FJÄRDE SPELPASSET
Skymningen faller. Träsket stinker mer än vanligt på grund av avskrädet och de kadaver som Uru-följarna släpat dit under dagen. Själva är de nästan nakna och insmorda i lera för att smälta in i träsket. Eldar brinner mellan dem och de stinkande högarna, för att inte de varelser som de lockar till sig ska drivas in mot träsket när stadsvakterna anländer. Det önskade utfallet är att varelserna snarare skräms in mot staden.
"Träsket är hotat!" mässar Valendra . "Sköldpaddorna vaknar! För första gången i mannaminne - ett heligt krig! Träsket kräver hämnd!" Valendra tar fram en förseglad träask, uttalar orden från en uråldrig ritual och bryter askens sigill. Följarna uppfylls av en helig vrede. Valendra kallar till sig Shirren och Krag och förbereder dem på att hon kommer att behöva gå under jord en tid. "Det finns två stora hot", förklarar hon, "hertiginnans planer, och det ännu så länge oidentifierade hotet som Uru varnar för". Valendra ber sina lärjungar att upprätta två nya böneplatser, en i det gamla bageriet i 2:a ringen, och en gård strax norr om Nya Born . Bonden Morak är en trogen Uru-följare.
Calliope är hemma för att slicka såren efter den misslyckade magiska ritualen. Hela kroppen värker. På vägen hem hörde hon folk prata om att det var ovanligt med jordskalv, men inga tecken på att skalvet uppfattades som något annat än naturligt.
Atalya har betraktat Valendras förberedelser på behörigt avstånd, uppe i ett träd. Nu tar hon med sig prästinnan hem för att gömma henne där tills vidare.
Laryn spanar på vaktsamlingen som leds av stadsvaktens befälhavare, Isitaria. Ziza är också ute på borggården och manar på trupperna. "Träskfolket är lömska", varnar hon, "Var på er vakt!". När Stadsvakten lämnar Borgen ser Laryn att Zereni går i det sista ledet. Viskande förbereder tin honom på att Träsket kommer att bjuda på ett hårt motstånd och att han ska vara försiktig. Han är redan förberedd, säger han, och kommer att hålla sig i utkanterna av striden. "Är alla stadsvakterna inblandade i den här operationen?" undrar Laryn. Enligt Zereni skyddas Hertiginnan av två särskilt tränade vakter, men att det i övrigt inte finns någon bevakning för stunden.
Atalyas bror Atlas , tillika tvillingbror till Atl , har kommit hem från en av sina många resor. Han blir väldigt blyg och fåordig inför Valendra. Kort efter att Atalya och Valendra kommit hem till Klanen Vexxia hem, kommer även Laryn dit. Tin berättar vad Zereni har sagt om bevakningen på Borgen, och föreslår att de ska passa på att ta sig in och spana. Atl och Ella har tjuvlyssnat och trots att Atalya förbjuder det, finns det en risk att de också beger sig till Borgen. Valendra väljer att stanna kvar hos familjen Vexxia. De andra går för att hämta Calliope. På vägen dit går de förbi en stor ek som står mitt på handelstorget. De använder en hålighet i det mäktiga trädet för att skicka- och ta emot meddelande från Zereni. Just nu är det tomt.
Calliope ligger på golvet i sovrummet, hon orkade inte ta sig ända fram till sängen. Armar, hals, och en bit upp i ansiktet är täckta av grönbruna, oljiga eksem. Hon ser rätt motbjudande ut. Calliope vaknar när de andra kommer in i rummet, men ligger kvar på golvet. Atalya erbjuder sig att laga kaffe åt Calliope och tar sig smidigt ut i köket, mellan staplar av böcker och dokument. Under tiden frågar Laryn ockultisten hur magin fungerar. Tin vill gärna lära sig mer. Calliope blir först tyst och funderar, men när Atalya kommer med kaffet håller hon fram koppen och börjar förklara: "Om jag skulle använda magi för att värma kaffet, skulle jag först fråga kaffet om det vill bli varmt. Om det inte vill det kanske jag måste tvinga det. Om det verkligen, verkligen inte vill och magikerns kontroll av energierna inte är tillräckligt stark, kan det få allvarliga, negativa konsekvenser". Hon tystnar. Det grämer henne mycket att hon inte fick magin att fungera igår kväll, men försöker att inte älta det.
Ungefär samtidigt når den samlade vaktstyrkan träskets utkanter. Träskvarelser av olika slag; reptiler, fåglar, vildhundar och insekter; har samlats för att kalasa på "godsakerna" som Uru-följarna lagt fram. Nästan värst är de körsbärsstora köttflugorna, som tar sig in innanför rustningen och tar stora bett av vakterna. Några av vakterna har förberett sig genom att smörja in exponerade ytor med insektsmedel. Men det hjälper inte mycket mot träskets övriga varelser, bland annat de blodtörstiga, köttätande dronterna. Det hjälper inte heller att Uru-följarna blåser stickande rök mot de stridande, som förblindar vakterna men inte de flesta av varelserna. Många av vakterna har skadats svårt, några kanske dödligt, när Isitaria blåser till reträtt. Träsket går vinnande ur den här striden! Det kommer sannolikt att dröja lång tid innan vakterna vågar sig dit igen. Valendras församlingsmedlemmar jublar.
Atalya, Laryn och Calliope har tagit sig in på Borgen, tack vare Atalyas skicklighet med dyrkar. Zereni berättade för Laryn vilket mönster de kvarvarande vakterna följer, men antingen hade han fel eller så har de bytt schema, för plötsligt står trion öga mot öga med livvakten Arkalis . "Stopp! Vad gör ni här?" ryter han. Laryn finner sig snabbt och ljuger ihop att de blivit kallade till Borgen med medicin till en ur kökspersonalen. "Traya !", lägger Atalya kvickt till. Vakten tittar misstänksamt på dem men säger sig ändå vara villig att eskortera dem till köket. Väl där vägrar han först att lämna dem ensamma med köksmästaren och kökspigan Naja . När Laryn förklarar att medicinen är till för ett "kvinnoproblem" blir han högröd i ansiktet och accepterar att vänta utanför dörren.
Efter att den lilla gruppen förklarat att de är oroliga att något hänt Hertiginnan går Traya och Naja, aningen motvilligt, med på att hjälpa dem. Några guldmynt från Calliope minskar motviljan. Traya bekräftar att Hertiginnan inte synts till på över två veckor. Hon har visserligen varit bortrest många gånger tidigare, men då har köket alltid förvarnats så att de kan laga färre portioner. Traya tar fram en tung järnnyckel och öppnar en kraftig järndörr i hörnet av köket. Den leder in till en spiraltrappa. Laryn stannar kvar en liten stund för att börja koka en brygd som ska lukta som medicin. När de två andra når toppen av trappan finns det ytterligare en järndörr, men den är olåst. En lång, dunkel korridor sträcker sig bort i mörkret.
Utanför den första dörren till vänster sitter en stor kopparplåt med Hertiginnans vapensköld. Atalya känner på dörren, fullt beredd att dyrka upp den vid behov. Det behövs inte - den är olåst. Hertiginnans rum är öde. Det ser ut att ha blivit noggrant städat för en tid sedan men nu ligger det ett tunt dammlager på alla möbler. Förutom den stora himmelsängen finns det några ställningar avsedda för klänningar, ett handfat i porslin, två fåtöljer med ett litet bord mellan sig. På bordet står en full karaff med vin och två upp och nervända glas. Hela väggen närmast dörren är täckt av stora garderober och hyllor i mörk ek. Vid en närmare undersökning ser det ut som att en del kläder saknas. Det ser verkligen ut som att Hertiginnan är bortrest. Men är det inte lite väl undanplockat och städat?
När Laryn kommer upp ser tin inte de andra utan känner på första dörren till höger. Den är också olåst och leder in till ett kontor, som till största delen rymmer ett vackert snidat skrivbord i något okänt träslag. Utmed ena väggen står det en rad metallskåp. Laryn kollar igenom skrivbordslådorna och hittar en bunt rapporter som innehåller information som kanske kan vara av värde för styret av kolonin. I en läderklädd liggare har någon fört in information, gissningsvis från tidigare, liknande rapporter. Laryn bläddrar tillbaka till tiden för den mysiska lasten. Den finns med i liggaren, och namnet Grax . Dock ingen förklaring till vem den där Grax skulle kunna vara. Laryn gör en mental anteckning att fråga Zereni om Grax, vid tillfälle.
Atalya känner sig klar med Hertiginnans sovrum och går in till kontoret där Laryn befinner sig. Att arkivskåpen är låsta är inget hinder för alvtjuven. De innehåller mest tråkiga, administrativa dokument med två viktiga undantag: en kalender och Borgens lönekassa. Trots att hon inte borde, plockar Atalya på sig ungefär en tredjedel av silvermynten. Sedan låser hon omsorgsfullt skåpen igen. Vid en snabb genombläddring av kalendern ser Laryn att Hertiginnan var inbokad på ett möte med "Delegationen från Born" för drygt två veckor sedan. Efter den anteckningen är de flesta av bokningarna överstrukna.
De är på väg framåt i korridoren för att undersöka fler rum, när de ser ett fladdrande ljussken på håll. För att inte riskera att bli påkomna ännu en gång väljer de att gå tillbaka till köket. Det är tur det! Vakten har tröttnat på att vänta utanför och kräver nu att få komma in. Han eskorterar dem ut på borggården. Precis innan han ska gå in igen vänder han sig om och ropar till Atalya: "Du är en av de där Vexxia, inte sant?". Utan att vänta på svar flinar han, öppnar porten, kliver in och stänger den ordentligt efter sig. En liten tiggarflicka kilar över borggården. Atalya tycker sig känna igen henne som en av de många tiggarbarn som hänger i närheten av Den glada lyktan . Tylsa, tror hon att flickan heter. Värdshusvärden, tillika hennes arbetsgivare, brukar bjuda barnen på mat när det blir rester över. Flickan springer bort till dörren och knackar på. Någon, förmodligen Arkalis, öppnar en lucka och tar emot ett brev. Just då vet inte trion att brevet är från Valendra. Hon vill bjuda in Hertiginnan till fredsförhandlingar vid gryningen nästa dag.
Det blir Shirren och Krag som deltar i mötet istället för Valendra, och inte helt oväntat dyker Ziza upp istället för Lorelei . Efter tuffa förhandlingar kommer parterna överens om att hålla fred under i första hand två veckor. Uru-folket får missionera i staden men inte hålla några bönemöten. I gengäld håller sig stadsvakten borta från Träsket så länge fredsavtalet löper. Valendra kommer fortsatt att vara under bevakning, men kommer att lämnas i fred så länge hon inte bryter mot avtalet.
Valendra är försiktigt positiv till överenskommelsen, men känner ändå att det kan vara klokt att lämna Nya Born en tid. Det passar dessutom bra med gruppens planer på att bege sig till Björklinge för att lära sig mer om de antimagiska stenarna. På vägen ut ur staden möter de Zereni. Han vaktar Österporten tillsammans med Nensis . Zereni berättar om striden i Träsket och att många av deras kollegor skadades svårt. De befarar att vissa inte kommer att överleva. Valendra berättar om fredsuppgörelsen, och vakterna lovar att meddela Shirren och Krag om de får nys om att Ziza inte tänker följa den. Innan de fortsätter österut frågar Laryn om Brax. Varken Nensis eller Zereni vet vem det är.
När de hunnit några kilometer glider Calliope upp bredvid Atalya och konfronterar henne med en fråga om hon känner sig orolig för att folk ska se henne när hon rör sig i staden. "Det är klart att jag är lite vaksam..." stammar Atalya ur sig. Calliope tycker snarare att alven verkar en smula paranoid. Atalya menar att man måste förstå hur klanerna fungerar för att förstå varför Atalya är så försiktig. I gamla Born förekom det ofta konflikter mellan klanerna, och då var det viktigt att välja rätt sida och ha koll på vilka som allierat sig med motståndarsidan. Allianserna förändrades ofta, och det enklaste var att undvika alla potentiella klanmedlemmar, för att inte råka bli sedd av någon som tidigare var en allierad, och som nu var en bitter fiende. "Men känns det inte fegt att gömma sig?" frågar Calliope och fortsätter med ytterligare två frågor som Atalya har svårt att svara på: "Gör du allt tillsammans med din familj? Är inte det jobbigt?" För Atalya är det helt naturligt att göra det mesta tillsammans med familjen. Men visst kan det bli jobbigt ibland. Av det fortsatta samtalet framgår det att Vexxia är klanerna "brohuvud" i Nya Born, och att det för närvarande inte finns några andra klaner i kolonin. Troligtvis!
De slår läger vid en så kallad vägkrog till natten. "Vägkrogarna" består vanligtvis av ett eller flera vindskydd, en eldgrop, ett vedförråd som de resande hjälps åt att fylla på och ganska ofta finns det även tillgång till friskt vatten i nära anslutning till "krogen".
Calliope vaknar tidigt på morgonen och sätter sig vid eldgropen för att brygga sig en kanna kaffe. Under tiden som kaffet kokar upp ritar hon av det hon ser i omgivningen. Det är gråmulet och lite kyligt. Calliope vill helst dricka sitt morgonkaffe i fred och blir därför irriterad när Valendra sätter sig bredvid henne. Än mer irriterad blir hon när hon får frågan: "Bryr du dig egentligen om någon?". Calliope spänner blicken i Valendra och fräser att hon bryr sig om tystnad och om människor som inte stinker, med tydligt adress till träskprästinnan. Valendra låter sig inte hindras av den kommentaren utan förkunnar att hon tycker det verkar som att Calliope stänger in sina känslor. Innan Calliope hinner försvara sig får hon frågan om varför hon kom till Nya Born. Hon menar att hon kom dit för att lära sig nya saker, men Valendra är inte nöjd med det svaret. "Bryr man sig inte om något, lär man sig inte heller något nytt! Varför åker du inte tillbaka hem igen?" Calliope svarar ilsket att det kanske hon gör, om hon inte hittar någon trevlig gård att bo på. Sedan tar hon sitt kaffe och går iväg.
Senare samma dag, i samband med att de passerar ett vadställe, känner de doften av stekt fläsk och kommer snart fram till en grupp vandrare som slagit sig ner vid en grillplats nära floden. Vandrarna bjuder in Laryn, Calliope, Valendra och Calliope att dela deras enkla lunch. Valendra frågar dem nyfiket om de känner till trakten och kanske kan berätta något om den. Laryn ser sig omkring, jämför det tin ser med informationen hon läst i Praxanas rapporter, och lyssnar med ett halvt öra på vad vandrarna har att komma med. Atalya äter snabbt upp och går sedan ner till floden för att fiska. Både på vägen fram och tillbaka plockar hon, på Laryns inrådan, strävbär - ett ganska matigt bär. Calliope har plockat fram ett stycke pergament och ritar en karta över den sträcka de hittills tilldrygalagt.
Under kvällsmaten, då de avnjuter Atalyas smaskiga fiskgryta, frågar Laryn ut Valendra om religion i allmänhet och Uru i synnerhet. Prästinnan förklarar att Uru finns i allt som är dött. "Fast inte så mycket här. Det är alltför torrt", suckar hon. Det är tydligt att Valendra längtar hem.
När Valendra gått och lagt sig, sätter sig Atalya bredvid Laryn. "Vad var det som fick dig så intresserad av växter och deras medicinska egenskaper?" undrar Atalya. Laryn berättar att tin är uppvuxen med växtlära och annan vetenskap, men att det var oerhört hårt styrt i gamla Born. När tin dessutom började intressera sig för religion och magi, blev motståndet alltför stort. Att vara nyfiken såg som något bra, men inte om man var nyfiken på fel saker. Det var då tin bestämde sig för att flytta till Nya Born.
Laryn kontrar med att fråga varför Atalya är så intresserad av guld och glänsande saker. "Naturen är det mest värdefulla. Den här barkbiten med en larv i", förklarar tin och stäcker fram ett stycke bark där en tjock larv krälat ner i en spricka, "är vackrare än allt guld i världen." Atalya håller inte riktigt med. Hon kan inte helt förklara varför hon gillar glitter och guld, mer än att de är vackra och kan användas till så mycket.
Mitt på den tredje dagen kommer de runt en krök och känner en ny doft, men den här gången är den inte behagligt, utan en mycket otrevlig stank. Det hörs ett kraftigt surrande som av flugorna och marken liksom vibrerar. Vibrationen liknar den som uppstår när en stor flock hovdjur dundrar fram men inga sådana syns till. De ser inte heller några flugor. Faktum är att det inte finns något djurliv alls på platsen; inga fåglar, inga insekter, inga större djur. Ingenting! Marken är extremt torr och då och då rörs dammoln upp som vid inandning ger en metallisk smak i munnen. Det vibrerande mullrandet hör allt tydligare och det verkar komma från marken.
