Okej, det första jag kommer på...
Svårt att säga om man inte vet hur äventyret ser ut. De bästa smådetaljerna i ett spel är ju helst direkt knutna till själva storyn, men ok, here goes:
1: Följeslagare.
Ett säkert kort, kan tyckas, men ändock effektivt. Någon spelarna slår följe med och sedan lämnar i mitten av äventyret för att sedan träffa igen (och kanske bidrar med välbehövlig hjälp) brukar vara en favorit. Några av mina bästa är den unga (och sanslöst vackra) adelsdamen som de manliga spelarna förälskar sig i och börjar tävla om. Hon är förstås snorkig och svårfångad, men törstar efter uppmärksamhet och tillgivenhet, så hon får hela tiden killarna att överträffa varandra i ridderlighet, ömhet och kulturell bevandring. Finns det en kvinnlig äventyrare i gänget som på köpet blir svartsjuk är succén ett faktum! En annan klassiker är kvacksalvaren som spelarna hjälper kränga sin bluffmedecin för några naiva bybor. Han blåser spelarna på deras beskärda del av bytet, men spelarna återser honom till slut uppklådd och indränkt i tjära, liggandes i ett dike med en av hans flaskor uppkörda i en högst obekväm kroppsöppning. Mitt spelargäng förbarmade sig över den stackars kraken (vilket kom som en behaglig överraskning) och sedan dess korsades deras vägar flera gånger, alltid hade han nya fula trix i beredskap för både spelargänget och icke ont anande bybor...
2:Slapstick.
Kan vara betydligt elegantare än vad man tror. Till exempel om spelarna stöter på ett fint par med snoffsiga aristokrater som vurpat med sin kärra på landsvägen. Spelarna hjälper dem på rätt köl och de ger spelarna en inbjudan till deras middagsbjudning de ska hålla om en vecka. Spelarna tvekar kanske, men får sedan höra att deras kontaktperson skall infinna sig på festen, och resonerar kanske att det ändå måste vara enklaste sättet att få en pratstund med denne. Väl där visar det sig förstås att rollspelarna är obildade bönder som inte vet hur man skall bete sig och deras bristande bordskick blir till allmän bestörtning hos övriga gäster. Roligast blir det om det är en politisk bjudning där en massa lismande byrokrater ser ett tillfälle att visa sig folkliga och ta poäng hos "det vardagliga folket" genom att posera som vänner och nära bekanta med rollspelarna. Det kan broderas ut till långa fåniga skrattorgier, och jag har haft mycket roligt åt detta. Särskilt kul blir det om någon spelare är baronessa/greve/liknande själv och börjar skämmas för sina kamrater...
3. En stunds förberedelser och argumentation
Äventyr brukar alltid koncentrera sig på konflikten mellan rollpersonerna kontra fienderna eller spelarnas intelligens mot dina gåtor. Det roligaste är när rollpersonerna måste övertyga varandra. Ett spel mellan spelarna. Jag älskar att ge spelarna ett problem som kan lösas på tre olika sätt, men det kan inte lösas förrän imorgon. Nu har ni natten på er att komma överrens. Klassikern är konflikten i staden mellan bonderebellerna, den auktoritära väktarpatrullen och den fundamentalistiska kyrkan. På vems sida står vi? Och hur mycket? Är deras kamp värd att döda för, ja då får vi ett snabbt slut på konflikten. Är vi återhållsamma, då kan det pågå längre och faktiskt kräva fler liv. Eller "vi måste ha borgmästarens fartyg! Antingen kan vi charma hans dotter och be henne ta oss med sig när hon reser iväg för att studera i österns länder, eller så kidnappar vi henne och ber om skeppet som lösen, eller så tar vi helt enkelt och snor skeppet, men hur ska då det gå till? Varje problem ska kräva samtliga spelares samarbete. Det brukar vara fantastiskt roligt. Tja, kommer jag på nåt mer så hör jag av mig, annars: lycka till!
