Nekromanti Flora och Fauna, Seder och Bruk i Underjorden.

[Gylf draken]

Skall snart genomföra ett äventyr där mina R/p färdas ner i Underjorden (och förhoppningsvis upp igen.)
Jag hoppas kunna göra deras resa till en riktig odysse och slänga in skräck sammtidigt som problemlösning i mystikens namn, vad jag undrar över är hur ni skulle beskriva underjorden och vad ni skulle lägga in.
Känns lite tråkigt att bara beskriva samma mörka tunnlar och självklart hoppas jag kunna lägga till mer intressanta fiender än Zombie på Zombie.
Innan de färdas nedåt spenderar de en tid i kyrkans tjänst och förbereder sig på vad som komma skall, med utrustning, fysisk träning (och självklart också mental)
Jag har bl.a bestämt att de redan innan ska föröska att själva skapa en Vandöd, för att ha någon som bär utrustning men också för att de ska få en viss förståelse och insikt i hur Nekrotropi fungerar.

Tackar på förhand.

 

[Fienden]

Det ska ju helst vara i gråskala. Men en enorm underjordisk sjö med vattenandar vore ju trevligt. Samma sak om man kommer till en stad från en bortglömd tid, där alla invånare dog samtidigt i en enorm katastrof men fortsätter sina liv som vanligt utan att inse att de är döda (Kynboras eller något?).

En enorm grottsal med ett hål som leder rakt ner till det demoniska planet (Av Blod Komna har något sådant). Bara för lite psykadelisk känsla skulle du kunna slänga in ett parti där gravitationen inte fungerar riktigt, utan att man gå på väggar och allting, och det finns gångar i alla riktingar. Kanske passar bättre i Hekatomben, men det är coolt.

//Kraetyz, har förmodligen fler idéer

EDIT: Jag missuppfattade nog lite vad du ville, men du sade "Hur skulle du beskriva det". Jag skrev om det.

 

[Dark Lotus]

glöm inte gömda ruiner...spöken..vålnader som vandrar och andra nekrotropiska stormar som gömmer sig i mörkret? ^^

 

[Telephalsion]

Jag tänkter mig underjorden som först ett stort grottsystem djupt under mundanas skal, under detta ett gränsland där de dödas plan är närvarande, under detta, ett gränsland där andeplanet är närvarande. I grottsystemet så finns enstöringar som försakat solen. Enklaver av ofrivilliga Lamias som försöker leva i underjorden för att inte tvingas fly från solljus och förföljelse, olika byar och samhällen av olika troglodyter och grottfolk, primitiva och/eller avancerade underjordiska civilisationer, andra grupper av äventyrare/utforskare som söker efter något i underjorden. I undejorden tänker jag mig att man kan finna de djupaste delarna av insektoidfästen, enstaka dvärggruvor, mystiskt laddade platser, som mineraler som avger helio-/astro-/selenotropisk energi (solljus under jord, grottväggar som gnistrar likt stjärnhimlen, kristaller som avger månljus.) Många olika djur som anpassar sig till livet utan vare sig gröna växter eller solljus. Stora svampväxter och bakteriekulturer som livnär sig på svavelgeisrar, varelser och humanoider som livnär sig på dessa svampar.

En subterräng-odyssé låter som en riktigt kul idé. Man skulle kunna dra många delar av det klassiska eposet och "mundanisera" dem, exempelvis:
- Cykloper finns i mundana, dock så är allt jag vet om mundanas cykoper att de är en delikatess i jargien. Är de besjälade? Är de intelligenta? Who knows.
- Kirke och hennes förmåga att förvandla folk till svin kan med den magiska effekten "olära" göra ett kul segment där några spelare eller eventuella NPC-polare förvandlas till djur som inte kan prata tills "Kirke" fått sin vilja igenom. Kanske ympar man in annat här och låter t.ex. spelarna söka rätt på en enstöring tillika mästersmed och få denne att smida en magisk artefakt åt kirke för att hon ska lösa förtrollningen.
- Skylla och Charybdis kan vara i vägen för äventyrarnas framfart i formen av en Hydra och en ravin som leder ända ner till avgrunden i vilka spelarna riskerar att dras ner i om de passerar. Belöningar kan vara att spelarna får med sig ett av hydrans huvuden då de lär sig dess sanna namn, eller att spelarna får mystisk kraft från avgrunden om de tar sig förbi med en hårsmån.

Jag tror bestämt jag ska pröva lite världsomvandring under mundana.

 

[Fienden]

Nitpick: Cykloper är besjälade, de har inte relativ PSY. Anledningen att de jagas som djur av Jargier är att de inte har kläder, och allt utan kläder är djur.

 

[Lord Avallach]

En del av vår kampanj utspelade sig i det så kallade barriärplanet i underjorden under Ashairen där flyktingar från det omintetgjorda Ralon flytt ner via Borundgrottan undan cirefalier och tiraker och bildat små samhällen nere i Underjorden. Vissa saker stal jag från det gamla DoD-äventyret Djupets fasor.

Bifogar de filer jag med informationen om mitt hittepå kring äventyrsplatsen

/F

 

[Jeeves]

Kraetyz

Vad är det där för figur som du har som avatar? Man blir ju nästan rädd när man ser den. Ser farlig ut. Nu kan jag inte sova...

 

[Fienden]

Kraetyz

Vad är det där för figur som du har som avatar? Man blir ju nästan rädd när man ser den. Ser farlig ut. Nu kan jag inte sova...

Tack för komplimangen, fler än du säger så. =)
Har ingen aning om vad det är för något, bara en grej jag hittade på 4chan. Som allt annat i min bildmapp.

//Kraetyz, tycker om sin avatar

 

[duncan_UBBT]

Här är ett litet scenario som skulle kunna hända:

Spoiler

Gången mynnar ut i ett hav av mörker. Facklornas sken klarar knappt av att belysa mer än ett par meter framför äventyrarna. Med långsamma steg vandrar de ner i tomrummet framför dem. Deras dova fotsteg ekar genom den väldiga salen. Plötsligt hörs ett ljud. Alla i gruppen stannar till och lyssnar. Total tystnad. Deras andetag dånar som stormvindar. Någon tar ett försiktigt steg bakåt, men råkar komma åt en sten. Det tar flera sekunder innan ljudet från fotsteget tystnat. Långt bort i fjärran hörs en ensam ton, som vibrerar i den fuktiga luften som en ensam violinsträng vibrerar under en spelmans vana fingrar. Rollpersonerna tittar på varandra, och trots den begränsade belysningen syns svettdropparna i deras pannor. Gruppens ledare tar ett tjupt andetag och höjer handen. Men ett ensamt finger pekar han i den riktning ljudet hördes ifrån och signalerar att de andra ska följa honom. Långsamt tar de sig närmare.

Marken är täckt av något som känns som fuktig sand under deras fötter. Det knastrar när de smyger sig närmare. Facklorna avslöjar inget mer än mörker och platt mark. Ovan deras huvuden vilar miljontals ton sten, och trycket lkäns mot varje kvadrattum av deras hud.

Plötsligt känner ledaren hur något träffar honom på axeln. Det känns som om någon kastat en tegelsten mot honom, men när hans fingrar rör över punkten känner han endast vätan av en ensam vattendroppe. Han blickar ut i mörkret ovan honom, men väljer att fortsätta.

Ljudet hörs igen. Vibrationerna ekar från alla håll, och den ensamma tonen vilar i luften i flera sekunder, varefter den sakta tonar bort.

En annan ton får rollpersonerna att stanna. En ensam melodi börjar formas i luften runt omkring dem. Tonerna separeras av någon enstaka sekund av tystnad och takten är mycket låg. Melodin ger känslan av att kompositören har all tid i världen, och att han eller hon tänker spendera den tiden med att ge varje ton precis den tid den behöver.

Tystnad. Allt som hörs är de lätta andetagen från äventyrarna, och det avlägsna ekot från den senaste tonen som inte riktigt vill ge med sig.

Rollpersonerna står helt stilla och ser sig snabbt omkring. Inget går att se utanför den korta radie av ljus som facklorna skänker.

Plötsligt dör ljuset ut. En vindpust sänkte hela grottan i totalt mörker. Ur bergens djup strömmar toner från miljontals instrument, som vävs samman i den mest advancerade struktor som någonsin kallats musik. Energin som strömmar tycks komma farande som om själva berget nu sjunger ut sin historia i form av toner om sorg och kärlek. Melodin är så banbrytande vacker att rollpersonerna ramlar omkull. Ljudet ekar runt omkring dem i perfekt resonans med de nya tonerna. Varje ackord är i perfekt balans och i utomordentlig harmoni med varje stalaktit och varje sandkorn i grottan. Tiden far förbi, och ingen tänker på något annat än att lyssna på den väldiga magi som vävs runt omkring dem.

Men så tystnar det, och allt som går att finna är mörker.