Självklart är det svårt. Men du verkade ju vilja mena att det blotta faktum att "människor gillar det" på något vis skulle vara en invändning mot Etepetes resonemang -- trots att sagda resonemang faktiskt förutsatte att "människor gillar det", och ställde sig frågan "varför"?
Vitulv said:Så du menar alltså, på fullaste allvar, att;
Vitulv said:trots att vi utövar samma hobby, och rollspelar i samma genre (fantasy) så avgör valet av subgenre (high eller low) huruvida jag är en vuxen människa med meningsfull tillvaro eller inte?
Vitulv said:Om svaret på ovanstående fråga är ja, låt mig då följa upp med en till.
Hur många magiska föremål får min fantasivarelse hitta innan det uppenbarligen är ett tecken på min omognad som människa och min meningslösa tillvaro?
Arfert said:vad vore alternativet då? att bara göra rena produktblad utan nån som helst design och med helt neutral information?
Så som Etepetes resonemang var formulerat i hans första inlägg var det inte alls uppenbart att människorna gillar produkterna de köper eller kulturen de konsumerar. Det var ju snarare så att de gjorde det för att företagen sa åt dem, inte för att de faktiskt ville ha produkterna. Därför tycker jag att min invändning, att de kanske gillar dem, var relevant.
Necross said:Arfert said:vad vore alternativet då? att bara göra rena produktblad utan nån som helst design och med helt neutral information?
Japp, det vore sunt tror jag. Och samtidigt kan man ju anonymisera all politik också, så att folk börjar sätta sig in i sakfrågorna istället för att bara rösta på nån "som verkar trevlig"![]()
Etepete said:Jag gör inte gjort anspråk på att kunna lösa världsekonomin, eller ens velat avskaffa reklambranschen. Jag säger bara att den är en del av en masskultur som pacifiserar och objektifierar.
Jag tycker nog det tillhör något slags minimal diskussionsetikett att man inte tillskriver sin meningsmotståndare helt vansinniga uppfattningar, som t.ex. att kulturkonsumenter i hemlighet avskyr den kultur de konsumerar
Etepete said:Jfr med 80-talet då Dallas var det värsta som fanns att komma med.
Hur tycker du då att man ska tolka påståendet att konsumenterna är automater som konsumerar det reklamen säger åt dem att konsumera?
Etepete said:Right, elitism eller moralpanik, nu får ni bestämma er...
Etepete said:Och den trend jag vänder mig emot är alltså objektifiering, inte det eventuella "moraliska innehållet".
Det är inte särskilt trevligt att jämföras med dansbandepaniken. Vad får dig att göra den jämförelsen?
Etepete said:Jag har ju inte varit med lika länge som du, Arfert, men min uppfattning är nog den motsatta: att i stora drag så definierar sig folk utifrån färdiga, grova mallar som skapats just för att vara "stand-in" för en individuell personlighet. Och att det här materialet, Paris Hilton, Desperate Housewives eller vad det nu rör sig om, tar upp mer och mer mediatiskt utrymme och större andel av folks liv.
Jfr med 80-talet då Dallas var det värsta som fanns att komma med.
Dnalor said:Man kan ju till exempel tolka det som att människors kulturella smak determineras av en gigantisk, monolitisk kulturindustri som i princip har monopol på människors kulturella fostran och följdaktligen deras förutsättningar för att njuta av och inte njuta av olika kulturyttringar.