Förväntningar

Var kommer dina starkaste förväntningar från?
Andra pratar om spelen och om spelmakarna, antingen via recensioner eller via forum/discord.

Sedan pitchen, både utifrån spelets och spelledarens vision.

---

Sedan kan jag väl slänga in att starka förväntningar infrias och autism gärna går hand i hand (mönster måste finnas och följas) och vår hobby har extremt många med autism.
 
Även om jag kan förstå varför så är det är lite klurigt att eventuell besvikelse oftast riktas mot SL. Ett spelbord är så att säga runt och alla deltagare ansvarar för att hålla aktiviteten flytande, både i och utanför spelvärlden. Detta är något som många vana rollspelare förstår, medan nyare spelare kan ha en förväntan på att ansvaret enkom tillkommer spelledaren.

Självklart har SL en särskild roll och på många sätt störst påverkan, men man gör sig själv en otjänst om man som spelare inte hjälper till att bära spelträffen. En otrolig SL kan bli stjälpt av en objussig spelgrupp - och några av mina sämsta ögonblick som spelledare räddades av spelarnas bidrag.
 
Ibland får jag en känsla av att folk omvandlar sina egna preferenser till förväntningar. Inte så lyckat kanske.
Det finns väl inget motsatsförhållande här? Snarare vore det väl konstigt om man återkommande åsidosatte sina preferenser och därmed förväntade sig sådant man inte uppskattar?

Äter jag lakrits förväntar jag mig äcklig smak, därför gör jag inte det.
Äter jag chocklad så förväntar jag mig god smak, därför gör jag det.

Vissa inlägg i tråden tycks försöka driva en tes att våra förväntningar på något sätt skulle inskränka vår upplevelse. Men så är ju inte fallet. Det kan såklart vara så, men som någon skrev ovan så kommer ju även förväntningar av erfarenhet. Om jag har provat något och gett det en chans men funnit att det inte är för mig så har jag tagit ett aktivt och informativt beslut om att inte ägna mig åt det mer. Det är ju inte inskränkande, tvärtom så är det berikande.

Samtidigt är det inte heller någon som ägnar sig åt rollspel förutsättningslöst. Vi ägnar oss alla åt hobbyn för att det finns inslag i den som vi uppskattar. Vi uppskattar sannolikt inte alla inslag, men tillräckligt många för att hänga här och prata om dem. Det finns sannolikt inslag vi inte alls uppskattar. Det kan bero på att vi har förutfattade meningar, men den kan också bero på att vi vet att vi inte gillar dessa inslag.

Inget av detta har med förväntningar att göra. Men som sagt, om tillräckligt många av våra förväntningar om sysslan rollspelande inte infrias som kommer vi alla tycka att det var en mindre lyckad spelkväll. Svårare än så är det inte.
 
Vissa inlägg i tråden tycks försöka driva en tes att våra förväntningar på något sätt skulle inskränka vår upplevelse. Men så är ju inte fallet. Det kan såklart vara så, men som någon skrev ovan så kommer ju även förväntningar av erfarenhet. Om jag har provat något och gett det en chans men funnit att det inte är för mig så har jag tagit ett aktivt och informativt beslut om att inte ägna mig åt det mer. Det är ju inte inskränkande, tvärtom så är det berikande.
Fast erfarenhet verkar i detta fall ersätta lyhördhet och viljan att testa nya upplevelser. Vilket är schysst i sig, men det förklarar också varför så få personer vill läsa spelledartips och "vad är rollspel" eftersom "jag vet redan hur man spelar rollspel".

(och lakris i choklad är en styggelse!)
 
Last edited:
Fast erfarenhet verkar i detta fall ersätta lyhördhet och viljan att testa nya upplevelser. Vilket är schysst i sig, men det förklarar också varför så få personer vill läsa spelledartips och vad är rollspel för "jag vet redan hur man spelar rollspel".

(och lakris i choklad är en styggelse!)
Blev svårt att välja emoji eftersom jag håller med om första stycket, men du har objektiv fel inom parentesen 😃
 
Fast erfarenhet verkar i detta fall ersätta lyhördhet och viljan att testa nya upplevelser. Vilket är schysst i sig, men det förklarar också varför så få personer vill läsa spelledartips och "vad är rollspel" eftersom "jag vet redan hur man spelar rollspel".

(och lakris i choklad är en styggelse!)
Det här är väl dock högst mänskligt? Säger inte att det är rätt/fel, dåligt/bra. Men vi tenderar att fastna i våra invanda mönster. Det kräver en del energi att förändra hur man ser på saker. Som med mycket lärande, i grunden handlar lärande om att först avlära gamla föreställningar för att ge rum för nya. Vilket tar väldigt mycket tid och energi.
 
Mina förväntningar sätt i stort sett av spelledarens pitch inför kampanjen. Sedan påverkas mina förväntningar även av vilket spel vi spelar och även vilken värld det rör sig om (om jag känner till den).


Exempel: Om SL pitchar en att vi ska spela WFRP och att kampanjen går ut på överlevnad på Middenheims gator så har jag fått en bild om hur kampanjen kommer att utspela sig. Om det sedan blir så att vi redan efter halva första äventyret tagit oss ut i vildmarken och det är där de två nästa äventyren utspelar sig och vi hittar enorma mängder skatter så har mina förväntning slagit snett.

Blir jag besviken för det? Det är en annan fråga. Om jag var jäkligt pepp på att spela en svältande ratcatcher i Middenheims kloaker så kanske jag blir det. Då har pitchen sålt in något till mig och jag är sugen på det och då blir jag besviken - precis som ett barn blir besviket om man viftar en glass framför ögonen på hen och sedan själv äter upp den med ett elakt flin på läpparna.

I vissa fall kan det ju visa sig att kampanjen som pitchades inte blev så himla bra, men spelgruppen hittar en annan riktning som är intressantare. Då har förväntningarna inte infallit, men det är ingen som blir ledsen för det.

En sak att komma ihåg är att förväntningar inte nödvändigtvis är positiva. Dessutom kan det visa sig att något annat är roligare än förväntningarna. Och förväntningar och fördomar kan överlappa.

Kort: För mig är pitchen avgörande men kan färgas något av spelet/spelvärlden. Men, det är inte alltid jag blir så pepp på pitchen att jag blir besviken när SL frångår den.
 
Det här är väl dock högst mänskligt? Säger inte att det är rätt/fel, dåligt/bra. Men vi tenderar att fastna i våra invanda mönster.
Det beror på person. Återigen, om jag hänvisar till den där artikeln om yay/nay-sayers, även om den inte stämmer till 100% så kastar den ett ljus på hur folk uppfattar vardagen och anpassar sig till den (vi har ju på samma sätt olika svårt att få immersion eller hoppa mellan olika typer av immersioner).
 
Det finns väl inget motsatsförhållande här? Snarare vore det väl konstigt om man återkommande åsidosatte sina preferenser och därmed förväntade sig sådant man inte uppskattar?

Jag syftar på situationer där förväntningarna - baserade på de egna preferenserna - blir orimliga. Till exempel har jag träffat på en spelare som älskar att spela mäktiga rollpersoner och som förväntar sig att få göra det oavsett spel, äventyr och spelledare. Lika orimligt som om någon skulle bjuda dig på lakrits och du skulle förvänta dig att den smakade choklad.
 
Jag syftar på situationer där förväntningarna - baserade på de egna preferenserna - blir orimliga. Till exempel har jag träffat på en spelare som älskar att spela mäktiga rollpersoner och som förväntar sig att få göra det oavsett spel, äventyr och spelledare. Lika orimligt som om någon skulle bjuda dig på lakrits och du skulle förvänta dig att den smakade choklad.
Ok, ja det finns ju alltid den personen, sägs det. Själv spelar jag inte med sådana och hade nog aktivt undvikit att göra det om risken fanns. Jag tror inte problemet är att vi andra också har preferenser och förväntningar :)
 
Ok, ja det finns ju alltid den personen, sägs det. Själv spelar jag inte med sådana och hade nog aktivt undvikit att göra det om risken fanns. Jag tror inte problemet är att vi andra också har preferenser och förväntningar :)

Nej, det är långt ifrån alla som gör på det sättet. I många fall är varken preferenser eller förväntningar ett problem, särskilt inte efter ett ordentligt försnack eller en session noll. Exempelpersonen ingår heller inte i mina spelgrupper men dyker ibland upp på konvent.
 
De kommer från vad jag vet om spelet, det eventuella äventyret och deltagarna.

Ibland får jag en känsla av att folk omvandlar sina egna preferenser till förväntningar. Inte så lyckat kanske.
I vissa fall tänker jag att det visserligen är tvärtom. Om mina förväntningar (upprättade på basis av vad jag kan utröna av titel, bilder, presentation, etc) är att ett spel/scenario ska matcha mina preferenser så kommer jag vilja spela det, och om det sedan inte matchar mina preferenser blir jag besviken. Om mina förväntningar däremot är att det inte kommer matcha mina preferenser så kommer jag sannolikt inte spela det, om det inte finns några yttre faktorer som påverkar det, till exempel att jag gör det för att det är kul att spela med kompisar.

Konsekvensen blir då att det "synliga" svikandet av förväntningar blir orienterat mot det negativa – det finns fler personer som testar ett spel de trodde de skulle gilla och blir besvikna, än det finns personer som testar ett spel de trodde de skulle ogilla och blir positivt överraskade.
 
Om mina förväntningar (upprättade på basis av vad jag kan utröna av titel, bilder, presentation, etc) är att ett spel/scenario ska matcha mina preferenser så kommer jag vilja spela det, och om det sedan inte matchar mina preferenser blir jag besviken. Om mina förväntningar däremot är att det inte kommer matcha mina preferenser så kommer jag sannolikt inte spela det, om det inte finns några yttre faktorer som påverkar det, till exempel att jag gör det för att det är kul att spela med kompisar.

Det du beskriver känns som ett vanligt tillvägagångssätt. Så är det antagligen i många fall, på gott och ont. Det är ju tråkigt om någon avstår från att spela ett spel eftersom denna någon har en för snäv syn på sina egna preferenser, eller får att hen har förutfattade meningar om ett spel.
 
Till exempel har jag träffat på en spelare som älskar att spela mäktiga rollpersoner och som förväntar sig att få göra det oavsett spel, äventyr och spelledare. Lika orimligt som om någon skulle bjuda dig på lakrits och du skulle förvänta dig att den smakade choklad.
Jag tänker att så länge man är tydlig med det och hör sig för innan spelet så är det ju lugnt. ”Det här spelet verkar innebära att man spelar rätt klena personer, stämmer det? I så fall är det nog inte riktigt min påse godis.”

Men att man har den preferensen och ignorerar pitch, genre och annat som är tänkt att informera om innehållet, och sedan försöker tvinga in sin preferens och sura om man inte får det, då är det såklart dåligt. Då kan man ju argumentera för att personen borde bli bättre på att justera sina förväntningar efter omslaget. (Och eventuellt då avstå när de inte stämmer med preferenserna, som sagt.)

Är väl ungefär vad du sade, men jag behövde formulera om det lite.
 
Det du beskriver känns som ett vanligt tillvägagångssätt. Så är det antagligen i många fall, på gott och ont. Det är ju tråkigt om någon avstår från att spela ett spel eftersom denna någon har en för snäv syn på sina egna preferenser, eller får att hen har förutfattade meningar om ett spel.
Men är det inte så man gör med allt? Bedömningen ”är det här något jag kommer att gilla?” är en jag gör när jag väljer vilka böcker jag ska läsa, filmer jag ska, låtar jag ska lyssna på, maträtter jag ska äta, etc. Då gör jag självklart samma sak med rollspel och scenarion – och på samma vis blir jag där besviken om det visar sig att jag gjorde en missbedömning och det inte alls var något jag gillade. ”Förutfattade meningar” låter ju väldigt negativt, men det är ju så vi alla kan navigera världen: vi vet att vi brukar gilla vissa saker mer än andra, så vi prioriterar dem. Det gäller även om man är såväl äventyrlig som nyfiken – man har ju ändå preferenser och en förmåga att bedöma hur sannolikt något är att uppfylla dem.
 
Första gången jag som barn såg "det femte elementet" så hatade jag den, under första halvan.
Jag hade fått för mig att den var en mycket mer "seriös" scifi film och dess roliga element funkade inte alls för mig.

När jag såg om den med rätt förutsättningar så tyckte jag mycket mycket bättre om den.

Jag har flera gånger råkat ut för liknande när mina förväntningar krockar med filmen, vilket sällan är till dess fördel.


Men ibland sätter jag på filmer jag inte har någon förväntning på (senast "Magic Farm" (2025)).
Och då kan den slänga vilka överraskningar den vill, och jag kommer gilla det.
 
Men ibland sätter jag på filmer jag inte har någon förväntning på (senast "Magic Farm" (2025)).
Och då kan den slänga vilka överraskningar den vill, och jag kommer gilla det.
Tror det här är 100% där hårda förväntningar skär sig för mig — för utan dem blir det ju öppnare vad för underhållning som kan erbjudas.

Överlag ganska nyfiken på idén att “pitcha” saker till sin spelgrupp som flera nämner i tråden, men som kanske inte har enbart med förväntningar att göra. Hade jag aldrig pallat själv — den som har en ball grej de vill spelleda, DO IT. Skulle det njaas och mjaas om det spelar jag brädspel istället. :D
 
Back
Top