Mina senaste lediga veckor från livet i grönt har bestått av de tre ovan nämnda spelen, och därför vill jag dela med mig lite av vad jag erfarit.
Fable
Fable spelade jag ut först, och det var också det spel som tog längst tid att streta igenom. Däremot tror jag att det är det spel som går snabbast att rejsa igenom om man är på det humöret.
Spelet sparkar igång som ett underbart grisodlingsspel där man får springa rundor i sin hemby som en liten knodd och lösa mini-questar för att få pengar av sin far så att man kan köpa en present till syrrans födelsedag. Sen kommer den första klyschan. Rövare kommer, bränner byn och äter upp en massa folk! Syrran och morsan försvinner spårlöst och minns jag rätt så mördas farsan.
Frustrerad mönstrar man in i Heroes Guild, en sammanslutning som tränar hjältar som ska äventyra, (Ja, på riktigt!) och därmed inleds tutorialbiten. Man får lära sig hur magi, närstrid och avståndsstrid funkar samt göra lite småquestar. När man är klar så kastas man ut i världen och får börja sina quests. Huvudquesten handlar givetvis om att hämnas bybränningen i början av spelet, men det kryllar av sidoquests och jag kan inte annat göra än att rekommendera att man försöker klara av allihopa.
Beroende på hur man väljer att döda sina fiender får man olika XP. Man får generella XP, "styrke"-xp, "skill"-xp samt magi-XP. Styrke-XP belönas för att besegra fiender i närkamp och kan användas för att öka på sina kroppsliga färdigheter, Toughness (minskar skadan man tar), Health (antalet HP man har) och Physique (generell styrka, dvs vilka vapen man pallar med och hur mycket skada man gör). Skill-XP får man för att döda folk med bågar och att sno saker och används för Accuracy (träffsäkerhet med båge/armborst), Speed (anfallshastighet med alla vapen samt förflyttning) och Guile (påverkar priser men vissa levlar i Guile ger "Steal" och "Lockpick"). Magi-XP får man för att döda folk med magi och för att kasta vissa spells och används för att köpa Magic Power(mängden mana) samt levlar i olika spells. Generell XP går att använda till alla olika grupperna och brukar vara huvuddelen av vad man spenderar när man "levlar". Man levlar inte i vanlig ordning utan när man samlat på sig ett gäng XP kan man närsomhelst gå till Heroes Guild och öka på sina egenskaper.
När man slåss har man också en "combat multiplier". Den går upp när man skadar någon, och ner när man blir skadad själv eller är utanför strid tillräckligt länge. Är combat multipliern till exempel 7 så får man 7 gånger så mycket XP för de fiender man dödar. Det finns ett par enkla trick för att få upp den högt för att underlätta levling, och spellen "Physical shield" gör att man inte går ner i combat multiplier när man blir träffad (skadan går in på ens mana istället). Jag klarade av spelet med alla Strenght-egenskaper på max, hyfsat i Skill-prylarna, maxad Magic power samt fyra-fem spells på högsta leveln och säkert 10 bra-att-ha spells på lagom nivå, och då gick jag bara rätt igenom utan att "farma" nånstans. Dock passade jag givetvis på att döda alla fiender jag stötte på under transportsträckor. Det är enkelt att bygga gubben som man vill ha den eftersom alla kort är öppna från början. Lite knepigt såklart att veta vilka spells som är användbara men när man köpt 1 i alla så märker man ju vilka som är värda att satsa på.
Utöver det rent tekniska så är Fable tokcharmigt. Spelvärlden är naivt gullig utan att vara för sockersöt, röstskådespeleriet är bra och questarna är varierade och tämligen okrystade. Alla saker som jag hade stört mig på i andra spel känns bara skitbra i Fable. I en passage i spelet blir man fängslad. Grejen är att man visserligen blir fråntagen utrustningen, men min gubbe hade ändå spöat de klena vakterna utan problem. Godhet-ondska-systemet är utfört på ett bra sätt och man belönas inte bara genom att vara en av extremerna. Dessutom svänger det här ganska hårt spelet igenom, jag började som god, gick lite mörka ärenden, åter som god, därefter började jag skita i alla och blev 70% ond, och när jag klarade spelet så var jag 100% god, utan att direkt medvetet börja göra saker för att påverka min godhetsgrad.
För mig så var det dock alla småsaker som gjorde Fable för mig. När man klarar questar får man "renown" som påverkar ens kändisskap, och är man god med högt renown blir alla tjejer (och en del killar!) kär i en bara man visar sig, och ett par rosor och ett paket choklad senare vill de gifta sig med en. Är man ond med högt renown så... just det, du gissade rätt: alla springer för livet. Roligast är hamnarbetare som bara slänger de tunga lådorna de kånkar på och försöker ta sig så långt bort som möjligt. Vissa magier ger bonusar om man är god eller ond, men man måste inte vara ond för att använda onda magier även om man får ondskepoäng om man använder dem regelbundet.
Utseende påverkas även, är man 100% ond får man horn och är man mycket god får man ett skimrande ljus omkring sig. Utseendet kan man påverka med tatueringar, kläder/rustningar och frisyrer/skägg. Man har två värden, Attractiveness och scariness, som man kan manipulera på olika sätt. Vissa av de är ologiska, man blir skitsnygg och inte alls läskig om man är flint med ett "regular beard" om jag minns rätt (det finns "Standard beard" och nån modell till som betydde "generellt skägg" men den sista minns jag inte), och har man helikopterplatta och en stor mustasch är man ful och läskig. Kul "spel i spelet" i vilket fall som helst.
Utöver detta kan man gifta sig, spela minispel (olika barspel typ men det finns blackjack och Memory också), köpa fastigheter och hyra ut dem för pengar, agera handelsresande (vissa "Trade goods" har olika pris i olika städer så man kan tjäna stålars på att springa med öl till tavernan till exempel), samla silvernycklar (som öppnar kistor med coola saker i), skryta inför questar (Inte nog med att jag ska döda varenda bandit med nävarna och fånga in deras ledare - jag ska göra det naken också! - detta ger extra pengar och kändisskap om det lyckas), sparka hönor (längdrekordet finns med bland statistiken för din gubbe - mitt ligger på 19.9 meter!) och typ tusen saker till.
Jag tokrekommenderar Fable till i stort sett alla. Rollmomentet är hyfsat litet (i jämförelse med till exempel Fallout/Fallout 2 men de spelen är å andra sidan extraordinärt bra) men det är ändå ett genomsolitt datorrollspel. Och ja, man kan ha sex, och nej, man får inte se någonting.
Jade Empire
Det här spelet hade kunnat vara så fantastiskt mycket bättre. Det börjar med att man får sin historia berättad för sig (va! lägg av, skövlade de huvudpersonens hemby i detta spelet också?! I Jade Empire, som har en betydligt mer seriös aura än Fable, kändes detta dåligt. I Fable hade det varit, och är, klockrent.) för att sedan gå igenom tutorialen på kampkonstskolan där man tränat. Det finns massor av gubbar att välja på, och man kan dessutom ändra dem som man vill ha dem och alltså bara använda det rent utseendemässiga (magikaraktärerna ser skitballa ut när de slåss i närstrid och den store starke barbaren är klart intressant att se som magiker). Jag valde givetvis en söt flicka i för lite kläder som min karaktär. Hon var dessutom av typen "Balanced" vilket stämde överrens med vad jag var sugen på att spela från början. Jag bytte hennes start-kampkonst och gav mig ut för att äventyra.
Så småningom blir Master Li försvunnen och, ja, gissa vem som får leta upp honom...
På många sätt liknar Jade Empire Fable, men gör samma saker på lite olika sätt. Det finns fem typer av Fu: magi, kampkonst, supportkonster, hamnskifte och vapentekniker. Man köper eller lär sig teknikerna genom spelet, och när man levlar (vilket man gör mer påtagligt i detta spelet vid fasta XP-intervaller) får man sin level antal poäng att sätta ut på sina tekniker. Det finns tre uppgraderingar på varje men de varierar mellan de olika typerna. Magiuppgraderingarna går kanske ut på mer skada, mindre magikostnad och snabbare medans kampkonsterna går ut på mer skada, snabbare och mer chi-skada (chi är mana man kan använda för att hela sig eller göra mer skada med attacker). De kostar 1-2-4-6-10 poäng per steg per uppgradering så att maxa en teknik kostar alltså 3+6+12+18+30 = 69 poäng vilket innebär att om man lägger alla sina poäng på samma teknik når man fulländning på level 12. Jag parallellökade ett par tekniker (vilket man nästan måste, spöken och andar är immuna mot vissa typer så man måste kunna minst två) och maxade bara en teknik nånstans på level 15-16 har jag för mig.
Det här hade kunnat vara skitballt - massa olika kampkonster (Thousand Cuts och Leaping Tiger bland andra), sätt att slåss utan att slåss (magi, supporttekniker) och vapen, dessutom! Men, nä. Stridssystemet är skittrist (jucka sönder A-knappen tills fienden sätter upp sin gard och blockar, då du antingen gör en långsam-oblockbar-kraftfull attack med X eller hoppar över honom och fortsätter jucka på A bakifrån (höhö snort)) och i stort sett alla fiender går att besegra med samma grundläggande taktik. Det finns något som kallas Harmonic combos, där varje teknik har en egen plats i varje kombo. Man kan till exempel först göra fienden långsam med en supportteknik, smäcka till honom lite med The way of the Dragon-kampkonsten och avsluta med att dra fram sitt svärd och klyva honom på mitten. En väl utförd harmonic combo renderar massor av skada, men det är enklare och snabbare att bara kötta vanliga attacker i massor. Vissa kombos har insta-kill på flertalet fiender men det är inte intressant att sitta och byta teknik mitt i en strid även om resultaten ofta är snygga.
Utöver teknikerna som är de enda egentliga färdigheterna man har finns tre grundegenskaper, Body, Spirit, Mind. Det finns även tre övertalningssätt, charm (body+mind), intuition (sprit+mind) och intimidate (body+spirit) med reservation för fel. Body ger HP, Spirit ger chi (mana till chi-attacker/helningar, magitekniker och hamnskiftestekniker) och Mind ger Focus ("mana" till vapentekniker (antagligen en balansgrej) och "Focus mode" som slöar ner omvärlden och gör att vår hjälte rör sig snabbare), och svårare än så var det inte. Utöver detta finns det lite krimskrams som kan påverka ens egenskaper, men karaktärsutvecklandet i Jade Empire är rätt trist.
Vad däremot Jade Empire lyckas göra är: Mycket olika valfriheter i de olika questarna. Oftast handlar det om att välja mellan Öppna handflatan ("godhet") och Stängda knytnäven ("ondska" eller "raktpåsak") och ibland något mellanting. I detta spelet belönas du inte av att vara balanserad eller nått, utan vissa grejer och questar kräver att du har tillräckligt av ett visst alignment. Jag spelade som "god" (de onda lösningarna var oftast bara att banka på det som stod närmast, hårt) och jag tror bara jag missade en teknik och en quest på att inte vara Closed fist. Dina anhängare bryr sig inte och påverkas inte av ditt alignment, som de gjorde i KotOR I/II (Bioware ligger bakom både KotOR och Jade Empire). Vidare: Mycket bra rollspelande. Man har ofta många dialogval och kan övertala folk genom rätt dialogval istället för att välja "[Persuade]You have to do it!!1". Det är dessutom vad som på engelska kallas "open ended" med ordentliga reaktioner och konsekvenser i spelvärlden.
Sceneriet är dessutom helt fantastiskt, förutom att Xboxen inte verkar orka med det. Det laggade regelbundet men oftast bara när man svängde runt en krök och det var mycket vajande gräs och sånt på skärmen, och mycket sällan i strid. Ibland frös det till en halv minisekund när man dödade någon men det var inget som påverkade spelupplevelsen direkt.
Jade Empire är också ett toppenspel, men hade detta stridsfokuserade spel lyckats göra strid lite mer intressant och utmanande (jag körde rätt igenom på högsta svårighetsgraden och dog kanske 4-5 gånger totalt i vanlig strid) hade det varit ett toppen-toppenspel. Vissa bossar var bara dumt konstruerade. Istället för en del fiender som var utmanande genom att ha bra attacker, tåla mycket och göra mycket skada så skulle bossarna vara svåra med hjälp av olika specialförmågor. En boss hade för vana att göra en area-attack (som knuffar iväg alla runt omkring som inte blockar, vilket jag mycket sällan gjorde då det aldrig lönade sig) och sen hela sig till halva livet så fort han kom ner på ett par millimeter liv. De andra fienderna med helningsförmåga verkade vara begränsade precis som spelarkaraktären, dvs av sin chi-mana. Den här bossen helade sig upprepade gånger utan chans att ha fått tillbaka så mycket mana och jag misstänker att han var riggad. Ingen direkt spelmässig utmaning utan bara frustrerande.
Slutet i Jade Empire blir man bara trött på, det är umptielva helt omotiverade plottvister och jag trodde jag mötte "sista bossen" säkert tio gånger. Själva faktiskta slutet kan se ut på ett par olika sätt, även om jag tyckte det var lite orealistiskt att min genomgoda karaktär ens hade dialogval på att kunna fixa det onda slutet. Är man tok-Open palm och har osjälviskt hjälpt människor genom hela spelet och alltid kämpat för det som är rätt och riktigt ska man inte kunna göra vissa avgörande val. Samtidigt är det inte dåligt heller, man måste kunna få ändra sin väg i livet om man känner för det men detta var ju ändå slut-slutet liksom.
Jag rekommenderar Jade Empire till i stort sett alla också - så länge de vet vad de ger sig in på - dvs, ett bra datorrollspel med bra rollspelande som man måste kämpa sig igenom ett gäng trista strider för att komma åt. Med lägsta svårigheten bör ju striderna snabbt vara över dock så det är inget jätteproblem.
Scrapland
Nå, jag har inte spelat så mycket Scrapland men eftersom jag ändå är igång så...
Spelkontrollerna är fladdriga och irriterande, när man flyger skepp på transportsträckor är det under par med både känsla och styrning. Till fots är det lite bättre, men samtidigt svårt att misslyckas.
Spelet är tillverkat av de som gjorde Alice i underlandet (psycho-versionen till PC) men lever inte upp till samma standard. Storyn är repetetiv, tradig och så långt jag spelat alldeles för utdragen. Vissa uppdrag man får går ut på samma sak - tre uppdrag i rad! Samma typ av uppdrag flera gånger är en sak, men varva Tala med honom-uppdrag med Hämta den här prylen-uppdrag lite bättre iallafall...
Världen är charmig och huvudpersonerna välspelade (man är en robot som med hjälp av Den Stora Databasen kan skifta till andra robotar för olika syften) och skeppsbyggarsystemet är ganska coolt, och man går ofta omkring och tänker "Waaoow..." även om det är irriterande att många rum bara finns till för att husera ett gäng robotar (robotarna kommer bara i SÅ många olika former också, alla snut/bankir/strids-robotar ser likadana ut till exempel, och de få individrobotarna man träffar på är det för lite interaktion med) vilket leder till att ens transportsträckor blir mycket mycket längre helt i onödan. Det är dock ett ganska fritt spel där man kan prutta runt på bästa GTA-manér och samla prylar och vapen samt utöva meningslöst våld, men det är inte ens i närheten av GTA i rolighetsgrad.
Jag rekommenderar Scrapland bara till de som orkar ta sig igenom jobbiga och delvis irriterande "features" för att uppleva en ändå ganska hyfsad deckarstory ur ett journalistperspektiv. Jag irriterar mig hittils på för mycket för att spelkänslan ska väga upp det, men jag har faktiskt betalat för spelet och tagit mig en bit in, så jag tänker faktiskt spela klart det.
Generell info
Samtliga spel har spelats i helt eller delvis avklätt tillstånd i ett nersläckt syrefattigt rum, på en Xbox av normalprestanda med en tredjepartskontroll (alla mina förstapartskontroller (tre stycken) har fått kalibreringsfel(dvs dragit åt höger eller vänster något enormt när spaken varit i neutralt läge) och varit omöjliga att använda efter en given tidsperiod som "förstadosa".) med sporadiskt intagande av tilltugg. Teven som användes står på cirka två och en halv meters avstånd från där jag satt och är på 20 tum. Recensenten är en kräsen jävel.
Peace out!
Fable
Fable spelade jag ut först, och det var också det spel som tog längst tid att streta igenom. Däremot tror jag att det är det spel som går snabbast att rejsa igenom om man är på det humöret.
Spelet sparkar igång som ett underbart grisodlingsspel där man får springa rundor i sin hemby som en liten knodd och lösa mini-questar för att få pengar av sin far så att man kan köpa en present till syrrans födelsedag. Sen kommer den första klyschan. Rövare kommer, bränner byn och äter upp en massa folk! Syrran och morsan försvinner spårlöst och minns jag rätt så mördas farsan.
Frustrerad mönstrar man in i Heroes Guild, en sammanslutning som tränar hjältar som ska äventyra, (Ja, på riktigt!) och därmed inleds tutorialbiten. Man får lära sig hur magi, närstrid och avståndsstrid funkar samt göra lite småquestar. När man är klar så kastas man ut i världen och får börja sina quests. Huvudquesten handlar givetvis om att hämnas bybränningen i början av spelet, men det kryllar av sidoquests och jag kan inte annat göra än att rekommendera att man försöker klara av allihopa.
Beroende på hur man väljer att döda sina fiender får man olika XP. Man får generella XP, "styrke"-xp, "skill"-xp samt magi-XP. Styrke-XP belönas för att besegra fiender i närkamp och kan användas för att öka på sina kroppsliga färdigheter, Toughness (minskar skadan man tar), Health (antalet HP man har) och Physique (generell styrka, dvs vilka vapen man pallar med och hur mycket skada man gör). Skill-XP får man för att döda folk med bågar och att sno saker och används för Accuracy (träffsäkerhet med båge/armborst), Speed (anfallshastighet med alla vapen samt förflyttning) och Guile (påverkar priser men vissa levlar i Guile ger "Steal" och "Lockpick"). Magi-XP får man för att döda folk med magi och för att kasta vissa spells och används för att köpa Magic Power(mängden mana) samt levlar i olika spells. Generell XP går att använda till alla olika grupperna och brukar vara huvuddelen av vad man spenderar när man "levlar". Man levlar inte i vanlig ordning utan när man samlat på sig ett gäng XP kan man närsomhelst gå till Heroes Guild och öka på sina egenskaper.
När man slåss har man också en "combat multiplier". Den går upp när man skadar någon, och ner när man blir skadad själv eller är utanför strid tillräckligt länge. Är combat multipliern till exempel 7 så får man 7 gånger så mycket XP för de fiender man dödar. Det finns ett par enkla trick för att få upp den högt för att underlätta levling, och spellen "Physical shield" gör att man inte går ner i combat multiplier när man blir träffad (skadan går in på ens mana istället). Jag klarade av spelet med alla Strenght-egenskaper på max, hyfsat i Skill-prylarna, maxad Magic power samt fyra-fem spells på högsta leveln och säkert 10 bra-att-ha spells på lagom nivå, och då gick jag bara rätt igenom utan att "farma" nånstans. Dock passade jag givetvis på att döda alla fiender jag stötte på under transportsträckor. Det är enkelt att bygga gubben som man vill ha den eftersom alla kort är öppna från början. Lite knepigt såklart att veta vilka spells som är användbara men när man köpt 1 i alla så märker man ju vilka som är värda att satsa på.
Utöver det rent tekniska så är Fable tokcharmigt. Spelvärlden är naivt gullig utan att vara för sockersöt, röstskådespeleriet är bra och questarna är varierade och tämligen okrystade. Alla saker som jag hade stört mig på i andra spel känns bara skitbra i Fable. I en passage i spelet blir man fängslad. Grejen är att man visserligen blir fråntagen utrustningen, men min gubbe hade ändå spöat de klena vakterna utan problem. Godhet-ondska-systemet är utfört på ett bra sätt och man belönas inte bara genom att vara en av extremerna. Dessutom svänger det här ganska hårt spelet igenom, jag började som god, gick lite mörka ärenden, åter som god, därefter började jag skita i alla och blev 70% ond, och när jag klarade spelet så var jag 100% god, utan att direkt medvetet börja göra saker för att påverka min godhetsgrad.
För mig så var det dock alla småsaker som gjorde Fable för mig. När man klarar questar får man "renown" som påverkar ens kändisskap, och är man god med högt renown blir alla tjejer (och en del killar!) kär i en bara man visar sig, och ett par rosor och ett paket choklad senare vill de gifta sig med en. Är man ond med högt renown så... just det, du gissade rätt: alla springer för livet. Roligast är hamnarbetare som bara slänger de tunga lådorna de kånkar på och försöker ta sig så långt bort som möjligt. Vissa magier ger bonusar om man är god eller ond, men man måste inte vara ond för att använda onda magier även om man får ondskepoäng om man använder dem regelbundet.
Utseende påverkas även, är man 100% ond får man horn och är man mycket god får man ett skimrande ljus omkring sig. Utseendet kan man påverka med tatueringar, kläder/rustningar och frisyrer/skägg. Man har två värden, Attractiveness och scariness, som man kan manipulera på olika sätt. Vissa av de är ologiska, man blir skitsnygg och inte alls läskig om man är flint med ett "regular beard" om jag minns rätt (det finns "Standard beard" och nån modell till som betydde "generellt skägg" men den sista minns jag inte), och har man helikopterplatta och en stor mustasch är man ful och läskig. Kul "spel i spelet" i vilket fall som helst.
Utöver detta kan man gifta sig, spela minispel (olika barspel typ men det finns blackjack och Memory också), köpa fastigheter och hyra ut dem för pengar, agera handelsresande (vissa "Trade goods" har olika pris i olika städer så man kan tjäna stålars på att springa med öl till tavernan till exempel), samla silvernycklar (som öppnar kistor med coola saker i), skryta inför questar (Inte nog med att jag ska döda varenda bandit med nävarna och fånga in deras ledare - jag ska göra det naken också! - detta ger extra pengar och kändisskap om det lyckas), sparka hönor (längdrekordet finns med bland statistiken för din gubbe - mitt ligger på 19.9 meter!) och typ tusen saker till.
Jag tokrekommenderar Fable till i stort sett alla. Rollmomentet är hyfsat litet (i jämförelse med till exempel Fallout/Fallout 2 men de spelen är å andra sidan extraordinärt bra) men det är ändå ett genomsolitt datorrollspel. Och ja, man kan ha sex, och nej, man får inte se någonting.
Jade Empire
Det här spelet hade kunnat vara så fantastiskt mycket bättre. Det börjar med att man får sin historia berättad för sig (va! lägg av, skövlade de huvudpersonens hemby i detta spelet också?! I Jade Empire, som har en betydligt mer seriös aura än Fable, kändes detta dåligt. I Fable hade det varit, och är, klockrent.) för att sedan gå igenom tutorialen på kampkonstskolan där man tränat. Det finns massor av gubbar att välja på, och man kan dessutom ändra dem som man vill ha dem och alltså bara använda det rent utseendemässiga (magikaraktärerna ser skitballa ut när de slåss i närstrid och den store starke barbaren är klart intressant att se som magiker). Jag valde givetvis en söt flicka i för lite kläder som min karaktär. Hon var dessutom av typen "Balanced" vilket stämde överrens med vad jag var sugen på att spela från början. Jag bytte hennes start-kampkonst och gav mig ut för att äventyra.
Så småningom blir Master Li försvunnen och, ja, gissa vem som får leta upp honom...
På många sätt liknar Jade Empire Fable, men gör samma saker på lite olika sätt. Det finns fem typer av Fu: magi, kampkonst, supportkonster, hamnskifte och vapentekniker. Man köper eller lär sig teknikerna genom spelet, och när man levlar (vilket man gör mer påtagligt i detta spelet vid fasta XP-intervaller) får man sin level antal poäng att sätta ut på sina tekniker. Det finns tre uppgraderingar på varje men de varierar mellan de olika typerna. Magiuppgraderingarna går kanske ut på mer skada, mindre magikostnad och snabbare medans kampkonsterna går ut på mer skada, snabbare och mer chi-skada (chi är mana man kan använda för att hela sig eller göra mer skada med attacker). De kostar 1-2-4-6-10 poäng per steg per uppgradering så att maxa en teknik kostar alltså 3+6+12+18+30 = 69 poäng vilket innebär att om man lägger alla sina poäng på samma teknik når man fulländning på level 12. Jag parallellökade ett par tekniker (vilket man nästan måste, spöken och andar är immuna mot vissa typer så man måste kunna minst två) och maxade bara en teknik nånstans på level 15-16 har jag för mig.Det här hade kunnat vara skitballt - massa olika kampkonster (Thousand Cuts och Leaping Tiger bland andra), sätt att slåss utan att slåss (magi, supporttekniker) och vapen, dessutom! Men, nä. Stridssystemet är skittrist (jucka sönder A-knappen tills fienden sätter upp sin gard och blockar, då du antingen gör en långsam-oblockbar-kraftfull attack med X eller hoppar över honom och fortsätter jucka på A bakifrån (höhö snort)) och i stort sett alla fiender går att besegra med samma grundläggande taktik. Det finns något som kallas Harmonic combos, där varje teknik har en egen plats i varje kombo. Man kan till exempel först göra fienden långsam med en supportteknik, smäcka till honom lite med The way of the Dragon-kampkonsten och avsluta med att dra fram sitt svärd och klyva honom på mitten. En väl utförd harmonic combo renderar massor av skada, men det är enklare och snabbare att bara kötta vanliga attacker i massor. Vissa kombos har insta-kill på flertalet fiender men det är inte intressant att sitta och byta teknik mitt i en strid även om resultaten ofta är snygga.
Utöver teknikerna som är de enda egentliga färdigheterna man har finns tre grundegenskaper, Body, Spirit, Mind. Det finns även tre övertalningssätt, charm (body+mind), intuition (sprit+mind) och intimidate (body+spirit) med reservation för fel. Body ger HP, Spirit ger chi (mana till chi-attacker/helningar, magitekniker och hamnskiftestekniker) och Mind ger Focus ("mana" till vapentekniker (antagligen en balansgrej) och "Focus mode" som slöar ner omvärlden och gör att vår hjälte rör sig snabbare), och svårare än så var det inte. Utöver detta finns det lite krimskrams som kan påverka ens egenskaper, men karaktärsutvecklandet i Jade Empire är rätt trist.
Vad däremot Jade Empire lyckas göra är: Mycket olika valfriheter i de olika questarna. Oftast handlar det om att välja mellan Öppna handflatan ("godhet") och Stängda knytnäven ("ondska" eller "raktpåsak") och ibland något mellanting. I detta spelet belönas du inte av att vara balanserad eller nått, utan vissa grejer och questar kräver att du har tillräckligt av ett visst alignment. Jag spelade som "god" (de onda lösningarna var oftast bara att banka på det som stod närmast, hårt) och jag tror bara jag missade en teknik och en quest på att inte vara Closed fist. Dina anhängare bryr sig inte och påverkas inte av ditt alignment, som de gjorde i KotOR I/II (Bioware ligger bakom både KotOR och Jade Empire). Vidare: Mycket bra rollspelande. Man har ofta många dialogval och kan övertala folk genom rätt dialogval istället för att välja "[Persuade]You have to do it!!1". Det är dessutom vad som på engelska kallas "open ended" med ordentliga reaktioner och konsekvenser i spelvärlden.
Sceneriet är dessutom helt fantastiskt, förutom att Xboxen inte verkar orka med det. Det laggade regelbundet men oftast bara när man svängde runt en krök och det var mycket vajande gräs och sånt på skärmen, och mycket sällan i strid. Ibland frös det till en halv minisekund när man dödade någon men det var inget som påverkade spelupplevelsen direkt.
Jade Empire är också ett toppenspel, men hade detta stridsfokuserade spel lyckats göra strid lite mer intressant och utmanande (jag körde rätt igenom på högsta svårighetsgraden och dog kanske 4-5 gånger totalt i vanlig strid) hade det varit ett toppen-toppenspel. Vissa bossar var bara dumt konstruerade. Istället för en del fiender som var utmanande genom att ha bra attacker, tåla mycket och göra mycket skada så skulle bossarna vara svåra med hjälp av olika specialförmågor. En boss hade för vana att göra en area-attack (som knuffar iväg alla runt omkring som inte blockar, vilket jag mycket sällan gjorde då det aldrig lönade sig) och sen hela sig till halva livet så fort han kom ner på ett par millimeter liv. De andra fienderna med helningsförmåga verkade vara begränsade precis som spelarkaraktären, dvs av sin chi-mana. Den här bossen helade sig upprepade gånger utan chans att ha fått tillbaka så mycket mana och jag misstänker att han var riggad. Ingen direkt spelmässig utmaning utan bara frustrerande.
Slutet i Jade Empire blir man bara trött på, det är umptielva helt omotiverade plottvister och jag trodde jag mötte "sista bossen" säkert tio gånger. Själva faktiskta slutet kan se ut på ett par olika sätt, även om jag tyckte det var lite orealistiskt att min genomgoda karaktär ens hade dialogval på att kunna fixa det onda slutet. Är man tok-Open palm och har osjälviskt hjälpt människor genom hela spelet och alltid kämpat för det som är rätt och riktigt ska man inte kunna göra vissa avgörande val. Samtidigt är det inte dåligt heller, man måste kunna få ändra sin väg i livet om man känner för det men detta var ju ändå slut-slutet liksom.
Jag rekommenderar Jade Empire till i stort sett alla också - så länge de vet vad de ger sig in på - dvs, ett bra datorrollspel med bra rollspelande som man måste kämpa sig igenom ett gäng trista strider för att komma åt. Med lägsta svårigheten bör ju striderna snabbt vara över dock så det är inget jätteproblem.
Scrapland
Nå, jag har inte spelat så mycket Scrapland men eftersom jag ändå är igång så...
Spelkontrollerna är fladdriga och irriterande, när man flyger skepp på transportsträckor är det under par med både känsla och styrning. Till fots är det lite bättre, men samtidigt svårt att misslyckas.
Spelet är tillverkat av de som gjorde Alice i underlandet (psycho-versionen till PC) men lever inte upp till samma standard. Storyn är repetetiv, tradig och så långt jag spelat alldeles för utdragen. Vissa uppdrag man får går ut på samma sak - tre uppdrag i rad! Samma typ av uppdrag flera gånger är en sak, men varva Tala med honom-uppdrag med Hämta den här prylen-uppdrag lite bättre iallafall...
Världen är charmig och huvudpersonerna välspelade (man är en robot som med hjälp av Den Stora Databasen kan skifta till andra robotar för olika syften) och skeppsbyggarsystemet är ganska coolt, och man går ofta omkring och tänker "Waaoow..." även om det är irriterande att många rum bara finns till för att husera ett gäng robotar (robotarna kommer bara i SÅ många olika former också, alla snut/bankir/strids-robotar ser likadana ut till exempel, och de få individrobotarna man träffar på är det för lite interaktion med) vilket leder till att ens transportsträckor blir mycket mycket längre helt i onödan. Det är dock ett ganska fritt spel där man kan prutta runt på bästa GTA-manér och samla prylar och vapen samt utöva meningslöst våld, men det är inte ens i närheten av GTA i rolighetsgrad.
Jag rekommenderar Scrapland bara till de som orkar ta sig igenom jobbiga och delvis irriterande "features" för att uppleva en ändå ganska hyfsad deckarstory ur ett journalistperspektiv. Jag irriterar mig hittils på för mycket för att spelkänslan ska väga upp det, men jag har faktiskt betalat för spelet och tagit mig en bit in, så jag tänker faktiskt spela klart det.
Generell info
Samtliga spel har spelats i helt eller delvis avklätt tillstånd i ett nersläckt syrefattigt rum, på en Xbox av normalprestanda med en tredjepartskontroll (alla mina förstapartskontroller (tre stycken) har fått kalibreringsfel(dvs dragit åt höger eller vänster något enormt när spaken varit i neutralt läge) och varit omöjliga att använda efter en given tidsperiod som "förstadosa".) med sporadiskt intagande av tilltugg. Teven som användes står på cirka två och en halv meters avstånd från där jag satt och är på 20 tum. Recensenten är en kräsen jävel.
Peace out!
