Friläsarna och Oberon från undersidan

Nässe

Myrmidon
Joined
3 Jan 2006
Messages
3,742
Location
Malmö
Vi har startat en kampanj i Oktoberlandet. Den här gången valde vi att köra med första upplagans regler, eftersom Fate inte riktigt klickade - så det är BRP för hela slanten! Fokus är Arkansk i norr och konflikter inom Tsarens kyrka. Rollpersonerna är två fauner (mittfolk) som reser till Arkansk för att missionera. De tillhör en marginell grupp inom kyrkan, Friläsarna (ja, vi har råkat säga Frifräsarna cirka tusen gånger…). Friläsarna är inte förbjudna men skiljer sig från kyrkans huvudfåra i ett antal punkter:
  • Även mittfolk bör kunna vara präster och förkunna texterna och läran, inte enbart hovfolk.
  • Religiösa texter ska vara på allröna, inte hovmål.
  • Alla troende är ansvariga för att läsa texterna och också översätta från hovmål till allröna. Alla ska läsa!

Johan spelar Yaromir Igorov, en 22-årig faun som mot sina föräldrars vilja sökt sig till Friläsarna. Han lämnar sin blivande hustru Natalia i Leongad för att söka sig norrut till Arkansk. Har fefolksförmågan På slaget som innebär att han alltid vet exakt vad klockan är. Yaromir har den underbara specialiseringen “situationsbundna kast”.

Andreas spelar Tadeus Omerov, en 29 årig faun som missionerat i flera år, bland annat i Perm och Moravia, totalt misslyckat. Han är uppvuxen bland alver i Volgograd och blev grovt mobbad och utsatt för våld under uppväxten. Därför ganska grym på att slåss i närstrid med blydagg. Familjen äger ett design- och klädföretag och vill att han ska ta över det. Har fefolksförmågan Lysande utsikter, som innebär att hans ögon kan svälla upp och ge ifrån sig ett klart sken.

Friläsarna har sitt fäste i Leongrad, med kentauren pastor Kirill Volkov som andlig ledare. De har inte lyckats få fotfäste någonstans i Oktoberlandet, och hoppas nu omvända feerna i Arkansk. Detta innan järnvägen byggs klart upp till staden - vilket kommer innebära att kyrkan skeppar in resurser och egna missionärer. Kanske kan man bygga ett fäste i norr bland slavfolk, valjägare och vitbjörnar? Då gäller det att omvända feer och få resurser och möjlighet att bygga en kyrka!

I Arkansk finns redan Styvkyrkan, som leds av kentauren Fader Vasily Popov, en hängiven motståndare till Friläsarna. Här finns även en av Tadeus värsta plågoandar från uppväxten, alven Klava Yeromlajev som äger restaurangen Silverspiran. Vi har också pysslingen Arkadi Mots som ansvarar för Arkansks telegraf och som via telegram blivit den första och enda fe Tadeus lyckats omvända i Arkansk. Arkadi är också en hemlig agent för Snöbaronen Ded Moroz - men det vet varken spelare eller rollpersoner.

Till detta kommer det faktum att istäcket i öster betett sig märkligt på senaste tiden. Feer lockas dit och försvinner, isarna spricker upp, djur agerar märkligt, konstiga ljussken, det regnar svart sot. Eventuellt har man fångat förvridna valar.

De konflikter vi har är följande:
  • Friläsarnas kamp mot den etablerade kyrkan.
  • Bägge kyrkorna mot den lokala slavfolkstron (som är mer eller mindre olaglig och kopplad till Makterna).
  • Snöbaronen Ded Moroz som vill sabotera järnvägsbygget och minska Tsarens inflytande. Har agenter på plats. Mot denne står sheriffen, lokala garnisonen och Tsarens hemliga agenter och angivare.
  • Slavfolket som splittras mellan lojalitet mot Makterna och de som är rädda för Makterna (men inte heller vill underkuvas Tsaren)
  • Sedan har vi en ny Makt i landet. I denna kampanj är det nämligen så att isen och Ded Moroz finns till för att blockera vägar ut och in ur Oktoberlandet. Och just nu håller ett invasivt ferike på att försöka tränga sig in Oktoberlandet - därav de märkliga fenomenen på isen. Detta rike leds av Lord Oberoen - samma fe som namngav Oktoberlandet 1300 år före Lejonkrigen. Sedan dess har dennes rike förvandlats till något fruktansvärt - en blandning av Terry Pratchetts Lords and Ladies och mumier/ vampyrer. De har fått evigt liv, blivit ondsinta och manipulativa och då också dödat och förgråat sitt eget rike, Feire. Nu behöver de liv för att klara sig - och de tänker suga ut detta ur Oktoberlandets feer. Deras största kraft är glimmer eller skimmer, att förtrolla och locka. Deras största motståndare är Ded Moroz/ Snöbaronen som vill blockera deras intrång. De lockar feer med visioner och hopp på isen.

Som inspiration för kampanjen har vi plockat mycket från Den sista najaden, bland annat kartan över Arkansk. Förhoppningsvis kommer berättelsen också leda ner i underjorden under isen, där vi kan ha ytterligare användning av Den sista najaden.

Första spelpasset var kort - mest gick det åt till att göra rollpersoner. Vi upptäckte spännande saker som att Köra Ubåt är en Själslig egenskap. Men vi fick också se Yarmor lämna sitt hem och sin tilltänkta Natalia, och Tadeus checka ut från hotellet i Morovia för att bege sig norrut.

Nu håller jag på med att försöka samla info om kyrkan i de texter som finns till Oktoberlandet - inte helt klart för mig vad kyrkan är eller står för. Och jag bygger fronter och planerar bomber. Sen är det bara att dra igång. Tacksam för alla former av idéer och tankar. Det jag är mest orolig för är att Skimmerfeerna och Lord Oberon som uråldrig vampyr inte ska passa den Oktoberländska stilen. Kanske borde jag istället använt Överhäxan? Men det får visa sig!

Sliter också lite med att få ihop vad slavfolk tror på, hur mycket jag ska inspireras av urfolk. En annan tanke är att det är Makterna de tror på och inget annat - med risken att allt de gör då är olagligt. Nä, det måste finnas en tro och ritualer och symboler som tillåts, men som kyrkan vill få bort. Eller?

Har en tanke om att försöka väva in joth1006s Kaskelot på något sätt. En val som spolas iland, påverkat av glimmer från den andra sidan. Men lite oklart hur och och om :)
 
När Yaromir ska hoppa tåget bort från Leongrad möts han på perrongen av sin gamla läromästare Pavel som ber honom inte åka, säger att det kommer vakna hemska makter under isen om Yaromir åker till Arkansk - något som kommer förgifta hela landet. Han ber honom stanna hos sin blivande hustru Natalia. När Yaromir vägrar drar Pavel fram en revolver men Yaromir tar den från honom. Hoppar på tåget mot Karaz. Fylld av glädje och en känsla av att kyrkan ska reformeras, och han ska vara i dess centrum. En ny tid kommer till Oktoberlandet.

Tadeus reser med älgdragen diligens från Moravia till Nol, där de ska fara vidare norrut till Arkansk. Han träffar faunen Niman Lint, som visar sig vara en mode-snobb av stora mått och känner väl Tadus familjs modehus. Dessutom avslöjar sig herr Lint som nybliven agent för Ochrana. Det kryper fram att han gift sig med en alv i Leongrad och fått in en fot i hemliga polisen men misslyckats kapitalt. Därför skickas han nu till Arkansk. En gränsöverskridande vänskap uppstår mellan de två faunerna.

På tåget mellan Karaz och Moravia vandrar Yaromir mellan vagnarna till tredje klass och slavfolken. Där uppstår spontan dans runt en märklig orkester vid namn Svängom. Yaromir dras in i den magiska dansen och kan inte hindra sig från att ansluta sig till långdansen som rör sig mellan vagnarna, mot andra och första klass. Alls feer längs med vägen förtrollas av musiken. I dansen träffar Yaromir hongnomen Iona som han tar kontakt med. De dansar sig trötta och försöker ta sig ur men kan inte sluta dansa. I andra klass ser de konduktörer som gör sig redo med gevär bakom en barrikad av stolar och bord.

Norrut från Nol till Arkansk kör diligensen med Tadeus och Lint, och en rese som chaufför, in i en snöstorm, halkar av vägen och krockar. Resen far i backen och slås medvetslös. De söker sig till ett övergivet torp för skydd under natten, tillsammans med älgarna. På dörren till torpet finns en skylt med texten: VARNING FÖR VANDÖDA.

Den dansande orkanen av feer fortsätter genom andra klass på tåget och närmar sig barrikaden. Yaromir försöker teckna till Iona att leta efter något att stoppa i öronen, men när hon inte förstår sticker han handen i hennes ficka och hittar en liten revolver. Då känner han igen henne, från efterlysningsaffischer i Leongrad: Anna Gorenk, revolutionär, poet och fiende till Tsaren. Efterlyst för stora summor. I andra fickan har hon tre biljetter till operan i Leongrad och de tar dessa och formar bollar de kan stoppa i ögonen. Tack var detta ljud-stopp kan de slita sig loss från dansen och rusa till barrikaden, där de nästan blir ihjälskjutna. Yaromir försöker göra loss vagnen med dansarna och orkestern men misslyckas. Till slut stormar det fram kentaurer och gnomer från första klass och slår ner och anhåller dansarna. När tåget stannat har orkestern Svängom försvunnit spårlöst.

Under natten rasar snöstormen med förnyad styrka. Tadeus ligger vaken och ser plötsligt hur älgarna blir rädda, och något rör sig utanför stugan och försöker dra upp dörren, men som tur är ligger en snödriva för dörren. Men tingesten ute i kylan fortsätter att försöka och rycker i dörren med ofelig styrka. Tadeus väcker de andra och leder en recitation av heliga texter, vilket driver bort varelsen. Efter detta ser Niman på Tadeus med ny blick, vördnad, något mer. Ännu en fe omvänd till Friläsarna?

Yaromir har rest vidare med Iona/ Anna till Moravia och fortsätter låtsas att han inte vet vem hon är. Han berättar om Friläsarna och pratar om Tsaren och kyrkan på ett sätt som han sen inser tangerar det förbjudna, och blir rädd att hon ska använda det mot honom. De åker samma diligans till Nol, därefter mot Arkansk. Innan avfärd från Nol får de reda på att det försvunnit en diligens i snöovädret, som de ska ha span på.

Yaromirs och Ionas diligens hittar diligensen Tadeus är med på, och alla fyra: Tadeus, Yaromir, revolutionären Iona/ Anna och ochrana-agenten Niman reser vidare till Arkansk i samma diligens. Tryckt stämning. De kommer fram sent på natten, efter en hemsk färd genom tät granskog, till en kall och ogästvänlig stad vid ishavet. Här beger sig Tadeus och Yaromir mot värdshuset Tindran, och inser på vägen dit att den andre är den missionär hen skulle sammanstråla med i Arkansk. En glad och uppspelt upptäckt - båda blir positivt förvånade, eftersom de haft negativa förväntningar om vem det är de ska samarbeta med . De tar sig in på värdshuset för att spendera natten där, och där slutar spelpasset.


Otroligt kul att vara tillbaka i Oktoberlandet. Vi har nog hittat det spel den här gruppen vill syssla med, under lång tid framöver.

Vill rekommendera Syndikatets genomspelning av Den sista najaden. Otroligt bra!
 
Varje gång jag ser trådtiteln vill min hjärna avläsa den som ”frifräsarna”.
 
Det här mailade jag ut innan förra spelpasset för att vi skulle prata ihop oss om det material som finns invävt i regelboken.

Om kyrkan

  • Ringer till Samsyn på söndagarna, till kyrkan.
  • Frälsa feer, rädda dem ur köttets garn: Avundsjuka. Begär. Hunger. Kedjade vid materiens lögner. Vid landets yta. Vid våra villor.
  • Se bortom era plågor!
  • Vad har lidandet för mening? Svaret är: ingen alls. Det är så vi ser skillnaden mellan sanning och lögn.
  • Predikstol och orgel
  • Sankt Boris - de sökandes bogatyr (bogatyr = helgon/ folkhjälte i rysk mytologi). Sankt Polina (de sörjandes bogatyr), Sankt Nastasya (de sällsammas bogatyr), Sankt Nazae (de segrandes bogatyr), med flera.
  • Klocka att ringa i för att samla församlingen.
  • Kyrkor har ibland formen av ett lejon, särskilt på landsbygden där mytologin om Tsaren som gudomlighet är starkare.
  • Hymner och rökelse
  • Ärkematriark Ana Kotkina (173 e. lk.) Död nu 214 e.lk.?
  • Makterna frestar med köttets röst. Om jag bara… om jag finge… Lockelsen är Makterna.
  • Saker sker för att det är deras tur. att dö. Så är ordningen. Söka sin plats och plogen troget föra.
  • Det finns nunnor som kan skickas ut på uppdrag, även farliga sådana
  • Tsaren. Lejonet i Vita staden. Ikonen. Lyser med sin strålglans. Bär deras börda.
  • Ska det finnas pilgrimsresor?
  • Ska man döpas i vatten när man blir frälst? Ikoner?
Liten historielektion

  • 1300 år före lejonkrigen kom Lord Oberon av Feire, namngav Oktoberlandet.
  • År noll, Tsaren vinner Lejonkrigen tack vare gnomernas förräderi - de säljer honom hemligheten om stenkol. jagar bort Överhäxan Baba Yaga som lämnar Oktoberlandet genom gränsdimman tillsammans med sin armé av kobolder, orcher, resar, troll och haggor.
  • 208-209 uppror i landet. Slavfolket reser sig men slås ner, mycket tack var att trupper kan flyttas på järnvägen.
  • 213 e-lk. Massarrresteringar i Arkansk. Undantagstillstånd på ön Navka norr om Arkansk ( i norra delen av Västersjön). Utbrett förräderi.
  • 214 efter lejonkrigen. Nu,

Makterna:

  • Baba Yaga är häxan, drömmarnas kraft, lusten, förhäxelsenspådomar. Blodsejd.
  • Snöbaronen Ded Moroz: kyla is också uppfinningar och teknik i någon mån, Bor i Sibirsk: De Frusna Feernas Stad. Vinterns makt.
  • Koschei, den första av Makterna. Död och förruttnelse. Vandöd. Också helande och läka sår. Kyrkogårdar. Sprider Koschies smitta som väcker de döda till liv.

Hymn: (från boken)

Fen kan intet mera göra

än att träget plogen föra

i sin fåra. Sorgebårar

motas ej av sorgetårar


Se den gyllene himlahästen

lämnar varje gryning västern

travar sakta, travar trogen

över landet, floden, skogen


Kommer kylan till din koja

spränger liljan markens boja

Torkare sommaren din åker

giver hösten vätan åter


Även guldomspunne Tsaren

och den vänliga bojaren

måste följa sina öden

och bli fria först i döden


Bön: (från boken)

Tsaren är min herre,

jag skall icke rädas

Han visar min plats i tingens ordning

han för mig till fåran och ger mig min plog

Han väcker min ande; han öppnar mitt öga för sanningens ljus

Gick jag ock vilse i den mörkaste av skogar,

nådde mig intet ont

ty han är med mig vart jag än går:

lejonklo och konungsstämma, de skydda mig

Han låter sin skepnad stråla ur mörkret;

han låter sitt tecken möta min blick.

Jag är ande i förgängligt kött.

Jag är sanning i en mäktig lögn.

Ordningen kan frälsa mig.

Döden är frihet från köttet
 
PASS 3.

Vi har spelat två pass Oktoberlandet under våren, som jag glömt skriva om.

Pass 3 inleddes med att de två predikanterna Yaromir och Tadeus (båda fauner) vaknade under sin första natt på värdshuset Tindran i Arkansk. De såg en procession av slavfolk tåga ut från samhället mot isen, mitt i natten. Också en märklig vitbjörn som drog mellan stugorna, tycktes nästan fe-aktig.

Under dagen uppsöks de av den lokala prästen Fader Vasily som är allmänt otrevlig och vill att de ska försvinna. Förutspår att Friläsarna kommer förbjudas inom kyrkan.

En expedition kommer åter till Arkansk, efter flera veckor på isen där de studerat de märkliga neonfärgade ljusfenomen som synts på himlen ovanför tundran. En av medlemmarna, Rodrinov, är kedjad och behandlas som ett djur. Ytterligare en medlem, Inina Motz visar sig vara syster till telegrafisten Arkadi Motz (som är RPs allierade i Arkansk). Men hon tycks inte känna igen sin bror efter att ha kommit åter från expeditionen, och hon sällar sig till Fader Vasily och Styvkyrkan.

Vitbjörnen syns igen och drar mellan husen, beter sig märkligt, nästan som en fe i djurkropp. Försöker ta sig in i Yaromirs och Tadeus stuga och tycks vilja prata med dem. Tadeus hindrar en jägare från att skjuta den. Yaromir förargas över detta.

Yaromir köper en klocka och ringer in till Samsyn (predikan) på torget. Han lyckas mot alla odds samla ett par slavfolk och omvänder en alkoholiserad rese vid namn Rogi. Men i slutändan drivs gruppen bort av kentaur-poliser, eftersom det råder förbud mot fesamlingar.
 
PASS 4.

Under natten i den iskalla och läckande stugan (med igensatt skorsten) får Yaromir en vision av hur han vandrar uppe på tundran. Isen spricker och han faller ner i den. Där fångas han av ett väldigt och vänligt lejon. Men lejonet förvandlas till en grå staty, illvillig. Statyn suger färgen och kraften ur honom, samtidigt som neonfärger spelar i dess ögon. Yaromir förvandlas till sten, och ur djupet strömmar tusentals stenaktiga fefolk, enhörningar, pegasuser och annat.

När de vaknar går de två predikanterna på tankepromenad, en gammal tradition som förtryckts inom kyrkan. Detta från tiden när pilgrimsfärder var stort. Men eftersom det indikerar att alla, även hovfolk, måste gå sträckan för att nå målet, praktiserar detta inte längre. Men Friläsarna vill återinföra pilgrimsfärder och tankepromenader.

Promenaden tar dem till hamnen där ett enormt valkadaver flutit iland (shoutout Kaskelot!) kadavret är fullt av sår där det blöder neonfärgad vätska istället för blod, och det stinker ammoniak i stället för ruttet kött. Feer har samlats i hamnen. Fader Vasily förkunnar att valen är ett tecken från tsaren, men lokala fiskar tror det är Makterna, och påstår att de sett valen angripas av hästar i vattnet, med horn i pannan.

Yaromir samtalar med en lokal ork och delar cigg och sprit. Tadeus ser sin gamla barndomsfiende och mobbare, alven Klava Yermolajev, men låter bli att närma sig henne.

Grupper går till telegrafstationen, den enda länken ut från detta isolerade vinterhelvete. Där finner de Arkadi Motz (pyssling) och hans nya kollega gnomen Iona Achmatova (som ju egentligen är den efterlysta revolutionären Anna Gorenk). De bjuds på borsch och bröd.

Arkadi berättar att hans syster Inina inte tycks känna igenom honom efter att hon kom åter från expeditionen, och att han inte får kontakt med henne. Hon spenderar all tid med prästen och i kyrkan. Arkadi föreslår att predikanterna ska kidnappa henne (stoppa henne i en påse), mot att de får använda telegrafstationen som kyrka. Tadeus tar tveksamt emot påsen. Framkommer att Arkadi är rädd att Inina ska avslöja någon form av hemlighet.

Yaromir får ett meddelande från Leongrad där det framkommer att hans trolovade Natalia och hans gamle vän Pavel är på väg till Arkansk för att rädda honom från den irrlära som Friläsarna är.

Tadeus och Yaromir besöker Styvkyrkan, där de finner fen Rodrinov (som återkom från expeditionen kedjad) i en träbur, som ett instängt djur. Men också Fader Vasily och Inina i full färd med att stycka stora köttbitar val som blöder neonfärgad vätska. De hamnar i ordbråk.

Inina äter en bit av valköttet, antyder att de ska få alla feer att äta av valköttet. Också att hon inte är Fader Vasilys tjänare, men han ska bli hennes. Hon lyder enbart under Tsaren-I-Isen.

Tadeus ger Yaromir påsen i tanken att han ska kidnappa Inina och uppehåller prästen. Men när de kommer ut ur kyrkan har Yaromor i stället stulit en bit av valköttet som börjar blöda igenom säcken och droppa neonfärgad vätska på isen.

Här slutar passet och vi konstaterar att vi vill spela oftare för att inte tappa momentum, men också att vi har väldigt kul. Spelsystemet, med BRP, känns välfungerande. För egen del ska jag skifta från att göra förberedelser i form av bomber till att skapa ett antal nedräkningar som jag kan använda genom hela kampanjen. Mer ett engångsjobb än att behöva sitta och plita inför varje pass. Känns också mer konsekvent - att spela spelvärlden, inte följa nycker och försöka underhålla.

Många spännande teologiska och filosofiska diskussioner. Kul när de argumenterade med Iona som de vet egentligen är röd revolutionär men som låtsas inte vara det, och hon för fram sin världsbild medan de kontrar med sin kyrkliga syn på världen och feerna. Som att de vill samma sak (rädda/ hjälpa/ fräsla slavfolk och mittfolk),fast ur helt olika ingångar.

Kul att vi kom fram till att fisk i tunna är en vanlig rätt i Arkansk.

De jobbade runt med en liknelse om Friläsarna som en glänta i den mörka och ogenomträngliga skog som omger Arkansk. Troligtvis har det gjort sådant intryck på telegrafisten att han kommer döpa om nedervåningen till Tsarens Glänta. Yaromir börjar få ett ohälsosamt självförtroende som predikant och tolkare av de gamla texterna.

Spännande att höra om Tadeus barndomsvän Klava som blev hans mobbare, oklart hur och varför. Var hon förälskad i honom, blev hon påverkad av andra, vad hände? Återstår att se :)
 
Back
Top