Jag har ett vagt minne av en biffig dvärg med ringbrynja och en tvåhandsyxa som gjorde 21 i skada. På den tiden hade vi inte klurat ut att man slog skada för vapnet varje gång, utan trodde att man slog det en gång för alla, ungefär som när man slår rollpersoner.
Nekromanti Första rollperson?
- Thread starter Morgoth
- Start date
Pendragon
Swashbuckler
En pirat till EDD nån gång för en herrans massa år sen. Nån gång 88-89 skulle jag tro. Inte för att han nånsin gav sig ut på havet, men pirat var han...
Jag minns att vi spenderade en stor del av tiden med att springa från diverse fiender. Med undantag för Twilight 2000 är det nog den enda gången jag har spenderat mer tid med att fly från fiender än att kämpa mot dem... iaf när man spelat tuff o krigisk. För tuff o Krigisk var han, den där piraten.
Jag minns att vi spenderade en stor del av tiden med att springa från diverse fiender. Med undantag för Twilight 2000 är det nog den enda gången jag har spenderat mer tid med att fly från fiender än att kämpa mot dem... iaf när man spelat tuff o krigisk. För tuff o Krigisk var han, den där piraten.
Man Mountainman
Storsvagåret
Min absolut första rollperson var en charibisk häxbaron i DoD Chronopia. Jag hade honom bara ett spelmöte. Jag kommer inte ihåg vad han hette.
Min första egenhändigt skapade rollperson, och den jag spelat med längst av någon av mina rollpersoner, var Wishnaak Blaagha, en wongosisk drömmakare (drogmixare). Han var liten, irriterande, genererad med ett übersystem som gjorde honom fett överlägsen alla sina medwongoser och hade en magisk handske som gjorde att han dealade megamycket stryk när han fajtades i närstrid, vilket gjorde att när Chronopia fallit så for han runt i världen,f rsörjde sig som utkastare på värdshus och letade efter sin familj. Han hade ett onatulrigt långt liv vilket gjorde att SL bara behövde föra samman gruppen när det var dags för äventyr. En grång irrade jag runt i en skog i 8000 år. Jag spelade med Wishnaak i ett helt år, kanske ettåthalft, men jag lyckades slarva bort rolllpersonen, så nu är han förpassad till drömmarnas rike, där han spenderade så mycket av sin sorglösa chropnopiska ungdom.
Min första egenhändigt skapade rollperson, och den jag spelat med längst av någon av mina rollpersoner, var Wishnaak Blaagha, en wongosisk drömmakare (drogmixare). Han var liten, irriterande, genererad med ett übersystem som gjorde honom fett överlägsen alla sina medwongoser och hade en magisk handske som gjorde att han dealade megamycket stryk när han fajtades i närstrid, vilket gjorde att när Chronopia fallit så for han runt i världen,f rsörjde sig som utkastare på värdshus och letade efter sin familj. Han hade ett onatulrigt långt liv vilket gjorde att SL bara behövde föra samman gruppen när det var dags för äventyr. En grång irrade jag runt i en skog i 8000 år. Jag spelade med Wishnaak i ett helt år, kanske ettåthalft, men jag lyckades slarva bort rolllpersonen, så nu är han förpassad till drömmarnas rike, där han spenderade så mycket av sin sorglösa chropnopiska ungdom.
entomophobiac
Low Prep High Play
Jag har tyvärr i ärlighetens namn inte en aning!
Den RP jag minns mest från gångna tider var en redan skriven MERP karaktär. Tror han kommer från den ursprungliga äventyrsboxen (namn för mig okänt) och namnet, om jag minns rätt, var väl Indrasor eller dylikt.
Känns fruktansvärt fånigt att varken komma ihåg vad min första RP var eller exakt vad denna Indrasor egentligen betydde, men duger förklaringen att jag oftast var SL?
Den RP jag minns mest från gångna tider var en redan skriven MERP karaktär. Tror han kommer från den ursprungliga äventyrsboxen (namn för mig okänt) och namnet, om jag minns rätt, var väl Indrasor eller dylikt.
Känns fruktansvärt fånigt att varken komma ihåg vad min första RP var eller exakt vad denna Indrasor egentligen betydde, men duger förklaringen att jag oftast var SL?
Minns inte riktigt, men skulle tro att han var tjuv eller krigare. Rollspelet var DoD och äventyret var Svart Duell. Vill minnas att Telach gav oss fett med spö den gången.
Eller där ljög jag. Första gången jag spelade rollspel var ett hemmagjort spel. Minns inte vad vad jag spelade, men där fanns en dvärg som hade en tam puma vid namna Artrax och så den legendariske jätten Hjalmar Jätte. Han fick aldrig vara med när vi utforskade grottor, den stackaren.
En gång för några år sedan satt jag och funderade och skrev upp alla rollpersoner jag kunde komma på att jag spelat. En lång lista blev det.
Eller där ljög jag. Första gången jag spelade rollspel var ett hemmagjort spel. Minns inte vad vad jag spelade, men där fanns en dvärg som hade en tam puma vid namna Artrax och så den legendariske jätten Hjalmar Jätte. Han fick aldrig vara med när vi utforskade grottor, den stackaren.
En gång för några år sedan satt jag och funderade och skrev upp alla rollpersoner jag kunde komma på att jag spelat. En lång lista blev det.
Minnet är bra men kort...
Svårt att komma ihåg så här efteråt. Kan tänka mig att det var en dvärg eller alv. Drakar & Demoner var det bestämt. Kommer alltid att minnas hur vi förundrat öppnade boxen och fann en annan värld...
Men den första rollperson som jag har lagt ner mer tid och personlighet i är min Statt Kornitzky som jag fortfarande spelar. Började som en karaktär i Mutant RYMD 1992 och har fram tills idag konverterats mellan våra egna system och den SF-kampanj vi nu kör. Faktum är att han nu är en klon av sig själv 130 år senare (på grund av att vi hade stillestånd i kampanjen under ett år och SL ville förnya kampanjen något).
En annan karaktär som varade länge hette Joe och befann sig i Polen efter tredje världskriget - T2000. En kampanj som spelades under långa sommarnätter någonstans i Nässjö.
Svårt att komma ihåg så här efteråt. Kan tänka mig att det var en dvärg eller alv. Drakar & Demoner var det bestämt. Kommer alltid att minnas hur vi förundrat öppnade boxen och fann en annan värld...
Men den första rollperson som jag har lagt ner mer tid och personlighet i är min Statt Kornitzky som jag fortfarande spelar. Började som en karaktär i Mutant RYMD 1992 och har fram tills idag konverterats mellan våra egna system och den SF-kampanj vi nu kör. Faktum är att han nu är en klon av sig själv 130 år senare (på grund av att vi hade stillestånd i kampanjen under ett år och SL ville förnya kampanjen något).
En annan karaktär som varade länge hette Joe och befann sig i Polen efter tredje världskriget - T2000. En kampanj som spelades under långa sommarnätter någonstans i Nässjö.
Första gången jag själv spelade och inte bara spelledde... måste nog ha varit wastelands och jag spelade en fet polska, Anita, som försörjde sig på arenastrider. Inte speciellt kul tyvärr. Det blev bättre sen. Enorm skillnad på att spela och spelleda märkte jag.
Rosen
Myrmidon
En gång för några år sedan satt jag och funderade och skrev upp alla rollpersoner jag kunde komma på att jag spelat. En lång lista blev det.
List-freak som jag är brukade jag göra upp förteckningar med fakta över alla RP jag spelade, och alla andras RP som de spelades tillsammans med. Om de var i en kampanj inkluderade det listor över i vilken ordning de byttes ut i spelgrupperna.
Intrikata dokument blev det, men sen började jag ränna på konvent och lira engångs med folk som jag aldrig sett förr eller efter, och då sket sig de där listorna. Numera håller jag inte reda på figurerna längre.
--
Åke
List-freak som jag är brukade jag göra upp förteckningar med fakta över alla RP jag spelade, och alla andras RP som de spelades tillsammans med. Om de var i en kampanj inkluderade det listor över i vilken ordning de byttes ut i spelgrupperna.
Intrikata dokument blev det, men sen började jag ränna på konvent och lira engångs med folk som jag aldrig sett förr eller efter, och då sket sig de där listorna. Numera håller jag inte reda på figurerna längre.
--
Åke
Min första rollperson hade antagligen inget namn; om han hade ett har jag glömt bort det. Han var i alla fall en generisk DoD-krigare, till och med så generisk att grannkillen som tyckte att jag skulle spela rollspel bara satte ut några stridsfärdigheter åt mig och sa, "De här färdigheterna ska man ha!" Det var först något år senare då jag fick tag på en regelbok och läste den som jag fattade hur man kunde börja med andra färdigheter än vapen, magi och finna dolda ting (vad man nu skulle ha dem till, det var ju de enda färdigheterna som användes?).
Åter till den eventuellt namnlösa rollpersonen. Han skulle kämpa sig igenom äventyret "Dimöns hemlighet", ensam eftersom alla andra redan spelat det. Några var dock närvarande som publik (ja, i efterhand känns det lite märkligt). Han klarade sig bra i nästan en halvtimme tills han kom till det schackrutiga rummet med armbortfällorna och blev ordentligt perforerad. Jag satte mig och började skriva ett eget äventyr samma eftermiddag...
/tobias
Åter till den eventuellt namnlösa rollpersonen. Han skulle kämpa sig igenom äventyret "Dimöns hemlighet", ensam eftersom alla andra redan spelat det. Några var dock närvarande som publik (ja, i efterhand känns det lite märkligt). Han klarade sig bra i nästan en halvtimme tills han kom till det schackrutiga rummet med armbortfällorna och blev ordentligt perforerad. Jag satte mig och började skriva ett eget äventyr samma eftermiddag...
/tobias
Rosen
Myrmidon
Ahh, det gamla fina Travelleräventyret "Shadows", inledningen till "Secret of the Ancients".
Jepp. Vi lirade den, "Mission on Mithril" och Morgonstjärnans "Bortom den gyllene ringen" innan vi kom på den ljusa idén att man kunde återanvända samma gubbar i flera äventyr...
Den förste, Vomact (extra poäng till den som känner igen vilken bok jag stal det namnet ur),
Jag testade att fuska och göra en Google-sökning; hittade några referenser till författaren Cordwainer Smith, så jag antar att det är från någon av hans.
Det var ju fö han som hade en gubbe vid namn "Lord Femtiosex" i en av sina böcker... på engelska.
Den andre var en ung rymdskeppspilot i Traveller vid namn Will Travel,
Garv!
På tal om konstiga, tidiga namn så inkluderade Solar Plexus' grupp en RP där den kvinnliga spelaren hade skrivit ner sitt eget namn i formuläret, så figuren hade ett vanligt svenskt tjejnamn.
En annan spelare slog 10 på SOC. SL: "Aha, du är adlig, då kan du kalla dig 'von'!" Spelaren skrev "von" i namnrutan men skrev sen inget mer, så gubben gick genom äventyret och hette von, kortågott. (-:
--
Åke
Jepp. Vi lirade den, "Mission on Mithril" och Morgonstjärnans "Bortom den gyllene ringen" innan vi kom på den ljusa idén att man kunde återanvända samma gubbar i flera äventyr...
Den förste, Vomact (extra poäng till den som känner igen vilken bok jag stal det namnet ur),
Jag testade att fuska och göra en Google-sökning; hittade några referenser till författaren Cordwainer Smith, så jag antar att det är från någon av hans.
Det var ju fö han som hade en gubbe vid namn "Lord Femtiosex" i en av sina böcker... på engelska.
Den andre var en ung rymdskeppspilot i Traveller vid namn Will Travel,
Garv!
På tal om konstiga, tidiga namn så inkluderade Solar Plexus' grupp en RP där den kvinnliga spelaren hade skrivit ner sitt eget namn i formuläret, så figuren hade ett vanligt svenskt tjejnamn.
En annan spelare slog 10 på SOC. SL: "Aha, du är adlig, då kan du kalla dig 'von'!" Spelaren skrev "von" i namnrutan men skrev sen inget mer, så gubben gick genom äventyret och hette von, kortågott. (-:
--
Åke
Björn_UBBT
Hero
Aha!
Hmm.. måste nog läsa den boken igen... det var ett tag sen jag läste den...
Hmm.. måste nog läsa den boken igen... det var ett tag sen jag läste den...
King Kromm
Hero
Kromm Dragose av klan Bodrin
Kromm Dragose var en gång i tiden en ganska ung och oerfaren dvärg som mer eller mindre blev utslängd ur stubbstan pga av sin mycket dåliga relation till sin rike far, som var advokat.HAns far ville att han skulle utbilda sig till läkare och påbörjade denna utbildning, men efter att ha sölat och slarvat så blev Kromm till slut avstängd, på livstid. Han gav sig då ut i chronopia och mötte där hädländaren Hyneim Kandorf, som var utan svärd och heder. Han mötte och lärde också känne den förförliga halvalvs ungen Maximilian, som inte ens visste vad hans far egentligen var för nått, eller mor förden delen. Han fuskade i magi. Där fanns också Ordio(halv alv lönnmördare/akrobat) och Alurian(prins och riddare från ett fjärran land). Och massor av många lite mer flyktiga kontakter. Han levde mer eller mindre som hyrsvärd i några år coh kom att bli en aktad och mycket skicklig kombatant. Han älskade att slåss på arenan och hade flera framgångar där. Fick av en aristrokrat ett hus i arenastan(Kromm och hans kompanjoner). Så småningom skaffade han sig också en fästmö. Till slut så försvann han och hans kompanjoner ut på ett långt, mycket långt äventyr runt om på altor, om nån skulle försöka följa honom så skulle denna förstå att han rest upp till högländerna, runt i svartblodsimperiet, även en och annan tur till ereb, över kristallhavet och många, många andra orter, men till slu blev han, enligt vissa, galen och gick rakt ut i en stor öken, i jakt efter de dvärgar som lever i eldsländerna(om de nu hette så) för att aldrig mer återses...
Kromm Dragose var en gång i tiden en ganska ung och oerfaren dvärg som mer eller mindre blev utslängd ur stubbstan pga av sin mycket dåliga relation till sin rike far, som var advokat.HAns far ville att han skulle utbilda sig till läkare och påbörjade denna utbildning, men efter att ha sölat och slarvat så blev Kromm till slut avstängd, på livstid. Han gav sig då ut i chronopia och mötte där hädländaren Hyneim Kandorf, som var utan svärd och heder. Han mötte och lärde också känne den förförliga halvalvs ungen Maximilian, som inte ens visste vad hans far egentligen var för nått, eller mor förden delen. Han fuskade i magi. Där fanns också Ordio(halv alv lönnmördare/akrobat) och Alurian(prins och riddare från ett fjärran land). Och massor av många lite mer flyktiga kontakter. Han levde mer eller mindre som hyrsvärd i några år coh kom att bli en aktad och mycket skicklig kombatant. Han älskade att slåss på arenan och hade flera framgångar där. Fick av en aristrokrat ett hus i arenastan(Kromm och hans kompanjoner). Så småningom skaffade han sig också en fästmö. Till slut så försvann han och hans kompanjoner ut på ett långt, mycket långt äventyr runt om på altor, om nån skulle försöka följa honom så skulle denna förstå att han rest upp till högländerna, runt i svartblodsimperiet, även en och annan tur till ereb, över kristallhavet och många, många andra orter, men till slu blev han, enligt vissa, galen och gick rakt ut i en stor öken, i jakt efter de dvärgar som lever i eldsländerna(om de nu hette så) för att aldrig mer återses...
Oldtimer
Slava Ukraini!
Jag testade att fuska och göra en Google-sökning; hittade några referenser till författaren Cordwainer Smith, så jag antar att det är från någon av hans.
Lite fusk, men annars helt rätt. En vacker dag skall jag försöka stjäla lite mer av Paul Linebarger (a.k.a. Cordwainer Smith). Det borde kunna bli en underbar SF-kampanj...
/Mikael
Lite fusk, men annars helt rätt. En vacker dag skall jag försöka stjäla lite mer av Paul Linebarger (a.k.a. Cordwainer Smith). Det borde kunna bli en underbar SF-kampanj...
/Mikael
Rising
Vila i frid
LOL
"en tvåhandsyxa som gjorde 21 i skada. På den tiden hade vi inte klurat ut att man slog skada för vapnet varje gång, utan trodde att man slog det en gång för alla, ungefär som när man slår rollpersoner"
Ha ha, jag älskar att läsa hur folk missförstått reglerna de första gångerna de spelade. Det är ju underligt egentligen att man fastnade för hobbyn med tanke på vilka konstiga bugg-versioner av reglerna man använde de första gångerna.
Jag tycker det var ganska häftigt att två olika tvåhandsyxor kunde vara olika bra...
*Fniss*
/Rising
"en tvåhandsyxa som gjorde 21 i skada. På den tiden hade vi inte klurat ut att man slog skada för vapnet varje gång, utan trodde att man slog det en gång för alla, ungefär som när man slår rollpersoner"
Ha ha, jag älskar att läsa hur folk missförstått reglerna de första gångerna de spelade. Det är ju underligt egentligen att man fastnade för hobbyn med tanke på vilka konstiga bugg-versioner av reglerna man använde de första gångerna.
Jag tycker det var ganska häftigt att två olika tvåhandsyxor kunde vara olika bra...
*Fniss*
/Rising
Danno
Veteran
Första gången jag spelade rollspel fick jag låna spelledarens rollsperson eftersom ingen orkade hjälpa mig göra en ny och SL ville få lite bättre prylar till sin RP. Det var en iallafall jättestark minotaur, äventyret var Novastenen till DoD och eftersom de andra spelarna hade spelat det tidigare gick vi direkt till draken...
Första rollpersonen jag själv gjorde efter att ha skummat reglerna var en kimera! Denna trevliga varelse var en av de få som fanns med i DoD:s regelbok och den var väldigt bra - sprutade eld och grejer. Jag fick aldrig spela med den dock...
Första rollpersonen jag själv gjorde efter att ha skummat reglerna var en kimera! Denna trevliga varelse var en av de få som fanns med i DoD:s regelbok och den var väldigt bra - sprutade eld och grejer. Jag fick aldrig spela med den dock...
Rickard
Superhero
Den förste gubben kan ha varit han som var med i "Havets Vargar" med brorsan som spelledare, DoD2 som regler och med mig och farsan som spelare.. Jag kommer inte ihåg något om gubben, men väl att äventyret avslutades för att farsan var för oseriös..
Den förste gubbe som jag kommer ihåg var magiker.. Minnet sviker mig när det gäller namnet på honom men jag kommer ihåg att han var illusionist/elementarmagiker.. Solospelade med brorsan i två års tid i en kampanj innefattandes Torshem och någon egengjord sak med Vicotnik som skulle ta över Ereb.. Jag var bara 8-9 år då (kanske yngre) så jag kan ha blandat ihop honom med andra solospel.. Jag minns iaf. att jag grät när magikern dog..
/[color:\\"green\\"]Han[/color] som har en tendens att komma ihåg de flesta av sina spelares avlidna rollpersoners namn
<FONT SIZE=1>[edit] Upptäckte att jag tydligen glömt ett "inte"</FONT>
Den förste gubbe som jag kommer ihåg var magiker.. Minnet sviker mig när det gäller namnet på honom men jag kommer ihåg att han var illusionist/elementarmagiker.. Solospelade med brorsan i två års tid i en kampanj innefattandes Torshem och någon egengjord sak med Vicotnik som skulle ta över Ereb.. Jag var bara 8-9 år då (kanske yngre) så jag kan ha blandat ihop honom med andra solospel.. Jag minns iaf. att jag grät när magikern dog..
/[color:\\"green\\"]Han[/color] som har en tendens att komma ihåg de flesta av sina spelares avlidna rollpersoners namn
<FONT SIZE=1>[edit] Upptäckte att jag tydligen glömt ett "inte"</FONT>
Jag var spelledare nästan konstant i början så jag skapade aldrig särskilt många rollpersoner.
Kuriosa: Dock minns jag fortfarande delar av vårt första äventyr som verkade gå ut på att planlöst vandra runt en massa och döda orcher. Till sist hittade rollpersonerna en försilvrad och magisk stridsyxa som hette Silverfane. Efter en lång stunds gissande och mycket hjälp ifrån spelledaren så lyckades de lista ut att man aktiverade den genom att skrika: "Silverfane, mångas bane!". Ett rim som jag var stolt över i många år.
Den första karaktär som jag har något verkligt minne av är den första som jag gjorde till Drakar & Demoner 4, en högmanssjöman vid namn Alri Stackmoln. Beväpnade med en kroksabel sprang han runt och dödade elakingar på löpande band. Ett av mina mål var att få honom så stark att han kunde svinga en skäggyxa med bara en hand. Han avled när spelledaren efter åtskilliga äventyr, slarvade bort hans rollformulär.
De flesta av mina tidiga karaktärer har varit ansiktslösa massmördare utan några utmärkande drag eller färdigheter.
Kuriosa: Dock minns jag fortfarande delar av vårt första äventyr som verkade gå ut på att planlöst vandra runt en massa och döda orcher. Till sist hittade rollpersonerna en försilvrad och magisk stridsyxa som hette Silverfane. Efter en lång stunds gissande och mycket hjälp ifrån spelledaren så lyckades de lista ut att man aktiverade den genom att skrika: "Silverfane, mångas bane!". Ett rim som jag var stolt över i många år.
Den första karaktär som jag har något verkligt minne av är den första som jag gjorde till Drakar & Demoner 4, en högmanssjöman vid namn Alri Stackmoln. Beväpnade med en kroksabel sprang han runt och dödade elakingar på löpande band. Ett av mina mål var att få honom så stark att han kunde svinga en skäggyxa med bara en hand. Han avled när spelledaren efter åtskilliga äventyr, slarvade bort hans rollformulär.
De flesta av mina tidiga karaktärer har varit ansiktslösa massmördare utan några utmärkande drag eller färdigheter.
Rickard
Superhero
"Har du spelat mycket rollspel ihop med din farsa?"
Inte sedan dess..
och det är ju ändå 16 år sedan..
Fast han tyckte aldrig att det var roligt.. Det sista som hände under speltillfället var att vi kom fram till tre brunnar som vi inte så botten på.. Jag kom med förslaget att singla en slant för att ta reda på hur djupt det var.. Jag ville ju självklart ner i brunnen, eftersom det kunde finnas något där.. Varför hade man annars tre brunnar i en grotta? Far min började sjunga "Släng en slant uti brunnen och önska dig någonting".. För det första så har han ingen sångröst att tala om och för det andra sjöng han skrattandes dessa ord om och om igen i 5 minuter.. Det fick bror min att bryta samman och bryta spelmötet..
/[color:\\"green\\"]Han[/color] som upptäckte ett repotage från Rapport om Bjurmordet på ett gammalt band som fått fortsatt stå och spela in efter en film
Inte sedan dess..
och det är ju ändå 16 år sedan..Fast han tyckte aldrig att det var roligt.. Det sista som hände under speltillfället var att vi kom fram till tre brunnar som vi inte så botten på.. Jag kom med förslaget att singla en slant för att ta reda på hur djupt det var.. Jag ville ju självklart ner i brunnen, eftersom det kunde finnas något där.. Varför hade man annars tre brunnar i en grotta? Far min började sjunga "Släng en slant uti brunnen och önska dig någonting".. För det första så har han ingen sångröst att tala om och för det andra sjöng han skrattandes dessa ord om och om igen i 5 minuter.. Det fick bror min att bryta samman och bryta spelmötet..
/[color:\\"green\\"]Han[/color] som upptäckte ett repotage från Rapport om Bjurmordet på ett gammalt band som fått fortsatt stå och spela in efter en film