Nekromanti Flickvän och rollspel?

solvebring

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Sen jag träffade min flickvän, i höstas, så har jag spelat rollspel en gång. Resten av spelgänget är besvikna och så. Jag har lovat flera gånger att jag ska försöka, jag är SL till på köpet. Men det blir inte så. Jag är med henne nästan jämt, och känner att jag bara vill vara det, gör ju annat ibland också, det måste man ju, bägge två, i ett förhållande.
Men rollspel, blir som sagt aldrig av: Ibland känner jag hur jag verkligen saknar rollspelet, och jag vet att när jag väl spelar så älskar jag det, jag har alltid älskat det, enda sedan jag började med det. Jag vill spela, men samtidigt skulle jag aldrig sumpa tid med henne mot att spela... För det vill jag inte. Så det är ju jag själv som hindrar mig från att spela, inte hon.

Nån som känner igen sig? :gremwink:
 
prova hur det blir när du gift dig och har barn ;-)

känner igen mig hur det var för mig.. för 20-år sen...

kan inte hon vara med och spela då?
 
Hon?! ...Njaej, vi delar inte det intresset om man säger så. Hon är en sådan som skrattar om man nämner rollspel och undrar vad tusan jag håller/(hållit, nu för tiden iaf) på med. Och då jag förklarar så driver hon bara med mig. Jag vet att hon bara smådjävlas och inte menar att vara elak dock.
Hon läser inte ens fantasy, och skulle aldrig förstå sig på rollspel, det är just den punkten som vi verkligen inte har gemensamt, mitt fantasyintresse.
:gremgrin:
 
det kommer aldrig funka, dumpa henne ;-)

...nä just kidding... men det är ju bra om man hittar en partner som inte gör narr av ens större intressen.. brukar hålla länge då (vet jag av erfarenhet)
 
Nja, det är ju inte mitt största intresse trots allt. Men det är ett intresse jag tycker är kul. Men som sagt, det är enda punkten som skär sig också för den delen. Annars är allt kanon, plus att det är ju jag som hindrar mig själv som jag skrev i första. Kan inte förklara riktigt. Eftersom jag på eget behåg inte får mig att spela måste det betyda något annat?
Har jag kanske trappat ner på spelandet bara, eller är jag påväg att sluta spela?

Jag har i alla fall att under alla dessa åren har mitt intresse att göra saker till rollspel, att varra bakom kulisserna, blivit viktigare och intressantare än att just spela. Är detta en slags mognad, eller vad? Är jag kanske inte så intresserad av rollspel som jag tror, har det falnat, för förr spelade vi i princip varje helg, året om. Tills starten på förra året... Och då hade jag inte ens flickvän, men det började falna redan då.
 
Hon läser inte ens fantasy, och skulle aldrig förstå sig på rollspel
Click to expand...
Herregud!?!?!?!?! Dumpa henne ögonaböj!!!! :gremmad:

Närå, skoja bara. :gremtongue: Allvarligt talat; det borde väl inte vara nått problem eftersom hon, efter vad du säger, även om hon inte fattar varför du vill spela, inte har nått emot att du gör det då och då. Hon måste väl ha intressen eller andra aktiviteter för sig som inte du är delaktig i. Så när hon knypplar/jagar bison/gräver dagbrott/skruvar på sin ubåt kan väl du passa på att spela lite rollspel. Även om hon inte direkt har nått annat för sig på det sättet kan ni säkert avvara varandra EN kväll i månaden eller dylikt, så du kan ägna i alla fall lite tid åt något som du saknar som attan att göra.

Om det nu inte är att du omedvetet drar dig för att göra något som din flickvän, även om hon inte är negativt inställd till det, i alla fall tycker är lite töntigt, eller?

/Anders
 
Nej, det sista du skrev är det inte. Om jag skulle tycka det var jätteskoj att stopapa huvudet i en tunna skit, men inte hon, så skulle jag göra det ändå. Jag bryr mig inte om vad folk tycker inte. :gremsmile:

Du slog nog huvudet på spiken där. Jag må la' avvara en kväll NÅN gång då hon gör annat. För det göra hon ju... Fast det är inte ofta vi gör annat, vi är oftast med varandra, vi trivs utmärkt tillsammans. :gremgrin:
 
Första tiden kan det vara svårt att hinna med egna liv utanför parigheten, men det brukar komma med tiden att båda känner för att göra något eget.

Fast klart mitt knep har tidigare varit att spelleda hemma i rummet brevid sambon så hon hör hur kul vi har... det tog två år med förra sambon innan hon också ville vara med :gremwink:
(eller så skaffar man rollspelande flickvänner)
 
Fast klart mitt knep har tidigare varit att spelleda hemma i rummet brevid sambon så hon hör hur kul vi har... det tog två år med förra sambon innan hon också ville vara med
Click to expand...
En klassisk taktik. Om man när man säger att man hade tänkt spela en viss kväll får ett "Äh vad tråkig du är. Ska du dra iväg och nörda dig med dina polare och lämna mig alldeles mol allena?" i ansiktet kan man alltid kontra med "Vi kan vara här så slipper du vara ensam?". Det funkar fårvånadsvärt ofta. :gremgrin:

Jag minns en gång då vi skulle ha spelkväll hemma hos mig och en av spelarna ringer mig dagen innan och frågar om det är OK att han tar med sig sin flickvän. "Visst" svarar jag och tillägger "Men jag trodde inte hon var intresserad av rollspel", varpå jag får svaret "Det är hon inte heller, men hon tar med sig en bok att läsa. Dessutom har hon sagt att vi ska säga till när vi börjar bli hungriga så ska hon brassa käk till oss." Varför kan inte varje spelmöte vara så? :gremgrin:

/Anders
 
Ni är ju fortfarande i smekmånadsfasen - då är det så.

Det släpper, när lunket kommer. Var lugn.

(i fast förhållande sedan sju år med en icke-rollspelare, men hon har dock fastnat för Earthdawn av alla spel, där hon är elakare än alla. Det viktigaste är att respektera varandras egenheter - hon är hundnörd, jag är spelnörd, så vi synkar när vi skall umgås med andra utanför våran sfär - fungerar skitbra!)
 
Jag tycker det låter som om någon blivit en toffel utan dess like :gremtongue:, skämt åsido.
Jag har själv flickvän sedan 3 år tillbaka och det har fungerat hur bra som helst att kombinera dessa två "intressen" vid sidan av varandra.
För drygt ett och ett halvt år sedan så skulle några vänner åka till Japan och såvitt jag visste då för bra många år frammåt. Min flickvän lät mig då spela varje helg under drygt 6-7 månader, undantag fanns självklart men de var få till skillnad imot hur ofta jag spelade. Nu för tiden så spelar jag två helger i månaden, en liten uppgörelse vi har sinsimellan.
Mitt tips är att testa något sådant, du lär ju då märka ifall du tappat intresset för att spela eller inte.
 
Hehe kan nog knappast hålla med om det där. Detta är min relation till min flickvän:

Min största hobby i livet är jakt och fiske.
Min flickvän är jaktmotståndare och djurvänsnörd.

Jag gillar rollspel och serie tidningar.
Hon anser att man växte ifrån detta vid tolv års ålder.

Jag är helt frälst i Historia.
Hon somnar när jag drar upp ämnet.

Hon älskar att shoppa kläder och smink.
Jag vet knappt vad Carlings är.

Hon är vargälskare.
Jag är vargmotståndare

Hon är mode inriktad och skönhetsfixerad.
Jag går på stan i mjukisbyxor och dunjacka.

etc. etc.

Men likaförbannat älskar jag henne och skulle aldrig byta bort henne. Vi har jävligt kul när vi umgås (Bara vi inte pratar varg-jakt för då brukar det ta hus i helvetet).

Allt handlar om att acceptera olika åsikter och hobby. Men så får du se det lite relativt också. Är det första kärleken? Då har man rätt i att disa polarna och rollspel för den upplever man bara en gång. Annars så är det bara nyttigt att klämma in lite frihet också, du kommer att vilja ha det senare :P

//Gotish som planlägger manipulation av flickvän till rollselsnörd.
 
Som tidigare sagts, kom igen när du är gift och har barn.

Första tiden kanske är lite speciell, men egentligen tycker jag att det är lite sorgligt med kompisar som 'försvinner' när de skaffar flickvänner. Det intressanta blir när man analyserar de få gånger de kan vara med och spela = när flickvännen är borta. Jaha, men polaren kan inte bestämma att han ska vara borta eller?

Själv var/är jag någonstans mitt emellan. Man måste balansera polarna vs frun och vara den som hittar på aktiviteter för respektive parter ibland. Sen har man ju ungar oxå...

Tänk om man hade någon annan hobby som innebar att man måste åka till Norrland, sitta i småregn och titta på den sällsynt apråttan, eller golf förresten. Hur fan skulle man hinna med det?

Dessutom är rollspel billigt. Det brukar jag framhålla när frugan undrar om vi i spelgänget inte ska gå ut och dricka öl istället.

/Robert
 
Nu tänker jag svara utan att läsa någon annans svar, så det är möjligt att jag upprepar vad någon annan har sagt. Jag har varit med flickvän mer eller mindre konstant de senaste fem åren eller så, och har spelat rollpsel flitigt under nästan hela tiden. Enligt min erfarenhet finns det inga människor som man kan umgås med dygnet runt en längre tid (ett halvår är inte en längre tid). För att ett förhållande ska fungera, MÅSTE de inblandade ha egna intressen utöver sin partner, måste spendera tid på annat. Det kanske går ett tag om man inte gör det, men det är inget jag skulle satsa på i längden.

Det hela är ganska simpelt om man ser på det ett visst sätt. Jag väljer att se alla mina sysselsättningar som just sysselsättningar. Jag sorterar inte in dem i fack (träning, navelpillande, pluggande). De gånger jag har spelat mindre rollspel är då jag sorterat in det under någon mindre prioriterad kategori så att det inte hinns med. Problemet är att jag inte kan göra det; jag tycker att rollspel är för roligt för det. Om du inte har några problem med att prioritera ner det, har du ju just det: Inga problem. Om du däremot vill spela, se rollspelandet som vilken annan sysselsättning som helst. Se det som likvärdigt med att plugga, hälsa på släkten, träna eller vad du nu lägger din tid på (för jag antar att ni faktiskt inte umgås hela dagarna).
 
Klart att man vill vara med sin älskling maximalt, men låt inte det ni verkligen tycker om lida. Prioritera! Skippa TV och skriv äventyr medan hon surfar eller läser en bok.

Man kan inte förvänta sig att respektive ska gilla evighetslånga spelhelger - det går ännu sämre när barnen kommer. Rollspel får förvandlas till en aktivitet som vilken som helst - några timmar en gång i veckan. Är man disciplinerad funkar det bra. Du är SL så du bestämmer tider!
 
Hm, inte så dum idé. Att komma överens och lite planering kan aldrig vara dumt. Ska fundera på det. Först ska jag dock nog försöka förstå mig själv i det hela - "är rollspel min grej fortfarande, eller inte"... :gremcrazy:
 
Rollspel får förvandlas till en aktivitet som vilken som helst - några timmar en gång i veckan.

Ouch... the stuff that mediocrity is made of... :gremfrown:

/Sax, som väl kan se någon slags poäng även med familjeliv
 
Re: Familjeliv och rollspel?

Knepet är ju att göra allt till ett stort rollspel. Frugan och barnen får spela just fru och barn. De är förmodligen riktigt bra på det. Vips så spelar man rollspel dygnet runt. Men man får nog friforma en del, inte säkert att ungarna/frugan accepterar ditt perfekta slag i Bluffa.

/RipperDoc - spelledare är familjeöverhuvud
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top