Johan Granberg
Swordsman
Vilket i och för sig inte säger någonting om antalet utövare, eller? Jag tror det är grymt svårt att spekulera någorlunda korrekt i den sortens siffror utan att göra en faktisk undersökning.
Nekromanti Friform=nybörjarovänligt?
- Thread starter MrG
- Start date
Nu var jag iofs bara 9 år när jag köpte min första Ensamma Vargen-bok (nummer 6; det lät ju mycket häftigare med "Magna-kai" än bara "kai"), men jag skulle misstänka att solospelen mest hängde med "på köpet" när leksaksbutikerna tog in rollspelen. Samma sak med äventyren och liknande - när du väl fått in foten via skramlande boxar så är det lättare att få butikerna att ta in relaterade saker som inte skramlar.
Ett problem i dagens läge med skramlande boxar är ju iofs ett konkurrensproblem: en box är ett spel och belagt med 25% moms, medan en bok är en bok och kommer undan med 6%.
Rosen
Myrmidon
Njae
Vilket i och för sig inte säger någonting om antalet utövare, eller?
Om du menar att antalat personer som köpte spel utan att spela dem skulle varit högre då än idag, så tror jag starkt att det snarare är tvärtom. Skolungdomar som köper en grej brukar testa den också, medan det är ganska ofta som äldre gamers att köpa spel enbart för att läsa dem -- vanligheten av just det har diskuterats tidigare på forumen.
Jag tror det är grymt svårt att spekulera någorlunda korrekt i den sortens siffror utan att göra en faktisk undersökning.
Ingen tog nog fram några faktiska siffror i mitten av 80-talet, men det är en rätt talande indikator att det inte alls var ovanligt med mellanstadieklasser där sgs alla grabbarna spelade rollspel. Lycka till med att hitta en sån idag.....
--
Åke
Vilket i och för sig inte säger någonting om antalet utövare, eller?
Om du menar att antalat personer som köpte spel utan att spela dem skulle varit högre då än idag, så tror jag starkt att det snarare är tvärtom. Skolungdomar som köper en grej brukar testa den också, medan det är ganska ofta som äldre gamers att köpa spel enbart för att läsa dem -- vanligheten av just det har diskuterats tidigare på forumen.
Jag tror det är grymt svårt att spekulera någorlunda korrekt i den sortens siffror utan att göra en faktisk undersökning.
Ingen tog nog fram några faktiska siffror i mitten av 80-talet, men det är en rätt talande indikator att det inte alls var ovanligt med mellanstadieklasser där sgs alla grabbarna spelade rollspel. Lycka till med att hitta en sån idag.....
--
Åke
w176
Förlorad dotter
Re: *Morr*
"Erm, nej, regler har en väldigt tydlig – konkret – funktion, nämligen att agera stöd och riktlinjer. (Och ja, de har en bunt andra funktioner också, som exempelvis att vara roliga, men sån allmänkunskap orkar jag inte rabbla upp.) Huruvida reglerna gör detta på ett bra sätt eller inte, eller huruvida man alltid bör förlita sig på reglerna, är en helt annan sak. Reglernas funktion i spelandet är dock knappast abstrakt."
Nja det beror på hur man definierar spelade. I Fia med knuff så har regler en funktion då jag ser det, då de utgör ramen för spelet. Som jag ser rollspel tycker jag dock att regler inte har någon funktion förutom att generera slump på själva spelandet. I och för sig ser jag spelandet som gestaltandet och berättelsen som spelandet och majoriteterna av den regel som finns i rollspel tycker jag knappast har någon funktion för dessa, initiativet i strid är icke relativt för dramatiken, i och för sig finns det även i en del spel regler för gestaltandet och berättelsen i sig själv men dom brukar jag inte gilla så de ger jag ändå fingret.
Men tillbaka till kärnan. I Fia med knuff fyller regler en funktion, de utgör den ram för vad man kan göra och uppnå och hur detta kan ske, vilka valmöjligheter du har, i rollspel vill jag faktiskt inte ha några restriktioner på vad man får och inte får göra (förutom spelvärldens egen logik och karaktärens egna begränsningar, har man gjort bonden Lort-evert med n stämning av grisigt realsim så kan han nog inte flyga och vara allergisk mot kryptonit), Reglers funktion är att begränsa och jag vill inte ha begränsningar på det slaget i rollspel, egentligen, Så som jag ser det så fyller regler ingen funktion för mig i spelandet, alltså huruvida de är och fyller en funktion är en definitionsfråga.
För övrigt är jag trött som en liten hamster
"Erm, nej, regler har en väldigt tydlig – konkret – funktion, nämligen att agera stöd och riktlinjer. (Och ja, de har en bunt andra funktioner också, som exempelvis att vara roliga, men sån allmänkunskap orkar jag inte rabbla upp.) Huruvida reglerna gör detta på ett bra sätt eller inte, eller huruvida man alltid bör förlita sig på reglerna, är en helt annan sak. Reglernas funktion i spelandet är dock knappast abstrakt."
Nja det beror på hur man definierar spelade. I Fia med knuff så har regler en funktion då jag ser det, då de utgör ramen för spelet. Som jag ser rollspel tycker jag dock att regler inte har någon funktion förutom att generera slump på själva spelandet. I och för sig ser jag spelandet som gestaltandet och berättelsen som spelandet och majoriteterna av den regel som finns i rollspel tycker jag knappast har någon funktion för dessa, initiativet i strid är icke relativt för dramatiken, i och för sig finns det även i en del spel regler för gestaltandet och berättelsen i sig själv men dom brukar jag inte gilla så de ger jag ändå fingret.
Men tillbaka till kärnan. I Fia med knuff fyller regler en funktion, de utgör den ram för vad man kan göra och uppnå och hur detta kan ske, vilka valmöjligheter du har, i rollspel vill jag faktiskt inte ha några restriktioner på vad man får och inte får göra (förutom spelvärldens egen logik och karaktärens egna begränsningar, har man gjort bonden Lort-evert med n stämning av grisigt realsim så kan han nog inte flyga och vara allergisk mot kryptonit), Reglers funktion är att begränsa och jag vill inte ha begränsningar på det slaget i rollspel, egentligen, Så som jag ser det så fyller regler ingen funktion för mig i spelandet, alltså huruvida de är och fyller en funktion är en definitionsfråga.
För övrigt är jag trött som en liten hamster
Re: Sälja måste vara enkelt
Det hela är asenkelt - bordsrollspel säljer bäst när de är i box. Punkt. Boxen skall vara tung och skramla. Punkt.
Varför? Människor är lata som fan och vill få en färdig produkt när de köper något. De vill inte behöva köpa en regelbok, och ett äventyr, och en näve tärningar, och rollformulär för att komma igång - de vill köpa paketet och sedan slippa tänka på det.
För att marknadsföra rollspel i vanliga kanaler måste det vara fokus på "spel", inte "roll". Annars är det stenkört.
Alla andra teorier är fel. ,-)
Det hela är asenkelt - bordsrollspel säljer bäst när de är i box. Punkt. Boxen skall vara tung och skramla. Punkt.
Varför? Människor är lata som fan och vill få en färdig produkt när de köper något. De vill inte behöva köpa en regelbok, och ett äventyr, och en näve tärningar, och rollformulär för att komma igång - de vill köpa paketet och sedan slippa tänka på det.
För att marknadsföra rollspel i vanliga kanaler måste det vara fokus på "spel", inte "roll". Annars är det stenkört.
Alla andra teorier är fel. ,-)
Re: Nu börjar jag bli trött på att omformulera mig
gör ni spelet kan jag sköta marknadsföringan.. har ju vunnit både ägg och epica ;-)
är också osäker på vad innehållet på ett friformsspel skulle vara för att det skulle vara attraktivt... råd hur man spelar friform för nybörjaren och FETT med scenarion och kampanjmatrial?
gör ni spelet kan jag sköta marknadsföringan.. har ju vunnit både ägg och epica ;-)
är också osäker på vad innehållet på ett friformsspel skulle vara för att det skulle vara attraktivt... råd hur man spelar friform för nybörjaren och FETT med scenarion och kampanjmatrial?
Olle Linge
Snigel
Re: Sälja måste vara enkelt
Men va? Det enda som känns relevant för inlägget är rollformulär, och det skulle säkert gå att lösa på ett smidigt sätt. Allt annat som behövs går ju att klämma in i boken man säljer. Eller menar du att en box känns mer komplett om den skramlar och innehåller många små delar?
Men va? Det enda som känns relevant för inlägget är rollformulär, och det skulle säkert gå att lösa på ett smidigt sätt. Allt annat som behövs går ju att klämma in i boken man säljer. Eller menar du att en box känns mer komplett om den skramlar och innehåller många små delar?
Ackerfors
Alas, your rapids!
- Joined
- 21 Jan 2001
- Messages
- 7,499
Ett litet inflik om att locka nybörjare...
Jag visste inte riktigt var i tråden jag skulle klämma in det här så det får bli såhär istället.
Efter vad jag läst i tråden verkar det rätt låst på att man måste sälja något för att locka nya spelare. Visserligen är ingenting gratis, men det här kanske man kan få Sverok-bidrag för?
Hur som helst, att sälja något att svårt. Det är betydligt lättare att ge bort något. Eller hur?
Jag tror att man ska satsa på ett häfte liknande GURPS Light, fast friform (i det här fallet) och med färgglad framsida. I häftet ska det finnas precis allting för att Kalle, 10 och hans tre polare ska kunna spela lite friform hemma runt köksbordet. Det ska vara förklarat enkelt och utan att gå in på något annat än just det som de behöver för att spela ett par tre gånger med texthjälp och möjligen ett par gånger de gjort själv.
I slutet av häftet ska det finnas information om fler sätt att spela på (givetvis helt utan värderingar på vad som är rätt och fel), fler ställen att spela på, produkter, osv, osv.
Det här häftet ska sedan ligga på disken i leksaksaffärerna och se lockande ut, och man får väl se till så att leksaksaffärerna delar ut dem någorlunda aktivt.
Leksakshandlarna har ingenting att förlora på det, mer än möjligen att ungarna kommer tillbaka för att fråga om det finns något av det som står om i häftet.
Mina 5 cent, förstås.
Jag visste inte riktigt var i tråden jag skulle klämma in det här så det får bli såhär istället.
Efter vad jag läst i tråden verkar det rätt låst på att man måste sälja något för att locka nya spelare. Visserligen är ingenting gratis, men det här kanske man kan få Sverok-bidrag för?
Hur som helst, att sälja något att svårt. Det är betydligt lättare att ge bort något. Eller hur?
Jag tror att man ska satsa på ett häfte liknande GURPS Light, fast friform (i det här fallet) och med färgglad framsida. I häftet ska det finnas precis allting för att Kalle, 10 och hans tre polare ska kunna spela lite friform hemma runt köksbordet. Det ska vara förklarat enkelt och utan att gå in på något annat än just det som de behöver för att spela ett par tre gånger med texthjälp och möjligen ett par gånger de gjort själv.
I slutet av häftet ska det finnas information om fler sätt att spela på (givetvis helt utan värderingar på vad som är rätt och fel), fler ställen att spela på, produkter, osv, osv.
Det här häftet ska sedan ligga på disken i leksaksaffärerna och se lockande ut, och man får väl se till så att leksaksaffärerna delar ut dem någorlunda aktivt.
Leksakshandlarna har ingenting att förlora på det, mer än möjligen att ungarna kommer tillbaka för att fråga om det finns något av det som står om i häftet.
Mina 5 cent, förstås.
Nightowl
Champion
Bu för broschyrer
Jag arbetar på en icke vinstdrivande institution som har till uppgift att (bland annat) bedriva samhällsinformation.
Om någon kommer med en bunt informationsbroschyrer (för det är vad det är) skulle det krävas rådjursögon, mutor eller ett personligt intresse för att få mig att inte kasta bort dom.
Men varför då, säger vän av ordning? Jo, praktisk erfarenhet säger mig att mycket få människor är intresserade av den information som redan finns i form av lappar bläppar och häften, delvis på grund av "information overload", och ju mer lappar som ligger där desto mindre chans att någon av dem blir lästa. Således är jag mycket skeptisk att lägga dit fler lappar, och någon måste övertala mig att de goda syftet är mycket gott eller det redan existerande intresset är mycket redan existerande för att jag ska lägga dit dem.
Så om jag vore leksakshandlare, och således ute efter profit (bland annat) skulle jag vara än mer skeptisk till att lägga dem bland den övriga reklam jag troligtvis redan har där. Om jag sålde en produkt för friformare redan, visst. Kanske. Men utrymme på disken och utökad overload som leder till minskat intresse är tillräckliga offer för att jag ska behöva ett särskilt incitament för att lägga dit fler broschyrer.
Erik
Jag arbetar på en icke vinstdrivande institution som har till uppgift att (bland annat) bedriva samhällsinformation.
Om någon kommer med en bunt informationsbroschyrer (för det är vad det är) skulle det krävas rådjursögon, mutor eller ett personligt intresse för att få mig att inte kasta bort dom.
Men varför då, säger vän av ordning? Jo, praktisk erfarenhet säger mig att mycket få människor är intresserade av den information som redan finns i form av lappar bläppar och häften, delvis på grund av "information overload", och ju mer lappar som ligger där desto mindre chans att någon av dem blir lästa. Således är jag mycket skeptisk att lägga dit fler lappar, och någon måste övertala mig att de goda syftet är mycket gott eller det redan existerande intresset är mycket redan existerande för att jag ska lägga dit dem.
Så om jag vore leksakshandlare, och således ute efter profit (bland annat) skulle jag vara än mer skeptisk till att lägga dem bland den övriga reklam jag troligtvis redan har där. Om jag sålde en produkt för friformare redan, visst. Kanske. Men utrymme på disken och utökad overload som leder till minskat intresse är tillräckliga offer för att jag ska behöva ett särskilt incitament för att lägga dit fler broschyrer.
Erik
Re: Sälja måste vara enkelt
Men spelar du friform räcker det med bara en bok. Möjligtvis några instuckna rollformulär för att skriva ned karaktärsdrag. Så där är en bok så komplett den kan bli.
/RD - kan tänka sig rollspel i form av tändstickaskar
Men spelar du friform räcker det med bara en bok. Möjligtvis några instuckna rollformulär för att skriva ned karaktärsdrag. Så där är en bok så komplett den kan bli.
/RD - kan tänka sig rollspel i form av tändstickaskar
Krille
Lord
Re: Sälja måste vara enkelt
Är det någon här som har provat Shadows over Camelot? Det är ett helt vanligt brädspel om riddare kring det runda bordet som questar, jagar graal, bankar saxare och pikter och dräper drakar. Det finns två intressanta poänger med spelet. Den första är att spelarna samarbetar för att vinna mot spelet. Den andra är att det finns en rätt hög risk (sju på åtta) att en av spelarna är en förrädare.
Spelet i sig har mängder med plopps, snygga plastriddare, en massa svärd, fyra olika spelplaner, kort, plattor, pikter, saxare och katapulter. Målet är att samla ihop minst sju vita svärd, innan spelet hinner få ihop 14 katapulter eller dräpa alla riddare. Förrädaren försöker förstås motarbeta de övriga. Grejen är att man inte vet vem som är förrädare, så denne måste vara rätt lurig i sitt motarbetande så att denne inte avslöjas för tidigt.
Vad som slog mig när jag spelade det för andra gången, med ett par icke-rollspelande medspelare, var hur fantastiskt väl icke-rollspelarna rollspelade. De olika riddarna har olika för- och nackdelar, så det tog inte lång tid innan de gick in i sina roller. Vidare hade vi den där grejen med förrädaren. Förrädaren måste automagiskt spela rollen av en hyvens kille för att inte avslöja sig, utöver riddarrollen. Slutligen så har spelet en ståry - det följer faktiskt Arthur-sagan, utom att det inte nödvändigtvis är Mordred som är förrädaren.
Resultatet blev att jag ett tag var hejjans osäker på om Shadows over Camelot är ett rollspel eller ett brädspel. I vilket fall som helst så har det definitivt klart mycket större säljpotential hos den normale spelkonsumenten än Från Atlantis till Blekinge.
Är det någon här som har provat Shadows over Camelot? Det är ett helt vanligt brädspel om riddare kring det runda bordet som questar, jagar graal, bankar saxare och pikter och dräper drakar. Det finns två intressanta poänger med spelet. Den första är att spelarna samarbetar för att vinna mot spelet. Den andra är att det finns en rätt hög risk (sju på åtta) att en av spelarna är en förrädare.
Spelet i sig har mängder med plopps, snygga plastriddare, en massa svärd, fyra olika spelplaner, kort, plattor, pikter, saxare och katapulter. Målet är att samla ihop minst sju vita svärd, innan spelet hinner få ihop 14 katapulter eller dräpa alla riddare. Förrädaren försöker förstås motarbeta de övriga. Grejen är att man inte vet vem som är förrädare, så denne måste vara rätt lurig i sitt motarbetande så att denne inte avslöjas för tidigt.
Vad som slog mig när jag spelade det för andra gången, med ett par icke-rollspelande medspelare, var hur fantastiskt väl icke-rollspelarna rollspelade. De olika riddarna har olika för- och nackdelar, så det tog inte lång tid innan de gick in i sina roller. Vidare hade vi den där grejen med förrädaren. Förrädaren måste automagiskt spela rollen av en hyvens kille för att inte avslöja sig, utöver riddarrollen. Slutligen så har spelet en ståry - det följer faktiskt Arthur-sagan, utom att det inte nödvändigtvis är Mordred som är förrädaren.
Resultatet blev att jag ett tag var hejjans osäker på om Shadows over Camelot är ett rollspel eller ett brädspel. I vilket fall som helst så har det definitivt klart mycket större säljpotential hos den normale spelkonsumenten än Från Atlantis till Blekinge.
Rising
Vila i frid
Re: *Morr*
Inte för berättandet. Där kan de ha en väldigt abstrakt funktion. Ett bra exempel är biljakter. Att simulera stress och hastighet med regler är väldigt abstrakt i jämförelse med att ha en rapp och stressfylld berättelse. Samma sak med berättelseskräck i jämförelse med regler för skräckpåverkan. En tredje grej är frågan om klimax. Där fyller vanliga regler en väldigt abstrakt funktion. Jag har varit med om många sessioner där jag använt reglerna rakt av och fått fullkomligt skittråkiga antiklimax som lett till besvikelser för hela spelgruppen. På den punkten fungerar de flesta regler jag sett som mycket dåliga riktlinjer. Med vanligt berättande så kommer det ofta däremot helt naturligt - eftersom vi har en nästan medfödd (eller i vart fall härmande) förmåga att berätta historier med en vettig inledning, upptrappning och slut.
Men okej, jag pratar nog om "regelanvändning" och inte om reglerna i sig, därav vår meningsskiljaktighet.
Sedan är det nog mina erfarenheter av att spelleda och lära ut spelledande i en stor rollspelsförening med både äldre och mycket yngre spelare som gör att jag kan tala om rollspelare som anlänt till rollspelshobbyn både via magic, warhammer, diablo, drakborgen, solospel och... tja, några började spela bara för rollspelsdebatten i mitten av nittiotalets skull. Så jag kan relatera till båda sidor i den här diskussionen om huruvida nya rollspelare blir bättre eller sämre av regler. Jag menar att den som håller sina egna erfarenheter över den andra partens i den här diskussionen måste blotta sina fördomar, eftersom ju det räcker med att lyssna och ta den andra parten på allvar för att förstå att ens egna erfarenheter bara visar ena sidan av myntet.
Inte för berättandet. Där kan de ha en väldigt abstrakt funktion. Ett bra exempel är biljakter. Att simulera stress och hastighet med regler är väldigt abstrakt i jämförelse med att ha en rapp och stressfylld berättelse. Samma sak med berättelseskräck i jämförelse med regler för skräckpåverkan. En tredje grej är frågan om klimax. Där fyller vanliga regler en väldigt abstrakt funktion. Jag har varit med om många sessioner där jag använt reglerna rakt av och fått fullkomligt skittråkiga antiklimax som lett till besvikelser för hela spelgruppen. På den punkten fungerar de flesta regler jag sett som mycket dåliga riktlinjer. Med vanligt berättande så kommer det ofta däremot helt naturligt - eftersom vi har en nästan medfödd (eller i vart fall härmande) förmåga att berätta historier med en vettig inledning, upptrappning och slut.
Men okej, jag pratar nog om "regelanvändning" och inte om reglerna i sig, därav vår meningsskiljaktighet.
Sedan är det nog mina erfarenheter av att spelleda och lära ut spelledande i en stor rollspelsförening med både äldre och mycket yngre spelare som gör att jag kan tala om rollspelare som anlänt till rollspelshobbyn både via magic, warhammer, diablo, drakborgen, solospel och... tja, några började spela bara för rollspelsdebatten i mitten av nittiotalets skull. Så jag kan relatera till båda sidor i den här diskussionen om huruvida nya rollspelare blir bättre eller sämre av regler. Jag menar att den som håller sina egna erfarenheter över den andra partens i den här diskussionen måste blotta sina fördomar, eftersom ju det räcker med att lyssna och ta den andra parten på allvar för att förstå att ens egna erfarenheter bara visar ena sidan av myntet.
Ackerfors
Alas, your rapids!
- Joined
- 21 Jan 2001
- Messages
- 7,499
Bu för leksakshandlare?
Nu har jag ju ingen aning om vad du arbetar med eller vad det är för broschyrer du får "i uppdrag" att dela ut.
Men är det inte skillnad på "Såhär fungerar sopsorteringen" och "Vill du prova på World of Warcraft utan dator?"? *tolka "samhällsinformation" som han vill*
Och okej, om det är så ohyggligt hemskt svårt att få leksakshandlarna att få ut dem, gå ut med dem i skolorna, bibliotek, fritidsgårdar. Jag har sett värre skräp en det här på de ovannämnda ställena.
Nu har jag ju ingen aning om vad du arbetar med eller vad det är för broschyrer du får "i uppdrag" att dela ut.
Men är det inte skillnad på "Såhär fungerar sopsorteringen" och "Vill du prova på World of Warcraft utan dator?"? *tolka "samhällsinformation" som han vill*
Och okej, om det är så ohyggligt hemskt svårt att få leksakshandlarna att få ut dem, gå ut med dem i skolorna, bibliotek, fritidsgårdar. Jag har sett värre skräp en det här på de ovannämnda ställena.
Re: *Morr*
”I och för sig ser jag spelandet som gestaltandet och berättelsen som spelandet och majoriteterna av den regel som finns i rollspel tycker jag knappast har någon funktion för dessa, initiativet i strid är icke relativt för dramatiken, i och för sig finns det även i en del spel regler för gestaltandet och berättelsen i sig själv men dom brukar jag inte gilla så de ger jag ändå fingret.”
Well, bara för att du inte använder dig av regler så innebär det liksom inte att de saknar funktion. Det är helt ok att friforma (I do it m’self on occasion), men man bör inte påstå att regler inte hör hemma (eller har någon plats) i rollspel; förutom att det är rent felaktigt så är det ju en rätt snäv inställning. Just initiativ brukar vara ett bra exempel på en rent organisatorisk regel; den är oftast inte menad att vara dramatisk och försöker oftast inte vara det heller (och för den som vill komma och tjata om taktikkort kan jag ju påpeka att jag skrev ”oftast”), men den fyller likväl en funktion. Huruvida man sen föredrar att använda en sådan regel eller bara spelledarens godtycklighet (eller hela gruppens godtycklighet om man samberättar), that’s like, a whole nother issue.
”Reglers funktion är att begränsa och jag vill inte ha begränsningar på det slaget i rollspel, egentligen, Så som jag ser det så fyller regler ingen funktion för mig i spelandet, alltså huruvida de är och fyller en funktion är en definitionsfråga.”
Tja, jag hävdar fortfarande att reglernas främsta funktion är att agera stöd och riktlinjer åt spelledaren (samt (oftast) att vara opartiska, och (om det nu finns någon slump, vilket det ju inte alltid gör) att införa en smula osäkerhet i spelet). Men det är skillnad på huruvida de har en funktion och huruvida de uppfyller densamma. Regler har oomkullrunkeligen en funktion i rollspel, men sen kan man ju tycka att reglerna är dåliga och inte fyller denna funktion på ett tillfredsställande sätt; det är givetvis en fullständigt legitim åsikt, men då har vi plötsligt lämnat ämnet om vad som är bra för nybörjare och istället kommit in på rent personliga preferenser. Sånt brukar vara lite futilt att diskutera.
”I och för sig ser jag spelandet som gestaltandet och berättelsen som spelandet och majoriteterna av den regel som finns i rollspel tycker jag knappast har någon funktion för dessa, initiativet i strid är icke relativt för dramatiken, i och för sig finns det även i en del spel regler för gestaltandet och berättelsen i sig själv men dom brukar jag inte gilla så de ger jag ändå fingret.”
Well, bara för att du inte använder dig av regler så innebär det liksom inte att de saknar funktion. Det är helt ok att friforma (I do it m’self on occasion), men man bör inte påstå att regler inte hör hemma (eller har någon plats) i rollspel; förutom att det är rent felaktigt så är det ju en rätt snäv inställning. Just initiativ brukar vara ett bra exempel på en rent organisatorisk regel; den är oftast inte menad att vara dramatisk och försöker oftast inte vara det heller (och för den som vill komma och tjata om taktikkort kan jag ju påpeka att jag skrev ”oftast”), men den fyller likväl en funktion. Huruvida man sen föredrar att använda en sådan regel eller bara spelledarens godtycklighet (eller hela gruppens godtycklighet om man samberättar), that’s like, a whole nother issue.
”Reglers funktion är att begränsa och jag vill inte ha begränsningar på det slaget i rollspel, egentligen, Så som jag ser det så fyller regler ingen funktion för mig i spelandet, alltså huruvida de är och fyller en funktion är en definitionsfråga.”
Tja, jag hävdar fortfarande att reglernas främsta funktion är att agera stöd och riktlinjer åt spelledaren (samt (oftast) att vara opartiska, och (om det nu finns någon slump, vilket det ju inte alltid gör) att införa en smula osäkerhet i spelet). Men det är skillnad på huruvida de har en funktion och huruvida de uppfyller densamma. Regler har oomkullrunkeligen en funktion i rollspel, men sen kan man ju tycka att reglerna är dåliga och inte fyller denna funktion på ett tillfredsställande sätt; det är givetvis en fullständigt legitim åsikt, men då har vi plötsligt lämnat ämnet om vad som är bra för nybörjare och istället kommit in på rent personliga preferenser. Sånt brukar vara lite futilt att diskutera.
Nightowl
Champion
Förlåt!
Jag är ett egotrippat miffo!
Jag är bibliotekarie. Nej, Yasse, det är ingen större skillnad på information om sopsortering eller information om nöjen. En stor del av broschyrerna jag beordras att dela ut handlar om underhållningsarrangemang som ofta är gratis ("gå på cirkus med din femåring!"). Det är för mycket att säga att inte en jävel läser den men inte är det många.
Således tror jag - utan att testa, så varsågod att testa - att du förlorar en hel del redan i det ledet där någon måste plocka upp dina 24 sidor om introduktion till friform, inte bara för att få vill plocka upp det, utan för att få vill ge dig en disk att lägga den på så att någon kan plocka upp den.
Men jag erbjuder härmed alla som gör en sådan broschyr att jag minsann ska sprida den till Arvidsjaurs Kommunbibliotek, alla skolbiblioteken i kommunen (fyra) och alla filialerna (två) om ni vill!
Erik, ska ge någa till fritidsgården också, och är det några av mina fellow tabelltalibaner som skriver introspel får ni gärna skicka mig några ex också.
Jag är ett egotrippat miffo!
Jag är bibliotekarie. Nej, Yasse, det är ingen större skillnad på information om sopsortering eller information om nöjen. En stor del av broschyrerna jag beordras att dela ut handlar om underhållningsarrangemang som ofta är gratis ("gå på cirkus med din femåring!"). Det är för mycket att säga att inte en jävel läser den men inte är det många.
Således tror jag - utan att testa, så varsågod att testa - att du förlorar en hel del redan i det ledet där någon måste plocka upp dina 24 sidor om introduktion till friform, inte bara för att få vill plocka upp det, utan för att få vill ge dig en disk att lägga den på så att någon kan plocka upp den.
Men jag erbjuder härmed alla som gör en sådan broschyr att jag minsann ska sprida den till Arvidsjaurs Kommunbibliotek, alla skolbiblioteken i kommunen (fyra) och alla filialerna (två) om ni vill!
Erik, ska ge någa till fritidsgården också, och är det några av mina fellow tabelltalibaner som skriver introspel får ni gärna skicka mig några ex också.
Olle Linge
Snigel
Huh? [ANT]
Menar du att svaret på frågan jag ställde är att det känns mer komplett om det skramlar eller svarade du bara på fel inlägg?
Menar du att svaret på frågan jag ställde är att det känns mer komplett om det skramlar eller svarade du bara på fel inlägg?
Ackerfors
Alas, your rapids!
- Joined
- 21 Jan 2001
- Messages
- 7,499
Haha, äsch...
"Jag är bibliotekarie."
Justja, det borde jag ju ha läst någonstans...
Tja, det förändrar ju en del. Din erfarenhet om det vi pratar om kontra min obotliga optimism... Hmm... Jag borde nog lägga ner det här spåret nu.
"Nej, Yasse, det är ingen större skillnad på information om sopsortering eller information om nöjen. En stor del av broschyrerna jag beordras att dela ut handlar om underhållningsarrangemang som ofta är gratis ("gå på cirkus med din femåring!")."
Jag kan ju inte säga att jag inte håller med eftersom du borde veta och jag inte har någon koll. Däremot ser jag skillnader som du gärna får lappa ihop om du vill.
Målgruppen. Föräldrar som ska ta med sina ungar på cirkus behöver fundera på om pengarna räcker till spaghetti och toapapper. Tioåringarna ser en ball bild och något som lockar, och jag vet hur hängiven jag var åt det som verkligen lockade mig när jag var tio bast.
Utformningen. Det är relativt lätt att locka barn av idag, har jag en känsla av. Det borde räcka med att vara "medveten" om vad som är populärt. På det sättet bör man kunna utforma något som barnen lägger märke till. Jag antar att det här hänger ihop med målgrupp. Och det leder till...
"Således tror jag - utan att testa, så varsågod att testa - att du förlorar en hel del redan i det ledet där någon måste plocka upp dina 24 sidor om introduktion till friform, inte bara för att få vill plocka upp det, utan för att få vill ge dig en disk att lägga den på så att någon kan plocka upp den."
...Att om utformningen är rätt genomförd kommer tioåringarna tänka "ballt" och plocka med en hem.
Att få någon att lägga upp det verkar dock värre, och det kan jag inte veta något om.
Dessutom, trots min optimism, räknar jag inte med att alla ungar i hela Sverige som någonsin får se häftet kommer bli rollspelare. Inte ens en särskilt stor del. Rollspel är inte en hobby som lockar särskilt många, jag spekulerar bara i hur man ska nå ut till flest.
Något annat vore naivt.
"Men jag erbjuder härmed alla som gör en sådan broschyr att jag minsann ska sprida den till Arvidsjaurs Kommunbibliotek, alla skolbiblioteken i kommunen (fyra) och alla filialerna (två) om ni vill!"
Ballt! Inte för att jag tänker göra det, jag friformar ju inte ens särskilt mycket, men MrG kanske är intresserad?
"Jag är bibliotekarie."
Justja, det borde jag ju ha läst någonstans...
Tja, det förändrar ju en del. Din erfarenhet om det vi pratar om kontra min obotliga optimism... Hmm... Jag borde nog lägga ner det här spåret nu.
"Nej, Yasse, det är ingen större skillnad på information om sopsortering eller information om nöjen. En stor del av broschyrerna jag beordras att dela ut handlar om underhållningsarrangemang som ofta är gratis ("gå på cirkus med din femåring!")."
Jag kan ju inte säga att jag inte håller med eftersom du borde veta och jag inte har någon koll. Däremot ser jag skillnader som du gärna får lappa ihop om du vill.
Målgruppen. Föräldrar som ska ta med sina ungar på cirkus behöver fundera på om pengarna räcker till spaghetti och toapapper. Tioåringarna ser en ball bild och något som lockar, och jag vet hur hängiven jag var åt det som verkligen lockade mig när jag var tio bast.
Utformningen. Det är relativt lätt att locka barn av idag, har jag en känsla av. Det borde räcka med att vara "medveten" om vad som är populärt. På det sättet bör man kunna utforma något som barnen lägger märke till. Jag antar att det här hänger ihop med målgrupp. Och det leder till...
"Således tror jag - utan att testa, så varsågod att testa - att du förlorar en hel del redan i det ledet där någon måste plocka upp dina 24 sidor om introduktion till friform, inte bara för att få vill plocka upp det, utan för att få vill ge dig en disk att lägga den på så att någon kan plocka upp den."
...Att om utformningen är rätt genomförd kommer tioåringarna tänka "ballt" och plocka med en hem.
Att få någon att lägga upp det verkar dock värre, och det kan jag inte veta något om.
Dessutom, trots min optimism, räknar jag inte med att alla ungar i hela Sverige som någonsin får se häftet kommer bli rollspelare. Inte ens en särskilt stor del. Rollspel är inte en hobby som lockar särskilt många, jag spekulerar bara i hur man ska nå ut till flest.
Något annat vore naivt.
"Men jag erbjuder härmed alla som gör en sådan broschyr att jag minsann ska sprida den till Arvidsjaurs Kommunbibliotek, alla skolbiblioteken i kommunen (fyra) och alla filialerna (två) om ni vill!"
Ballt! Inte för att jag tänker göra det, jag friformar ju inte ens särskilt mycket, men MrG kanske är intresserad?
Re: Sälja måste vara enkelt
Eller menar du att en box känns mer komplett om den skramlar och innehåller många små delar?
Ja, det är precis det jag menar. Emballage och tyngd är avgörande. Om du, som okunnig, köper en bok (regelbok) så är det en bok (som man läser, inte spelar med), inte ett spel. Köper du en box, är det ett spel. Ju tyngre, läckrare och större box det är, desto bättre.
Och när du köper ett spel vill du ha det komplett. Du vill inte köpa en massa krafs till det - som äventyr, tärningar, etc. Du vill ha det komplett.
(återigen - detta gäller främst oinformerade/låginformerade kunder, de som behövs för få hobbyn att växa - mammor/pappor som gör impulsköp till sina barn etc)
Eller menar du att en box känns mer komplett om den skramlar och innehåller många små delar?
Ja, det är precis det jag menar. Emballage och tyngd är avgörande. Om du, som okunnig, köper en bok (regelbok) så är det en bok (som man läser, inte spelar med), inte ett spel. Köper du en box, är det ett spel. Ju tyngre, läckrare och större box det är, desto bättre.
Och när du köper ett spel vill du ha det komplett. Du vill inte köpa en massa krafs till det - som äventyr, tärningar, etc. Du vill ha det komplett.
(återigen - detta gäller främst oinformerade/låginformerade kunder, de som behövs för få hobbyn att växa - mammor/pappor som gör impulsköp till sina barn etc)
Re: *Morr*
”Inte för berättandet.”
Inlägget jag svarade på ursprungligen ville mena att friform är mer nybörjarvänligt. Det håller jag inte med om, och därför ville jag påpeka att regler ju har en konkret funktion, vilket bör vara en fördel. När man sen tar sig en titt på vad denna funktion är, då märker man att den är kopplad till spelandet, inte till berättandet. De flesta regler är trots allt tämligen simulationsinriktade. För spelandet så är reglerna tämligen konkreta, vilket berättarmässiga tips och dylikt flum inte är. Däremot kan jag hålla med om att det senare är mer konkret när det gäller dramatiken i spelet, snarare än spelet som helhet (om det nu var det du ville säga).
En söt liten iakttagelse då: Många rollspel brukar använda regler för simulationsmässiga saker (där dessa fyller en konkret funktion för spelandet) och berättarmässiga tips för dramatik (där dessa fyller en konkret funktion för berättandet). Om man vill göra ett rent friformsrollspel och skär bort reglerna helt och hållet, då tvingas man antingen ignorera den spelmässiga biten helt (och låta allt sådant skötas godtyckligt), eller applicera ett suboptimalt verktyg. Det kan givetvis bli bra om man har lite rutin (och kan improvisera utan att allt går åt skogen), men det är knappast särskilt nybörjarvänligt.
”Så jag kan relatera till båda sidor i den här diskussionen om huruvida nya rollspelare blir bättre eller sämre av regler.”
Jag har inte sagt att nya rollspelare blir bättre av regler; jag har sagt att det är enklare. Det är ungefär som att bygga ihop en IKEA-möbel: Det är enklare om det finns en instruktionsmanual som talar om hur jag skall göra än om jag måste lista ut allt sånt själv (även om slutresultatet förmodligen blir detsamma i vilket fall, eftersom det är en byggsats); har jag redan byggt ihop möbler i tio år så behöver jag nog inte den där manualen, men om jag är en komplett gröngöling så kommer den underlätta.
”Jag menar att den som håller sina egna erfarenheter över den andra partens i den här diskussionen måste blotta sina fördomar, eftersom ju det räcker med att lyssna och ta den andra parten på allvar för att förstå att ens egna erfarenheter bara visar ena sidan av myntet.”
w176 skrev om sina erfarenheter, jag skrev om mina. Jag påstod varken att hon ljög eller att hennes erfarenheter var felaktiga, så du kan ju lägga ner fördomssnacket. Vad jag däremot menade (och också sade, även om jag inte skrev ut det i klartext, eftersom jag trodde att det var uppenbart) var att den sortens anekdotiska bevis inte tillför särskilt mycket i en sån här diskussion.
”Inte för berättandet.”
Inlägget jag svarade på ursprungligen ville mena att friform är mer nybörjarvänligt. Det håller jag inte med om, och därför ville jag påpeka att regler ju har en konkret funktion, vilket bör vara en fördel. När man sen tar sig en titt på vad denna funktion är, då märker man att den är kopplad till spelandet, inte till berättandet. De flesta regler är trots allt tämligen simulationsinriktade. För spelandet så är reglerna tämligen konkreta, vilket berättarmässiga tips och dylikt flum inte är. Däremot kan jag hålla med om att det senare är mer konkret när det gäller dramatiken i spelet, snarare än spelet som helhet (om det nu var det du ville säga).
En söt liten iakttagelse då: Många rollspel brukar använda regler för simulationsmässiga saker (där dessa fyller en konkret funktion för spelandet) och berättarmässiga tips för dramatik (där dessa fyller en konkret funktion för berättandet). Om man vill göra ett rent friformsrollspel och skär bort reglerna helt och hållet, då tvingas man antingen ignorera den spelmässiga biten helt (och låta allt sådant skötas godtyckligt), eller applicera ett suboptimalt verktyg. Det kan givetvis bli bra om man har lite rutin (och kan improvisera utan att allt går åt skogen), men det är knappast särskilt nybörjarvänligt.
”Så jag kan relatera till båda sidor i den här diskussionen om huruvida nya rollspelare blir bättre eller sämre av regler.”
Jag har inte sagt att nya rollspelare blir bättre av regler; jag har sagt att det är enklare. Det är ungefär som att bygga ihop en IKEA-möbel: Det är enklare om det finns en instruktionsmanual som talar om hur jag skall göra än om jag måste lista ut allt sånt själv (även om slutresultatet förmodligen blir detsamma i vilket fall, eftersom det är en byggsats); har jag redan byggt ihop möbler i tio år så behöver jag nog inte den där manualen, men om jag är en komplett gröngöling så kommer den underlätta.
”Jag menar att den som håller sina egna erfarenheter över den andra partens i den här diskussionen måste blotta sina fördomar, eftersom ju det räcker med att lyssna och ta den andra parten på allvar för att förstå att ens egna erfarenheter bara visar ena sidan av myntet.”
w176 skrev om sina erfarenheter, jag skrev om mina. Jag påstod varken att hon ljög eller att hennes erfarenheter var felaktiga, så du kan ju lägga ner fördomssnacket. Vad jag däremot menade (och också sade, även om jag inte skrev ut det i klartext, eftersom jag trodde att det var uppenbart) var att den sortens anekdotiska bevis inte tillför särskilt mycket i en sån här diskussion.
Rising
Vila i frid
Re: *Morr*
Jag är lite oklar över vad du menar med "spelandet", men gissar att det handlar om avvägande av riskfaktorer: Att exempelvis riskera att smyga sig in i ett rum med sovande vakter för att man tror sig kunna sno deras värdesaker utan att de vaknar, det är mycket riktigt en avvägning som inte blir särskilt intressant utan slump och regler för handlingsresolution. Men liksom, äventyr behöver ju inte handla om den sortens avvägningar, eller ens den sortens situationer. Det finns massor av hardcore problemlösning man kan ta till utan att använda slump. Gåtor (antngen sfinxgåtor, traditionella mordgåtor, logiska slutledningsgåtor såsom de i spelet Myst, eller för all del helt ologiska gåtor som i Monkey Island) behöver ingen slump eller andra regler än sina egna för att ändå kunna vara väldigt utmanande utan den minsta godtycklighet. Å så har vi förstås alla typer av rollspel som förlitar sig på att använda medspelarna som slumpgeneratorer; såsom diplomatiska och intrigfyllda äventyr.
Friform behöver absolut inte handla om ett slumplöst system för att sköta handlingsresolution.
---
Om jag ska vidareutveckla denna tanke så tror jag faktiskt att det är just det här med avvägande av riskfaktorer som är svagheten med många av dagens rollspel. De tror att det har blivit ett spel bara för att de infört ett moment av slump, vilket påminner en del om många gamla datorspel som jag växte upp med; de var helt enkelt inte så roliga att spela. Idag har datorspelen vuxit om rollspelen i fråga om just spelandet; man ställs inför viktigare och mer utmanande val, där ledtrådarna är mer stimulerande och där faktorerna är fler. Bordsrollspelen är i stort sett bara en massa rullande av tärningar och uppenbara valmöjligheter och så tror konstruktörerna att de minsann skapat sig ett häftigt rollSPEL.
Liksom, att lägga med saker som skramlar i en låda (som det talas om ovan) är också det ett utslag från hur man gjorde förr; då kom de bästa datorspelen i skramlande lådor med en massa fringisar, finesser och specialgrejer. Idag är till och med manualerna oerhört slarvigt ihopsatta; det tas nästan för givet att ingen kommer läsa dem. Istället koncentrerar man sig på det viktigaste.
Att hitta på tuffa utmaningar är svårt, och jag är inte helt övertygad om att det är enklare med avvägningsutmaningar än den sortens utmaningar som friform kan fokusera på.
Jag är lite oklar över vad du menar med "spelandet", men gissar att det handlar om avvägande av riskfaktorer: Att exempelvis riskera att smyga sig in i ett rum med sovande vakter för att man tror sig kunna sno deras värdesaker utan att de vaknar, det är mycket riktigt en avvägning som inte blir särskilt intressant utan slump och regler för handlingsresolution. Men liksom, äventyr behöver ju inte handla om den sortens avvägningar, eller ens den sortens situationer. Det finns massor av hardcore problemlösning man kan ta till utan att använda slump. Gåtor (antngen sfinxgåtor, traditionella mordgåtor, logiska slutledningsgåtor såsom de i spelet Myst, eller för all del helt ologiska gåtor som i Monkey Island) behöver ingen slump eller andra regler än sina egna för att ändå kunna vara väldigt utmanande utan den minsta godtycklighet. Å så har vi förstås alla typer av rollspel som förlitar sig på att använda medspelarna som slumpgeneratorer; såsom diplomatiska och intrigfyllda äventyr.
Friform behöver absolut inte handla om ett slumplöst system för att sköta handlingsresolution.
---
Om jag ska vidareutveckla denna tanke så tror jag faktiskt att det är just det här med avvägande av riskfaktorer som är svagheten med många av dagens rollspel. De tror att det har blivit ett spel bara för att de infört ett moment av slump, vilket påminner en del om många gamla datorspel som jag växte upp med; de var helt enkelt inte så roliga att spela. Idag har datorspelen vuxit om rollspelen i fråga om just spelandet; man ställs inför viktigare och mer utmanande val, där ledtrådarna är mer stimulerande och där faktorerna är fler. Bordsrollspelen är i stort sett bara en massa rullande av tärningar och uppenbara valmöjligheter och så tror konstruktörerna att de minsann skapat sig ett häftigt rollSPEL.
Liksom, att lägga med saker som skramlar i en låda (som det talas om ovan) är också det ett utslag från hur man gjorde förr; då kom de bästa datorspelen i skramlande lådor med en massa fringisar, finesser och specialgrejer. Idag är till och med manualerna oerhört slarvigt ihopsatta; det tas nästan för givet att ingen kommer läsa dem. Istället koncentrerar man sig på det viktigaste.
Att hitta på tuffa utmaningar är svårt, och jag är inte helt övertygad om att det är enklare med avvägningsutmaningar än den sortens utmaningar som friform kan fokusera på.