språk så ska man väl lära sig språkets regler, inte dess tillämpningar?

Så du menar att man satsa på att få folk att lära sig hur man slår i spik och skruvar i skruvar och sedan låta dem komma på hur man bygger huset själva?

 

[johoohno]

Får jag fresta herrn med "Kejsarn av Portugallien" av Selam Lagerlöf? Lättläst och ändå mycket läsvärt.

 

[Coffe_Kanon]

Så du menar att man satsa på att få folk att lära sig hur man slår i spik och skruvar i skruvar och sedan låta dem komma på hur man bygger huset själva?

Nej, jag vill bara inte att man ska lära folk att en viss färg eller modell på huset är "den rätta", eller tvinga dem att bestämma sig för att bygga huset på ett visst sätt eller måla det med en viss färg...

//Coffe_Kanon - som hajade liknelsen galant

 

[krank]

Jag är på att man tvingas läsa, det jag inte är på är att man tvingas läsa sånt som Svenska akademin tycker är bra (exempelvis Selma Lagerlöf).

Självklart. Jag hatar litteraturkanon.

Dessutom, ska man lära sig ett språk så ska man väl lära sig språkets regler, inte dess tillämpningar?

Reglerna är bara abstraktioner skapade genom analys av tillämpningen. Det rör sig inte om någon faktisk underli8ggande struktur, utan om ett konstruerat regelverk.

Reglerna är ingenting värda utan tillämpningen, och slutmålet är att kunna använda språket. De allra flesta lär sig språk mer genom övning än genom att traggla grammatik eller öva oregelbundna verb.

Så jo, tillämpningarna, dvs det som är språket, är det man ska träna. De abstraktioner som vi kallar "regler" eller "grammatik" kan man träna om, och endast om, man anser att träning av dessa "regler" hjälper ens övning i de praktiska tillämpningarna.

Vissa elever mår bra av att träna grammatik. Många får inte ut ett smack av det. Om gammatiken inte tillför något till tillämpningen, är den värdelös.

 

[Coffe_Kanon]

I en mening finns det en poäng att man skulle få lära sig en allmän mediekanon innefattande film, serier, litteratur, tvspel och så vidare. Ändå har litteraturen en särställning i och med att man genom den lär sig mer man kan ha nytta av på andra håll än övriga ovannämnda medieslag: språkbehandling, förmågan att skriva. I en allmänt orienterande mediehistoriekurs ser jag däremot inga problem med att ta upp andra saker. Precis som Lagerlöfs diktning kan lära oss något om hur man levde och tänkte i Sverige kring förra sekelskiftet är Counter-Strike en viktig del av dagens ungdomskultur. Ändå: tiden i skolan är naturligtvis begränsad, och jag tycker det känns naturligt att man prioriterar sådant som ungdomarna inte skulle lära sig på egen hand.

Personligen läser jag Lovecraft, och kan på samma gång få en viss insikt i hur folk tänkte på den tiden. Jag läser även annat från betydligt äldre författare, ÄNDÅ är jag tvungen att läsa eller läsa om just det som Svenska Akademin har bestämmt att jag ska läsa, det är det jag klagar på.

Vad är det som säger att detta gäng med snofsiga svendomsbokmalars åsikter om vad "vettig litteratur" är mer korrekt än min egna?

 

[Coffe_Kanon]

Reglerna är bara abstraktioner skapade genom analys av tillämpningen. Det rör sig inte om någon faktisk underli8ggande struktur, utan om ett konstruerat regelverk.

Reglerna är ingenting värda utan tillämpningen, och slutmålet är att kunna använda språket. De allra flesta lär sig språk mer genom övning än genom att traggla grammatik eller öva oregelbundna verb.

Så jo, tillämpningarna, dvs det som är språket, är det man ska träna. De abstraktioner som vi kallar "regler" eller "grammatik" kan man träna om, och endast om, man anser att träning av dessa "regler" hjälper ens övning i de praktiska tillämpningarna.

Vissa elever mår bra av att träna grammatik. Många får inte ut ett smack av det. Om gammatiken inte tillför något till tillämpningen, är den värdelös.

Och där har vi återigen prov på den svenska skolans normaliserande utbildning. Den tjatar prompt på att man ska utbilda på ett visst sätt, även om vissa elever inte alls lär sig något och blir totalt ostimulerade av metoden. För att beskriva det praktiskt: Jag får inte ut någonting av att läsa Selma Lagerlöfs verk eller att läsa OM dem, förutom möjligtvis tristess eller önskan om att göra något annat. Får jag däremot själv välja vad jag vill läsa om och i, så lär jag mig mer.

 

[Dimfrost]

Jag hävdar inte att Lagerlöf är bättre eller intressantare än Lovecraft. Jag läser själv betydligt hellre Lovecraft. Mitt argument gick mer ut på att skönlitteratur har en plats i skolan, och man kan inte förutsätta att eleverna har tillräckliga förkunskaper för att göra informerade val helt utan hjälp. På något sätt måste man introduceras till författarskap också: jag trodde till exempel aldrig att jag skulle älska Virginia Woolf eller Hjalmar Söderberg förrän de stod på en obligatorisk litteraturlista (dock på universitetet, men poängen kvarstår). Ett visst mått av fritt val är dock säkert bra. Så var det alltid när jag gick på gymnasiet: till exempel fick vi en lista på andra världskrigsromaner som vi skulle välja ut en från. Tvång är sällan god pedagogik, det medger jag villigt.


/Dimfrost

 

[krank]

För att beskriva det praktiskt: Jag får inte ut någonting av att läsa Selma Lagerlöfs verk eller att läsa OM dem, förutom möjligtvis tristess eller önskan om att göra något annat. Får jag däremot själv välja vad jag vill läsa om och i, så lär jag mig mer.

Vilken del av "avskyr litteraturkanon" var det som inte gick fram?

För att förtydliga:

* När man lär sig språk, behöver man öva. Jag skiter i vad eleverna pratar om, så länge de gör det på engelska. Jag skiter i vad de läser, så länge de läser på engelska (serietidningar, böcker, tidskrifter, whatever). Jag skiter i vad de skriver, så länge de skriver på engelska. Jag har inga planer på att tvinga någon att läsa någon av den engelska litteraturens s.k "storheter". Eller tvinga någon att läsa något specifikt alls. Kommer eleven och har med sig en egen bok så skiter väl jag i vilket, bara den läser.

* Ovanstående har inte ett dugg med resonemanget angående grammatik/regler att göra - vilket var vad jag talade om i mitt förra inlägg.


Du tycks tolka in grejer i det jag skriver långt utöver och i flera fall i motsats till det jag faktiskt skrivit. Förklara dig.

 

[Gurgeh]

Jag läser även annat från betydligt äldre författare, ÄNDÅ är jag tvungen att läsa eller läsa om just det som Svenska Akademin har bestämmt att jag ska läsa, det är det jag klagar på.

Jag tror att du missförstått Svenska Akademiens uppgift och inflytande en smula.

Sedan kanske det inte är så konstigt att litteraturen har en dominerande position i svenskundervisningen. Litteraturen (inklusive dramatik) har varit en del av den mänskliga kulturen i 4000 år, medan film och serier har funnits i 100 år och tv, dataspel och rollspel betydligt kortare än så. Alla vettiga sammanställningar av mänskligt berättande kommer därför att domineras av litteraturen. De övriga berättarformerna kommer gradvis att ta en större plats, precis som det ska vara.

/tobias

 

[Coffe_Kanon]

Du tycks tolka in grejer i det jag skriver långt utöver och i flera fall i motsats till det jag faktiskt skrivit. Förklara dig.

Nej det ör jag inte, jag bara uttryckte mitt misstycke mot något annat än dig. Det sätt du lär ut på verkar helt hyvens, men tyvärr så gör få lärare det. De tycker väldigt bra om litteraturkanon och tvingar elever att både läsa verkan och om författaren som läraren själv anser är bra.

Ursäkta min otydligthet...

 

[Coffe_Kanon]

Jag tror att du missförstått Svenska Akademiens uppgift och inflytande en smula

Ok förklara isåfall för mig hur jag har missförstått det.

Såhär ser det ut i mina ögon:

Svenska Akademien är ett gäng med litteratursnobbar, som anser sig ha oinskränkt makt att kunna besluta om vad som är bra litteratur och vad som är dålig litteratur (jag menar de får ju bestämma vem som får Nobel priset i litteratur, uppenbarligen tror de nog att deras påsåtenden är de rätta).

Skolverket och även beslutsfattande politiker verkar köpa den här illusionen om att de som sitter i Svenska Akademiens har de "rätta åsikterna" angående litteraturen och utformar därefter i skolplanen vilka författare som SKA läsas om obligatoriskt och inte.

Eller också så är det bara lärare som jag har haft missnöjet att studera under haft detta illusoriska tankesätt, och därför tvingat på mig Selma Lagerlöf och det där kvinnohatande äcklet August Strindberg.

Hade lärarna bara sagt, "kära Coffe, du tycker uppenbarligen redan om att läsa böcker, så läs vad du själv tycker är lämpligt och skriv sedan några analyser och recensioner av det du läst så betygsätter jag dig efter detta istället för att tvinga på dig massa akademikerfavoriserad smörja som jag vet att du hatar mer än pesten och Paris Hilton sammanlagt." Då hade jag inte haft något att gnälla över, men så var sällan fallet...

P:S Ja jag är medveten om att Lovecraft var rasist, men han hade åtminstonde artigheten att skapa litteratur som jag anser är bra, och därför förlåter jag honom. Herr Strindberg å andra sidan sög hästdolme och det gör hans verk också (förutom som kaffeved då) D:S

 

[Coffe_Kanon]

Mitt argument gick mer ut på att skönlitteratur har en plats i skolan

Det tycker jag också och säger inget emot detta. Påtvingad skönlitteratur och åsikter om vad som är bra litteratur hör däremot INTE hemma i skolan, men det finns där ändå.

Tvinga för all del elever att läsa, men tvinga dem för fan inte VAD de ska läsa, säger jag. Men detta sker ändå i skolan, och det skyller jag på Svenska Akademien, Selma och August, hang 'em high!

 

[Olle Linge]

Skolverket och även beslutsfattande politiker verkar köpa den här illusionen om att de som sitter i Svenska Akademiens har de "rätta åsikterna" angående litteraturen och utformar därefter i skolplanen vilka författare som SKA läsas om obligatoriskt och inte.

Nu har du bara fel. Det finns ingen litteratur som är obligatorisk idag i svensk skola. Det är upp till läraren (eller möjligen lärarna, eftersom det är en praktisk fråga i många fall) att avgöra vad som ska läsas.

 

[Olle Linge]

Lärarens eventuella överhöghet

De tycker väldigt bra om litteraturkanon och tvingar elever att både läsa verkan och om författaren som läraren själv anser är bra.

Jag tycker att det är viktigt att påpeka att läraren är utbildad och förmodilgen har läst hundratals gånger mer än eleverna. Om målet vore att endast underhålla, skulle jag hålla med dig om att läraren inte borde ha någon bestämmanderätt. Nu är det dock inte det som är målet med litteraturundervisningen i skolan (även om det är en del). Jag tycker att det är helt okej att någon som är bättre utbildad än jag bestämmer vad jag ska läsa för att jag ska utvecklas på ett eller annat sätt. Om sedan din lärare är dålig på att motivera eller inte kan förklara är det dennes fel, inte systemets. Sedan kan man diskutera vad målet med svenskan i skolan bör vara, men så länge det rör sig om annat än ren underhållning (vilket jag anser att det borde göra), bör läraren ha mer rätt att bestämma än eleverna i egenskap av att ha bättre koll.

Det är lite som att låta elever tycka till om vilken mattebok som är bäst att ha, vilket är ren idioti eftersom de inte har någon som helst kunskap om hur en bra mattebok ser ut. Det brukar sluta med att man växlar fram och tillbaka mellan bok A och bok B då alla elver tycker boken de har just nu är dålig.