Rising
Vila i frid
Först: Nej, det här är inte rollspelarkultur eftersom det inte gynnar ens rollspelande på något sätt. Däremot är det kul för många nördar.
---
FCZ är alltså programmet där en massa nördar (och en imponerande samling må jag säga; en krigshistorienörd, en schlagernörd, en schacknörd, en poesikuf, osv) skall lära sig spela fotboll på fyra månader, innan de ställs öga mot öga med självaste Djurgården. Ingen av dem har förstås någon koll alls på fotboll i början. Första programmet sändes igår, och jag skrattade högt flera gånger.
Det hela tangerar visserligen lyteskomik, men på det stora hela så framställs ändå nördarna som någon sorts alternativa hjältar. Killen som skriver poesi är typ min idol, och jag skulle ha blivit helt krama-kudden-förälskad i honom om jag hade varit tjej och gått i högstadiet.
I första programmet så förlorade de med omkring 7-0 mot ett lag med vad som tycktes vara mellanstadietjejer, men tränaren Glen Hysén berömde ändå deras kämpaglöd och goda vilja... Slutkommentarerna med Fotbollskvälls expertpanel var ett genidrag.
Allt som allt ett suveränt program. Nu vet jag vad jag ska sitta klistrad framför för program framöver, och det ska ni med!
Det enda som är liiite jobbigt är att de har en studentspexare från KTH med, och han är kanske lite för nördig. Men det kan vara min inneboende aversion mot allt studentikost som beslöjar mina sinnen i det här fallet. Jag har inte riktigt bestämt mig än för om jag tycker att han är skojigt corny eller bara tragisk. Men okej, när han läste upp replikerna i ngt spex och drog så usla vitsar att mina tapeter krullade sig, då fick han ändå några pluspoäng. Exempel:
"Korsriddare!"
"Kors! Riddare! [...] har ni krigskuponger?"
Hur mycket mer stön kan det egentligen bli? :^)
---
FCZ är alltså programmet där en massa nördar (och en imponerande samling må jag säga; en krigshistorienörd, en schlagernörd, en schacknörd, en poesikuf, osv) skall lära sig spela fotboll på fyra månader, innan de ställs öga mot öga med självaste Djurgården. Ingen av dem har förstås någon koll alls på fotboll i början. Första programmet sändes igår, och jag skrattade högt flera gånger.
Det hela tangerar visserligen lyteskomik, men på det stora hela så framställs ändå nördarna som någon sorts alternativa hjältar. Killen som skriver poesi är typ min idol, och jag skulle ha blivit helt krama-kudden-förälskad i honom om jag hade varit tjej och gått i högstadiet.
I första programmet så förlorade de med omkring 7-0 mot ett lag med vad som tycktes vara mellanstadietjejer, men tränaren Glen Hysén berömde ändå deras kämpaglöd och goda vilja... Slutkommentarerna med Fotbollskvälls expertpanel var ett genidrag.
Allt som allt ett suveränt program. Nu vet jag vad jag ska sitta klistrad framför för program framöver, och det ska ni med!
Det enda som är liiite jobbigt är att de har en studentspexare från KTH med, och han är kanske lite för nördig. Men det kan vara min inneboende aversion mot allt studentikost som beslöjar mina sinnen i det här fallet. Jag har inte riktigt bestämt mig än för om jag tycker att han är skojigt corny eller bara tragisk. Men okej, när han läste upp replikerna i ngt spex och drog så usla vitsar att mina tapeter krullade sig, då fick han ändå några pluspoäng. Exempel:
"Korsriddare!"
"Kors! Riddare! [...] har ni krigskuponger?"
Hur mycket mer stön kan det egentligen bli? :^)
Det jag gillar är att det verkar vara ett skönt gäng med nördar.. De sporrar varandra (syntes på ringen innan match), de har skoj tillsammans och kämpar.. Någon som kämpar får min respekt i alla fall..
Och jag asgarvade när det kom matchreferatet.. Det var ju ZTV:s riktiga fotbollsexperter som kommenterade.. En kille i fotbollslaget gillade det dock inte, för han tyckte att fick ZTV:s fotbollshörna att framstå som (mer) löjeväckande (än vad han tycker det redan är)..
Fast skjuta kunde jag inte och kan det inte än heller.
