Nekromanti Fantasy för vuxna?

Ok, min lista:

Gene Wolf "The Book of the New Sun" - sagan om torterarlärlingen Severians öde i en mycket avlägsen framtid.

Susanna Clarke "Jonathan Strange & Mr Norell" - skön fantasy med magiker och älvor i det tidiga 1800-talets storbritannien. Inga rollspelsinfluenser, men däremot stora inslag av Jane Austen. Även novellsamlingen "The Ladies of Grace Adieu" är läsvärd.

Robert E Howard "The Chronicles of Conan" - Nietzsche med svärd i hand.

Tim Powers "The Anubis Gates" - 1800-talets London, egyptiska magiker, tidsresor och färgstarka karaktärer.

Clark Ashton Smith - har skrivit mängder av noveller (men inga romaner) där han med ett poetiskt språk utforskar främmande världar.

Erik Granström "Svavelvinter" - inte bara inspirerad av utan helt baserad på en rollspelskampanj, men den ligger hästlängder före mycket av anglosaxisk fantasy, intelligent och vuxen.
 
Fast, Miéville faller ju strikt taget på det begärda kriteriet »inte inspirerad av författarens D&D-kampanj från college«

Det är lättare att ursäkta det när författaren har fantasi och är bra på att skriva.

/tobias
 
Tja, prova Robert E Howards Conanböcker, eller varför inte Fritz Leibers sagor om Fafhrd och Gray Mouser.
 
Du har redan fàtt flera bra rekommendationer men jag skulle vilja lägga till en. Serien Prince of Nothing av R. Scott Bakker. Det är en ganska mörk serie med ett korstàg som bakgrund. Författaren hämtar mycket inspiration fràn Byzantium och Mellanöstern. Karaktärerna är komplexa och utforskas väldigt djupt, nästan pà ett freudianskt sätt. Överlag hade serien en ganska filsofisk framtoning som gör att den skiljer sig fràn den mesta annan fantasy. Mer info finns givitvis pà wikipedia.
 
Robin Hobb, absolut. Jag skulle säga alla tre trilogierna, men man kan läsa dem bra separat. Allt är ju smaksak, men jag känner ingenting bättre.
Det kan ändra sig när jag börjar med George Martin - som alla fantasy-läsande kompisar rekommenderar och nu också nägra här.
 
Jag rekommenderar Stephen Donaldson & hans böcker Krönikorna om Thomas Covenant. De är riktigt bra faktiskt bra, mycket bra till & med.
 
Bifaller alla förslag om Tim Powers. Han är en spännande författare som kan ta vår värld och väva in fantasyinslag på ett föredömligt sätt, och de filosofiska djupen måste man ofta upptäcka efter hand, typ andra eller tredje gången man läser om samma bok. Mina favoriter av honom är "Last Call" och "The stress of her Regard", kanske eftersom jag inte läst "The Anubis gates" än. Jag är en riktig fangirl och hävdar att Powers enda problem som författare än att hans mansporträtt genomgående är mycket djupare och mer trovärdiga än hans kvinno-dito. :gremsmile:

Zelazny är också värd att kolla upp, men han ska absolut läsas på engelska! Den svenska översättningen gör inte hans fantastiska språkkänsla rättvisa. Den mannen kan bygga meningar som gör en stackars liten språkfetishist som yours truly alldeles svag i benen.

Detsamma, fast i en annan subgenré och betydligt mindre poetiskt, gäller Stephen Erikson och hans The Malazan Book of the Fallen. Jag har inte läst ut dem utan är mitt uppe i serien, men än så länge så verkar de lovande, och författarens språkhantering är, som sagt, superb.


Clarke tyckte jag var svintråkig. Jag lyckades tvinga mig igenom hälften, men sedan tog min uthållighet slut. Jag kanske skulle ge mig på den igen och se om jag ser nåt nu som jag missade förra gången?

//Alva - som glatt erkänner att fantasy inte är hennes genre of choice längre
 
Om du ogillar Miéville har vi kanske lite för inkompatibel smak i allmänhet, men förutom att bifalla de som rekommenderar Gene Wolfe vill jag även nämna Lord Dunsany. Perfekt med korta fantasynoveller om man som jag har tröttnat på långa serier.
 
Vitulv said:
Tja, prova Robert E Howards Conanböcker, eller varför inte Fritz Leibers sagor om Fafhrd och Gray Mouser.

Bifall! Fafhrd och Gray Mouser om och om igen!
 
Ähum...

Ett sådant tilltal i ämnesraden är inte ok, och det vet du. Lägg av med sådant.
 
gizmo said:
Robin Hobb, absolut. Jag skulle säga alla tre trilogierna, men man kan läsa dem bra separat. Allt är ju smaksak, men jag känner ingenting bättre.

Jag instämmer till fullo i det här! Robin Hobb FTW!
 
Magnus Edlund said:
Simon said:
gizmo said:
Robin Hobb, absolut. Jag skulle säga alla tre trilogierna, men man kan läsa dem bra separat. Allt är ju smaksak, men jag känner ingenting bättre.

Jag instämmer till fullo i det här! Robin Hobb FTW!

Soldier's son-trilogin suger dock.
http://www.piruett.se/2007/05/28/besvikelse-och-frustration/

Jag instämmer tyvärr även i detta. Läste hela trilogin och besvikelserna tog aldrig slut. Och jag kommer inte heller ihåg vad huvudpersonen heter. Efter tre åttahundrasidorsböcker är det rätt talande.
 
Back
Top