Fighter, rogue, cleric OCH magic user?

Rymdhamster

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
13,734
Location
Ludvika
Jag satt och grunnade lite på det där med karaktärsskapning, och även om jag råkar gilla en del av idéerna med karaktärsklasser så slgos jag plötsligt av lite tvivel

Varför brukar man räkna både cleric OCH magic user till de fyra (eller tre, beroende på vad man tycker om tjuvar) grundklasserna? Alltså vad är syftet med att skilja på just de två rent regel-/spelmässigt, för när jag grunnar på det är de ju väldigt närliggande; båda hanterar "utomvärdsliga krafter".

Jag är bara vakt bekant med tidigare DnD och dess föregångare i form av miniatyrkrigsspel, så det är möjligt att svaret är uppenbart för de med mer historia. Är det så enkelt att clerics primärt är helare och magic users primärt är artilleri? Men av det lilla jag vet har väl clerics offensiva spells och magic users har defensiva sådana (och väl till och med helande sådana?). Eller finns det någon djupare förklaring?

Jag pratar alltså här rent systemmässigt. "Fluffmässigt", alltså ur ett rent story/lore-perspektiv ser jag absolut varför de skiljer sig, men om det bara handlar om lore så hade man ju kunnat lösa det med en klass som man sedan reskinnar som man känner för det. Ungefär som en fighter kan ju vara både nån som slåss med svärd och en nån som skjuter armborst.

Jag hör gärna era åsiker om just cleric vs magic user. Förtjänar de att vara två olika "klasser"? Vad är poängerna med det? Borde man bara ha en "kosmisk kraft-klass" så får man bestämma själv om ens karaktär får sina förmågor från gudarna eller från arcaisk energy?
 
D&D-prästen går tillbaka till europeiska krigar-biskopar, som det finns ett gäng av, inklusive det där att använda bara trubbiga vapen som den del faktiskt körde med. Det blir mindre konstigt när man tänker på att de allra flesta var adliga och alltså kom ur en krigarkultur. När man tänker sig religiösa mirakel är det oftare helning än eldbollar.

D&D-magikern går tillbaka till Gandalf. Vilket ju är underhållande eftersom Gandalf egentligen är en sorts Divine Power User och inte en Arcane.
 
JohanL said:
D&D-prästen går tillbaka till europeiska krigar-biskopar, som det finns ett gäng av, inklusive det där att använda bara trubbiga vapen som den del faktiskt körde med. Det blir mindre konstigt när man tänker på att de allra flesta var adliga och alltså kom ur en krigarkultur. När man tänker sig religiösa mirakel är det oftare helning än eldbollar.

D&D-magikern går tillbaka till Gandalf. Vilket ju är underhållande eftersom Gandalf egentligen är en sorts Divine Power User och inte en Arcane.
Click to expand...

Den riktigt ursprungliga D&D prästen - från innan spelet blev publicerat - var nog mest inspirerad av vampyr-jagande präster från vampyrfilmer.
Ni vet, en sån som håller upp korset mot vampyren och skriker något i stil med "Vik hädan, satans avkomma!"

För en klassisk D&D präst så är "Turn Undead" den mest centrala förmågan. Helande spells är mest en bonus, och i åtminstone en del versioner av D&D så har de inga spells alls på level 1.

Besvärjelsemässigt så har en cleric främst spells för att hela och buffa - spells som används före eller efter en strid, men sällan mitt i.
Magic-users har inga helande spells, men en massa olika spells för alla andra situationer. (I princip åtminstone - en låg-level spellcaster har inte så många spells av något slag)

Clerics är också lite av backup-fighters. De kan bära tung rustning, har hyfsat med hitpoints, och kan använda en hel del olika vapen (fast mer begränsat än fightern)
M-U å andra sidan kan inte använda rustning, har låga hitpoints, och mycket begränsat vapenutbud.
 
Som det heter i svensk folklorik: magiker befaller, präster bönfaller

Om man utgår från strid:
  • krigare: tank
  • tjuv: damage dealer
  • präst: healer/(de)buff
  • magiker: crowd control
Men ja, om man ser till övernaturliga krafter så skiljer dom sig inte så mycket åt, rent mekaniskt, som inte bara går att reskinna.
 
Känns som att de flutit ihop så väldigt också i 5E, väldigt samma lika och egentligen helt onödigt med två klasser där, särskilt när paladin också är en grej.
 
Så Clericen är min favoritklass i alla D&D versioner utom 4ed. Jag älskar att de är typ helt självständiga, de kan slåss, trolla, ha bra rustning och läka/boosta sig själva. De är också en fantastisk support karaktär. Och fluffet där man kopplas rakt in i spelvärlden? Så bra!

Med det sagt är de början på hälften av klass systemets problem och absolut en avart som kan kapas. Tjuvens problem är att den tar saker från de andra klasser genom att göra de sakerna till klassförmågor, vilket är andra halvan av klass systemet problem. Clericens problem är att den är början på multiklassandet! Det är en halvklass, både magiker och krigare men sämre på båda. Man hade lätt bara kunnat ge trollkarlen helande/boostande formler och så behövs inte clericen.
 
Jag har ingen research att peka till min gissar att uppdelningen av Cleric och Magic-user handlar mest om skillnader i vilka besvärjelser de har tillgång till. Cleric är historiskt en klass mer inriktad på support och helning medan magic-users sysslar med attack och problemlösning. Rollerna kan ha flutit samman en smula över årens gång vilket har gjort det hela lite mer otydligt.
 
Anledningen att clericen fick mer attack/kontroll formler var att folk inte ville spela klassen i AD&D eftersom den sågs som tråkig. Den var för fokuseras på helande/support. Man började peta på det i 2ed AD&D med kits. Men i 3.0 gjorde man en medveten ändring för att göra dem roligare. Vilket ledde till Codzilla (Cod = cleric or druid) där de Clericen blev galet op.
 
Rymdhamster said:
Jag hör gärna era åsiker om just cleric vs magic user. Förtjänar de att vara två olika "klasser"? Vad är poängerna med det? Borde man bara ha en "kosmisk kraft-klass" så får man bestämma själv om ens karaktär får sina förmågor från gudarna eller från arcaisk energy?
Click to expand...

Jag är ingen D&D-historiker så varför de skiljer sig åt där som grundklasser vet jag inte. Kan dra till med en gissning att traditionellt var magiker mer riktade mot offensiv magi och hade mer kraftfull sådan magi medan cleric var mer defensiv och ffa hade tillgång till att hela. Det rörde sig inte om vattentäta skott (annat än helandet som i tidigare utgåvor var prästens domän). Eller kanske det var så enkelt att de gillade symmetrin med d4-d6-d8-d10 för HP-tärning och därför lade in cleric mellan rogue och fighter?

Själv ser jag det inte som en oomkullrunkelig sanning utan föredrar att bunta ihop alla formel-kastare i samma gryta. Finns exempel i Warrior, Rogue and Mage, spelsystem som Savage Worlds har (om man ser till grundregler utan att ha koll på alla olika moduler) ett system för att kasta formler oavsett om det är en magiker eller präst som kastar dem.

Så det landar väl lite på tycke och smak samt hur hårt man känner sig bunden av konventioner som skapats iom. D&D :)

Cog.
 
Leon said:
Att det sedan finns BÅDE klasserna Cleric (krigar-präst) OCH Paladin (riddar-munk) i ett spel... då är det plötsligt Arbetare, Akademiker, Tandläkare och Ortodontist
Click to expand...

Jag känner ändå att Paladinen har sin egen plats som ”Den jobbiga” medlemmen av gruppen :p
 
Leon said:
Carte blanche fanatiker
Click to expand...

Jag hade en gång en grupp där vi hade två Paladins dedikerade till samma gud. Så jag sade till spelarna att jag tänker inte vara ansvarig för ifall karaktärerna faller. Du som spelare berättar för mig ifall din karaktär fallit.

Så vi hade en spelarkaraktär som brände folk levande på bål för att de inte gjort nog för att stoppa andras ondska. Men som inte föll.

Och killen som föll för att han inte sålde ett magiskt föremål och köpte mat till de fattiga.
 
God45 said:
Jag hade en gång en grupp där vi hade två Paladins dedikerade till samma gud. Så jag sade till spelarna att jag tänker inte vara ansvarig för ifall karaktärerna faller. Du som spelare berättar för mig ifall din karaktär fallit.

Så vi hade en spelarkaraktär som brände folk levande på bål för att de inte gjort nog för att stoppa andras ondska. Men som inte föll.
Click to expand...
canvas.png
 
Rickard said:
krigare+magic user: paladin
tjuv+magic user: ranger
krigare+tjuv: lönnmördare
Click to expand...

Någon skrev att Paladin är gruppens problem-medlem. Kan vara sant. Jag tycker nog att yrken som Paladin och Ranger (kanske även andra) är en smula problematiska för de är dual-klass/multi-klass fast i ett yrke. Det blir knepigt att navigera och balansera faktiska dubbel/multi-klasser (thief-mage, fighter-mage, rougue-cleric etc.) med sådana som är det fast i en egen klass (ffa paladin, ranger och bard). Man borde nog ha valt en väg istället för det gungfly som är nu där ofta reglerna för dual och multi-klass skapar helt galna kombos.

Cog.
 
Jag har lite problem med Clericen på så vis att den till största delen bygger på en arketyp med ursprung i ett rollspel och inga andra egentliga källor. Som redan konstaterats så är dess historia innan dess väldigt tunn med en enligt mig ganska krystad misch-masch av van Helsing och medeltida krigarmunkar. De andra klasserna har en helt annan grund att stå på. Krigaren till exempel har en mängd förebilder i myt och skönlitteratur (Conan, Achilles, Sigurd Fafnersbabe, Rambo) och trollkarlen likaså (Gandalf, Harry Potter, Merlin). Dessutom kan trollkarlen göra allt en Cleric kan bara man lägger till "Hen får sina krafter från en gud.".

En annan D&D-klass jag har liknande problem med är barden. Den är ju förmågemässigt bara en tjuv med charm och ett instrument. Vad bygger den på liksom? Allan i dalen? Olle Adolfsson?
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top