Nekromanti Framtiden: Då, nu och sedan

Organ

Out of time, out of mind
Joined
6 Jun 2001
Messages
5,513
Location
En mälarö
Att det som SF-litteraturen förutspår inte alltid slår in är ingen nyhet. Det är väldigt lätt att i backspegeln skratta åt alla de tokigheter som folk har fått för sig om framtiden, men sådana fel görs hela tiden och jag är övertygad att man om 50 år även kommer garva läppen av sig åt dagens SF-alster, precis som vi gör om gårdagens.

Anledningen till att jag började fundera över detta är att jag för en tid sedan läste en bok med SF-noveller från 1890-talet. Det var i synnerhet en novell som syntes mig vara helt uppåt väggarna. Den handlade om en uppfinnare som byggt ett rymdskepp för att åka på upptäcktsfärd i solsystemet. De felaktigheter i berättelsen som jag hakade upp mig på handlade inte så mycket om teknik och fysik (trots att skeppet drevs av 1890-talets stora nymodighet; elektricitet, samt att författaren väntar sig att en privatperson på fritidsbasis ska kunna finansiera och bygga en dylik) utan det som jag reagerade på var att trots att historien utspelades flera hundra år in i framtiden, så stod de sociala och mänskliga värderingarna stadigt kvar i den viktorianska erans, t.o.m. idag, inte ens halvvägs till det år som berättelsen utspelas, hopplöst förlegade värld. För det första var uppfinnaren naturligtvis en ”Lord-nånting” (det var även alla andra i berättelsen som inte var tjänstefolk), någonting som författaren uppenbarligen tyckte var en självklarhet för någon i dennes sits. Sedan var han nygift med ett våp av sällan skådat slag som naturligtvis skulle följa med på resan (som även var smekmånad). Hustrun ägnade resans dagar åt att byta om för middag och laga densamma, medan hennes man manligt och bredbent stod på bryggan och tog ut kursen. Hennes ständiga reaktion på allt som var minsta otäckt var att skrika ”Oh, George! It’s horrible!” och svimma, varpå hon måste bäras in till sin säng och väckas med luktsalt. Listan skulle mycket enkelt kunna göras mycket längre men det är inte det detta handlar om. Medan jag satt där och fnissade åt tokigheterna tänkte jag hur berättelsen skulle ha varit om den skrivits idag. För det första skulle företaget inte varit ett privat initiativ av en ensam uppfinnare, utan det skulle ha varit finansierat av en eller flera stater, eller kanske av kommersiella intressen. Hursomhelst skulle inte besättningen bestått av uppfinnaren och hans sjåpiga fru, utan en samling noggrant utvalda experter från olika områden. Fast sedan insåg jag att jag just precis gått i samma fälla som 1800-talsförfattaren; jag hade utgått från min egen tid och antagit att samma förhållanden som råder idag även skulle vara gällande i framtiden.

Allt detta hade jag i bakhuvudet när jag kort därefter sitter och tittar på TV. Det som visas är ett program om tre kvinnor i 50-årsåldern som just köpt en villa ihop. De var alla skilda eller änkor och, istället för att försöka hitta en ny partner eller bo ensamma, hade de bestämt sig för att flytta ihop. Det får mig att återknyta till mina SF-funderingar. Den rådande sociala grupperingen är den traditionella familjen. De som bor ihop är, i de flesta fall, en man, en kvinna och deras eventuella barn. Men tänk om det är på väg bort? Vi ser redan nu, kanske inte kärnfamiljens upplösning, men i alla fall en naggning i dess kant med varianter på temat ”mamma + pappa + barn” (till Kristdemokraternas stora fasa). Jag läste även i tidningen om tre stycken som ville bli registrerade partners med varandra, med allt vad det innebär med arvsrätt o.dyl. I framtiden kanske vi bor ihop med våra kompisar. Vi kanske inte kommer att dela boende med de vi har förhållanden, eller eventuellt har barn ihop, med. Det kanske t.o.m. blir så att de sällan är samma personer. Jag vill minnas en bok av Asimov där människorna, pga deras månghundraåriga livslängd, visserligen gifte sig men ett äktenskap sällan höll mer än ett tiotal år, så under en normal människas live betade denne av ett tiotal äkta makar.

Över till debattdelen: Vad tror ni kommer att ändras inom ett eller tvåhundra år? Jag menar inte tekniska och politiska grejor, alltså inte om vi har koloniserat mars eller om vi teleporterar oss till jobbet, utan de sociala strukturer som varit rådande under hela 1900-talet. Vad kommer framtidens SF-nördar tycka är hopplöst förlegat och rena stenåldern i våra dagars SF?

/Anders
 

Wictor

Warrior
Joined
9 Feb 2004
Messages
325
Location
Stockholm
Mitt svar är ganska kort och koncist och säkert felaktigt till och med. :gremwink:

Jag tror att framtiden kommer att vara mycket mer varierad och att det är omöjligt att säga att allt kommer att vara på ETT visst sätt. När det gäller samhällsstrukturer och familjebildningar så kommer framtiden säkerligen att bjuda på en hel uppsjö av olika modeller. Ju mer desto troligare helt enkelt.

Men även om man lätt vill generalisera så är ju inte allt på ETT bestämt sätt idag och allt var inte heller på ETT bestämt sätt förr i tiden.

Nu gav jag kanske inte några konkreta exempel, men i alla fall en fingervisning om vad jag tror.
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Framtiden: "WTF!!?"

Vi ser redan nu, kanske inte kärnfamiljens upplösning, men i alla fall en naggning i dess kant med varianter på temat ”mamma + pappa + barn” (till Kristdemokraternas stora fasa). Jag läste även i tidningen om tre stycken som ville bli registrerade partners med varandra, med allt vad det innebär med arvsrätt o.dyl. I framtiden kanske vi bor ihop med våra kompisar. Vi kanske inte kommer att dela boende med de vi har förhållanden, eller eventuellt har barn ihop, med.

Njå, nu går du i 1800-talsförfattarens fälla en gång till IMHO -- de tendenser du beskriver är "vi ser redan nu"-grejor, debatteras flitigt i media och framhålls som det blivande samhället. Tidstypisk SF hittar man från rätt många epoker; Heinleins kortklippta glada rymdkadetter var helt naturliga på 50-talet, men när '2001' kom 1968 fick den kritik för att Bowman och Poole inte var pårökta och långhåriga utan torra astronauter. Allt enligt samma premiss som han på 1800-talet, att om vi fortsätter åt samma håll som vi är idag i hundra år så kommer det att bli nåt så här.

Men det finns ingenting som säger att åsikter och värderingar inte svänger åt något helt annat håll (eller rakt tillbaka) framöver. En annan kolumnist skrev nyligen att en europé från före första världskriget inte skulle känna igen just något av sin tids samhälle i dagens Europa, och de flesta av de värderingar som styr dagens värld skulle förmodligen vara rätt motbjudande i hans ögon.
Det stämmer bättre med hur kulturella förändringar faktiskt har tett sig under historien, så det är alltså en god chans att vi inte bara skulle stå som levande frågetecken inför framtidens samhälle, utan också tycka aktivt illa om det.

--
Åke
 

Big Marco

Läskig
Joined
20 May 2000
Messages
6,926
Location
Sandukar
Re: Framtiden: "WTF!!?"

Det stämmer bättre med hur kulturella förändringar faktiskt har tett sig under historien, så det är alltså en god chans att vi inte bara skulle stå som levande frågetecken inför framtidens samhälle, utan också tycka aktivt illa om det.


Och därav frasen "Det var bättre förr..."
 

Yheela_UBBT

Veteran
Joined
21 Mar 2005
Messages
100
Jag tycker mig se tendenser som pekar på att olika grupper isolerar sig mer och mer från andra. Jag kan gott tänka mig att det kommer att finnas: "Extremkristna-landet" och "Isalm-landet", kanske tom. "Homo-landet"...
Men detta är ju bara lösa spekulationer från min sida,
jag hoppas verkligen att vi inte isolerar oss mer från varandra,
eller att toleransen för andra människor och kulturer försvinner.
Meeen så blir ju extremkristna extremare, muslimer islamerade, feminister fientligare...

Var är världen påväg? :gremshocked:
 

Snurgla

Veteran
Joined
19 Feb 2003
Messages
137
Location
Göteborg
Framtidsforskarna pratar om flera olika möjliga framtider (naturligtvis, annars skulle de rätt fort bli av med jobben). Ett av detta är ett mer socialistiskt präglat lågenergisamhälle. Individen försvagas i sin ställning, forskning begränsas till den sociala arenan. Sannolikt blir mer av människors tid upptagen med att sköta relationer till de man har omkring sig. En del av dessa väljer man frivilligt, i studiecirklar och frivilligt socialt arbete, en del har man bara att anpassa sig till, t.ex. dagisets personalfest. Kontrollen över medierna ökar sannolikt, och mindre reklam. Mot detta står också förmodligen en allt sämre ekonomi, med färre varor och liknande. Personligen tvivlar jag på att detta är hållbart, och ser det snarast som en kortvarig period innan samhället faller i diktatur.

Problemet blir som alltid då ganska uppenbart: mina egna politiska värderingar blir ganska tydliga i det ovanstående. Om jag skrev en mer socilogiskt inriktad SF-historia, skulle en stor del av mina potentiella kunder förmodligen anse mina idéer vara hopplösa, därför skulle jag heller inte sälja särskilt bra. Om man tittar på genren idag syns författarnas politiska åsikter tydligt, med idealiserade versioner av liberalism (t.ex. Bujolds böcker), eller socialism (t.ex. Banks).

Detta är väl sannolikt också det som gör att äldre världsskildringar känns så passé. Ideologiska utopier åldras fort, och fungerar nog bäst som något slags spegling av sin egen samtid. Att skapa ett helt nytt samhälle är ingen lätt uppgift, särskilt inte idag, när världen bara ser ut att generera fler och fler undergrupper i befolkningarna. Ytterligare en gissning är att detta är orsaken till de postapokalyptiska historiernas frammarsch. Där har du betydligt mindre enheter att hantera, vilket gör författarens jobb lättare.

Jaja, ingen sa att det skulle vara lätt att skriva nästa stora verk inom SF. =)
 

abe_UBBT

Veteran
Joined
10 Jun 2003
Messages
42
frågeställningen är intressant och startrek har väl varit inne o luskat i det.

produktivkrafternas utveckling medför att genderaspekten blir mindre och mindre betydelsfull för att förmodligen upplösas när det blir möjligt att skapa ett minne av sig själv utanför den fysiska kroppen, reproduktionen kan ske i labb och fysiken blir fullständigt irrelevant.

samtidigt är det högst troligt att den sociala relation som råder under det kapitalistiska systemet rasar ihop, av flera skäl. produktionen blir allt mer församhälleligad (produktion/tjänster blir komplexare och mer beronde av övriga delar av samället), kapitalismen är irrationell, det är ingen slump att stater i krig övergår till en planerad ekonomi. vad som kommer att ersätta dagens liberala kapitalism är dock mer tveksamt. men hållbar är den inte. huruvida det blir en teknologisk socialistisk demokrati eller en fascistisk slavstat får vi väl se...
 

Wilmer

Hero
Joined
9 Jan 2005
Messages
1,086
Location
Grindmaiden
Efter katastrofen

Efter-katastrofen scenarion är väldigt troliga tyvärr :gremgrin:
Flera nationer har vapenarsenaler starka nog att utrota människan bla, bla, bla...
Vi har bara haft kärnvapen i 60 år och risken för kärnvapenkrig (hur liten den än är) gånger en lång tid är lika med undergång för stora delar av världen.

Begrunda sedan det faktum att vi någon gång lyckas få igång anti-materiaproduktionen på allvar. En sådan bomb kan räcka för att förinta jorden. Vi får hoppas att anti-materian används för att driva ett rymdskepp som koloniserar en annan värld innan den förintar vår.
 

Örnie_UBBT

Swordsman
Joined
18 May 2000
Messages
550
Location
London, England
Re: Framtiden: "WTF!!?"

Det stämmer bättre med hur kulturella förändringar faktiskt har tett sig under historien, så det är alltså en god chans att vi inte bara skulle stå som levande frågetecken inför framtidens samhälle, utan också tycka aktivt illa om det.
Ett kul exempel på detta i SF-litteraturen är Joe Haldemans "The Forever War".

Huvudpersonen är soldat i mänsklighetens första intergalaktiska krig där trupptransporter sker i relativistiska hastigheter. Det innebär att när huvudpersonen får permission efter att ha varit ute i fält (i rymden) i typ ett år så har det gått hundra år på jorden och samhället ter sej helt knasigt och rentav frånstötande för stackars private Joe Mandella.

Man kan tillägga att Joe Haldeman själv tjänstgjorde i Vietnamkriget och att boken (enligt honom själv) handlar mycket om hur det var att komma hem från det till ett samhälle man inte kände igen - och då hade han bara varit borta ett par år!

Det är förstås svårt att avkräva en SF-författare att de ska skapa framtidsvärldar som är _helt_ annorlunda - som Rosen påpekar så kan vi ju knappt föreställa oss det verkligt annorlunda.

SFs framtidsvisioner har ju alltid sagt mer om samtiden än om framtiden. William Gibson och Neal Stephenson är lika bra exempel på det som 1890-talsförfattaren det skrivs om här ovan.

hälsar
Örnie
 
Top