baron Max Durhal
Veteran
- Joined
- 27 May 2014
- Messages
- 90
Det här är en krönika för en kampanj i Eon IV som spelas över Skype, där jag är spelledare. Det första vi gjorde var att spela “S:t Kerons sista vila” som är första äventyret som släppts på Helmgasts hemsida, och därmed varnar jag för att spoliera detta äventyr, eller i alla fall delar av det i denna krönika. Mina spelare kan läsa det, men jag kommer visa viss hemlig information under spoiler-taggar som ni inte får trycka på.
Spelarkaraktärerna är:
Acheros
Jargisk kunskapare som efter en bikt har valt att tjäna Daakkyrkan som botgöring.
Fader Vincent
Präst som är beryktad som en mäktig bekämpare av Dibukkulten.
Joran
Tempelriddare som på sistone farit runt rätt planlöst.
Äventyret Börjar
Vi träffar våra hjältar där Vincent å Acheros färdas i det Jargiska landskapet i provinsen Charino. De har av någon anledning varit borta från Absalon ett tag men är nu på väg tillbaka dit. Det är mörkt, regnigt och dimmigt och när de två resenärerna ser värdshuset “Sista Vilan” uppenbara sig i nattmörkret så känner de sig lättade.
I värmed inuti värdshuset finns bara värdshusvärden, ett genomresande par samt en pilgrim som av sin mundering att döma verkar vara en tempelriddare som verkar ge ett något barsk och bistert intryck. Acheros och Vincent verkar positiva till att hitta en till pilgrim i dessa trakter, de har hört rykten om att stråtrövare ska härja här i kring, ett illsint rykte säger att en galen sagitaur leder ett rövarband någonstans. Tempelriddaren berättar att hans namn är Joran, men är tillknäpt när det gäller att avslöja mer om sig själv.
Natten går och värdshusvärden reglar dörren och folk gör sig redo att gå till sängs. Då hörs ett kraftigt bultande på dörren, och den manliga gästen på värdshuset tittar ut genom fönstret och ser en man klädd i svart läderrustning och med en blodig dolk som står och bankar på värdshusdörren.
Joran går fram och tittar han med. Han ser att ur nattdimman kommer fyra stycken gestalter klädda i munkkåpor. Joran bestämmer sig för att öppna dörren, han ser att varelserna har huggtänder, förvridna ansikten och långa, vassa klor. En av de leda munkarna anfaller den svartklädde mannen, medan de resterande tre beger sig mot Joran. Acheros rör sig långsamt utåt medan Vincent är mer avvaktande. De tre munkmonstren får initiativet då de är fler, men Joran lyckas försvara sig med bravur och ta initiativet ifrån dem. Acheros springer ut och uppehåller munken som anföll den svartklädde främlingen. I nästa runda slår Joran ett fenomenalt slag, tror det var 36 med sitt färdighetsvärde i svärd som var 4T6+3. En av munkarna får dock 34 i försvar, så inga fördelar genereras men alla träffas. Resultatet blir att en av monstermunkarna dör på fläcken pga ett hugg som nästan klyver denne mitt itu, medan de andra två tuppar av av enorma skador i senor och annat mysigt som sitter i armar å ben.
Acheros dansar runt den fjärde munken men lyckas inte få in en dödande träff med sin dolk. Joran kommer in och avslutar striden istället, den sista munken faller död ner. Det händer lite saker nu när Vincent vill undersöka liken av varelserna, medan Joran å Acheros leder in den nervskakade mannen i värdshuset.
Mannen berättar sin historia. Han heter Ondolan, och lydde under Ablan som var ledare för ett rövarband som härjade i trakterna. Värdshusvärden känner nu igen mannen, han å ett litet sällskap färdades förbi här för ett tag sedan. Ondolan berättar att de hade hört talas om S:t Kerons kloster och att det skulle vara fyllt med rikedomar. De fick hjälp av en man i klostret att lägga örter i munkarnas mat, så klostret till stor del sov när de gick in för att roffa åt sig rikedomarna. Men det verkade inte finnas några rikedomar, allt som gick att hitta var en medaljong som hängde runt halsen på någon viktig person som låg i en sarkofag inne i kyrkan.
Ablan tog medaljongen, och då spärrades ögonen på liket upp. Denna varelse berörde Ablan som därmed blev besatt. Efter det blir mannen mycket skakad, men det verkar som att ett helvete brakade lös och att Ondolan verkar ha varit den ende som lyckades ta sig därifrån.
Rollpersonerna funderar på hur de ska ställa sig till det här. Vincent är tränad i förnimmelse och känner en mörk närvaro som verkar ligga åt sydost. Värdshusvärden hävdar att munkarna har skött sig väl så länge han haft värdshuset här och att de sällan dyker upp för att inskaffa förnödenheter. Joran går och ger nådastöten till de två munkmonstren som inte togs av daga direkt, och Vincent kan genom att observera dessa varelser förstå att det inte rör sig om odödhet, snarare en typ av demonisk besättning.
Vincent är väldigt tveksam till att resa till klostret, han är inte van vid demoniska hot och känner att denna uppgift är gruppen övermäktig. Joran ser det som ett tecken att gruppen borde utforska detta då de är utsända av Daak, och påminner Vincent att underlåtelse är en blasfemisk synd enligt Daakkyrkan. Acheros tycker också de borde undersöka klostret, om detta är ett hot som kan bli starkare.
Gruppen beslutar att undersöka klostret, men väljer att avvakta till gryingen. Värdshusvärden säger att han eller någon annan kan åka till den närliggande byn Siriana där det ska finnas ett kompani, men det kommer ta några dagar innan det kan ge utdelning. Värdshusvärden hoppas verkligen att dessa “Daaks förkämpar” utreder vad som sker i klostret.
Sagt å gjort, Joran klär sig i sin rustning, Acheros slipar sina knivar och Vincent förbereder sina böner. Vid det här laget så föreslår Acheros spelare att det vore kul att använda sig av mentalt trauma reglerna, och jag kommer på att jag borde tagit vara på det redan vid första mötet med monstermunkarna. Jag väger in det mötet med nattens mörka stämning och hotfulla dimmor, så rollpersonerna får slå mot intensitet 20 inom just övernaturligt. Vincent klarar sitt slag galant, Joran blir bara Stressad (1) men Acheros slår riktigt dåligt och blir Plågad (2). Vi konstaterar att Acheros inte har sovit en blund denna natt och är blek som ett lakan när nästa dag gryr.
Mot Klostret!
De beger sig mot klostret, det tar några timmar att ta sig genom det dimtäckta landskapet. Klostret tornar upp sig mot dem på ett inte helt behagligt sätt. De ser att det är en bastant ekdörr kopplad till en klocka på framsidan, och Joran vill dra i den på en gång, för han vill ha en ärlig strid avklarad om det nu är det de väntar på. De övriga karaktärerna är inte lika pigga på den idéen och Acheros föreslår istället att de ska ta sig runt klostret och utforska muren.
Muren ser överlag inte så hotfull ut, den är runt tre meter hög och överväxt med rankor och stenblock som erbjuder tydligt fäste. Våra hjältar kommer till ett järngaller som ser något sönderrostat ut, men Acheros föreslår att han ska ta sin änterhake och klättra över muren. Tyvärr slår Acheros spelare jättedåligt idag, och misslyckas med den relativt enkla uppgiften att klättra över muren, vilket jag bedömer gör ett lätt hörbart ljud.
Efter lite besvär lyckas Joran och Acheros klättra upp så de kan spana in mot klostret, det är ett kuperat landskap med mycket buskage, snår och annat och man ser tydligt klosterbyggnaden och ett torn som tornar upp sig bakom klostret. Snart så syns två gestalter komma närmare RP och det visar sig vara liknande varelser som de slogs mot utanför värdshuset.
Joran kastar sig ner från murkrönet för att möta varelserna i öppen strid, och säger “Jag
räds ingen ohelig best, kom an bara!” (Eller nåt liknande, kommer inte ihåg exakt). Både Joran och Acheros ska slå slag mot övernaturligt, och Joran lyckas galant medan Acheros blir lamslagen så han utstöter ett skrik och är helt fast vid murkrönet.
Det blir nu en strid, men det går inte lika galant som utanför värdshuset. Varelserna och Joran slår på varann, och initiativet verkar överlag hållas av varelserna som tom får in en träff på Joran, men som bara lyckas knuffa honom tillbaka. Det är tydligt att en av varelserna inte är klädd som en munk, utan verkar vara en av banditerna som var i Ondolans följe, klädd i svart läderrustning och med ett kortsvärd i skidan som det frångår till förmån för sina klor.
Det händer en del under denna strid, som att Vincent hinner klättra upp för murkrönet, och har hunnit stålsätta sig mot övernaturliga trauman via en mystisk effekt, och avfyrar sitt armborst en gång. Den träffar banditvarelsen i halsen, men sänker inte denne. Sen går det så lång tid att Acheros hinner skaka av sig sin lamslagning och kastar en dolk som sätter sig i armen på den andra varelsen, klädd som en munk, men detta har ingen större effekt.
Joran kämpar vidare, och trots betydande träffar på banditvarelsens ben så står den fortfarande upp. Vincent hinner avfyra ett till skott under denna strid, men slår jättedåligt så jag bedömer att han kommer träffa Joran. JAg tillåter dock Joran att slå träfftabellslaget, för om träffen tar i vänster arm så blir det istället skölden som träffas. Resultatet blir: Vänster arm.
När Acheros springer in i striden så går det bättre, Joran lyckas slå knockout på Banditvarelsen och Acheros lyckas, trots sina otroligt oimponerande stats i både grundskada och slagsmål, att knocka munkvarelsen.
Karaktärerna pratar om att ta munkvarelsen och låta Vincent kasta ritualen “Demonisk fördrivning” på denne. De funderar ett tag på vad de ska göra när de ser att ännu fler varelser rör sig ur dimman mot deras position, den här gången är det runt 6 stycken. De gör sig redo att gömma sig någonstans, men så hör de kyrkklockan ringa och varelserna vänder om för att undersöka vad det är som låter.
Karaktärerna flyr, slår upp gallret i muren, och färdas en bit bort från klostret för att låta Vincent försöka fördriva den demoniska influensen på den nu bakbundne munken. Först kastar han “helig plats” (Tror den hette så) som ger +1T6 på att utföra ritualer. Det är nu det uppdagas att Vincent aldrig införskaffade en libera i sin RP-generering och därmed kan han inte spendera övertag på ritualerna (Inte utan konsekvens iaf).
Menmen, Vincent lyckas med ritualerna, jag slår lite hemliga tärningar och beskriver vad det
är som sker framför karaktärernas ögon. Den bakbundna munkvarelsen skriker och grymtar över vad som händer, när mörka energier synbarligen verkar sippra ut från såren som åsamkats under ritualutförandet. Så är det som ett kompakt mörker lämnar munken och kvar är en vanlig om än förvirrad människa i 30-års åldern som stirrar på våra hjältar.
Efter lite lirkande så berättar munken, vid namn Petrus, vad han kommer ihåg har hänt. Klostret hamnade i kaos efter det verkade som att de höll på att bli rånade. En mörk varelse i proper rustning fick enkelt kontrollen över de runt 30-talet munkarna och de fyra banditerna via sin obehagliga förmåga att kunna besätta folk i sin omgivning. Petrus tror att det kan finnas mer information i Abbotens rum eller i klosterbiblioteket. Han berättar också att varelsen, som verkar vara en demon, ibland kallar till sig sina tjänare för att suga energi ur dem och då verkar varelserna försvagade.
Efter lite diskussion så upptäcker gruppen att fler varelser klädda i munkkåpor rör sig mot dem i dimman. Det är runt åtta stycken så gruppen bestämmer sig för att fly. Nu blir det läge att testa utmaningsreglerna, så gruppen får nominera tre färdigheter och jag sätter en hemlig svårighetsgrad för att se hur det går. Acheros använder vaksamhet, Joran använder förflyttning och Vincent försöker förnimma horden. Totalt får gruppen exakt 3 kontroll, så det beskrivs hur de nätt å jämt, med Petrus i antåg, lyckas skaka av sig varelserna.
Spelmötet börjar närma sig sitt slut, men via lite diskussion och en social konflikt beslutas att Acheros ska undersöka klocktornet för han tror det är en positiv kraft som verkar där, kanske en överlevande munk. Joran och VIncent ska ta sig till abbottens rum, för att där se om det finns mer information.
Avrundning
Det var första spelmötet i Eon IV för mig, och jag tyckte det var väldigt kul. Har inte kört så mycket rollspel över Skype förut, men vi använde oss också av Roll20 för de visuella bitarna vilket jag tyckte var kul.
Några funderingar:
Spelarkaraktärerna är:
Acheros
Jargisk kunskapare som efter en bikt har valt att tjäna Daakkyrkan som botgöring.
Fader Vincent
Präst som är beryktad som en mäktig bekämpare av Dibukkulten.
Joran
Tempelriddare som på sistone farit runt rätt planlöst.
Äventyret Börjar
Vi träffar våra hjältar där Vincent å Acheros färdas i det Jargiska landskapet i provinsen Charino. De har av någon anledning varit borta från Absalon ett tag men är nu på väg tillbaka dit. Det är mörkt, regnigt och dimmigt och när de två resenärerna ser värdshuset “Sista Vilan” uppenbara sig i nattmörkret så känner de sig lättade.
I värmed inuti värdshuset finns bara värdshusvärden, ett genomresande par samt en pilgrim som av sin mundering att döma verkar vara en tempelriddare som verkar ge ett något barsk och bistert intryck. Acheros och Vincent verkar positiva till att hitta en till pilgrim i dessa trakter, de har hört rykten om att stråtrövare ska härja här i kring, ett illsint rykte säger att en galen sagitaur leder ett rövarband någonstans. Tempelriddaren berättar att hans namn är Joran, men är tillknäpt när det gäller att avslöja mer om sig själv.
Natten går och värdshusvärden reglar dörren och folk gör sig redo att gå till sängs. Då hörs ett kraftigt bultande på dörren, och den manliga gästen på värdshuset tittar ut genom fönstret och ser en man klädd i svart läderrustning och med en blodig dolk som står och bankar på värdshusdörren.
Joran går fram och tittar han med. Han ser att ur nattdimman kommer fyra stycken gestalter klädda i munkkåpor. Joran bestämmer sig för att öppna dörren, han ser att varelserna har huggtänder, förvridna ansikten och långa, vassa klor. En av de leda munkarna anfaller den svartklädde mannen, medan de resterande tre beger sig mot Joran. Acheros rör sig långsamt utåt medan Vincent är mer avvaktande. De tre munkmonstren får initiativet då de är fler, men Joran lyckas försvara sig med bravur och ta initiativet ifrån dem. Acheros springer ut och uppehåller munken som anföll den svartklädde främlingen. I nästa runda slår Joran ett fenomenalt slag, tror det var 36 med sitt färdighetsvärde i svärd som var 4T6+3. En av munkarna får dock 34 i försvar, så inga fördelar genereras men alla träffas. Resultatet blir att en av monstermunkarna dör på fläcken pga ett hugg som nästan klyver denne mitt itu, medan de andra två tuppar av av enorma skador i senor och annat mysigt som sitter i armar å ben.
Acheros dansar runt den fjärde munken men lyckas inte få in en dödande träff med sin dolk. Joran kommer in och avslutar striden istället, den sista munken faller död ner. Det händer lite saker nu när Vincent vill undersöka liken av varelserna, medan Joran å Acheros leder in den nervskakade mannen i värdshuset.
Mannen berättar sin historia. Han heter Ondolan, och lydde under Ablan som var ledare för ett rövarband som härjade i trakterna. Värdshusvärden känner nu igen mannen, han å ett litet sällskap färdades förbi här för ett tag sedan. Ondolan berättar att de hade hört talas om S:t Kerons kloster och att det skulle vara fyllt med rikedomar. De fick hjälp av en man i klostret att lägga örter i munkarnas mat, så klostret till stor del sov när de gick in för att roffa åt sig rikedomarna. Men det verkade inte finnas några rikedomar, allt som gick att hitta var en medaljong som hängde runt halsen på någon viktig person som låg i en sarkofag inne i kyrkan.
Ablan tog medaljongen, och då spärrades ögonen på liket upp. Denna varelse berörde Ablan som därmed blev besatt. Efter det blir mannen mycket skakad, men det verkar som att ett helvete brakade lös och att Ondolan verkar ha varit den ende som lyckades ta sig därifrån.
Rollpersonerna funderar på hur de ska ställa sig till det här. Vincent är tränad i förnimmelse och känner en mörk närvaro som verkar ligga åt sydost. Värdshusvärden hävdar att munkarna har skött sig väl så länge han haft värdshuset här och att de sällan dyker upp för att inskaffa förnödenheter. Joran går och ger nådastöten till de två munkmonstren som inte togs av daga direkt, och Vincent kan genom att observera dessa varelser förstå att det inte rör sig om odödhet, snarare en typ av demonisk besättning.
Vincent är väldigt tveksam till att resa till klostret, han är inte van vid demoniska hot och känner att denna uppgift är gruppen övermäktig. Joran ser det som ett tecken att gruppen borde utforska detta då de är utsända av Daak, och påminner Vincent att underlåtelse är en blasfemisk synd enligt Daakkyrkan. Acheros tycker också de borde undersöka klostret, om detta är ett hot som kan bli starkare.
Gruppen beslutar att undersöka klostret, men väljer att avvakta till gryingen. Värdshusvärden säger att han eller någon annan kan åka till den närliggande byn Siriana där det ska finnas ett kompani, men det kommer ta några dagar innan det kan ge utdelning. Värdshusvärden hoppas verkligen att dessa “Daaks förkämpar” utreder vad som sker i klostret.
Sagt å gjort, Joran klär sig i sin rustning, Acheros slipar sina knivar och Vincent förbereder sina böner. Vid det här laget så föreslår Acheros spelare att det vore kul att använda sig av mentalt trauma reglerna, och jag kommer på att jag borde tagit vara på det redan vid första mötet med monstermunkarna. Jag väger in det mötet med nattens mörka stämning och hotfulla dimmor, så rollpersonerna får slå mot intensitet 20 inom just övernaturligt. Vincent klarar sitt slag galant, Joran blir bara Stressad (1) men Acheros slår riktigt dåligt och blir Plågad (2). Vi konstaterar att Acheros inte har sovit en blund denna natt och är blek som ett lakan när nästa dag gryr.
Mot Klostret!
De beger sig mot klostret, det tar några timmar att ta sig genom det dimtäckta landskapet. Klostret tornar upp sig mot dem på ett inte helt behagligt sätt. De ser att det är en bastant ekdörr kopplad till en klocka på framsidan, och Joran vill dra i den på en gång, för han vill ha en ärlig strid avklarad om det nu är det de väntar på. De övriga karaktärerna är inte lika pigga på den idéen och Acheros föreslår istället att de ska ta sig runt klostret och utforska muren.
Muren ser överlag inte så hotfull ut, den är runt tre meter hög och överväxt med rankor och stenblock som erbjuder tydligt fäste. Våra hjältar kommer till ett järngaller som ser något sönderrostat ut, men Acheros föreslår att han ska ta sin änterhake och klättra över muren. Tyvärr slår Acheros spelare jättedåligt idag, och misslyckas med den relativt enkla uppgiften att klättra över muren, vilket jag bedömer gör ett lätt hörbart ljud.
Efter lite besvär lyckas Joran och Acheros klättra upp så de kan spana in mot klostret, det är ett kuperat landskap med mycket buskage, snår och annat och man ser tydligt klosterbyggnaden och ett torn som tornar upp sig bakom klostret. Snart så syns två gestalter komma närmare RP och det visar sig vara liknande varelser som de slogs mot utanför värdshuset.
Joran kastar sig ner från murkrönet för att möta varelserna i öppen strid, och säger “Jag
räds ingen ohelig best, kom an bara!” (Eller nåt liknande, kommer inte ihåg exakt). Både Joran och Acheros ska slå slag mot övernaturligt, och Joran lyckas galant medan Acheros blir lamslagen så han utstöter ett skrik och är helt fast vid murkrönet.
Det blir nu en strid, men det går inte lika galant som utanför värdshuset. Varelserna och Joran slår på varann, och initiativet verkar överlag hållas av varelserna som tom får in en träff på Joran, men som bara lyckas knuffa honom tillbaka. Det är tydligt att en av varelserna inte är klädd som en munk, utan verkar vara en av banditerna som var i Ondolans följe, klädd i svart läderrustning och med ett kortsvärd i skidan som det frångår till förmån för sina klor.
Det händer en del under denna strid, som att Vincent hinner klättra upp för murkrönet, och har hunnit stålsätta sig mot övernaturliga trauman via en mystisk effekt, och avfyrar sitt armborst en gång. Den träffar banditvarelsen i halsen, men sänker inte denne. Sen går det så lång tid att Acheros hinner skaka av sig sin lamslagning och kastar en dolk som sätter sig i armen på den andra varelsen, klädd som en munk, men detta har ingen större effekt.
Joran kämpar vidare, och trots betydande träffar på banditvarelsens ben så står den fortfarande upp. Vincent hinner avfyra ett till skott under denna strid, men slår jättedåligt så jag bedömer att han kommer träffa Joran. JAg tillåter dock Joran att slå träfftabellslaget, för om träffen tar i vänster arm så blir det istället skölden som träffas. Resultatet blir: Vänster arm.
När Acheros springer in i striden så går det bättre, Joran lyckas slå knockout på Banditvarelsen och Acheros lyckas, trots sina otroligt oimponerande stats i både grundskada och slagsmål, att knocka munkvarelsen.
Karaktärerna pratar om att ta munkvarelsen och låta Vincent kasta ritualen “Demonisk fördrivning” på denne. De funderar ett tag på vad de ska göra när de ser att ännu fler varelser rör sig ur dimman mot deras position, den här gången är det runt 6 stycken. De gör sig redo att gömma sig någonstans, men så hör de kyrkklockan ringa och varelserna vänder om för att undersöka vad det är som låter.
Karaktärerna flyr, slår upp gallret i muren, och färdas en bit bort från klostret för att låta Vincent försöka fördriva den demoniska influensen på den nu bakbundne munken. Först kastar han “helig plats” (Tror den hette så) som ger +1T6 på att utföra ritualer. Det är nu det uppdagas att Vincent aldrig införskaffade en libera i sin RP-generering och därmed kan han inte spendera övertag på ritualerna (Inte utan konsekvens iaf).
Menmen, Vincent lyckas med ritualerna, jag slår lite hemliga tärningar och beskriver vad det
är som sker framför karaktärernas ögon. Den bakbundna munkvarelsen skriker och grymtar över vad som händer, när mörka energier synbarligen verkar sippra ut från såren som åsamkats under ritualutförandet. Så är det som ett kompakt mörker lämnar munken och kvar är en vanlig om än förvirrad människa i 30-års åldern som stirrar på våra hjältar.
Jag funderade på att inte tillåta utdrivning, men kom sen på att det vore en orimlig nerf av mysterier. Jag satte svårighetsgraden till 24 för offret att kasta sig av besattheten, och med de +3T6 som erhölls för ritualen så lyckades munken precis slå 24. Däremot bedömde jag att demonen i klostret kunde känna av att en mystisk ritual kastades i närheten, och det förklarar därmed vad som hände härnäst.
Efter lite lirkande så berättar munken, vid namn Petrus, vad han kommer ihåg har hänt. Klostret hamnade i kaos efter det verkade som att de höll på att bli rånade. En mörk varelse i proper rustning fick enkelt kontrollen över de runt 30-talet munkarna och de fyra banditerna via sin obehagliga förmåga att kunna besätta folk i sin omgivning. Petrus tror att det kan finnas mer information i Abbotens rum eller i klosterbiblioteket. Han berättar också att varelsen, som verkar vara en demon, ibland kallar till sig sina tjänare för att suga energi ur dem och då verkar varelserna försvagade.
Efter lite diskussion så upptäcker gruppen att fler varelser klädda i munkkåpor rör sig mot dem i dimman. Det är runt åtta stycken så gruppen bestämmer sig för att fly. Nu blir det läge att testa utmaningsreglerna, så gruppen får nominera tre färdigheter och jag sätter en hemlig svårighetsgrad för att se hur det går. Acheros använder vaksamhet, Joran använder förflyttning och Vincent försöker förnimma horden. Totalt får gruppen exakt 3 kontroll, så det beskrivs hur de nätt å jämt, med Petrus i antåg, lyckas skaka av sig varelserna.
Spelmötet börjar närma sig sitt slut, men via lite diskussion och en social konflikt beslutas att Acheros ska undersöka klocktornet för han tror det är en positiv kraft som verkar där, kanske en överlevande munk. Joran och VIncent ska ta sig till abbottens rum, för att där se om det finns mer information.
Avrundning
Det var första spelmötet i Eon IV för mig, och jag tyckte det var väldigt kul. Har inte kört så mycket rollspel över Skype förut, men vi använde oss också av Roll20 för de visuella bitarna vilket jag tyckte var kul.
Några funderingar:
- Skadesystemet verkar mindre dödligt än förr, majoriteten av alla strider avgjordes genom utknockningar. Det beror förmodligen på att de fetaste resultaten kommer ifrån skadeverkan, inte för man slog bra på tabellen för extraskadan.
- Överlag gillade jag skräckreglerna, resultaten kändes rätt passande när de kom i spel.
- Fokus försvinner sjukt snabbt. Vet ännu inte om karaktärsdragsreglerna är ett bra sätt att balansera spelet på, får nog se hur det fungerar vidare i spel.