NYHET Free League släpper Blade Runner rollspel

[Mogger]

Jag tror att det som för många är svårt att komma förbi är när saker som är högst reella smärtpunkter för dem, till exempel rasism och kolonialism, reduceras till något där spelet förutsätter att du börjar som med på det, även om det senare finns möjlighet att byta åsikt. Där går det också bortom "det här spelet är inte för mig, jag vill inte spela det" och når "vad ger en bunt personer utan personlig erfarenhet av dessa trauman rätten att behandla det som en spännande utforskning?".

Alltså, det finns ju gott om tondöva behandlingar av känsliga teman och reella problem. Om FL:s BR blir ett sådant spel har de misslyckats kapitalt. Jag tror inte att det kommer att bli ett sådant spel och inget i den här tråden har fått mig att tro det heller. Att man kan skriva ett tondövt BR RPG är uppenbart. Jag tror inte att risken är stor.

 

[Franz]

@Franz Tror inte frågan är riktad till mig. Jag skrev mycket till MUA, inte minst mutanternas spelarbok som tydligt lyfter fram klasskampen. Men jag skulle aldrig skriva att "den mänskliga eliten i rollspelet är moraliskt förkastlig och utnyttjar den förtryckta massan och mutanternas kamp är god och rättfärdig"

Jag tog nog antingen i lite från tårna samt att det var lite för länge sedan jag läste MUA. Samt att vi kanske pratat förbi varandra. Jag förstod det som att du tycker att allegorin om replikanter som slavar inte är bra och rätt stötande då man i sådana fall jämför slavar med ett folk som inte ens är mänskliga. Jag ville minnas att jag läst i MUA att det finns strukturella förtryck av mutanter som inte är superolika historiska förtryck av minoriteter. Inte i något av fallen tycker jag som sagt att det går att sätta likhetstecken mellan förtrycket fiktion och verklighet, men att likheter finns.

Jag menar inte att hela spelet måste handla om slavjägare, men jag tycker att det vore ansvarsfullt och dessutom göra spelet bra om man på något sätt hanterade faktumet att likheten finns. Det behöver inte betyda att man rätt upp och ner skriver "Poängen med spelet är XXX". Jag tror att det kan göras på ett subtilare och bättre sätt.

Är det för övrigt inte mer eller mindre uttalat i Blade Runnet 2049 att replikanter är mänskliga, eller åtminstone är kapabla till känslor och empati?

Ber för övrigt om ursäkt för att jag använde mig av ord som "förfasa" och "triggande". Jag använder ofta de begreppen utan att lägga någon värdering I dem, men det låter ganska nedvärderande nu när jag läser igenom vad jag skrivit. Sorry!

 

[Troberg]

Verkligen coolt, något jag hoppats skulle hända i typ 30 år.

Jag antar att det är för mycket att hoppas på att man ska återuppliva Rutger Hauer inför lanseringen?

 

[Mogger]

Jag tog nog antingen i lite från tårna samt att det var lite för länge sedan jag läste MUA. Samt att vi kanske pratat förbi varandra. Jag förstod det som att du tycker att allegorin om replikanter som slavar inte är bra och rätt stötande då man i sådana fall jämför slavar med ett folk som inte ens är mänskliga. Jag ville minnas att jag läst i MUA att det finns strukturella förtryck av mutanter som inte är superolika historiska förtryck av minoriteter. Inte i något av fallen tycker jag som sagt att det går att sätta likhetstecken mellan förtrycket fiktion och verklighet, men att likheter finns.

Jag älskar allegorier, just eftersom de sällan är övertydliga. Det ger oss möjlighet att närma oss svåra ämnen utan att använda de verkliga förlagorna. Animal Farm, Watership Down all allegorisk politisk satir etc. Det är ett superbra redskap. Men om man måste förklara att "detta är en allegori. Det vi egentligen menar är att nazism är dåligt" så har man ju missat poängen. Eller skapat en dålig allegori som ingen förstår.

Jag menar inte att hela spelet måste handla om slavjägare, men jag tycker att det vore ansvarsfullt och dessutom göra spelet bra om man på något sätt hanterade faktumet att likheten finns. Det behöver inte betyda att man rätt upp och ner skriver "Poängen med spelet är XXX". Jag tror att det kan göras på ett subtilare och bättre sätt.

Ja, det måste såklart göras subtilt. Men, jag tycker fortfarande inte att det är bevisat bortom rimligt tvivel att replikanter är att betrakta som människor.

Är det för övrigt inte mer eller mindre uttalat i Blade Runnet 2049 att replikanter är mänskliga, eller åtminstone är kapabla till känslor och empati?

Isf får jag backa. Det är olyckligt om det är så tycker jag. Men jag vågar inte svara på det.

Ber för övrigt om ursäkt för att jag använde mig av ord som "förfasa" och "triggande". Jag använder ofta de begreppen utan att lägga någon värdering I dem, men det låter ganska nedvärderande nu när jag läser igenom vad jag skrivit. Sorry!

Ingen fara. Sånt händer på nätet.

 

[Svarte Faraonen]

Det jag tänker kan göra skillnad för mottagandet är skillnaden på följande två scenarion:

• En situation som är lätt att koppla till någon form av orättvisa i verkligheten beskrivs i ett spel. Den förekommer som en neutral del av världsskildringen, och hur och hur mycket man interagerar med den är upp till spelgruppen.
• En situation som är lätt att koppla till någon form av orättvisa i verkligheten beskrivs i ett spel. Spelarnas huvudaktivitet, det som spelskaparna läger krut på att göra kul, är att direkt medverka till denna situation.

Att spela blade runners kommer närmre den senare varianten. Om man tänker på Western så innehåller spelet mängder med historiska orättvisor, men det finns inget i spelets scenarion som säger att rollpersonernas jobb är att medverka till att upprätthålla dem. Eon, för att ta ett mindre historiskt exempel, har åtskilliga företeelser i spelvärlden som kan leda tankarna åt verkliga grymheter, men det säger inget om huruvida rollpersonerna medverkar till dem eller inte. Då kan man, som @Måns menar, själv bestämma hur man förhåller sig. När spelet redan framhäver en aktivitet framför andra blir det knivigare.

 

[Franz]

Jag älskar allegorier, just eftersom de sällan är övertydliga. Det ger oss möjlighet att närma oss svåra ämnen utan att använda de verkliga förlagorna. Animal Farm, Watership Down all allegorisk politisk satir etc. Det är ett superbra redskap. Men om man måste förklara att "detta är en allegori. Det vi egentligen menar är att nazism är dåligt" så har man ju missat poängen. Eller skapat en dålig allegori som ingen förstår.

Absolut, här håller jag med. Men jag är ändå inte helt med på hur du menar. Om jag förstår dig rätt så tycker du att om man i BR RPG skulle göra en stor grej av att det finns allegoriska spår mellan förhållandet blade runner - replikant och förtryckande strukturer i vår historia, alltså inte skriva det rätt ut, men att subtexten finns där, så skulle du inte gilla det för det skulle krocka med ett filosofiskt tema du tycker är spännande som handlar om när AI blir mänskligt eller inte? Förstår jag dig rätt då?

 

[Mogger]

När spelet redan framhäver en aktivitet framför andra blir det knivigare.

Ja, det här håller jag med om är en svår balansgång, men, återigen tycker jag Dogs in the Vineyard är ett bra exempel på spel som gör det här bra. Bara för att man har gudomligt mandat innebär inte det att man måste bli en sadistisk inkvisitor.

 

[Mogger]

Absolut, här håller jag med. Men jag är ändå inte helt med på hur du menar. Om jag förstår dig rätt så tycker du att om man i BR RPG skulle göra en stor grej av att det finns allegoriska spår mellan förhållandet blade runner - replikant och förtryckande strukturer i vår historia, alltså inte skriva det rätt ut, men att subtexten finns där, så skulle du inte gilla det för det skulle krocka med ett filosofiskt tema du tycker är spännande som handlar om när AI blir mänskligt eller inte? Förstår jag dig rätt då?

Jag tycker att man kan skriva hur mycket ingame-info som helst om replikanter och bladerunners, och helst smart och bra, så att man inte behöver förtydliga att "detta är en allegori" utan lita på att läsaren/spelaren kan hantera svåra ämnen på ett vuxet sätt. Blir det gladvåld där man jagar replikanter från NeoHaiti så tror jag att de flesta kommer bli rätt besvikna, förbannade.

 

[Svarte Faraonen]

Ja, det här håller jag med om är en svår balansgång, men, återigen tycker jag Dogs in the Vineyard är ett bra exempel på spel som gör det här bra. Bara för att man har gudomligt mandat innebär inte det att man måste bli en sadistisk inkvisitor.

Dogs har jag som bekant ett mindre gott förhållande till, just eftersom jag har svårt att släppa att rollpersonernas historiska förebilder faktiskt var brutala och mordiska religiösa fanatiker. Varken min personliga etiska hållning eller min föreställning om vad som vanligen blir konsekvensen av att ge tonåringar skjutvapen och gudomligt mandat funkar liksom som rättesnöre.

 

[krank]

Eftersom jag personligen inte är så intresserad av att "utforska teman" och redan har min åsikt om artificiella personer ganska klar för mig, så hoppas jag mest att Blade Runner-rollspelet ger möjligheter att spela något annat än en person vars arbete det är att jaga och mörda artificiella personer som rymt undan sitt slaveri. Eller att det åtminstone, som allra minst, finns goda möjligheter att bekämpa systemet och så.

Jag gillar ju generellt att spela karaktärer som delar mina moral i stora drag, och jag tycker om att använda rollspel som eskapism – jag gillar att, för en stund, låtsas som att problem alltid har en bra lösning och att jag kan göra skillnad i positiv riktning. Jag är tillräckligt deprimerad över världens omänsklighet och den till synes ostoppbara vågen av fascism och klimatförändringar vi står inför; jag behöver inte sitta och, i rollspel, låtsas som att artificiella eller några andra självmedvetna livsformer kanske förtjänar att dö för att de undsluppit sina bojor.

 

[Swedish Chef]

Är det för övrigt inte mer eller mindre uttalat i Blade Runnet 2049 att replikanter är mänskliga, eller åtminstone är kapabla till känslor och empati?

Nja jag skulle säga att hela filmerna samt boken snarare handlar om att svara på frågan kring vad som är "mänskligt". Känslor och empati är det ju inte enbart människor som har. Vi har dessutom massor av exempel på människor utan empati och många med bristande förmåga att känna sina affekter. Är de mindre mänskliga? Är det ok att jaga och förslava människor som föds utan dessa förmågor?

Diskussionen handlar väl snarare att om det skapas någon som tror att denna är mänsklig med falska minnen, som tvingas arbeta som slav är det mindre förkastligt än att ha slavar. Varför skapar man slavar som känner som människor/är det inte bättre med robotar som inte har ett direkt medvetande? Vilket såklart skapar frågan om något har ett medvetande är det värt att behandlas som en människa ,och underfrågan vad är medvetande?

 

[Franz]

Jag tycker att man kan skriva hur mycket ingame-info som helst om replikanter och bladerunners, och helst smart och bra, så att man inte behöver förtydliga att "detta är en allegori" utan lita på att läsaren/spelaren kan hantera svåra ämnen på ett vuxet sätt. Blir det gladvåld där man jagar replikanter från NeoHaiti så tror jag att de flesta kommer bli rätt besvikna, förbannade.

Okej, för då tror jag att vi tycker rätt lika om detta Missuppfattade nog dina första inlägg

 

[Svarte Faraonen]

Lite av missmatchningen i kommunikation tror jag också kommer av att vissa inte alls tycker att det här är ett "svårt ämne", utan ett jäkligt enkelt sådant. Att ha slavar, oavsett om de är artificiella eller naturliga, är fel, punkt. Att jobba med att döda dem är ännu mer fel. Det blir inte en spännande utforskning av ett etiskt dilemma i dessa fall.

 

[Franz]

Nja jag skulle säga att hela filmerna samt boken snarare handlar om att svara på frågan kring vad som är "mänskligt". Känslor och empati är det ju inte enbart människor som har. Vi har dessutom massor av exempel på människor utan empati och många med bristande förmåga att känna sina affekter. Är de mindre mänskliga? Är det ok att jaga och förslava människor som föds utan dessa förmågor?

Precis, det var just för att jag tycker att det inte är likhetstecken mellan "mänskligt" och "känslor och empati" som jag skrev isär dem. Jag tolkar ju som jag tidigare skrev 2049 som att K hittar sin mänsklighet genom att rädda livet på en annan människa trots att han inte behöver och trots att det kostar honom hans eget liv. Inte helt olikt Roy Batty. (Och jag förstår och respekterar att man kan göra andra tolkningar av historien) Men jag vill minnas att andra replikanter, främst de som skulle göra uppror, visade på ganska stor empati rakt igenom. Att man såg replikanter som var mer "snälla" än i förra filmen som jag tycker hade lite ett nature v.s. nurture-tema (varför är Batty & Co så sadistiska, är de okapabla till känslor eller är det behandlingen av dem som gjort dem såhär).

Men här kan jag även minnas fel, det var några år sedan jag såg 2049.

Diskussionen handlar väl snarare att om det skapas någon som tror att denna är mänsklig med falska minnen, som tvingas arbeta som slav är det mindre förkastligt än att ha slavar. Varför skapar man slavar som känner som människor/är det inte bättre med robotar som inte har ett direkt medvetande? Vilket såklart skapar frågan om något har ett medvetande är det värt att behandlas som en människa ,och underfrågan vad är medvetande?

Absolut, det är ett tema av många som utforskas.

 

[Magnus Seter]

... vissa inte alls tycker att det här är ett "svårt ämne", utan ett jäkligt enkelt sådant. Att ha slavar, oavsett om de är artificiella eller naturliga, är fel, punkt. Att jobba med att döda dem är ännu mer fel.

Jag skulle till och med drista mig till att säga att "de flesta" tycker att det är fel att ha slavar. Och att jobba med att döda dem.

 

[Leon]

Alltså, jag kan förstå det kniviga i att spela just Bladerunners (till skillnad från ett mer generiskt spel i Bladerunners universum). Det är ju lite som att spela Vita kåren i MUA, eller nått. Och om spelet bara handlar om att springa runt och skjuta replikanter för att de är replikanter så är det nog svårt att spela på något smakfullt sätt.

Men Bladerunner handlar ju just om insikten att ens "monster" i själva verket är "mänskliga", och/eller att man själv är ett "monster" (och "mänsklig"). Och den här tematiken går ju alldeles utmärkt att baka in i ett sådant spel. Sedan behöver inte det betyda att alla rollpersoner inser det här eller blir "redeemed". Det går alldeles utmärkt att spela vidriga rollpersoner - det kan till och med vara ett sätt att belysa just de här frågorna. Så det viktiga är hur _spelet_ hanterar och presenterar det, inte vad rollpersonerna gör.

 

[Svarte Faraonen]

Alltså, jag kan förstå det kniviga i att spela just Bladerunners (till skillnad från ett mer generiskt spel i Bladerunners universum). Det är ju lite som att spela Vita kåren i MUA, eller nått. Och om spelet bara handlar om att springa runt och skjuta replikanter för att de är replikanter så är det nog svårt att spela på något smakfullt sätt.

Men Bladerunner handlar ju just om insikten att ens "monster" i själva verket är "mänskliga", och/eller att man själv är ett "monster" (och "mänsklig"). Och den här tematiken går ju alldeles utmärkt att baka in i ett sådant spel. Sedan behöver inte det betyda att alla rollpersoner inser det här eller blir "redeemed". Det går alldeles utmärkt att spela vidriga rollpersoner - det kan till och med vara ett sätt att belysa just de här frågorna. Så det viktiga är hur _spelet_ hanterar och presenterar det, inte vad rollpersonerna gör.

Det jag tycker blir skevt är att frågan ofta känns som att den inte blir "hur förhåller sig min rollperson till det här?" utan "har replikanter potential till mänskligt känsloliv?". Det blir, så att säga, en fråga om vad som är sant i fiktionen snarare än hur man ska förhålla sig till vad som är sant.

 

[Franz]

Alltså, jag kan förstå det kniviga i att spela just Bladerunners (till skillnad från ett mer generiskt spel i Bladerunners universum). Det är ju lite som att spela Vita kåren i MUA, eller nått. Och om spelet bara handlar om att springa runt och skjuta replikanter för att de är replikanter så är det nog svårt att spela på något smakfullt sätt.

Men Bladerunner handlar ju just om insikten att ens "monster" i själva verket är "mänskliga", och/eller att man själv är ett "monster" (och "mänsklig"). Och den här tematiken går ju alldeles utmärkt att baka in i ett sådant spel. Sedan behöver inte det betyda att alla rollpersoner inser det här eller blir "redeemed". Det går alldeles utmärkt att spela vidriga rollpersoner - det kan till och med vara ett sätt att belysa just de här frågorna. Så det viktiga är hur _spelet_ hanterar och presenterar det, inte vad rollpersonerna gör.

Absolut, jag är stor förespråkare för att man inte ska undvika tunga teman. Jag älskar ju filmerna och de behandlar samma sak. Jag tänker att då måste ju den medvetenheten finnas och en förmåga att hantera temat på ett bra sätt. Inte skuffa undan det och inte, precis som @Måns säger, skriva för mycket på näsan. Som jag tidigare sagt, jag litar på att Ligan är tillräckligt duktiga för att kunna göra detta. Och kan det göras på ett sätt som är tillräckligt bra för att jag ska gilla det, tillräckligt subtilt för att @Måns ska gilla det och tillräckligt frikopplat från spelmekaniken för att @Magnus Seter @krank och @Conan ska kunna spela frikopplat från tematiken så är ju det awesome Men jag tror att det är ett misstag att inte adressera det alls.

 

[Magnus Seter]

Men jag tror att det är ett misstag att inte adressera det alls.

Absolut medhåll. För mig blir frågan var på skalan "inte adressera det alls <> göra problematiken med slaveri och rätten att jaga slavar ur ett moraliskt/etiskt perspektiv central" som spelet kommer att hamna mest intressant. Jag tror inte att den kommer att ignoreras och jag tror inte den kommer att vara central eller bärande för spelet.

EDIT: Det centrala och bärande för spelet kommer, såvitt jag förstått det hittills på pressreleasen och intervjun jag lyssnat på, att vara detektivarbete och utforskande av ledtrådar som leder vidare i olika mysterier.

 

[Franz]

Absolut medhåll. För mig blir frågan var på skalan "inte adressera det alls <> göra problematiken med slaveri och rätten att jaga slavar ur ett moraliskt/etiskt perspektiv central" som spelet kommer att hamna mest intressant. Jag tror inte att den kommer att ignoreras och jag tror inte den kommer att vara central eller bärande för spelet.

Jag tror att om Fria Ligan inte har med något regelmekaniskt kring det men har en medvetenhet kring det i texten så kommer det göra mycket. Gör beskrivningarna av blade runners så oheroiska och smutsiga som det bara går. Låt det även genomsyra estetiken, bilder etc. Det passar ju dessutom genren. Håller just nu på att läsa Ambient av Jack Womack, en cyberpunkroman i en värld där allt är kaos, alla är svin och inget funkar. Det skulle passa i BR RPG

Detta är ju en fråga som brukar dyka upp i diskussioner kring fantasyrollspel. Ska världen vara sexistisk eller jämställd? Mitt svar, och jag tror att jag inte är ensam om att tycka detta, brukar vara att världen absolut kan vara sexistisk, men då måste man vara medveten om det, man måste ha en poäng med det, en tanke bakom, och inte bara ha med det för att det "hör till". Jag tycker det är samma grej här.